Berliners blogg

Förintelsens Minnesdag

2012-01-26T21:55:00.010+01:00

Idag för 67 år sen öppnades portarna i förintelselägret Auschwitz-Birkenau.
Den 27 januari 1945 fick omvärlden se vad tolv år av nazistiskt styre åstadkommit.
Sedan 1999 har den 27 januari varit en nationell minnesdag.
År 2005 deklarerade FN denna dag som internationell minnesdag.
Förintelsens Minnesdag.

Idag hedrar vi Förintelsens offer.
De miljoner medmänniskor som dog.
Vi hedrar också dem som överlevde och lyckades gå vidare med sina liv.
Deras styrka hjälper oss andra att kämpa mot antisemitism, rasism och totalitära ideologier. Att stå upp mot fördomar och intolerans.

Minnesdagen lyfter fram engagemanget hos alla som bekämpar intolerans, främlingsfientlighet, rasism och antisemitism.

Här är programmet för högtidlighållandet på Raoul Wallenbergs torg i Stockholm med bl a Kofi Annan, Fredrik Reinfeldt, Eskil Franck och Sveriges talman Per Westerberg..
Och på Forum för levande historias finns också ett kalendarium över de aktiviteter som sker runt om i landet den 27 januari.
Och här finns programmet för aktiviteter i Västerås. Liksom en mer omfattande beskrivning som finns här.
Och här är kalendariet för Fagersta.

Och redan idag hölls en riksdagsceremoni för att uppmärksamma Förintelsens minnesdag och dess offer. Här är EXPO:s artikel om detta och om hur FN:s förre generalsekreterare Kofi Annan också hedrade Raoul Wallenbergs minne.

Några artiklar (en del från tidigare år):
DN; Sveriges eftergiftspolitik mot Nazityskland gick för långt
Expressen; Ge inte vika för antisemiterna
Expressen; Förintelsens offer glöms aldrig bort
Aftonbladet; Gör upp med Stockholms sörgårdsidyll
SvD; Efter kriget
Frisinnad Tidskrift; Antisemitism i vår tid

Follow the yellow brick road

2012-01-23T23:03:00.004+01:00

Njuter i fulla drag av att läsa Trollkarlen från Oz med yngsta sonen.
De flesta av oss känner så väl igen berättelsen från otaliga filmer, bokversioner, teaterföreställningar...

Klokskap och vänskap formas på ett förtrollande sätt längst med den gula tegelvägen. Så härligt långt ifrån den gyllene medelvägen som vi kan komma. Just så kan vi ta oss till Smaragdstaden där det vi önskar allra mest ska gå i uppfyllelse.

Gottar mig alldeles extra i hur vacker utgåvan är. Jag har en tendens att förälska mig i illustrationer, typografering, pappersval, formgivning...
Och så är jag fascinerad över hur väl det långsamma tempot och det lite omständliga språket fungerar för den 12-åriga sonen.

De fullständigt lysande (vackra, skrämmande) illustrationerna har Robert Ingpen gjort. Här är en blogg om Ingpen med många av hans fina teckningar, också från andra sammanhang.

Författaren icke att förglömma; L Frank Baum.

Dorothy, Toto, Fågelskrämman, Fega Lejonet.
Och så kära Plåtman:

Plåtman visste mycket väl att han inte hade något hjärta och därför var han mycket noga med att aldrig vara grym eller ovänlig mot någon enda varelse.
- Ni som har hjärtan har något som leder er rätt och behöver aldrig göra fel. Men jag har inget hjärta och därför måste jag vara väldigt försiktig. När Oz har gett mig ett hjärta behöver jag förstås inte vara så noga.

Några länkar:
Missa inte Svd:s recension av just denna utgåva av boken, för där finns också många av illustrationerna återgivna.
Och i samma klassikerserie från B Wahlströms finns fler underbara böcker; dem hittar du här.
Den kanske mest kända, filmmusikalen med Judy Garland som Dorothy.
Och här finns en del illustrationer på omslagen till de första utgåvorna (tror jag) av Baums böcker.

Fadime Sahindal

2012-01-21T16:14:00.014+01:00

För många år sedan sa en klok kvinna (som redan då, men också sedan dess, gjort många goda insatser i kampen mot hedersrelateratvåld och förtryck) ungefär så här till mig; "När man tittar i backspegeln om ett antal år så kommer domen vara hård, om vi inte stöttar de flickor och pojkar som utsätts för hedersrelaterat förtryck, och på ett kraftfullt sätt lyckas hitta vägar bort från förtrycket och våldet."

Sedan dess finns betydligt mer kunskap om detta område och många insatser görs - men väldigt mycket återstår.

Idag är det 10 år sedan Fadime Sahindal mördades och vi hedrar henne - vars mod öppnade ögonen för många. Fadimes tal i Riksdagen 20 november 2001 finns här.

Några inlägg, artiklar mm:
Helena Berggren, Liberala Kvinnor Västmanland
Sara Mohammad på Newsmill
Nyheter24
Gulan Avci
Dilsa Demirbag-Sten i Sydsvenskan
Birgitta Ohlsson mfl krönikörer på sajten/bloggen Fadimedagen
Nyamko Sabuni
Glöm aldrig Pela och Fadime - Artikelarkiv
DN
Fadimes minnesfond
Svt.se
Jerry Olsson
Åsa Carlsson
Anna-Lena Lodenius
Sveriges Radio/Ekot
TV4 Nyhetsmorgon
Blogginlägg om Fadime på Politometern

Alla dessa böcker

2012-01-12T18:53:00.007+01:00

Konstaterar att mitt privat-bloggande blir allt mer sporadiskt.
Funderar lite på vad det beror på men kommer inte mycket längre till en flyktig fundering.
Att starta 2012 med att pusha för de böcker och skrifter jag läst under helgerna känns dock helt rätt. Så här kommer de, och jag rekommenderar dem alla:

* Annika Thor: Om inte nu så när
Om personligt ansvar. Kärlek. Och skuld. Och om en migrationspolitik i Sverige på 30- och 40-talen, som ger många tankeställare kring dagens. Rakt och vardagligt om attityder och behandling av flyktingar då, som väcker många tankar om attityder och bemötande idag.
* En vitbok i färg; Tio inlägg om svensk forskningspolitik
Framtagen av Mälardalens högskola. Om politik, pengar och prioriteringar. Och förslag på hur kvaliteten kan säkerställas vid Sveriges högskolor.
* Håkan Nesser: Människa utan hund
Märkligt att en så genomdeppig skildring kan vara så spännande och relationsintressant.
* Karin Thunberg: En dag ska jag ta mig någon annanstans
Hur bra kan det bli? Malmö. 70-tal. Vardagstankar. Återblick. Personligt. Favoritkolumnist.
* Marianne Fredriksson: Evas bok
Favorit för så där 30 år sen (det är inte klokt vad tiden går). Jag minns precis hur den grep mig då. Håller hur underbart bra som helst, fortfarande.
* Nicole Krauss: Det stora huset
Sorgsen. Vacker. En riktig berättelse, eller egentligen flera. Får verkligen fantasin att börja löpa i egna banor. Tänker redan att jag vill läsa om den, för att ta till mig fler samband.
* Per Ahlmark: Gör inga dumheter medan jag är död
En ideologisk gigant i kampen mot kommunism, nazism och rasism. Intressant nutidshistoria,. Skriven, så klart, utifrån det egna perspektivet (det är väl alltid memoarer, förresten). Snäll är den inte. Men välskriven, läsvärd och mycket personlig. Älskar den självupptagna självdistansen i titeln. Och i att starta sina memoarer med ett avsnitt om sina sömnproblem.
* Stefan Einhorn: Änglarnas svar
Intressant berättarteknik där många personer får berätta sin egen berättelse om samma händelser. Kampen mellan gott och ont - i varje människa.
* Tomas Bannerhed: Korparna
Augustvinnare för årets bästa skönlitterära bok. Det känns som Småland på 1800-talet men är 1970-tal. Som alltid fascineras jag över när en vuxen förmedlar ett trovärdigt barnperspektiv. Och över hur barn förmår hitta glädjeämnen i den mest tröstlösa omgivning.
* Tomas Tranströmers ungdomsdikter, kommenterade av Jonas Ellerström
De dikter som Tranströmer hade fått publicerade redan innan debuten 17 dikter. Jag har förstått från recensioner av personer som är långt mer bevandrade i poesi än jag, att dessa ungdomsdikter långt ifrån håller samma klass som Tranströmers senare dikter. Men jag gillar dem ändå. Och tycker att det är intressant med Ellerströms kommentarer.

Av julklappsböckerna återstår Anna och Mats bor inte här längre av Helena von Zweigberg. Den ser jag fram emot att sjunka in i till helgen.

Att läsa är att resa

2011-11-11T20:10:00.000+01:00

Sitter på tåget och upptäcker mitt framför näsan en fin-fin reklam.
På det uppfällda, nedfällbara lilla bordet, ni vet.

Att läsa är att resa, ett enkelt och billigt sätt att förpassa sig till en mer spännande och intressant värld. Eller bara för att komma bort från vardagen ett tag. Vi åker när vi vill, stoppar när vi behagar, väljer extra benutrymme utan kostnad.

Tänker inte avslöja vilken bokhandel som är avsändaren.
Men visst var det bra?!

Kristallnatten

2011-11-09T22:35:00.000+01:00

Ikväll har jag haft den stora äran att hålla ett anförande vid högtidsstunden till minne av Kristallnattens offer, 9 november 1938.
Svenska Kommittén Mot Antisemitism (SKMA) arrangerade i samarbete med Judiska församlingen i Stockholm och Föreningen Förintelsens överlevande. Vi var i Stockholms Stora Synagoga.

Nedan följer en längre version av talet som jag höll.

.......................................................................................
Förtryck, förödelse och fasa

Kära vänner

Det är en stor ära för mig att vara här med er ikväll.
För att tillsammans minnas de fasor som drabbade judarna under Novemberpogromen.
Den så kallade Kristallnatten.
Natten mellan 9 och 10 november 1938.

Vi behöver minnas - för att mota fördomar, förtryck, förödelse och fasa i grind.
Minnas - för att hedra de döda så att de aldrig må glömmas.
Minnas - för att värna demokratin.

Våldsaktionerna mot judarna i november 1938
- som började redan den sjunde november och pågick till den 13:e.

Kristallnatten, då
- Judiska butiker vandaliserades
- Glaset i skyltfönstren krossades och blev till splitter
- Synagogor sattes i brand
- Judar fördes till koncentrationsläger
- Natten då judar mördades

En nazistisk generalrepetition inför Förintelsen.

Men våldet och det krossade glaset var naturligtvis inget som plötsligt dök upp ur tomma intet.

Fasan under Novemberpogromen föregicks av flera års förtryck.
..............................................

Nej, Kristallnatten skedde inte i ett vakuum.

Händelserna den natten skedde i ett samhälle där det öppna judehatet först mött protester - men där nazisterna steg för steg metodiskt skapat en acceptans för den öppna antisemitismen.

Adolf Hitler och nazisterna kom till makten i Tyskland den 30 januari 1933.
Genom demokratiska val, ska vi komma ihåg.
En demokratisk valprocess garanterar inte demokratiska värderingar.

Omgående började judarna att utsättas för snabbt växande diskriminering och brutala förföljelser.

Under 1930-talet segregerades de tyska judarna successivt från den övriga befolkningen.

Den 1 april 1933 utlystes en landsomfattande bojkott av judiska företag. Uniformerade nazister stod utanför judisk-ägda butiker och företag, och hindrade kunder från att komma in.
Samtidigt spreds fördömande propaganda mot att göra affärer med judar.
Denna bojkott var den första landsomfattande aktionen som nazisterna riktade mot judarna.
Den gjorde antisemitism tillåten och klargjorde att anti-judiska aktiviteter stöddes av regeringen.

Den utgjorde också starten för ariseringspolitiken i Nazityskland.
Judar utestängdes från arbetsmarknaden och det ekonomiska livet.
Judiska företag och affärsrörelser beslagtogs och drevs vidare av icke-judar. Successivt förbjöds judarna att arbeta inom olika yrkesområden och fråntogs alla möjligheter att försörja sig.

Den 7 april 1933 infördes den första anti-judiska förordningen.
”Lagen om återställande av professionell civilservice”.
Enligt den så kallade ”ariska klausulen” kunde judar avskedas från statliga och offentliga tjänster utan anledning.
Ganska snart förde lagen med sig att de tyska judar förbjöds att tjänstgöra inom de flesta offentliga yrken, som advokater, läkare, tandläkare, lärare och redaktörer.
Judarna utestängdes också från allmänna organisationer och föreningar.

Den 25 april 1933 kom en lag som begränsade judars möjligheter till högre utbildning. Judar fick utgöra högst 1,5 procent av alla gymnasie- och universitetsstuderande i Tyskland.

Och 1935 instiftades de antisemitiska Nürnberg-lagarna. Två lagar som juridiskt och socialt skiljde judar från icke-judar i Tyskland.

Den första av Nürnberglagarna – Riksmedborgarlagen
– gjorde att judarna förlorade sina tyska medborgarskap.

Den andra av Nürnberglagarna – Lag för skydd av det tyska blodet och den tyska äran
– förbjöd t ex äktenskap och sexuellt umgänge mellan judar och icke-judar.

De båda lagarna flera tillägg som förtydligade hur de skulle användas.
Och som förklarade vem som var jude.
Enligt tilläggen hade judar inte längre rösträtt och kunde inte ha offentliga ämbeten eller vara statstjänstemän.

Gradvis utestängdes judarna från alla delar av det tyska samhället.

............................................
Den nazityska anti-judiska politiken under 1930-talet syftade främst till att göra Tyskland judefritt. Förföljelserna och diskrimineringen skulle tvinga judarna att lämna landet.

Men när den judiska flyktingströmmen ökade i slutet av 1930-talet, skärptes flyktingpolitiken gentemot judar i de flesta länder i Europa. De europeiska länderna stängde i stort sett sina gränser för judar.

Hårdare regler infördes för att stoppa de judiska flyktingarna redan vid gränserna.
Men det var förstås svårt för gränspolisen att veta vilka som var judar.
I början av hösten 1938 framförde Sverige och Schweiz önskemål om att de tyska judarna skulle få särskilda pass.
Det ledde till att den tyska regeringen införde de så kallade J-passen.
Den 5 oktober 1938 blev alla judiska pass ogiltiga och skulle lämnas in till polisen.
Judarna fick sen ansöka om nya pass, som stämplades med ett rött "J" på första sidan.

Samtliga passkontroller i Sverige informeras i ett hemligt cirkulär i slutet av oktober om att innehavare av J-stämplat pass är att betrakta som emigranter, det vill säga de hade inte för avsikt att återvända till hemlandet. Därmed ska de avvisas vid gränsen om de inte kan uppvisa giltigt uppehållstillstånd som utfärdats före inresan.

Kära vänner

Att bränna oönskade böcker var en av de åtgärder som naziregimen använde för att bestämma över människors tankar och åsikter, och begränsa yttrandefriheten.

Den 10 maj 1933 brände nazisterna tusentals böcker som var skrivna av judar och av politiska motståndare.
Offentliga bokbål bland annat utanför operan i Berlin.

Vid slutet av 1934 hade över 5.000 boktitlar förbjudits i Tyskland.
Bland annat böcker av Heinrich Heine, en av Tysklands främsta författare, som redan hundra år tidigare skrivit:

Varhelst man bränner böcker kommer man förr eller senare också att bränna människor.

Hur sorgligt sannspådd han blev.

Steg för steg under 1930-talet:
* Ett tydligt hatbudskap – judar som skadedjur.
* Uppmaningen: Köp inte hos judar.
* Insamling av judarnas smycken och silver till myndigheterna.
* Tillägg av nya förnamn. Israel för männen. Sara för kvinnorna.
* Nyfödda barn som bara fick döpas enligt en särskild namnlista som nazisterna tagit fram.
Namn med biblisk eller judisk anknytning – så att ”rasen” tydligt skulle framgå.
* Yrkesförbud.
* Spärrande av bankmedel.
* Barn som inte längre fick gå och simma.
* Barn som inte längre fick gå på bio.
* Barn som inte längre fick cykla.
* I november 1938 förbjöds alla judiska barn att gå i tyska skolor och blev helt hänvisade till judiska inrättningar. (Och så småningom, hösten 1941, förbjöds även alla judiska skolor)

Judarna berövades undan för undan alla sina mänskliga rättigheter.

Nej, Kristallnatten skedde inte utan varningstecken.
Inte i ett vakuum.
De organiserade judeförföljelserna i Nazityskland började redan 1933, omedelbart efter Hitlers makttillträde.

Nazisterna tog ett steg i taget.
Mot slutet av 1930-talet utsattes judarna alltmer för rena våldsaktioner.

Fördomar tilläts, och uppmuntrades att blomma ut.
Diskriminering och förtryck upphöjdes till lag.
Våld och judehat understöddes och utfördes av staten.
Med metodisk noggrannhet.

Vi vet att nazisternas systematik slutade med en människovidrig fabriksmässig utrotning.
.........................................

Den landsomfattande Novemberpogromen med massarresteringar av judar hade planlagts noga. Koncentrationslägren hade förberetts för att ta emot ett stort antal fångar. Redan 1933 upprättades det första koncentrationslägret Dachau.

Pogromen genomfördes av lokala parti- och SA-organisationer över hela landet.
Polis och brandkår beordrades att inte ingripa, så länge inte tysk egendom hotades. Tysk egendom lika med icke-judisk egendom.

Natten mellan den 9 och 10 november 1938
- brändes och förstördes över 1.400 synagogor och bönehus.
- 7.500 judiska butiker fick skyltfönstren krossade, vandaliserades och plundrades
- judiska bostäder vandaliserades
- judar misshandlades, kastades ut genom fönster, sköts, slogs ihjäl och höggs till döds med knivar
- många begick självmord i desperation
- 30.000 judiska män arresterades och skickades till koncentrationslägren där de utsattes för en brutal behandling av SS
- 400 judar mördades under natten
- tillsammans med självmorden och dödsfallen i koncentrationslägren den närmaste tiden efteråt, beräknas det totala antalet dödsoffer för hela pogromen vara runt 1.500 människor

De materiella skadorna uppgick till enorma summor.
Nazi-regeringen gav judarna skulden för händelsen och tvingade dem att betala ett kollektivt skadestånd på en miljard mark till staten.
De judiska affärsägarna fick också städa upp på gatorna efter förödelsen.

Glassplittret från alla de krossade fönstren som täckte gatorna, gjorde att pogromen fick namnet Kristallnatten, eller Rikskristallnatten.

Novemberpogromen visade att nazisterna var beredda att använda vilka medel som helst i kriget mot judarna.
Och att den tyska staten skyddade våldsverkarna, inte de judiska offren.

Kristallnatten var ett steg på vägen mot Förintelsens fasor.

En förödelse långt bortom den materiella.
Ett mörker i sinnet, ett mänskligt förfall, hos vandaler och bödlar.
En mänsklig själslig förödelse – för offren som förnedrades.
Men en djup själslig förödelse också för alla dem som stod vid sidan och inte agerade till försvar.
............................................

Nazisternas och Hitlers makttillträde var början till det outsägligt grymma slutet för 6 miljoner judar av vilka 1,5 miljoner var barn.

Kristallnatten var ett steg på vägen.

Kristallnatten inledde ett nytt kapitel i Tysklands historia.
Den tyska staten ingrep inte mot våldsverkarna och den gjorde ingen ansats att skydda den judiska gruppen.

Kristallnatten som förebådade Förintelsen är ett skrämmande bevis på vad som kan hända om vi inte håller diskussionen om alla människors lika värde vid liv.

Denna grundläggande värdering som ständigt måste försvaras.
I de stora sammanhangen.
Men minst lika viktigt, om inte viktigare, är att stå upp för tolerans och människovärde i vardagen.

Att bekämpa intolerans, främlingsfientlighet, rasism och antisemitism.
I Sverige och i världen.

Därför behöver vi minnas.
Och påminnas.

Det var på vår kontinent, i våra grannländer, som förtrycket, förödelsen och fasorna ägde rum, år efter år.
Visst visste världen vad som hände, men många valde att titta bort – också här i vårt land.

Fasa och förödelse över Europa.
Med någras aktiva agerande.
Med någras samtycke.
Med någras likgiltighet.
Med de mångas tystnad.

Kristallnatten.
En fasans natt.
Som förebådade Förintelsen.
Den yttersta konsekvensen av en mörkrets ideologi.
En ideologi vars mål var det totala utplånandet av det judiska folket.
Och som nästan lyckades.
Sex miljoner europeiska judar - män, kvinnor och barn.
...........................................

Att som ikväll högtidlighålla minnet av Kristallnattens offer är viktigare än någonsin, när antisemitiska yttringar åter blossar upp i vårt land.

När den judiska fristaden Israel ifrågasätts och av vissa inte ges rätten att existera.

Det är ofattbart att antisemitismen inte dog 1945.
Men fördomar och intolerans är seglivade företeelser.
Och intoleransen jäser.

Inte heller Sverige är förskonat.
Antisemitismen lever här också.
Fortfarande.

Folkmordet på Europas judar relativiseras.
Försök görs att transformera offer till gärningsmän.
Att projicera nazismen och Förintelsen på judar eller Israel.

Vid förra valet valdes ett parti – Sverigedemokraterna - med rötter i den organiserade rasismen in i Sveriges Riksdag.

I Forum för Levande Historias undersökning av svenska gymnasisters attityder mot judar, romer, muslimer, homosexuella och invandrare finns en kärna av omkring 20 procent av de unga som uttrycker tydligt intoleranta attityder.

En elev av fem har en negativ inställning till en person bara för att han eller hon är jude.

Kära vänner

Malmö är den ort i Sverige där judar allra mest är utsatta för trakasserier, där judar inte kan bära Davidsstjärnan eller kippa offentligt utan att utsättas för kränkningar, hot, våld och trakasserier.

Jag är född och uppvuxen i Malmö.
Med många av mina finaste och roligast minnen från barn- och ungdomsåren där.
Med barn och andra familjemedlemmar som bor i Malmö.
Med en del av mitt hjärta för alltid kvar i det underbara landskapet Skåne.
Dit jag så gärna återvänder så ofta tillfälle ges.

Likväl.
Det är något märkligt där med värderingarna och den utbredda främlingsfientligheten.
Något kusligt.
Som lurar under ytan mer i Skåne än i de flesta andra delar av vårt land, verkar det som.
Och som där - mellan varven - märks mer än annars.
I valresultat.
Vid tennisturneringar.
Vid skändande av judiska begravningsplatsen i Malmö.

En stad där en 85-årig judisk butiksinnehavare nästan misshandlades till döds av ett ungdomsgäng.
Där tonårsgäng attackerar judiska pojkar på väg till församlingen.
En stad där lärare vittnat om att de inte vågar berätta om sitt judiska ursprung.

Där det ledande kommunalrådet gör judarna medansvariga för antisemitiska yttringar. Som säger att det inte har förekommit några attacker mot judar, och om judar i staden vill flytta till Israel, så är det ingen angelägenhet för Malmö.

En högsta ansvarig kommunpolitiker som ger legitimitet till idén om kollektivt skuldbeläggande utifrån etnisk härkomst och religiös tillhörighet.

Som skuldbelägga även dem, som attackerades på en israelvänlig fredsdemonstration i Malmö, och säger att det var ”olyckligt” att israeliska flaggor fanns synliga.

Vi kanske har ett gyllene tillfälle att kraftsamla för att metodiskt och långsiktigt ta itu med den antisemitism, rasism och främlingsfientlighet som så tydligt kommit i dagern.

Och krafttag behövs sannerligen inte enbart i Skåne.
Rasism och antisemitism sticker tyvärr upp sina fula trynen på fler ställen.
........................................................

Att antisemitiska illdåd och våldshandlingar mot judar idag är ett inslag i vår vardag utgör ett hot mot demokratin och de mänskliga rättigheterna.
Och kan inte på något sätt accepteras.

Alla som värnar demokratin måste oroas över antisemitismen.
Den är ett hot mot oss alla.

I en tid av ökad öppen antisemitism är det viktigare än någonsin att vi samlas, minns och manifesterar vår enighet mot dessa mörka krafter.

Vi kan alla hjälpas åt att synliggöra att vi är många med olika religioner och med olika etnisk bakgrund som aldrig kan acceptera antisemitism.

Kära vänner

Islamofobi är inte muslimernas problem.
Homofobi är inte de homosexuellas problem.
Antiziganism är inte romernas problem.

Och antisemitism inte är judarnas problem.

Alla demokrater äger dessa problem tillsammans.
Och vi måste lösa dem.
Tillsammans.
Det är vårt gemensamma ansvar.
Att värna de mänskliga rättigheterna är aldrig någon annans bord.
Att bekämpa fördomar, att motverka antisemitism och annan rasism, att stå upp mot förtryck – det har alla ett ansvar för.

73 år har gått sedan Kristallnatten förmörkade Europa den 9:e november 1938.
Men ikväll ska vi inte bara minnas förtryck, förödelse och fasa.

Vi måste minnas människorna bakom lidandena.
Vi måste tillåta oss att känna hopp om framtiden.

Europas judar är inte utrotade.

Vi känner alla ordspråket som säger;
Den människa som vi minns är inte död – hon lever så länge som hon bevaras i någons minne.

När vi minns människorna som mördades under Kristallnatten.
När vi minns Förintelsens offer.
Då är de inte döda.
De är en del av vår historia.
De lever i våra minnen.
De ger oss kraft att kämpa mot fördomar och förtryck.

Kronjuvelerna

2011-11-05T15:51:00.003+01:00

Såg igår en helt ljuvlig film.
I all sin otäckhet.
En saga.
Kronjuvelerna.

Har inte fått så där helt outstanding kritik.
Men jag tycker att den är riktigt, riktigt bra.
Storyn. Skådespeleriet. Filmmanéret.

Här är några av recensionerna - bryer er inte om stjärnor, getingar mm men bli nyfikna på historien:
Expressen
IMDb
DN
Svd

Och efter en kommentar av Leif Mohlin så kompletterar jag med:
Sydsvenskan och
Sydsvenskan webbtv

Har börjat jobb-blogga

2011-10-21T02:10:00.005+02:00

För lite drygt en månad sen började jag ett nytt arbete på Handelskammaren Mälardalen. Som ansvarig för Västmanland.
Glad är jag över att få arbeta för regionens företag, våra medlemmar.

Och förra veckan började jag jobb-blogga.
I bloggen "Mälardalen i världen" kommer jag skriva om mina tankar kring näringslivet i Västmanland, Mälardalen, Sverige och världen. På affarsliv.biz - en digital mötesplats för näringslivet i Mälardalen.

Och här finns en länk till Affärsliv i Mälardalen där jag blir intervjuad om det nya arbetet på Handelskammaren.

Pengarna och makten

2011-10-14T22:05:00.013+02:00

Jämställdhet handlar om makt, skrev jag nyligen i en artikel i Frisinnad Tidskrift. Makt över pengarna. Makt över sina tankar. Makt över den egna kroppen. Att motverka förtryck och våld - det är att arbeta för jämställdhet. För jämställdhet handlar om frihet. Frihet från våld. Frihet från rädsla. Frihet att utvecklas utifrån sina egna förutsättningar.

Kvinnor och män ska ha samma makt att forma sina liv, och samhället. Det handlar om möjligheten att vara en aktiv medborgare - och att vara med och forma villkoren för beslutsfattandet. Det handlar om en jämn fördelning av makt och inflytande. Det handlar om att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Det handlar om ett gemensamt ansvar för barn och hemarbete.

Det handlar definitivt om ekonomisk jämställdhet - lika möjligheter och villkor gällande utbildning, betalt arbete och företagande som ger ekonomisk självständighet. För vid sidan av den politiska makten är ekonomisk makt en av hörnstenarna i maktens boning.

Läs hela min artikel i Frisinnad Tidskrift.
Heller här nedan.
Den som är intresserad av kvinnor som varit framgångsrika entreprenörer och företagare kan hitta mycket intressant på sajten foretagsamhet.se.
..............................................................................................................................................
Pengarna och makten
Att fortsätta bryta upp och konkurrensutsätta den offentliga sektorn är nödvändigt både för jämställda löner och ett jämställt företagande, menar Agneta Berliner.

Ett jämställt samhälle borde vara en självklarhet. Och visst har det hänt mycket om vi kikar i backspegeln. Men ibland misströstar jag när det gäller takten framåt. Inte minst när jag träffar unga kvinnor som slagit huvudet i ett glastak som de inte ens visste fanns. Och unga killar som inte alls är bekväma i de roller som de många gånger känner förväntas av dem. Pojkar som inte alls känner igen sig i alla generella beskrivningar; "Killar är…". Sen återvänder dock hoppet, för jag vet att en jämställd värld är möjlig. Och att vi måste bygga den tillsammans. Inte definierade som kvinnor eller män, utan tillsammans som människor.

Mänskliga rättigheter - även för kvinnor
Kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter. Och i den bästa av världar borde inte några särskilda satsningar behöva göras för att förverkliga kvinnors rättigheter. Men vi har en bra bit kvar till ett jämställt samhälle, och eftersom kvinnor som samhällsgrupp som inte har tillgång till sina mänskliga rättigheter i samma utsträckning som män, behöver vi särskilt lyfta fram kvinnors rättigheter. Fortfarande betraktas kvinnor inom många områden, även om det sällan görs öppet och inte alltid medvetet, som avvikelser från normen. Normen, som alltså är mannen.

Redan 1792 hävdade Mary Wollstonecraft i skrivelsen "Till försvar av kvinnans rättigheter" att kvinnan inte skapats för att vara mannen till behag, utan är en självständig varelse som har rätt till samma uppfostran och utbildning som män. Men först hundra år senare tog kampen för lika rättigheter fart med kraven på rösträtt och sedan dröjde det ytterligare till 1921 till kvinnor i Sverige fick rösträtt. Och fortfarande i Sverige tar kvinnor ut ca 80 % av dagarna med föräldrapenning för vård av barn. Endast var femte höginkomsttagare är kvinna. En försvinnande liten del av Sveriges företagare är kvinnor. Den genomsnittliga pensionen är betydligt lägre för kvinnor än för män. Och den första kvinnan som statsminister i Sverige lyser fortfarande med sin frånvaro.

De mänskliga rättigheterna är en del av folkrätten och reglerar statens makt över individen. Dessa mänskliga rättigheter har kritiserats för att vara skrivna av män, för att gynna män. Kritikerna menar att rättigheterna omfattar det "manligt" offentliga men inte skyddar det "kvinnligt" privata. Olika strategier och tilläggsdokument har tagits fram för att ge kvinnors mänskliga rättigheter samma dignitet och status som de allmänna mänskliga rättigheterna. FN:s konvention från 1979 om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor ger ett ramverk för att säkerställa lika rätt för kvinnor och män. Konventionen lyfter fram regeringars skyldighet att i lagstiftning och praxis avskaffa de vanligaste formerna av diskriminering av kvinnor på grund av kön. Dessutom finns ett flertal tilläggsdokument och resolutioner för att stärka kvinnors roll och inflytande.

Ändå har kvinnors rättigheter svårt att fullt ut slå igenom. Kanske kan det huvudförslag som Delegationen för mänskliga rättigheter i Sverige lade fram i sitt slutbetänkande till regeringen förra året göra en skillnad när det gäller jämställdheten. Ett förslag om att inrätta en nationell institution för mänskliga rättigheter - med uppdrag att undersöka hur Sverige följer sina åtaganden inom området. Omkring sextio länder, däribland Norge och Danmark, har de senaste åren inrättat sådana MR-institutioner.

Jämställdhet handlar om makt
Makt över pengarna. Makt över sina tankar. Makt över den egna kroppen. Att motverka förtryck och våld - det är att arbeta för jämställdhet. För jämställdhet handlar om frihet. Frihet från våld. Frihet från rädsla. Frihet att utvecklas utifrån sina egna förutsättningar.

Kvinnor och män ska ha samma makt att forma sina liv, och samhället. Det handlar om möjligheten att vara en aktiv medborgare - och att vara med och forma villkoren för beslutsfattandet. Det handlar om en jämn fördelning av makt och inflytande. Det handlar om att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Det handlar om ett gemensamt ansvar för barn och hemarbete.

Det handlar definitivt om ekonomisk jämställdhet - lika möjligheter och villkor gällande utbildning, betalt arbete och företagande som ger ekonomisk självständighet. För vid sidan av den politiska makten är ekonomisk makt en av hörnstenarna i maktens boning.

Kraftsamlingar har gjorts förr
Det är lätt att förledas tro att kvinnor historiskt inte haft någon större påverkan på den svenska ekonomin. För när det gäller ekonomin, som inom så många andra områden, är det männen och deras gärningar som oftast synts i historiebeskrivningen. Ändå finns givetvis genom århundraden tusentals kvinnor som bidragit - både med sin arbetsinsats och genom sitt företagande. Även om det i företagandet oftast var maken som formellt stod för rörelsen. Kvinnornas del i företagandet beskriver Anders Johnson på ett förtjänstfullt sätt i sina böcker "Tidernas entreprenörer i Sverige" och "De gjorde skillnad". Kvinnors självförsörjning var sällan självklar och oftast både ifrågasatt och starkt hinderfylld.

Fram till 1900-talet hade kvinnor begränsade möjligheter att självständigt utöva olika yrken. Undantag fanns dock - enklare former av handel tilläts av sociala skäl som till exempel när Amalia Eriksson i Gränna fick tillstånd att öppna bageri och göra polkagrisar. Änkor hade också rätt att ta över rörelsen vid makens död. Och genom att erhålla egendomar i änkepension gavs möjlighet till försörjning - exempelvis medförde detta att Katarina Stenbock var framgångsrik patron på bruken i Ramnäs och Wirsbo under många år.

Många av de reformer som genomfördes på 1800-talet innebar stora steg framåt för jämställdhet och röjde undan hinder för kvinnors möjlighet att försörja sig. Reformer som;

* Lika arvsrätt för kvinnor och män (1845)

* Änkors, frånskilda eller ogifta kvinnors lagliga rätt att bedriva näringsverksamhet inom hantverk och viss handel (1846)

* Ogift kvinna blir myndig vid 25 års ålder (1863)

* Skråväsendets avskaffande och full näringsfrihet för kvinnor och män (1864)

* Kvinnor får rätt att ta studenten som privatister (1870)

* Kvinnor får rätt att ta akademisk examen inom de flesta discipliner (1873)

* Gift kvinna får rätt att bestämma över sin egen inkomst (1874)

Ofta var flera olika reformer förutsättningen för nya möjligheter. Anna Whitlock hade sannolikt aldrig kunnat förverkliga drömmen om att starta en egen skola i slutet av 1870-talet om det inte redan 1859 öppnats möjligheter för kvinnor att inneha vissa lärartjänster och om inte Högre lärarinneseminariet, som hon examinerades från, hade godkänts för start av riksdagen och Kungl. Maj:t på 1860-talet. Värt att notera är dock det absurda i att driftiga affärskvinnor, och skattebetalare, som Augusta Brandes, Amanda Christensen, Sofia Gumaelius och Wilhelmina Skogh inte hade någon rösträtt.

Även reformer långt in på 1900-talet har öppnat upp möjligheter för egen makt, försörjning och företagande inom traditionella kvinnobranscher. Sambeskattningens avskaffande 1971 var en viktig milstolpe. Och när förbudet mot privata arbetsförmedlingar upphävdes på 1990-talet kunde t ex företaget som ursprungligen startats som Stockholms Stenografservice av Ulla Myrman 1953 utvecklas och expandera till det globala bemanningsföretaget Manpower.

När vi tänker på jämlikhet, så går tanken många gånger till oändligt viktiga medborgerliga reformer som allmän rösträtt och möjlighet att vara valbar till politiska församlingar. Men inflytande och makt över sitt eget liv handlar också om det mest basala - att kunna försörja sig. Där utbildningsreformer kan vara basen till försörjning, om det finns en arbetsmarknad där kunskap kan omsättas i nytta och därmed lön eller försörjning från eget företagande. Men där även ekonomiska reformer som lika arvsrätt, skråväsendets avskaffande, full näringsfrihet, att vara juridiskt myndig och rätten att inneha statliga ämbeten är ovärderliga för jämställdheten. Jämställdhet kräver, då som nu, att kvinnor står på självständiga, ekonomiskt starka ben.

Högre utbildning - lägre lön
Att kvinnor och män ska ha samma möjlighet att försörja sig är en central fråga för att kunna uppnå ett jämställt samhälle. Liksom många andra liberaler genom tiderna har jag sett en hög utbildningsnivå för kvinnor som nyckeln till självförsörjande. Kunskap är en attraktiv handelsvara. Det är också i de tidiga åren som värderingar formas - och en förskola/skola med ett jämställt förhållningssätt, så fritt som fördomar och könsstereotyper som möjligt, gör att varje barn ges utrymme att utvecklas utifrån sitt egen personlighet.

Idag kan vi glädja oss åt att 65 % av de examinerade från högskolor och universitet är kvinnor. Och att 47 % av de som tar doktorsexamen är kvinnor. Trots detta är ca 80 % av professorerna vid högskolor och universitet fortfarande män. Och någon större förändring i lönekuvertet tycks hög utbildning inte medföra. Kvinnor har lägre inkomster, trots att de oftast har högre utbildning än män. Valet av yrke och arbetsplats är viktiga orsaker till löneskillnaden. Kvinnor återfinns ofta i offentlig sektor medan de flesta män arbetar inom den privata sektorn. Det spelar stor roll för löneutvecklingen eftersom den privata sektorn generellt betalar högre löner.

Cash is queen
De löneskillnader som finns mellan kvinnor och män är till kvinnornas nackdel. Kvinnors lön uppgår till ca 80 % av mäns lön. Om man räknar bort skillnader som beror på ålder, utbildning, sektor, yrke och arbetstid skulle kvinnors löner ändå bara uppgå till 92 % av mäns löner. Och endast var femte höginkomsttagare i Sverige är kvinna.

Det ska löna sig att investera tid, kraft och pengar i en högre utbildning. Men idag är många av de offentligfinansierade yrkena är underbetalda och kvinnodominerade. Utbildningspremien för många kvinnor är mycket låg.

Sett över veckans alla dagar arbetar kvinnor och män lika mycket. Kvinnor arbetar lika mycket betalt som obetalt medan män arbetar dubbelt så mycket betalt som obetalt. En tredjedel av de sysselsatta kvinnorna och var tionde sysselsatt man arbetar deltid. Kvinnors arbetstid påverkas av antalet barn och yngsta barnets ålder. Männens arbetstid påverkas inte av detta.

Det är inte acceptabelt att den genomsnittliga grundlönen för några år sedan för en person med minst treårig högskoleutbildning i ekonomi var drygt 12.000:- mindre för en kvinna än för en man. Varje månad. Det gör en orimlig skillnad i plånboken. Och för pensionen.

Inte heller ägandet är jämställt
Genusmönstret i ägande visar lika stora skillnader som i fråga om lönerna. Det vill säga, kvinnor och män äger olika mycket - kvinnors nettoägande är 76% av männens. Skillnaden ökar med stigande ålder och störst ökning kommer under de år då de flesta har barn hemma. Storleken på lönen och i vilken utsträckning kvinnor driver företag påverkar säkert också de generella skillnaderna.

Gemensam lagfart på bostaden är fortfarande inte en självklarhet för alla, även om ROT-avdraget har gjort Sveriges kvinnor mer förmögna. För antalet gåvobrev med lagfarter mellan makar har ökat dramatiskt sedan ROT-avdraget infördes eftersom dessa bara får göras av någon som är ägare till huset som ska renoveras.

Både lönenivåer och eget företagande har betydelse för att kunna skapa ett sparkapital. Knappt en fjärdedel av alla företag ägs och drivs av kvinnor. Kvinnor har också lägre inkomster än män. Sammantaget gör detta att kvinnor har sämre förutsättningar att få ihop ett sparkapital. Bristen på kapital påverkar i sin tur möjligheten att starta och utveckla företag. Liksom det påverkar handlingsfriheten i många andra avseenden.

Det saknas idag kunskap om kvinnors ägande, både vad gäller orsaker och konsekvenser. Det är därför glädjande att Liberala Kvinnor motionerat till Folkpartiets Landsmöte för att driva på att det ojämställda ägandet utreds och för att ta fram en strategi som ökar kvinnors ägande.

Hela lönen och halva makten
Sverige har en av världens mest könsuppdelade arbetsmarknader. I grova drag kan sägas att kvinnors inträde på arbetsmarknaden i Sverige sammanföll med utbyggnaden av den offentliga sektorn. Konsekvensen har blivit att kvinnor i hög grad arbetar i offentliga verksamheter där monopolsituationen leder till sämre karriärmöjligheter och lägre löner. Att så många av de så kallade kvinnoyrkena är låglöneyrken är en konsekvens av att de inte finns på en konkurrensutsatt marknad och att det då inte heller finns några alternativa arbetsgivare.

Genom att bryta upp monopolen kan kvinnors valfrihet och ställning på arbetsmarknaden stärkas. Fortsatt konkurrensutsättning av de offentliga monopolen är en nyckel inte bara till kvinnors starkare ställning på arbetsmarknaden som anställda utan också till ett ökat företagande för kvinnor. För hindren för företagande inom skola, vård och omsorg är också en orsak till att vi har bland det lägsta företagandet bland kvinnor i Europa. Och fortfarande begränsar strukturer och det svenska samhällets tradition att inte tillåta företagande inom välfärdstjänster såväl kvinnors företagande som kvinnors möjlighet till högre löner och karriärvägar. I branscher som domineras av kvinnor ifrågasätts idag företagens rätt att göra vinst. Inom offentlig sektor kan traditionellt manliga tjänster som underhåll och transport förvisso utföras av vinstdrivande företag men de kvinnligt dominerande vård/omsorgstjänsternas rätt att växa inom privat företagande och göra vinst ifrågasätts ständigt.

Därutöver är skattesystem och regler är mer anpassade till tillverkningsföretag än tjänstebranschen, där kvinnor finns i högre utsträckning. Likaså behövs nytänkande när det gäller privat finansiering av företagande kopplat till kompetens inom traditionella kvinnoyrken.

Av styrelseledamöterna i börsnoterade företag är ca 80 % män. Antalet VD liksom styrelseordförande ligger båda runt 10 bland de ca 260 börsnoterade bolagen. Men viktigare för jämställdheten är att fler kvinnor kommer in i ledningsgrupper - och att fler kvinnor än dagens femtedel blir chefer inom privat näringsliv.

Jämställdhet gör alla till vinnare
Jämställdhet bygger inte på att alla individer ska göra exakt samma val. Tvärtom ska kvinnor och män ska ges möjlighet att utveckla sina individuella intressen och drömmar bortom könsrollernas begränsningar. Jämställdhet är ingen kvinnofråga. Och jag ser ett stort behov av många, många drivande män som jämställdhetsaktivister. För i ett jämställt samhälle är alla vinnare. I ett samhälle där kvinnor har hälften av all politisk och ekonomisk makt förändras forskning, arbetsmarknad och samhällsbyggandet. I ett jämställt samhälle där all kompetens, istället för hälften, tas tillvara, där går näringslivet bättre och tillväxten ökar. När kvinnor och män delar makt och inflytande i alla delar av samhällslivet får vi ett mer rättvist och demokratiskt samhälle. Och var och en får möjlighet att påverka sin livssituation.

Agneta Berliner

Mycket är sig likt, härligt nog

2011-08-19T14:17:00.011+02:00

En av sommarens landsplågor gör mig riktigt nostalgisk.
Och på gott humör.
Det är Veronica Maggios Välkommen in.

Riktiga flash-backs från åren på Stenbocksgatan i Malmö.
I slutet av 70-talet och början av 80-talet.
På något sätt hann vi både studera och arbeta, oftast båda sakerna parallellt.
Men den kvardröjande känslan från den tiden är allt festerna i den allra första egna lägenheten. Och så den där gången som det satt en råtta och kikade på mig när jag öppnade ett skåp (sällan har jag skrikit så högt eller sprungit så fort). Lägenheten var förresten en fantastisk tvåa med kakelugn, brädgolv, gasspis och stukatur i ett sekelskifteshus. De då minst sagt ruffa kvarteren tilltalade inte mina föräldrar särskilt mycket, nog kunde dottern hitta vettigare ställen att bo på, tyckte de. Men det tyckte inte jag. Idag är husen och omgivningarna i Rörsjöstaden upprustade och jag inbillar mig att det inte är vidare värst lätt att hitta en lägenhet där. Åtminstone inte till en rimlig kostnad.

Visst skiljer sig också andra saker än standard och status på kvarter och hus.
Även i Maggios sång;
* Någon nyckel behövde inte slängas ner - porten stod nästan alltid öppen.
* Folket var inte hänvisade till fläkten för att röka.
* Grannarna klagade inte från kvart över tio, för de var ju med på festen.
* Och vi spelade inte pappas skiva från 69. Vi spelade Hold the Line och Africa med Toto, Layla med Clapton, I want to know what love is med Foreigner, Santana med Oye Como Va och så lite Huey Lewis and the News med The Power of Love.
Och så förstås massor av Fleetwood Mac; Dreams, Go your own way, Tusk och Don't Stop.
Och framåt morgonen (när vi löste världsproblemen och hade alla svaren) Empty Rooms med Gary Moore, Stairway to Heaven med Led Zeppelin och så lite mer Knopfler, lugnare, som i Local Hero/Wild Theme.
Och Mike Oldfield, förstås Tubular Bells.
Mycket musik var det.
Innan vi antingen gick ner till det lilla bageriet vid Sankt Pauli kyrka och köpte frallor från den första nygräddade plåten. Eller efter en snabb-uppfräschning cyklade iväg längst med Bergsgatan till hemsamaritjobbet.

Men massor är sig likt:

Det är fest hos mig ikväll och hela världen är min
Oooh, ooh, sång på sång
Det ekar över hela staden
Åh, nått stort på gång
För det är kö från gatan upp till hallen

Och

Dunkande hjärtan klockan kvart över fem
Imma på rutorna men ingen går hem

Och alla var verkligen välkomna in.
Här är hela texten.

Ulrika Westerlund; En berättelse om kärlek

2011-08-14T11:49:00.009+02:00

Ulrika Westerlund, ordförande i RFSL, skrev i samband med Stockholm Pride en läsvärd krönika i Tidningen NU.

I den hänvisar Ulrika bland annat till en artikel om att ta bort kravet på tvångssterilisering mm vid könsbyte som Erik Ullenhag (som då var partisekreterare för Folkpartiet), Barbro Westerholm (denna gigant och kämpe när det gäller sexuella rättigheter) och jag skrev i Aftonbladet förra sommaren; här är en länk till den.

Här är några bloggar om den vedervärdiga kvarleva som lagstiftningen om tvångssterilisering är:
Amanda Brihed som har varit otroligt stark och ständigt tagit denna fight har skrivit många, många artiklar och bloggar. Lättast för att hitta allt läsvärt är att googla.
Karin Långström Vinge: A propos Pride och Happy Pride
Jesper Svensson: Riksdagsinitiativ i steriliseringsfrågan?
Maria Jern: Jag skäms!
Torbjörn S Peterson: KD vill ha kvar kravet på sterilisering vid könsbyte
Johanna Julén: Vem har rätten till din kropp?
Röda Berget: Barbro Westerholm (fp) tänker kicka KD-bak
Och så den senaste av mina egna bloggar i denna fråga:
Amanda Brihed om rätten till den egna kroppen

Och här är en länk till Ulrikas krönika, som också finns här nedan i bloggen.

......................................................................................

En berättelse om kärlek

GÄSTKRÖNIKA.

När jag skriver detta är det dagen efter Stockholm Prides invigning. Igår kväll stod jag tillsammans med cirka 10 000 andra personer i Kungsträdgården och lyssnade tårögt på Thomas Beatie, den amerikanska transaktivisten som kanske mest är känd under namnet ”den gravida mannen”.

Thomas berättade sin historia och det blev nästan alldeles tyst. Det var en berättelse som det var omöjligt att inte bli djupt berörd av. Det var en berättelse om kärlek, om en allmänmänsklig längtan efter barn, om frun Nancy som har svår endometrios och inte kan bli gravid. Om hur Thomas därför valde att behålla sina kvinnliga reproduktiva organ när han gjorde de andra könskorrigerande behandlingarna – opererade bort brösten och tog testosteron – eftersom han, som så många andra människor i världen, alltid vetat att han ville bli förälder.

Om hur amerikansk lagstiftning möjliggjort hans och Nancys föräldraskap, eftersom amerikansk lag inte har samma krav som den svenska lagen på att den som vill ändra sitt juridiska kön också ska vara steril. Thomas kunde alltså göra de andra behandlingarna, ändra sitt juridiska kön till man – och ändå få behålla sin livmoder och sina äggstockar. Barnen kom sedan enkelt till genom insemination med donerad sperma.

Framför mig i Kungsträdgården under Thomas tal stod en transtjej med ett plakat. ”En skam för Sverige” stod det längst upp – över en bild på Kristdemokraternas vice partiordförande Maria Larsson, barn- och äldreminister, och den som just nu allra tydligast står för motståndet mot transpersoners möjlighet att skaffa barn. Under Kd:s riksting nyligen var det hon som föredrog partistyrelsens linje och argumenterade emot de tre kristdemokrater som hade motionerat till rikstinget om att partiet skulle ändra sin hållning när det gällde tvångssteriliseringarna och ställa sig på samma sida i frågan som de övriga regeringspartierna och den rödgröna oppositionen.

Hon hade i sina inlägg kunnat välja att endast hänvisa till partistyrelsens motionssvar, där man ansåg att motionen skulle vara ”besvarad” med några vaga formuleringar om att fortsätta bevaka frågan – men ministern valde istället att hårt sätta ner foten och kräva fortsatta steriliseringar. Rikstinget gick sedan på hennes linje. Att texten längst ner på plakatet i Kungsträdgården igår löd ”Maria ’Mengele’ Larsson (Kd) vill tvångssterilisera mig!” är alltså inte så konstigt.

I och med Kd:s rikstingsbeslut är diskussionen med dem i den här frågan ganska avslutad. Från RFSL:s sida har vi tidigare formellt uppvaktat Göran Hägglund, och också träffat en mängd andra partiföreträdare, riksdagsledamöter och andra, för att försöka övertala dem om att ändra sin linje. Tyvärr har vi alltså inte fått gehör för våra argument om att det är orimligt att Sverige 2011 har en lag som ger staten rätt att tvinga en individ att genomgå kirurgiska ingrepp för att få en social rättighet; att få sin könsidentitet juridiskt erkänd.

Nu ligger bollen hos de övriga regeringspartierna och Folkpartiet borde ta täten. Folkpartiet reagerade snabbast av alla partier för en förändring av lagen när Socialstyrelsens utredning, som föreslog detta, kom förra året. Redan dagen efter att utredningen släppts skrev nuvarande hbt-ministern Erik Ullenhag en artikel där han tydligt tog ställning mot tvångssteriliseringar och deklarerade att lagen skulle rivas upp.

Nu är det dags att göra verklighet av det ställningstagandet. Kör över Kd. Visa att transpersoners mänskliga rättighet att slippa påtvingade steriliseringar väger tyngre än regeringsenighet i varje fråga. Lös den här situationen genom ett utskottsinitiativ. Nu. Låt inte tvångssteriliseringslagen fylla 40 nästa år.

Ulrika Westerlund,
förbundsordförande RFSL

Mitt märkliga minne - och The Last Resort

2011-08-11T10:38:00.009+02:00

Mitt minne är inte alltid det allra bästa.
Många viktiga och intressanta händelser och fakta lägger sig långt, långt bak och gör sig irriterande svåråtkomliga.

Människor minns jag (tack och lov) nästan alltid, även om jag inte alltid minns i vilket sammanhang vi träffats.

Igår hörde jag The Last Resort med Eagles på radion.
Och mindes vart enda ord. Sjöng med hela vägen genom denna underbara låt.
Trots att jag säkerligen inte hört den på 15-20 år.

Märkligt att vissa saker sitter som berg.
Kanske är det den vackra musiken.
Kanske den helt fantastiska mångbottnade episka lyriken av Don Henley.
Kanske kontrasten mellan den vackra formen och det sorgerligt allvarliga, alltid aktuella, budskapet om människors tillkortakommanden.
Kanske minns jag helt enkelt just detta så kristallklart ner till kortaste ord för att albumet Hotel California spelades och spelades och spelades de där otroligt härliga åren i slutet av 70-talet när jag började bli vuxen (hm?).

Who will provide the grand design?
What is yours and what is mine?
'Cause there is no more new frontier.
We have got to make it here.
We satisfy our endless needs och justify our bloody deeds, in the name om destiny and the name of God.

Här är en YouTube-länk till The Last Resort.
Och här är en länk till det som lär vara den ursprungliga videon till låten, men som nu har annan (även den vacker, om än i en helt annan genre) musik.

En intervju med Henrik Bachner om antisemitism

2011-08-03T17:23:00.007+02:00

Tidigare i år publicerade Frisinnad Tidskrift en artikel där jag intervjuar Henrik Bachner. Henrik är idéhistoriker och forskare med huvudsaklig inriktning på antisemitism, rasism och politisk extremism.
Här är hans hemsida.

Den som vill stödja arbetet mot antisemitism och rasism kan göra det genom
Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) en religiöst och politiskt obunden organisation som förebygger och motverkar antisemitism och rasism. Verksamheten finansieras med frivilliga bidrag. Mer information om verksamheten och sätt att stödja den på finns på SKMA:s hemsida: www.skma.se

Här är länkar till några andra artiklar; av och om Henrik Bachner och hans arbete.
Hatet i repris
Farligt historiska eko
Uråldriga myter om judar lever kvar
Antisemiternas taktik
Reepalu-affär väcker frågor
Salomon Schulman i Sydsvenska dagbladet om boken "Judefrågan"
Nils Schwartz i Expressen om boken "Judefrågan"
Guillou är förblindad av sin egen ilska
Ta avstånd från antisemitismen

Här är länken till intervjun i Frisinnad Tidskrift och nedan följer texten för den som vill läsa den direkt:

.................................................................................
De mest centrala antisemitiska föreställningarna handlar om makt, pengar, manipulationer och konspirationer. Det är också framför allt denna typ som särskiljer antisemitismen från andra former av rasism, säger Henrik Bachner, idéhistoriker och forskare med huvudsaklig inriktning på antisemitism, rasism och politisk extremism, som här intervjuas av Agneta Berliner, tidigare riksdagsledamot för Folkpartiet. Båda ingår i arbetsutskottet för Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA). Henrik Bachner är styrelseledamot i Per Ahlmarkstiftelsen.

Antisemitism i vår tid
Under Gazakriget ökade hatbrotten mot judar kraftigt i flera länder; misshandel, attacker mot synagogor, hot och trakasserier i skolorna. En studie som Forum för levande historia publicerade förra året indikerar att ungefär en femtedel av svenska gymnasister är negativt inställda till judar (likväl som till muslimer). Och för ett par år sedan visade en tysk forskningsstudie av attityder i åtta EU-stater att i genomsnitt 24 % av de svarande instämde i det antisemitiska påståendet att ”judar har för stort inflytande”. 41 % ansåg att judar utnyttjar rollen som offer för nazismens förbrytelser och 37 % instämde i påståendet ”med tanke på Israels politik kan jag förstå varför människor tycker illa om judar”.

Kan det anses vetenskapligt belagt att antisemitismen har tilltagit både i Sverige och i övriga Europa?
- Utvecklingen ser olika ut i olika länder i Europa. Det är belagt att antalet incidenter och hatbrott riktade mot judar under 00-talet ökat i vissa länder, däribland Storbritannien och Frankrike. I Sverige har vi inte sett en sådan utveckling. Undantaget är 2009 då antalet anmälda hatbrott mot judar ökade kraftigt. Det finns också attitydundersökningar som indikerar att inställningen till judar blivit mer negativ i ett antal länder, till exempel Pew-centrets studie från 2008. Den mest markanta förstärkningen av antijudiska attityder hade enligt den undersökningen ägt rum i Spanien. Den tyska studie du nämner visar att antisemitiska föreställningar är relativt utbredda i flera EU-länder. Men den pekar också på skillnader: av de undersökta länderna är antisemitismen är mest utbredd i Polen och Ungern, de lägsta nivåerna uppmättes i Holland och Storbritannien.

En rad kvalitativa studier pekar på att antisemitiska föreställningar och argument på ett tydligare sätt förekommer i medier och debatt i delar av Europa. Det tycks inom vissa opinioner finnas en ökad attraktion och acceptans för vissa stereotypa och mytologiska bilder. Bland annat cirkulerar åter på ett mer märkbart sätt, även inom delar av den politiska mittfåran, föreställningar om en oerhörd judisk makt som styr amerikansk politik eller manipulerar medier i Europa. Även den sekundära antisemitismen, som utvecklas som en reaktion på Förintelsens konsekvenser, gör ett allt tydligare avtryck. Detta är en aversion som hämtar näring ur skuldproblematik och irritation över Förintelsens fortsatta centralitet i den politiska kulturen. Den tar sig bland annat uttryck i en strävan att relativisera folkmordet på Europas judar och i försök att transformera offer till gärningsmän, att projicera nazismen och Förintelsen på judar eller Israel. Dessa tendenser kan även iakttas i svensk debatt. Sammantaget kan man således säga att antisemitiska diskurser gjort ett tydligare avtryck delar av Europa under 00-talet, men i vilken utsträckning detta avspeglar en förstärkning av antisemitismen respektive en försvagning av tabubeläggningen av judefientlighet är svårare att säga.

Är det just antisemitismen som blivit mer märkbar eller har rasismen överlag ökat?
- Vi har sedan flera år sett en tilltagande xenofob strömning i delar av Europa. Den riktar sig mot en rad olika grupper. En primär måltavla för många högerpopulistiska partier är vissa invandrargrupper och särskilt muslimer. Men det finns också specifika rasismer som drabbar till exempel romer eller afrikaner och asiater, oavsett deras religion. Bilden skiljer sig delvis från land till land. Antisemitismens reaktivering torde delvis hänga samman med detta klimatskifte. Men det är viktigt att se, att även om olika gruppfördomar har mycket som förenar, inte minst vad gäller deras funktioner, bär de samtidigt på specifika och särskiljande drag och återfinns ibland i delvis olika opinioner.

Hur vill du definiera begreppet antisemitism?
- Enkelt uttryckt är antisemitism fördomar och fientlighet mot judar därför att de är judar. Det handlar om en historiskt och kulturellt rotad och vidareförmedlad föreställningsvärld, men också om en av denna idétradition skapad känslomässig distansering. Antisemitism kan inbegripa allt ifrån ganska milda fördomar till ett intensivt hat. Den kan framträda som attityder och tankemönster men också som teologi och ideologi. Den kan yttra sig som verbala påståenden, social och legal diskriminering och våld. Som historien visat kan antisemitism även utmynna i fördrivning och folkmord.

Och var kommer själva termen ifrån? Det är ju snarast en nonsensterm eftersom det ju inte finns någon semitism att vara ”anti” i förhållande till.
- Termen myntades av den tyske publicisten och antijudiske agitatorn Wilhelm Marr på 1870-talet. Han tillhörde den politiska judefientliga rörelse som då växte fram. För denna var det viktigt att markera avstånd till den äldre kristna judefientligheten. Den moderna antisemitismen angrep judarna med framför allt nationalistiska och rasistiska argument och sökte klä det sekulära judehatet i en vetenskapligt klingande terminologi. Termen antisemitism är en produkt av 1800-talets sammanblandning av språkgrupper och rasliga klassificeringar. Den dåtida rasforskningen lanserade idén om en ”semitisk ras”. Den rasistiska judefientliga rörelsen knöt an till detta och menade sig bekämpa en förment ”semitism”, med vilket avsågs den föregivna judiska ”rasen” och dess påstått nedbrytande och hotfulla verksamhet. Ordet antisemitism är dock sedan länge vedertaget som beteckning på judefientlighet. Försök att lansera alternativa beteckningar har hittills inte fått större genomslag. När man använder termen är det dock viktigt att vara medveten om att den är missledande.

Vilka är de starkaste eller mest återkommande fördomarna och stereotyperna som gäller judar?
- Fortfarande spelar både ursprungligen kristna föreställningar och den moderna antisemitismens stereotyper och myter stor roll. Anklagelsen om Kristus- eller Gudsmord har lagt grunden till en rad demoniserande bilder som så småningom försetts med sekulära rationaliseringar. Andra föreställningar härrör ur konstruktionen av judendomen som kristendomens motsats, till exempel påståenden om en specifik judisk hämndlystnad, ofta kodifierad i satsen ”öga för öga, tand för tand”, vilka ibland dyker upp i debatten om Israel.

Men de mest centrala föreställningarna handlar om makt, pengar, manipulationer och konspirationer. Det är också framför allt denna typ av bilder som särskiljer antisemitismen från andra former av rasism. Den utgör för vissa grupper inte bara en fördom utan också en alternativ förklaring till historiska och samtida skeenden på såväl global som nationell nivå.

Beskriv hur antisemitismen yttrar sig idag, i Sverige och i andra länder i världen.
- Antisemitism kommer till uttryck i olika sammanhang och på olika sätt. Den utgör en viktig ideologisk komponent inom högerextremism och radikal islamism. Inom delar av den extrema vänstern återfinns antisemitiska former av antisionism samtidigt som myter om judiska sammansvärjningar florerar i olika konspiracistiska miljöer, som till exempel den s k sanningsrörelsen som ifrågasätter den etablerade förklaringen till terrorattackerna mot USA den 11/9 2001. Men antijudiska föreställningar och attityder förekommer även i medier och debatt inom den bredare politiska mittfåran. Attitydundersökningar pekar på att negativa uppfattningar mot judar är mest utbredda i högerradikala opinioner. Enligt vissa studier är de också relativt utbredda i muslimska grupper.

Men bilden skiljer sig också delvis mellan länder. I delar av Central- och Östeuropa fortlever på ett tydligare sätt än i Västeuropa en folklig, nationalistisk och kristet färgad antisemitism. Där är också associationen mellan judar och kommunism ett viktigare tema i den antijudiska agitationen än i väst. I Ungern har det högerradikala partiet Jobbik vunnit framgångar med en politik som förenar en hårdför nationalism med antisemitism och antiziganism.

I arabvärlden och i andra muslimska länder som Iran och Pakistan är situationen annorlunda än i väst i den meningen att antisemitismen är rumsren och inte sällan statssanktionerad. Den propageras av regimer – Iran är det mest extrema exemplet – och ledande medier, men också av islamistiska rörelser. Denna utveckling har globala effekter. Föreställningar och mytbildningar som Europa under 1800- och 1900-talet exporterade till Mellanöstern – där de sammanlänkades med en redan existerande tradition av förakt och fientlighet mot judar och kom att exploateras i konflikten med sionismen och Israel – slungas nu tillbaka till bidrar till att reaktivera antijudiska tendenser i västvärlden.

Har Du några kommentarer till hur nutida judefientlighet behandlas i debatten i Sverige och av svensk media?
- Även om det finns flera exempel på kunniga skribenter och politiker så präglas förhållningssättet till antisemitism på många håll av ignorans, politisering och ideologiska blockeringar. Kunskaperna om den globala och europeiska utvecklingen är magra, antijudiska bilder och argument känns ofta inte igen, och inte sällan möts de av förnekelse eller bagatellisering. För delar av vänstern blir det särskilt problematiskt när antijudiska inslag dyker upp i debatten om Israel. Inte sällan avfärdas i dessa opinioner kritik mot antijudiska uttryck med påståendet att ”så fort man kritiserar Israel anklagas man för antisemitism”. Att detta påstående inte är sant torde vara uppenbart för de flesta, men det har blivit ett bekvämt sätt att slippa konfrontera frågan om antisemitism. Men förståelsen för antisemitismen försvåras även av att begreppet intimt associeras med nazismen och Förintelsen – de mest extrema yttringarna av judehat tycks ibland utgöra kriteriet för vad som uppfattats som antisemitism.

Ibland sägs i debatten att judefientligheten primärt är historia och att den har ersatts av islamofobi. Vad säger forskningen om detta?
- För dessa påståenden finns inget stöd i forskningen. De tycks i första hand styras av en politisk agenda. Påståendena utgör ett problem i så måtto att de skapar en felaktig bild och bidrar till att såväl antisemitism som andra former av rasism förtigs eller förminskas. Islamofobin utgör ett reellt och allvarlig problem, men den existerar parallellt med andra former av gruppfientlighet.

Kritik mot staten Israel är givetvis inte i sig själv antisemitism. Men Israel får ibland vara måltavla för judefientlighet. Kritik mot Israels politik kan också bli en förevändning för att ge uttryck för antisemitism. Kan du reda ut begreppen och ge oss några exempel.
- Självfallet är kritik av Israels politik inte antisemitism. Denna kritik är naturligtvis lika legitim som kritik mot varje annan stats politik. Enligt min personliga uppfattning är den därtill inte sällan befogad. Men samtidigt bör noteras att debatten om Israel och Mellanösternkonflikten även utgör en viktig kontext för samtida antisemitiska diskurser. Gränsen mellan kritik och fördomar överträds när antijudiska motiv förs in i en politisk debatt. Detta sker till exempel när anklagelser om Kristusmord, föreställningar om ”gammatestamentlig” hämndlystnad eller moderniserade blodsanklagelser vävs in i kritiken mot Israel. Och det sker när Israel likställs med Nazityskland, framställs som huvudorsak till flertalet stora världsproblem eller konflikter – eller när judar i andra länder hålls ansvariga för Israels agerande.

Viktigt i sammanhanget är att se att Israels agerande inte orsakar antisemitism, däremot kan Mellanösternkonflikten aktivera redan existerande antisemitiska föreställningar eller tjäna som förevändning för att lufta fientlighet mot judar. Att Israel på något sätt skulle orsaka antisemitism är ett återkommande påstående. Det är oroande. Om någon skulle hävda att den rasism mörkhyade människor möter i Europa ingenting har att göra med ett historiskt arv av rastänkande utan beror på den politik som förs av Nigerias eller Zimbabwes regeringar – eller att fördomar och diskriminering av araber i europeiska länder måste förstås som en form av protest mot Marockos ockupation av Västra Sahara, då skulle de flesta ganska enkelt inse att förklaringen inte bara är felaktig, utan även utgör ett försök att rationalisera hatet och skuldbelägga offren. Men när samma sak sägs om antisemitismen, det vill säga att denna orsakas av Israels politik, då finns en ganska utbredd beredskap att acceptera denna argumentation. Att utpekandet av judars beteende som orsak till antisemitismen sedan århundraden utgör ett återkommande inslag i antijudisk argumentation förefaller i dessa fall inte vara något som bekymrar.

Antisemitismen är förmodligen den fördom som det forskats allra mest om. Och Förintelsen är det folkmord som är mest dokumenterat. Men det tycks inte som vi dragit tillräcklig lärdom av all denna kunskap. Hur kan vi på bättre sätt än hittills använda den evidens som finns, för att förebygga och motverka antisemitism och rasism?
- Det är en ingen lätt fråga. Bättre kunskaper om rasismens och antisemitismens historia och förödande konsekvenser är viktigt, men av detta följer inte nödvändigtvis större motståndskraft mot fördomar och grupphat. Men jag har svårt att se någon annan väg än en intensifierad upplysning och utbildning. Den erfarenhet som Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) har av utbildningssatsningar riktade till lärare och elever är god. SKMA har tillsammans med Forum för levande historia nyligen även givit ut ett studiematerial om antisemitism och andra fördomar riktat till högstadie- och gymnasieelever. Rätt använt kan det bli ett effektivt redskap i skolundervisningen. Men även rättsväsendet, journalister och opinionsbildare behöver lära sig mer. Av central betydelse är också att politiker bildar sig på området och tydligare och mer konsekvent än hittills markerar mot antisemitiska, islamofoba och rasistiska yttringar i samhället.
..............................................................................................................

Henrik Bachners doktorsavhandling ”Återkomsten. Antisemitism i Sverige efter 1945” utkom som pocket på Natur och Kultur 2004. Hans senaste bok är ”Judefrågan”. Debatt om antisemitism i 1930-talets Sverige, som gavs ut på Atlantis 2009.

...............................................................................................................

Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) en religiöst och politiskt obunden organisation som förebygger och motverkar antisemitism och rasism. Verksamheten finansieras med frivilliga bidrag. Tycker du att kampen mot antisemitism är viktig? Anser du att det är viktigt att lärare och skolelever får gedigna kunskaper om judefientlighet, rasism, nazism och Förintelsen? I så fall kan du stödja SKMA:s verksamhet. Som stödmedlem får du SKMA:s nyhetsbrev och information om organisationens aktiviteter. Mer information om verksamheten och sätt att stödja den på finns på SKMA:s hemsida: www.skma.se

Birgitta Ohlssons sommarprat i SR: Värme, värderingar och vision

2011-08-01T21:55:00.005+02:00

Jag satt för en stund sedan uppkrupen i soffhörnan och lyssnade på Birgitta Ohlsson, vars sommarpratande i P1 jag tyvärr missade tidigare idag.

Birgitta.
EU-minister. Vän. Rakryggad liberal. Stridbar människorättskämpe.
Jag är alldeles på tok för jävig för att ens försöka mig på en recension av radioprogrammet. Men väldigt tagen blev jag av Birgittas personliga anslag.

Om demokrati och solidaritet, talade hon.
Om folkliga revolutioner för frihet.
Om massakern på Utöya och förhoppningarna om att detta inte ska släcka ungas politiska engagemang.
Om den liberala magneten New York.
Om extremistiska strömningar i Europa.
Om stödet från föräldrarna och tidigare partiledare som Per Ahlmark och Bengt Westerberg.
Och om kärleken till maken Mark och dottern Stella.

Ett program med värme, värderingar och vision.

Om några minuter går reprisen av programmet på SR.
Annars går det att lyssna på Birgittas sommarpratande här.

Amanda Brihed om rätten till den egna kroppen

2011-08-01T09:38:00.006+02:00

Idag startar Stockholm Pride - en glädjefest som på många plan symboliserar öppenhet, frihet och respekt för allas lika värde och rättigheter. En manifestation som känns självklar i Sverige men långt ifrån är det på alla håll i världen (lyssna gärna på EU-minister Birgitta Ohlssons YouTube-klipp inför förra Stockholm Pride).

Men massor finns kvar att kämpa för även här på hemmaplan.
Amanda Brihed startar Pride-veckan med att skriva i Svenska Dagbladet om hur transsexuella fortfarande berövas rätten till sina egna kroppar, sin sexualitet, reproduktion, hälsa och självbestämmande. Och därmed rätten till sin historia och framtid.

SvD har också en artikel om att 12 samfund får statsbidrag trots att de diskriminerar homosexuella. Ulrika Westerlund, ordförande för RFSL, menar att staten genom att ge bidrag till samfund som inte accepterar homosexuella sänder signalen att diskriminering av homosexuella inte är så allvarligt. Och det har hon ju helt rätt i.

Läs också gärna Amandas personliga artikel i DN om tvångssterilisering från förra sommaren. Och en artikel i Aftonbladet som jag skrev tillsammans med Erik Ullenhag och Barbro Westerholm om att denna konservativa och omänskliga lagstiftning måste rivas upp. Riktigt sorgerligt att detta inte har genomförts, tycker jag.

Blandad kompott av nya och gamla bloggar:
Maria Jern: Jag skäms
Torbjörn Jerlerup: Ersätt alla offer för tvångssteriliseringar och socialt förmynderi!
Trollhare: Maria Larsson (KD) rasar mot tvångssteriliseringar – mot ordvalet, alltså
Helena von Schantz: Adoptionscentrum: Det är barnen, inte bögarna som är vårt bord.
Per Pettersson: USA kommer äntligen ikapp om HBT och psykologi
Catrine Norrgård: Utseende och borglighet
Rasmus Jonlund: Frihet, jämlikhet och hbt-rättigheter
Carina Boberg: Liberal agenda för HBT-rättigheter
Björn Brändewall: Långt och argt om KD och tvångssteriliseringar
Seved Monke Ajneståhl: Denna jävla heteronorm
Johan Ingerö: Broderskapets orm

Frida Johansson Metso - om liberaler som världsmedborgare

2011-07-28T18:35:00.002+02:00

Frida Johansson Metso skriver klokt om att aldrig sätta nationalstaten före individens rätt i en gästkrönika i det liberala nyhetsmagasinet NU inför LUF:s kongress i helgen.

Frida är ordförande för FARR (Flyktinggruppernas och Asylkommittéernas Riksråd) och var tidigare ordförande i Liberala Ungdomsförbundet samt i Liberala flyktingfonden.

Här är en länk till krönikan och nedan kommer krönikan i sin helhet.

...............................................................

LUF - världsmedborgarna

Förmodligen var det under kongressen i Lysekil 1999 som jag första gången hörde nuvarande Europaminister Birgitta Ohlssons berättelse om flickan som gömde sig på toaletten och förtvivlat skrubbade sin mörka hy med aceton. Hon hade redan som liten fått veta att hon inte dög. Den tydliga antirasismen var en av an-ledningarna till att jag gick med i LUF – det ungdomsförbund som skickligast tog debatten mot 1990-talets nynazism. På ett sommarläger beskrev sedan Fredrik Malmberg, numera Barnombudsman, situationen för världens utsatta barn, inte minst dem som lever hela sitt liv i ett flyktingläger. LUF:s internationella engagemang gick inte att ta miste på, en handgriplig tro på alla människors lika värde var de än föds i världen – ett engagemang som nu åter utmanas av nationalistiska argument, tyvärr inte enbart från den nationella rörelsen. Slutligen kompletterade nu-varande integrationsminister Erik Ullenhag, högröstat från en talarstol, det LUF som blev mitt hem, genom att peka ut vägen för internationalistiska, antirasistiska liberaler – drömmen om fri rörlighet. Med sin blotta närvaro ifrågasätter LUF de nationalistiska, socialistiska och konservativa strömningarna som kräver att globaliseringen ska kvävas och gränser ska byggas. LUF är ett av få ungdomsförbund som klarar av att plädera för frågor som anses klassiskt höger – arbetskraftsinvandring – och frågor som i Sverige placeras på vänsterskalan – flyktingars rätt att komma hit och få skydd, asylrätten. Inom borgerligheten har vi en tydlig roll att påminna om migrationens två sidor. Jag oroar mig för de konservativa debattörer som börjat klumpa ihop socialister och liberaler som försvarare av, som de påstår, en ”enorm invandring”. Blint talar de om invandring utan att tala om invandrare, vilka och varför människor kommer. I integrationspolitikens namn förordar de stängda gränser för dem som kommer från länder med ”annorlunda kultur”. De påstår grundlöst att asylsökande inte har flyktingskäl – och lättvindigt villkorar de rätten till asyl. Det danska exemplet gällande kvotflyktingar är deras förebild – till Danmark får ingen komma som är sjuk, analfabet, ensamkommande – eller har en stor familj. Nyttan för staten, att snabbt kunna integreras, går före asylskäl. Om du behöver undfly tortyr spelar ingen roll om du inte har lärt dig läsa. Men om asylrätten villkoras, är den avskaffad.

Liberaler sätter aldrig nationalstatens behov före individens rätt. Därför står vi inför utmaningar i dag, när flyktingar benämns invandrare för att kringgå rättighetsaspekten, kallas illegala, kriminella, för att ytterligare distansera dem från oss. Dessa våra motdebattörer pratar om ”enorm” invandring trots att de vet att dem de oroar sig för, flyktingarna, inte är många. Förra året handlade det om futtiga mängder flyktingar – 11,5 procent av alla som fick uppehållstillstånd 2010. De som vill stänga gränserna skräms hellre med att över 100 000 personer fick uppehållstillstånd förra året, utan att nämna att den absoluta majoriteten alltså är arbetskraft, kärleksinvandring och studenter – invandring de säger sig inte vilja begränsa. Det är inte underligt att LUF:s vision om fri invandring betraktas som en radikal framtidsdröm, men att grundläggande mänskliga rättigheter lättvindigt avfärdas, det är en kamp för nuet. För mig, en föredetting, är det glädjande att se LUF:s engagemang för ensamkommande barn, de starka reaktionerna mot Finlands beslut att införa speciella ID-kort för utländska medborgare – och inte minst, för LUF:s bidrag till balans i Alliansen, som det enda ungdomsförbund som går mot dagens påståenden om att integrationspolitiken ska föras på bekostnad av att gränser stängs och färre flyktingar får skydd. LUF har ett mycket stolt arv och en mycket stolt framtid.

Lycka till på kongressen!

Frida Johansson Metso

Per T Ohlsson och Johan Norberg

2011-07-10T20:57:00.005+02:00

Det finns några personer som jag alltid finner intressanta att läsa.
Och att lyssna på.
Ämnena. Analysen. Slutsatserna. Språket.

Sydsvenska dagbladets politiska krönikör Per T Ohlsson och den liberale debattören Johan Norberg är två av dessa personer.

Läs gärna deras artiklar i dagens Sydsvenskan och Expressen.
"Ingen bra idé" av Ohlsson om kommunismens tillkortakommanden och förakt för människor.
Och Norbergs "Därför är invandrarna Sveriges framtid" om att invandring inte bara krävs för framtida ekonomisk tillväxt utan också breddar Sverige mentalt.

Det svåra valet mellan gott och ont

2011-07-03T20:51:00.002+02:00

Gårdagens ”Under strecket” i Svenska Dagbladet handlar om filosofen Emmanuel Levinas tankar om etik i relationen mellan jaget och medmänniskan. Med anledning av en avhandling av religionshistorikern Stine Holte; ”Meaning and Crisis: Emmanuel Levinas and the Difficult Meaning of the Ethical”.

Det är Jayne Svenungsson, docent i systematisk teologi, (vid Teologiska högskolan i Stockholm,) som skriver. Bland mycket annat tänkvärt:

Efter att ha sett alltför många storvulna visioner resa sig och falla bar Levinas på en djup misstro mot färdigskurna teorier om vad som karakteriserar en god människa eller ett gott samhälle. Det förrädiska med sådana teorier är att de alltför lätt intalar människan att hon står på det godas sida.

Så sant.
Och vidare:

Det svåra valet mellan gott och ont – det val som gör oss till människor – får aldrig överlåtas till kyrkan, nationen eller partiet. Det måste varje dag fattas av den enskilda människan.

Inte heller får kallet att vara en god människa vara förbundet med villkor om politisk eller himmelsk belöning. Etiken, tycks Levinas vilja säga, är alltid till för sin egen skull.

Det är sannerligen inte alltid lätt att vara människa.
Nyttigt att tänka lite extra mellan varven på vad det egentligen innebär – och hur det går att agera och reagera medmänskligt i tanke, ord och gärning.

Inte tokigt heller att bottna med tankar om etik och vad som skapar ett gott samhälle inför några dagar i Almedalsveckan.

Beijbom om att bli bäst på liberalism

2011-07-02T18:20:00.006+02:00

Karl Beijbom är en god vän.

Stora journalistpriset fick han redan innan han hade fyllt 30.
Numera ägnar han sig mer åt förlagsverksamhet (Beijbom books) än åt journalistik och tidningsredaktörskap, så det gäller att glädjas åt de tillfällen som ges att njuta av hans goda penna. För att inte tala om goda tankar.

I senaste numret av det liberala nyhetsmagasinet NU är Karl inbjuden som gästkrönikör. Han efterlyser Vision Folkpartiet 20.0 - en vision där Folkpartiet bland annat är bäst på frihet, rättvisa, fritt företagande och även är storebrorsamhällets främsta motvikt.

Läs och begrunda.
Här är en länk till krönikan.

Kaos, ordning, jazz och nazism

2011-07-02T14:47:00.006+02:00

Bläddrade ett par dagar gammalt nummer av Aftonbladet.
Peter Kadhammars krönika "Jazzen står för allt som en nazist hatar" slår an många strängar.

En otvungen, vardaglig stil kring ett allvarligt ämne.
Tänk att skriva så lättsamt om djupsinnigheter som kaos vs ordning och vad dessa har för inverkan på förhållningssätt och medmänsklighet. Utan att på något sätt förlora seriositeten.

Och en fantastisk infallsvinkel att koppla det egna flyttlasset via begrepp som kaos och ordning till musik och auktoritära ideologier - härligt!

Två citat från krönikan:

Ordningssinnet sammanfattades i nazisternas mest ökända paroll: Ett folk, ett land, en ledare. Det är pedanteriet upphöjt till filosofi och statskonst.

Författaren Pär Rådström lär ha yttrat: 'Det var något tryggt med folk som gillade jazz. Man visste att de inte var nazister.'... Jazz är stökig musik. Improvisation. Man spelar på gehör, med och mot varandra, följer infall och ser vart de leder. Jazz står för allt som en nazist hatar.'

Hela krönikan finns här.

Att läsa är ett livselixir

2011-06-30T22:11:00.007+02:00

Att läsa är ett livselixir.
Det ger kraft och lust.
Det stillar nyfikenhet.
Och väcker nyfikenhet.
Att läsa ger nya insikter. Och förståelse. Och kunskap.
Det är underhållning.
Att läsa är en universalmedicin, som hjälper mot det mesta.

Jag älskar böcker.
Och jag älskar att läsa.

Jag hoppas att sommaren blir en ocean av läsande för min del.
Det här är några av de böcker som jag hoppas försjunka i:

Adressat okänd - av Kathrine Kressman Taylor
Mordets praktik - av Kerstin Ekman
Den obäddade sängen - av Francoise Sagan (en bok som jag letat efter ett tag men sen av en slump hittade i min bokhylla där den stått sedan tidigt 80-tal när jag läste den sist)
Hämnden - av Reginald Hill
Den femte sonen - av Elie Wiesel (dags att läsa den igen)
Vad jag älskade - av Siri Hustvedt
Japansk haiku - av Lars Vargö
Att söka hänryckningen - av Kathryn Harrison
Spill - av Sigrid Combüchen
Älskade syster - av Joyce Carol Oates

Jag hoppas att sommaren blir en ocean av läsande också för alla er andra som gillar att läsa.

Ankrace mot polio

2011-06-30T10:44:00.005+02:00

Hjälp Rotary i kampen med att utrota barnpolio i välden.
För andra året i rad satsar Rotarys Västeråsklubbar på att gemensamt dra in pengar till den världsomspännande kampanjen End Polio Now.

Förra året fick vi ihop över 40.000 kronor som vi kunde skänka för att användas i kampen mot polio.

Under Västerås Cityfestival säljer Rotary lotter i form av badankor. På lördag kommer alla sålda ankor att tävla i Svartån; start från Apotekarbron och mål vid en position nedanför Storbron.

Satsa en tjuga på en av ankorna och var med och tävla.
De första 25 ankorna i mål är alla vinnare.
Om de fina priserna från Rotarys förnämliga sponsorer kan du läsa här.

Priset kan hämtas ut från Turistbyrån i Västerås. Vinnarna kommer att meddelas via Västerås Tidning lördag den 9 juli och kommer även att publiceras på Ankrace.org.

Rotarianer står vid Storbron och i hörnet Sigmatorget/Stora torget (karta) under festivalen och säljer ankorna. Och racet går alltså på lördag, kl.16.30.
Välkomna!

Här och här kan du läsa mer om Ankracet.

Antisemitism i vår tid

2011-06-20T20:59:00.006+02:00

Under Gazakriget ökade hatbrotten mot judar kraftigt i flera länder; misshandel, attacker mot synagogor, hot och trakasserier i skolorna.

En studie som Forum för levande historia publicerade förra året indikerar att ungefär en femtedel av svenska gymnasister är negativt inställda till judar (likaväl som till muslimer). Och för ett par år sedan visade en tysk forskningsstudie av attityder i åtta EU-stater att i genomsnitt 24 % av de svarande instämde i det antisemitiska påståendet att "judar har för stort inflytande". 41 % ansåg att judar utnyttjar rollen som offer för nazismens förbrytelser och 37 % instämde i påståendet "med tanke på Israels politik kan jag förstå varför människor tycker illa om judar".

Även om gruppfördomar och dess trender skiljer sig från land till land kan man sammantaget säga att antisemitismen gjort ett tydligare avtryck i delar av Europa under 2000-talet, men i vilken utsträckning detta avspeglar en förstärkning av antisemitismen respektive en försvagning av tabubeläggningen av judefientlighet är svårare att säga.

- De mest centrala antisemitiska föreställningarna handlar om makt, pengar, manipulationer och konspirationer. Det är också framför allt denna typ som särskiljer antisemitismen från andra former av rasism, säger Henrik Bachner, som jag intervjuat i den senaste numret av Frisinnad Tidskrift. Intervjun finns här. Henrik Bachner är idéhistoriker och forskare med huvudsaklig inriktning på antisemitism, rasism och politisk extremism.

Mer om antisemitism finns att läsa på Svenska kommittén mot antisemitisms (SKMA) hemsida.
Och på Expos hemsida finns också mycket bra och väl underbyggd information.

Hylleblomssaft

2011-06-17T10:32:00.007+02:00

Ynsta sonen och jag har varit ute i regnet och plockat fläderblommor.
Eller hylleblom, som man säger i Skåne där jag växte upp.
Saft ska det bli.

Fläder har genom tiderna tillskrivits goda egenskaper och använts som botemedel mot de flesta åkommor. En universalmedicin. Men har också använts som krydda, för att färga garn, polera verktyg och fördriva sorkar. Bland mycket annat. Bladen användes, rötterna, barken, blommorna, kvistarna, bären, trädmärgen - ja, allt.

Under antiken var flädern heligförklarad och användes av både grekiska och romerska läkare. Här i Norden sa man att i ett hus med fläder utanför, där blir det inga gräl. Och att där flädern inte kan växa, där kan heller ingen bo. Och att hylleblomsdoften skrämde bort häxor och troll. Dock skulle man inte ha flädern alltför nära; i trädets skugga kunde man få både huvudvärk och nässelfeber och även somna in för gott om man hade otur. Trodde man. Det gällde att behandla flädern med respekt, gärna hälsa vackert när man gick förbi. Ännu i slutet av 1800-talet "offrade" äldre personer i Skåne till fläderbuskar på julafton för att den inte skulle ge dem sjukdom. Enligt germanerna bodde hemmets skyddsgudinna Holda i fläderträdet. Den som ville ta blommor, bär eller kvistar var tvungen att be Holda om lov, - och lämna något annat från skogen i utbyte. I Skåne och Danmark var det hyllefrun som bodde i trädet och som man skulle hålla sig väl med.

Häromdagen läste jag i en artikel att man sedan århundraden också gjort flöjter av kvistarna. Sådana pipor hördes bäst av djuren ute på markerna när herdarna kallade på dem.

Jag läser också, på sajten shenet.se, att fläderkulten en gång i tiden var så utbredd i Norden att kyrkan fick utfärda förbud mot den och gjorde vad den kunde för att demonisera trädet. Kristna myter uppstod. Till exempel: I ångern över att ha förrått Jesus, så hängde sig Judas i ett fläderträd. Svampen Judasöra, som ibland växer på fläderns stam, sades vara ett avtryck av Judas öra som bildats när kroppen svängde mot stammen. Eller: Enligt Apostlagärningarna köpte Judas en åker för silverpenningarna och om hans död berättas att han föll framstupa, så att buken brast och alla hans inälvor rann ut". Olika versioner av dessa bibliska versioner av Judas död blev att Judas snubblade på en fläderrot på åkern och dog - alternativt att fläderns grenar brast när Judas hängde sig. Som en randanteckning bör tilläggas att flädern överhuvudtaget inte växer i Israel.

Oavsett alla sägner och mirakelkurer så är det gott med hylleblomssaft.

Här kommer mitt recept:
2 kg socker
2 liter vatten
Kokas och slås över:
30 - 40 blomklasar
3 skivade citroner
50 gr citronsyra (eller vinsyra)
Efter 2 - 2.5 dygn tar man bort citronerna.
Och efter ytterligare 3-4 dygn silar man bort blommorna - och saften är klar.

Gärna driva men inte kasta sten - om Västsahara

2011-06-14T19:00:00.009+02:00

Marocko har sedan 1975 ockuperat Västsahara.

Västsaharier fängslas, torteras och "försvinner". Även kvinnor och barn.
De västsahariska flyktinglägren i Tindouf (västra Algeriet) ligger i en steril öken; dåligt med mat och dåligt med vatten. Den humanitära nöden är stor. De västsahariska flyktingarna är helt beroende av bistånd från det internationella samfundet för sin överlevnad.
Ockupationsmakten Marocko drar ekonomisk vinning av Västsaharas naturtillgångar (t ex genom fiskeavtal med EU).
Och begår ständigt brott mot västsahariernas mänskliga rättigheter.

Västsahara är en av de frågor som funnit längst på FN:s bord. Otaliga är de beslut och resolutioner som klubbats för att åstadkomma en förändring för det västsahariska folket. I verkligheten händer tyvärr inte mycket.

Jens Orback, generalsekreterare på Olof Palmes Internationella Center, uppmanar i en artikel i dagens DN svenska politiker att bland annat se till att Sverige erkänner Västsahara.
Det gör han rätt i.
Det vore ett välkommet ställningstagande.
Samtidigt som Orback skriver att det inte finns någon anledning att göra partipolitik av frågor som rör Västsahara, så kan han tyvärr inte avhålla sig från att ge folkpartister som Birgitta Ohlsson och Cecilia Malmström ett tjuvnyp. Två politiker som enligt mig har arbetat oerhört målmedvetet och rakryggat för Västsahara under många år.

Orback skriver att Ohlsson och Malmström varit tysta i Västsahara-frågan sedan februari 2006 och att Folkpartiets mycket aktiva ställning saknats under senare år. Detta stämmer dock inte.
Några exempel:
* Krönika av Birgitta Ohlsson i Tidskriften Västsahara - med tydliga ställningstaganden.
* Artikel om att Sverige måste säga nej till ett nytt fiskeavtal med Marocko - bl a undertecknad av Folkpartiets tre EU-parlamentariker Marit Paulsen, Olle Schmidt och Cecilia Wikström.
* Krav från över 30 nordiska parlamentariker (däribland flera folkpartister) till sina respektive regeringar att förhindra ett förnyande av EU:s fiskeavtal med Marocko om inte de västsahariska vattnen undantas i avtalet.
* Olle Schmidts blogg om att ta upp fiskeavtalet vid besök i Marocko.
* Marit Paulsen fördömer i en artikel fisket i Västsaharas vatten.
* Birgitta Ohlssons uttalanden vid Emmaus Stockholms klädinsamling till Västsaharierna.
* Newsmill-artikel av bl a Fredrik Malm om att lyfta fram människorättsbrotten i Västsahara i ljuset.
* LUF-ordförande Adam Cwejman om Västsahara.
* Anita Brodén skriver i Svenska Dagbladet tillsammans med en rad undertecknare att EU:s olagliga fiske i Västsahara måste upphöra.
* Johan Chytraeus uttalande i samband med European Coordination Conference for solidarity with the Sahrawi People.
* En av mina tidigare bloggar om Framgång för vår Västsahara resolution på ELDR

Som politiskt initierad bör det väl också föresvävat Jens Orback att de folkpartistiska ministrarna varit pådrivande i att Alliansregeringen i vintras röstade nej till ett förnyat fiskeavtal mellan EU och Marocko eftersom avtalet inte exkluderade de västsahariska vattnen.

Lite mer ödmjukhet skulle inte skada, tycker jag.
För vad Orback inte skriver, är att inte heller han själv under sin tid som s-minister fick igenom ett erkännande av Västsahara hos sin egen dåvarande socialdemokratiska regeringen.
Att arbeta politiskt är sannerligen inte att alltid få exakt allt som man vill, inte ens i frågor som man brinner för. Och det vet Jens Orback. Jag är glad att han driver de mycket angelägna frågorna som rör Västsahara. Men att kasta politiska stenar när man sitter i glashus, det tror jag inte är en fruktbar väg för den som verkligen vill åstadkomma resultat.

..................................................................................

För ett par år sedan fick människorättsaktivisten Brahim Dahane, försvarare av mänskliga rättigheter i Västsahara, Per Anger-priset som delas ut av Forum för Levande Historia.

För den som vill veta mer om Västsahara och som privatperson vill engagera sig för Västsahara finns bra information på VästsaharaAktionens hemsida.

Här är en länk till en tidigare Berliner-blogg om Västsahara:
Ett bra regeringsbeslut om Västsahara men dåligt av EU:s fiskeråd

Och här är en länk till en av mina tidigare riksdagsmotioner som handlar om Västsaharas självbestämmande

Alltid i tiden; Torgny Segerstedt

2011-06-05T20:59:00.005+02:00

Publicisten och motståndsmannen Torgny Segerstedt var en av få förutseende och klarsynta betraktare av världsläget i Europa i början och mitten av det förra århundradet. Han var också en orubblig, och för många obekväm, sanningssägare i en tid när sådana var sällsynta. Under 1920-talet var han en hård kritiker av den sovjetiska kommunistiska ledningen, som han menade var ett hot mot fred och frihet i Europa. Likaså gick han hårt åt socialdemokratin i Sverige eftersom han ansåg att ett socialistiskt styre undertryckte den fria personlighetsutvecklingen. Han kämpade mot trångsynthet och i en tidig programförklaring skrev han; ”Liberalismen har alltid varit en svuren motståndare till en självgod och trångbröstad nationalism [---] enligt vilken det sant mänskliga endast är att finna hos det egna folket och den egna rasen.”

Mest känd är dock Segerstedt som en av nazismens starkaste kritiker i Sverige. De vassa, välformulerade och rakryggade artiklarna i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, där Segerstedt var redaktör, gav genklang i hela Europa och stärkte inte minst hos motståndsmän i Norge och Danmark. En av de mest kända texterna publicerades bara några dagar efter nazisternas maktövertagande 1933 och avslutades med de beryktade orden: ”Herr Hitler är en förolämpning.” Segerstedt uttryckte tvivel om det lämpliga i att Sverige deltog i OS i Berlin 1936 och pekade ut den brittiske premiärministern Neville Chamberlains naivitet gentemot Hitler vid "fredsuppgörelsen" 1938. Segerstedt hörde till de skarpaste kritikerna av de inskränkningar i tryckfriheten som genomdrevs i Sverige under kriget.

Hans texter upplevdes av många som oerhört provocerande och Segerstedt utsattes för allehanda hot och trakasserier. Torgny Segerstedt böjde sig dock inte för de påtryckningar som han var utsatt för – han var aldrig beredd att tumma på sin övertygelse. Åratal av oförtruten kamp mot förtryck, kollektivisering och nazismen fördes med visionär framsynthet, mod, konsekvens och en enastående formuleringskonst.

Nästa höst kommer en film om Segerstedt. Dom över död man, heter den och det är Jan Troell som regisserar. Läs gärna dagens artikel i DN Kultur om detta. Det är Kurt Mälarstedt som skrivit artikeln, tyvärr kan jag dock inte hitta den på nätet.

För den som är intresserad av Torgny Segerstedts liv och gärning finns information på Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne och ett flertal bra böcker. Bland annat Personligheten och hjordinstinkten av Anders Johnson och Kenne Fants biografi Torgny Segerstedt: en levnadsskildring.

Och här är ett gäng länkar om den kommande filmen:
Svt
dn.se
SvD
MSN Nöjesnyheter
GP

I min blogg Frihetens fåglar (från 7 februari) finns det länkar till Segerstedt-citat och andra bloggar om honom.

Att fly är att dö

2011-05-24T22:32:00.005+02:00

En underbar film.
Gudar och människor

Vacker.
Långsam (i ordets bästa bemärkelse).
Vänskap.
Övertygelse.
Solidaritet.
Obegriplig fanatism.
Svåra val.
Stillsamhet.
Våld och terror.
Tolerans och medmänsklighet.

Om sju franska munkar i Algeriet.
Om byborna.
Om islamistiska terrorister.

Några recensioner, men se hellre filmen:
DN
SvD
MovieZine.se
Expressen
P1

Black White + Gray

2011-05-21T20:01:00.006+02:00

Har haft en film liggande ett bra tag, som jag nu äntligen sett.

Ett porträtt av Sam Wagstaff och Robert Mapplethorpe.
Och lite handlade den också om Patti Smith, den enda i trion som var med i nutid i filmen och kunde berätta sin version av händelserna i deras gemensamma liv.

Black White + Gray.
Heter filmen.

Sam Wagstaffs liv, gärning och till synes motsägelsefulla (eller snarare mångfascetterade) karaktär var det som grep tag i mig. Hans känsla för det nyskapande. Och hans mod att föra fram konstnärer som stod för det nya, som tänjde gränser. Det han åstadkommit för fotografier som konst.

Mångfalden av vackra, omskakande, ruskiga, känsliga foton som passerade revy i filmen gjorden den också sevärd.

Filmens titel anspelar bland annat på den banbrytande utställning ("Black, White and Gray") som Wagstaff arrangerade 1964 när han var museumkurator på Wadsworth Atheneum, Hartford, Connecticut. Den skulle jag gärna ha sett och hört mer om i filmen.

17 juni öppnar Fotografiska museet i Stockholm en utställning med Mapplethorpes konstnärskap.

För den som vill veta mer om Sam Wagstaff så finns the Samuel J Wagstaff Papers att läsa på The Archives of American Art, Smithsonian Institution.

Mer om Sam Wagstaff finns här och här.

Mer om Mapplethorpe finns här och här.

Påverka EU mot föreningsmomsen - senaste 31 maj

2011-05-19T13:32:00.007+02:00

Nu har alla som värnar det ideella föreningslivet möjlighet att göra en insats.
Hjälp till att påverka EU och stoppa den så kallade föreningsmomsen som kan bli förödande för många svenska föreningar.

Översynen av EU:s momsregler är ute på remiss (genom en så kallad grönbok ”Green Paper on the future of VAT – Towards a simpler, more rubust and efficient VAT system”) och det går enkelt att lämna synpunkter via nätet. Alla, föreningar såväl som privatpersoner, kan lämna svar. Ju fler som svarar att EU:s medlemsländer ska få behålla sina momsundantag för ideella föreningar, desto bättre.

Synpunkterna ska lämnas senast 31 maj.
Här är länken till EU-sidan där Du kan lämna Dina synpunkter.

Och här är en länk till Riksidrottsförbundets hemsida där Du kan få tips om hur Du kan svara.

Många engagerade föräldrar, tränare, föreningsansvariga och politiker har
under lång tid engagerat sig för att stoppa att EU:s momsregler ska drabba det ideella föreningslivet med ökade kostnader och ökat krångel. Nu gäller det att göra ytterligare ansträngningar. Hör av dig till EU och berätta vad Du tycker.

Tilläggas kan att jag i grunden verkligen gillar EU och det fredsbyggande genom samarbete som EU står för. Men jag önskar att EU kunde fokusera på områden som är viktiga när det gäller landsöverskridande problem där vi måste kraftsamla tillsammans (t ex människohandel). Och jag önskar att EU kunde hålla sig borta från förslag som de facto försämrar för enskilda människor och det ideella engagemanget.

Här är några länkar till några bloggar och nyhetsinslag om föreningsmomsen och värdet av att inte momsbelägga ideell verksamhet:
Olle Schmidt
Anna Lundberg
Mats Siljebrand och Bo Håkan Stockhaus
EKOT
UNT

Bakgrunden till föreningsmomsen är denna:
EU-kommissionen menar att den svenska momsundantaget för ideella föreningar strider mot EU:s lagstiftning och därför har EU-kommissionen i flera år velat få bort det svenska momsundantaget.
Och i våras beslutade EU-kommissionen att vi i Sverige ska anpassa våra momsregler till EU:s direktiv.
Det innebär till exempel att vi inte längre får undanta de ideella föreningarna från skyldigheten att redovisa moms. Det innebär förvisso att föreningarna kommer att få dra av den ingående momsen på det de köper in till sin verksamhet, men det innebär också en ökad redovisnings- och deklarationsplikt som många små föreningar kan ha svårt att klara av. Det betyder inte att den ideella verksamheten (medlemsavgifter o dyl) momsbeläggs. Vilket i sin tur innebär att momskostnader kopplade till den ideella kärnverksamheten inte heller får dras av, vilket för en idrottsförening kan få den märkliga konsekvensen att man betalar moms för inköp av till exempel idrottsutrustning men man får inte dra av den momsen. Reglerna kommer innebära att föreningarna tvingas redovisa moms på intäkter från till exempel reklam/sponsring, servering, försäljning av kläder, loppmarknader mm mm.

Så här skriver Riksidrottsförbundet på sin hemsida:

”Men det kanske största problemet är att det, förutom den ökade administrationen, kommer att krävas mycket kunskaper för att hålla reda på vad som är momspliktigt och vad som är momsbefriat. Inte ens Skatteverket kan ge tydliga svar på det idag. Hur ska då en ideell föreningskassör kunna göra det?”

Jag kan verkligen inte mer än att hålla med.

För Folkpartiet har det varit en prioriterad fråga att Sverige ska få behålla undantaget när det gäller föreningsmomsen och att villkoren för de ideella föreningarna inte ska försämras. Det var också den linje som jag drev när jag satt i Skatteutskottet i Riksdagen. Där var vi många politiker (från olika partier) som kämpade för att Sveriges föreningar skulle ha fortsatt momsbefrielse. Och det var också det som samtliga Allianspartier förde fram i diskussionerna med finansministern.

I maj förra året bjöd Anders Borg in representanter för idrottsföreningarna och övrig ideell sektor till ett stort möte. Syftet med mötet var att dels diskutera inkomstskattefrågor och dels just EU:s krav kring momsfrågor. Borgs besked under det mötet var att den ideella sektorn ska kompenseras så att villkoren inte försämras, om Sverige på grund av EU-krav måste ändra momsreglerna. En tanke då var att regeringen övervägde att införa en regel som undantar den ideella sektorn från moms om den skattepliktiga omsättningen av varor och tjänster understiger en viss nivå. Förslaget krävde dock ett särskilt medgivande från EU. En annan momsfråga som var uppe var att den ideella sektorn inte ska drabbas ekonomiskt om obligatorisk moms införs på lokaler. Antingen skulle uthyrning till ideell verksamhet även i fortsättningen undantas från moms eller så kommer sektorn att kompenseras på annat sätt.

Regeringen ansökte sedan i januari i år om att det svenska momssystemet ska fortsätta att gälla men med en omsättningsgräns på en miljon kronor - dvs att föreningar i Sverige med en omsättning under en miljon kronor även i fortsättningen skulle få slippa redovisa moms. Ett försök till kompromiss. Detta sa EU-kommissionen dessvärre alltså nej till i slutet av mars.

Jag har uppfattat att finansminister Anders Borg var både förvånad och besviken över det negativa beskedet. Sverige brukar ju anpassa sina regler så att de överensstämmer med EU:s besked men i detta fall har Borg uppgett att Sverige ska bestrida detta så långt det går - och driva frågan gentemot EU-kommissionen tillsammans med flera andra länder, som Österrike, Finland, Danmark och Nederländerna. Tills dess frågan är avgjord, vilket sannolikt kan ta flera år, har Anders Borg sagt att de nuvarande reglerna för momsfrihet för ideella föreningar kommer att gälla. Mycket bra!

Sverige har de senaste åren på många, många sätt tagit strid mot EU om denna föreningsmoms. T ex har Riksidrottsförbundet och dess medlemmar engagerat sig på många kraftfulla sätt. Ett exempel är kampanjen ”Rädda min idrott” och man har också varit på offensiven på plats i Bryssel för att få stopp på förslaget. Bl a besökte man de folkpartistiska EU-parlamentarikerna Cecilia Wikström och Olle Schmidt för att diskutera hur förslaget kunde stoppas.

Om Israel. Och vatten. Och high-tech. Och en hel del till.

2011-05-16T16:09:00.019+02:00

För en tid sedan arrangerade Samfundet Sverige–Israel Västmanland en galakväll för Israel.

I vänskapens tecken.

En mycket trevlig kväll med mycken musik och många entusiasmerande, personliga talare som berättade om varför de stödjer Israel. Som ambassadör Benny Dagan, riksdagsledamot Fredrick Federley, Samfundets ordförande i Västmanland Stefan Sturesson och dess generalsekreterare riks Bengt-Ove Andersson, landstingspolitikern Samuel Stengård, kommunpolitikern Maria Lindelöf och pastor Mats Nordén från Citykyrkan i Västerås.

Här nedan finns det tal som jag höll – även om jag kortade ner den talade versionen lite.
....................
Herr Ambassadör och andra kära vänner.

Jag känner en stark samhörighet och vänskap med Israel
- den enda demokratin i Mellanöstern.
Fortfarande den enda demokratin - även om det nu finns glädjande tecken på att andra länder är på väg.

Jag är hedrad över att delta i kvällens festligheter.
Och jag är glad att jag fått möjlighet att idag visa mitt stöd för Israel, för Israel behöver sina vänner.
Och, vilket är viktigt att betona, världen behöver också Israel.
....................
Vet du hur mycket 100 liter vatten kostar?
Det frågade min 11-åriga son förra veckan när han hade varit på studiebesök på Mälarenergis Reningsverk.
Nja. Att en liter mjölk kostar ca 8 kronor, det vet jag.
Men 100 liter vatten – nej det visste jag inte priset på.

100 liter kranvatten kostar ungefär 1 krona, sa sonen.
Tänk vad billigt! Och vatten ute i naturen i Sverige är ju helt gratis. Sa sonen.

Jag fick också veta att en person i Sverige förbrukar i genomsnitt ca 160 liter vatten per dygn och att Hässlö Reningsverk producerar 50 miljoner liter vatten varje dygn. Att den totala årsproduktionen vatten i Sverige är ca 1 kubikkilometer (1 miljard kubikmeter), och att det är lika mycket som om man skulle fylla Globen med vatten 1.650 gånger. Och så fick jag en lång rad med tips om hur vi kan minska vår vattenförbrukning och på så vis värna miljön. Till exempel att om man stoppar en kran från att droppa så kan man spara upp till 10 liter vatten/dygn.

I Västerås hämtar vi vårt vatten från Mälaren.
Vi har nästan obegränsad tillgång till detta livselixir.
Vatten.
I Sverige i stort, liksom i en hel del andra länder, har vi inte några större problem med att få fram vatten – vare sig dricksvatten av god kvalitet eller vatten för andra ändamål som vi behöver.

För såväl människor som för djur och växter är vattnet livsnödvändigt.
Rent vatten och sanitet är grundläggande rättigheter som alla på vår jord borde ha tillgång till.

Ändå saknar nästan 1 miljard människor rent vatten.
Varje dag dör, enligt WaterAid, 5.500 barn i sjukdomar som är orsakade av brist på rent vatten.

FN:s råd för mänskliga rättigheter antog nyligen en resolution om rätten till rent dricksvatten och sanitet. Resolutionen antogs enhälligt av rådets 47 medlemsstater. Sverige stod tydligt bakom beslutet genom att vara en av 60 medförslagsställare till resolutionen.

Vatten – en livsnödvändighet.
Som långt ifrån är en självklarhet för många i världen.

Inte heller i landet där det flödar av mjölk och honung är flödet av vatten en självklarhet. Israel har varit tvunget att ta vara på varenda droppe.
Både för sin egen del men också för att fredsfördraget mellan Israel och Jordanien innehåller ett villkor om att Israel måste leverera åtskilliga miljoner kubikmeter vatten till Jordanien varje år.

Israels vattenarbete har varit mycket framgångsrikt.
När nu behovet av vatten på många ställen i världen är akut och intresset för till exempel vattenåtervinning ökar – då har Israel en viktig roll i att fortsätta att dela med sig av sina mångåriga kunskaper, forskning, teknik och genomförande.

* Det handlar om vattenreningsteknik med hjälp av bakterier och ultraviolett ljus.
* Det handlar om avsaltningsanläggningar av stora format som omvandlar saltvatten till färskvatten. Med energisnål teknik.
* Det handlar om att Israel blivit världsledande på att rena avloppsvatten för att bevattna jordbruksmarken. Och att sedan återvinna vattnet igen.
* Det handlar om droppbevattning så att varje planta får exakt den mängd vatten den behöver.
* Det handlar om kunskap (och vilja) hos jordbrukarna att välja de grödor som ger mesta möjliga avkastning på minsta mängd vatten. Jag har t ex läst att i Kalifornien använder jordbrukarna ca dubbelt så mycket vatten för att få samma skörd som i Israel.

Att Israel varit tvungna – och skicklig på - att använda sina vattentillgångar på bästa möjliga sätt har inte bara betalat sig vad gäller jordbruksskördar utan även i export av vattenrelaterat know-how.

Idag finns mängder av israeliska projekt och samarbeten med människor, organisationer och företag i andra länder. Man har konstrakt med indiska staten och samarbetar med flera delstater där. Man tar emot unga australiensiska politiker för att de vill ta del av de vattenprojekt som finns i Israel. Franska ungdomar åker till Israel för att lära sig mer om miljöarbete och tillbringar en sommar med att plantera och ta hand om träd. Israel har samarbetsprojekt med jordanska och palestinska myndigheter.
Listan kan göras hur lång som helst.

Den israeliska miljöorganisationen Keren Kajemet (KKL – Den eviga fonden) har starkt bidragit till vattenutvecklingen i Israel.

KKL som startade 1901 är världens äldsta miljöorganisation.
Som faktiskt öppnade ett lokalkontor i Sverige redan samma år.
All verksamhet finansieras med donationer och bidrag från givare i hela världen.
Idag har KKL kontor i över 40 länder.

Och man sprider sina kunskaper om miljö och ekologi till andra länder och regioner genom olika typer av samarbete.

Under decennier har KKL köpt mark i Israel, planerat träd, dikat ur träsk, anlagt vattenreservoarer och utvecklat infrastruktur. Sumpmark har blivit skogar. Sand har blivit fruktbar jord. Många av kibbutzerna är grundade på mark ägd av KKL. Som också gav lån så att Tel Aviv kunde grundas 1909.

Fram till idag har KKL planterat över 230 miljoner träd och anlagt fler än 200 dammar och vattenreservoarer i Israel. Vattenreservoarer som används till konstbevattning, för att lagra vatten från vårfloderna, förbättring av grundvattnet.

Näst bäst i världen på att återvinna vatten är Spanien – där återanvänds ca 20 %.

Israel återvinner 80 % av allt vatten, det är den högsta återvinningsgraden i världen.

Att få öknen att blomstra är sinnebilden av Israel.
Och en sinnebild av liv.
Israel är idag det enda land i världen som har mer träd och kultiverad mark än vid 1900-talets början.
....................
Kära vänner,

Jag hyser stor beundran inför det som Israel åstadkommit.
Och då inte enbart inom vatten och miljöområdet.

• Israel etablerade till exempel en ögonklinik för sudanesiska flyktingar i Kenya, när en sådan behövdes.
• På uppdrag av Jerusalem AidsProject hjälpte israeliska volontärer för några år sedan somalier i ett flyktingläger.
• Och israeliska skolor har tagit emot flyktingbarn från Darfur.

• Israeliska företag förser 25 % av världens call-centers med hardware och software för att styra telefonsamtalen.
• Ett israeliskt företag är störst i världen på antibiotika.
• Israel har flest nystartade biotech-företag i världen per capita.
• Det ledande databaserade bibliotekssystemet i världen, som används i 70 länder, är israeliskt.
• Israeliska high-tech-företag har tagit fram tekniken till kameror i mobiltelefoner, tekniken för sms och röstsvar, man har tagit fram topp-utrustning när det gäller bröstcancerforskning.
• Israel har, efter USA, flest företag noterade på Wall Street börsen.

Och om ni orkar ni höra lite till;

Israel har per capita:
* Högst andel ingenjörer i världen
* Flest forskare och vetenskapsmän
* Högre andel patent än något annat land
* Flest doktorsavhandlingar
* Flest universitetsexamina per capita i världen
* Hög andel publicerade böcker per invånare (nr 2 efter USA)
* Flest museum

Ja, jag känner stor beundran inför det som Israel åstadkommit.
Och jag känner också beundran inför sättet som israelerna har gjort det på; kombinationen av kunskap, kultur och hårt arbete.

Det är inte utan att jag som svensk känner längtan efter, och kanske viss avund inför, det som – och nu vänder jag mig främst till Ambassadör Dagan - det som ni har gjort:

• ni har lyckats integrera miljoner invandrare
• ni har målmedvetet investerat i utbildning och forskning
• ni är världsledande inom high-tech industrin
• och ni har en fantastisk tillväxt

Förr sas det att Israel fick öknen att blomma.
Nu har Israel dessutom fått vetenskap, kultur och företagande att blomstra.
....................
Vi är många som har mycket att lära av Israel.
Inte minst genom att samarbeta med Israel.

Det är roligt att ikväll ha hört så många politiker som oavsett ideologi och partipolitisk hemvist känner samhörighet med Israel.

Och för mig som liberal är många av Israels kännetecken just de ord som jag ideologiskt bär nära mitt hjärta:

Frihet
Demokrati
Fri press och yttrandefrihet
Bildning
Kultur
Jämställdhet
Brain-power
Tekniktro
Entreprenörskap

Tron på varje medborgares förmåga, vilja och ansvar.
....................
Kära vänner,
Jag ser Israel som ett föregångsland på många sätt och inom många områden.
Att Israel finns – det bidrar till en bättre värld.
Må Israels framtid präglas av fortsatt framgång.

Novellix - noveller i fickformat

2011-05-10T14:39:00.003+02:00

Läste i magasinet Filter att det nystartade företaget
Novellix nu i maj börjar ge ut noveller.
Styckevis.
I fickformat.
Kommer att säljas i boklådor, kiosker mm och kosta ca 35 kronor.

Låter härligt!

Inger Enkvist - en ögonöppnare i skoldebatten

2011-04-18T10:58:00.009+02:00

För mig var professor Inger Enkvist en rejäl ögonöppnare när jag läste några av hennes böcker i början av 2000-talet.
"Feltänkt. En kritisk granskning av idébakgrunden till svensk utbildningspolitik.", som, om jag inte missminner mig, av en lärare kallades balsam för sargade lärarsjälar. Och antologin "Skolan - ett svenskt högriskprojekt" som Inger Enkvist var redaktör för.

Båda böckerna blev omdebatterade och starkt kritiserade av försvararna av det då rådande skolsystemet. Men som sagt, hyllade av en många lärare.

Kontentan i böckerna var att den svenska skolan, trots många satsade miljarder, inte längre är en garanti för kunskap. Att skolan är mer intresserad av form än innehåll och mer fokuserad på att bejaka barnens identitet än på att lära dem något. En stökig miljö där det ofta varken går att samtal, lyssna eller koncentrera sig. Budskapet i böckerna var att Sverige i likhetens och omsorgens namn infört förändringar som motverkar kunskapsinhämtning.

Enkvist menade att det är förödande när lärarna istället för att koncentrera sig på undervisning i sina ämnen förväntas delta i möten och arbeten i arbetslag, projektgrupper och ledningsgrupper. Och ägna sig åt massiv dokumentation och utvärdering av den egna “läroprocessen”.

Böckerna tog upp problemområden som i mångt Folkpartiet och Alliansen steg för steg arbetar för att förändra och förbättra; en helt omgjord lärarutbildning, fler betygssteg, insatser mot mobbning, ökande och förtydligande av lärarnas befogenheter, lärarlegitimation, nya läroplaner, återstartande av speciallärarutbildningen mm mm mm. Men det tar givetvis tid - inte bara att ändra regelverk och utbildning utan också innan detta får genomslag i skolans vardag, bland elever och lärare. Jag menar att det som grund för alla de färdriktningar som måste ändras för att få en kunskapsskola för alla, behövs en gemensam insikt om att barn och unga i skolan behöver tillgång till kunniga och erfarna lärare. Lärarlösa lektioner är ingen framgångsfaktor. Att själv söka sig fram på Internet räcker långt ifrån hela vägen fram.

Med risk för att låta tråkig så menar jag också att alla i vi i vuxenvärlden behöver berätta för barnen och ungdomarna att man faktiskt måste anstränga sig för att bli duktig på något. Detta, som är så självklart inom till exempel sport, gäller ju också inom andra områden. En självklarhet kan tyckas.

Ett av de områden som Inger Enkvist (liksom merparten av svensk lärarkår som stred och demonstrerade mot detta när det begav sig i slutet av 1980-talet när Göran Persson var skolminister) är mycket kritisk till kommunaliseringen av den svenska skolan. Hon skriver:

”Inget enskilt skolbeslut har förmodligen varit så negativt som kommunaliseringen som gav kommunerna ansvar för all skolverksamhet till och med gymnasienivå... Decentraliseringen innebär ett klart brott mot tidigare svensk utbildningspolitik som syftade till att utbildningen skulle vara av hög kvalitet och likvärdig över hela landet. Det enda mysteriet är varför man inte går tillbaka, när nu resultatet är uppenbart för alla”.

Läs gärna min riksdagsmotion från 2009 om att förstatliga ansvaret för skolan. Jag är mycket glad över att detta sedan några år finns i Folkpartiets partiprogram och att FP driver frågan på olika sätt. För att undvika missförstånd vill jag påpeka att ett statligt ansvar för skolan ingalunda innebär att friskolorna skulle försvinna - det är enbart det övergripande ansvaret som flyttas från kommunerna till staten.

Så här skriver Per Bauhn, då docent numera professor i praktisk filosofi, i sin recension av "Feltänkt" i Sydsvenska dagbladet 2004:

"Kanske speglar skolans problem ett större fenomen i dagens samhälle, nämligen en förlust av social självtillit i värdefrågor. Om tongivande element i samhället tror att allt handlar om åsikter och att det inte finns några sanningar, så kan man rätt gärna inte vänta sig att de skall våga säga något om vad kunskap är eller vilken kunskap som skall läras ut. Av rädsla för att inte kunna försvara en kunskapssyn föredrar man att prata om former för "lärande" i stället för vad detta skall handla om.
Och om man inte tror att det går att hävda en skiljelinje mellan rätt och orätt så vågar man heller inte sätta gränser för eleverna i klassrummet. Om den enes frihet är lika mycket värd som den andres, så blir det förmätet att förbjuda något. Alltså hukar man bakom sina handlingsplaner och måldokument, allt medan lärarna berövas sin yrkesstolthet och eleverna sin framtid."

Här är slutligen några artiklar om att förstatliga skolan:
Dags att återförstatliga skolan. Artikel i SvD av utbildningsminister Jan Björklund och ordf i Lärarnas Riksförbund Metta Fjelkner.
Mårten Lundgren, ordf i LR Västerås
Aftonbladet om Jan Björklunds krav
DN; Många vill förstatliga skolan
Skolan ska tillbaka till staten. Artikel i SvD av Ulf Nilsson och mig.

Riksdagsval i Finland - Heja Svenska folkpartiet

2011-04-17T05:06:00.010+02:00

The Economist (19-25 mars/2011) har flera intressanta artiklar som ur olika vinklar skriver om rasistiska och främlingsfientliga partier och trender i Europa. Bland annat en kortfattad artikel med rubriken ”The far right in northern Europé – On the march” som handlar de främlingsfientliga partierna i Frankrike, Nederländerna och Sverige. Men också om Sannfinländarna (True Finns) som förespås sådan framgång i dagens riksdagsval att det kan bli svårt att ignorera dem när regeringen ska formas. Partiets huvudinriktningar beskrivs som anti-immigration/”anti-immigrant pose”, EU-fientlighet och stark kritik mot euro bail-out .

Magasinet NEO nummer 2/2011 skriver också om Sannfinländarna som i opinionsmätningarna inför riksdagsvalet legat runt 17-18 % (partiet fick ca 4 % i valet 2007). I artikeln beskriver Syvia Bjon (Huvudstadsbladet) Sannfinländarna som värdekonservativa kombinerat med gamla socialdemokratiska ideal och nationalromantisk mentalitet. På frågan från NEO om vilket parti man ska rösta på som liberal i Finland, svarar Syvia Bjon att många liberaler röstar på de Gröna och:

”Som finlandssvensk tycker jag att Svenska Folkpartiet är det liberala alternativet. De har också högt i tak med stor spridning på sina kandidater.”

Heja Svenska folkpartiet, säger jag – må valet gå bra för er! Partiledare (tillika Kultur- och idrottsminister) är Stefan Wallin.. En annan duktig liberal finsk politiker är Astrid Thors, Migrations- och EU-minister i Finland.

NEO nr 2 har förövrigt i detta nummer sexbrott som tema. Men även andra intressanta artiklar; om ond kemi, Muslimska brödraskapet, arabvärldens uppror. Och så Per Hagman om citroner, anarkism och revolutioner;

”Jag tror fortfarande att revolutioner handlar om människors mod och strävan efter förändring….Jag tror fortfarande att damerna på Röda korset i Töreboda och andra NGO:er hjälper världen mer än när vår exportversion av ’demokrati’ förvandlas till ett ihjälkramat tomt varumärke…”

…………………………………………………………………….....................................................

Se också:
Vasabladet: Riksdagsvalet där rädslan och oron dominerar
Svenska Dagbladet: Finland blickar inåt
Aftonbladet: Avskaffa svenskan
Västerbottens-Kuriren: Finland till val i svårmod
Göteborgsposten; Så får vi bukt med den extrema nationalismen (av statssekreterare Jasenko Selimovic, FP)

Kunskap är makt

2011-04-15T12:32:00.007+02:00

För alla som är intresserade av den svenska skolan, av god pedagogik och hur den gärna kan kombineras med en gnutta sunt förnuft, kan jag rekommendera DN:s artikelserie med bland annat utmärkta artiklar av Maciej Zaremba. Om hur det har kunnat bli så tokigt som det blivit på många ställen. Och hur det blivit så bra som det blivit på andra ställen.

Som till exempel artikeln i helgen om Minervaskolan i Umeå. Dit eleverna köar för att få börja. Som år 2006 fick utmärkelsen ”Sveriges bästa arbetsplats” av ”Great place to work institute” och som rankas bland de tio bästa arbetsplatserna i Europa. Som i fem år har varit bäst i länet i DN:s Nutidsorientering. Och också framgångsrika i Vi-i-Femman. Bland annat.

Minerva var ju förresten den romerska gudinna som bl a sågs som beskyddarinna för all slags hantverk och konstskicklighet (inkl läkekonsten!). Hennes tempel var samlingslokal för yrkesföreningar och Minervas husdjur var självklart en uggla, vishetens och bildningens symbol.

Minervaskolans kontroversiella grundare/rektor Hans Jansson trodde redan under sin utbildning på Lärarhögskolan på 60-talet på kunskap och undrade varför man inte fick lära sig att undervisa när man utbildade sig till lärare. I DN-artikeln beskrivs hur Hans Jansson genom åren envetet trotsat den pedagogiska ”expertisen” som anser att lärarledda lektioner är omoderna och odemokratiska.

Ett avsnitt ur artikeln (där "jag" är Maciej Zaremba):

Denna lektion fick mig nästan att längta tillbaka till skolbänken. Men den anses vara helt förkastlig av många pedagoger, i synnerhet de som utbildar vår lärarkår. Det var ju ”katederundervisning”! Ledd av läraren från början till slut. Sådant anses omodernt och auktoritärt, det kväver barnens lust att lära själva. Det hade varit mer ”elevaktivt” och demokratiskt om de i grupper besvarade frågorna ur läroboken.

Låt mig bekänna att jag inte förstår mig på den diskursen. Det finns ingen chans i världen att lille Marcus, 16, själv skulle komma på idén att läsa högt ur ”Njals saga” för högbröstade Lisa, 17, i akt och mening att de på egen hand, i demokratisk ordning, skulle upptäcka litteraturens källor. För att få dem dit måste man veta att det är dit man vill. Det här är trots allt en grundskola, inte ett postdoc-seminarium. Det enda problem jag kan se med sådan didaktik är att så få lärare klarar av den nu för tiden. Den kräver bildning, förberedelser, erfarenhet, uppmärksamhet, en gnutta av karisma.
Det skulle kunna vara en förklaring till varför en del företrädare för lärarkåren upptäckt att ”läraraktiv” undervisning är gräsligt omodern och grupparbeten mer demokratiska. Men det finns också de som på fullt allvar menar att läraren mest är i vägen för barnens kunskapstörst.

Ett annat avsnitt ur artikeln:

”Klara, färdiga – nu!” Läraren trycker på en tangent och en blindkarta landar i allas datorer. Det gäller att klicka på rätt fläck när ”Moldavien” dyker upp. Trycker man fel en gång blir det inte full poäng. Jag tänker att om fem av dem tar rätt på Kosovo äter jag upp min basker. Efter tio minuter är den förste klar. Han har alla rätt. Läraren vandrar bland skärmarna och antecknar. Nästan halva klassen har full pott. Nu vill de ha Afrika.
Samma resultat där ... Jag vet inte om Togo gränsar till Benin men det vet varannan i denna klass. Innan timmen är slut har somliga avverkat Asien och går över till att placera bergskedjor i Europa. Nu är det ingen tävling längre och äntligen får också jag en chans att peka ut en topp. Läraren säger att nu inser de att upproren i Bahrain och Jemen hänger samman. Dessutom är det bra att gymnastisera minnet.

Jag är nog barnslig som lekte med, det här var kul. Men skall jag tro Annica Grundström, ordföranden i Geografilärarnas riksförening var just denna övning på gränsen till barnmisshandel. Tillsammans med fjorton tunga pedagoger (varav åtta professorer) gick hon i höstas till storms mot regeringen, som kört över Skolverket och ändrat i läroplanen för geografi. Ändringarna riskerade att föra skolan tillbaka till 1800-talet, fick vi veta.
Vilka ändringar? Man får läsa med lupp för att upptäcka vad som väckte pedagogernas harm. Det reaktionära, visar det sig, bestod i att regeringen menade att eleverna skall lära sig i vilket land exempelvis Bryssel ligger och vilka språk som talas där. Att inhämta sådana fakta var förkastligt, hävdade pedagogerna. Det skulle rent av göra det svårare för ungdomarna att förstå världen.
Man får läsa tre gånger för att inse att det är just vad de menar. Ja, de ser tydligen en skarp motsättning mellan insikten om att Serbien gränsar till Kroatien och en djupare förståelse av konflikterna på Balkan. De kunde lika gärna hävda att kunskaper i anatomi står i vägen för cancerforskning. Har Geografilärarnas riksförening och professorerna fått fnatt?
Om det vore så väl. Dessvärre är dessa pedagoger ganska representativa för de maktägande skikten i Skol-Sverige. Den motsättning mellan fakta och insikt som de konstruerar har haft förödande följder i klassrummen. Jag skall i en senare artikel försöka förstå deras tankebanor. Men tills vidare gör deras inlägg det lättare att förstå varför föräldrar i Umeå redan på BB ställer sina barn i kö till Minervaskolan. nte bestämmer vad de skall bli i livet.”

Artikeln avslutas med en svidande kritik:

”Upphävda krav på lärarkompetens, högskolor där metodiken rensats ut, luftpastejer till läroplaner, fri konkurrens om elever och fri betygsättning. Samt ett skolverk som obstruerar mot statens krav på uppföljning och kontroll.

Vad jag vet har inget annat skolsystem utsatts för så många, så drastiska och så elakt samverkande reformer. Miljöförstöring vore kanske ett lämpligt ord. Det som skall ha en chans att växa måste flytta ut. Att de svenska elevernas resultat inte sjunkit mer än de gjort kan bero på att också kapitalförstöring tar sin tid. Eller på att barn lär sig en hel del utanför skolan.”

Tack Hans Jansson och ni andra fantastiska lärare och rektorer som genom åren orkat stå emot trycket! Och fortsatt kämpa för kunskap, arbetsro, god pedagogik och tydlighet i den svenska skolan. Det ni gjort är ovärderligt för de barn och unga som haft förmånen att finnas i era klassrum och skolor. Tack Maciej Zaremba för en mycket bra artikelserie!

Övriga artiklar (hittills) artikelserien ”Hem till skolan”:
* Jan Björklund: Artiklarna belyser stora problem
* ”Reformerna måste granskas”
* ”Det är ingen vacker syn.” Så tog teknokraterna kommandot över skolan
* ”Sverige har slutat undervisa.” Så förlorade lärarna sitt yrke
* Den glömda läraren
* ”En förolämpning mot barnen.” Så sänkte skolan kraven på läskunnighet
* Så vandaliserade kommunen en skola

Och så några bloggar:
Helena von Schantz
Stefan Olsson
Mathias Sundin
Johan Kant

När jag fyller 40 ska jag vara snygg. Rik. Lycklig. Och yngre.

2011-04-13T07:47:00.009+02:00

Ja, jag vet att jag är för sent ute. För min egen del.
Men titeln på Gunilla Bergenstens bok är ju helt fantastisk:
När jag fyller 40 ska jag vara snygg. Rik. Lycklig. Och yngre.

Och innehållet lättsamt roande.

Några citat:
”Dumheter är alltid bättre ju yngre man är.”
Det kan jag verkligen hålla med om.

”Shopping är en bra medicin. En drog som vår generation nyttjar ihärdigt, till skillnad från våra föräldrar eller deras. Tron på att en ny topp är en lösning är väldigt spridd. Eller en handväska. Själv sätter jag väldigt stor tilltro till skor. Och stövlar. Ja, och handväskor då.”
Ja!

Och slutligen något som jag inte personligen känner in i märgen men som dessvärre är vanligare än man önskar:
”Något händer när barnen kommer. Innan dess var det väl självklart att vi skulle dela det som hade med familjen att göra? Visst sa han att han skulle dela (och vi kanske önsketänkte det till att dela lika, eller?). Hävdade han inte det väldigt intensivt?
Men dela är inte ett par veckor av föräldraledighet. En semester som förlängs i vardera änden. Ställa upp är inte att dela. Assistera är inte att dela. Det är vi kvinnor som har tagit det mesta av föräldraledigheten och är projektledare för familjen. De flesta män jobbar mer än någonsin under småbarnsåren. Ungefär lika mycket som sina pappor…
… Det är intressant att så många av våra män faktiskt väljer sina pappors liv, trots vår fantastiska föräldraförsäkring. Och kanske ännu intressantare att vi gjorde det så lätt för dem att leva som våra pappor. Att vi inte bråkade mer. Tvingade dem att stå för vad de lovade.
Man kan undra vad som hade hänt om man verkligen hade delat föräldraledigheten. Om man inte straffats för att man var hemma med barnen, det är ju då löneskillnaderna etableras och sedan envist hänger kvar.”

Många flash-backs.
Många skratt – så här ett drygt decennium för gammal.
Hade jag läst boken när jag var 39 år, så tror jag att jag hade skrattat mindre men varit mer förberedd på en del saker. Men OK – hellre mindre förberedd och fler skratt.

Här är Gunilla Bergenstens blogg.
Och här finns en DN-intervju med Gunilla Bergensten.

Filter. Läsmagasinet för nyfikna.

2011-04-07T09:53:00.005+02:00

Fick låna ett magasin av min dotter.
Filter. Läsmagasinet för nyfikna.
Bästa svenska magasin jag läst på länge. Kanske någonsin. Vid sidan av KP.
Udda, ovanliga, intressanta ämnen. Verkligen om allt möjligt.
Artiklar på djupet. Långa. Och några korta.
Olika stilistiska manér.
Undersökande, granskande journalistik.
Särdeles trevligt format.
Många riktigt bra (och snygga) annonser.
En fröjd att läsa.

Filter har funnits i tre år.
Förstår inte hur jag kunnat missa den.
Läste nr 19. Tidigare nummer på nätet ser också spännande ut.
Räcker inte.
Måste ha en egen prenumeration.

Sverige behöver en liberal vision

2011-03-26T15:39:00.010+01:00

Jag har fått en artikel om visionärt ledarskap publicerad i det senaste numret av Frisinnad tidskrift. Tidskriftens hemsida ligger just nu nere och det går därför inte att länka till den, därför kommer artikeln här i sin helhet.

Sverige behöver en liberal vision
Det behövs andra sätt att genomdriva de nödvändiga och önskade samhällsförändringarna än genom lagstiftning, myndighetskontroll och fördelning av offentliga medel. Det behövs en liberal vision och ett visionärt ledarskap, skriver Agneta Berliner, tidigare riksdagsledamot för Folkpartiet. Hon har utanför politiken arbetat många år med varumärkesbyggnad där vision, kommunikation och motivation är viktiga byggstenar.

Jag har alltid ansett att ett visionärt ledarskap är den ledarstil som passar den liberala ideologin särskilt bra. Det visionära ledarskapet skapar medvetenhet och bygger på etik. Det inspirerar och får med sig människor på vägen mot en gemensam dröm. Det visionära ledarskapet har, i likhet med liberalismen, en stark tilltro till människors vilja och förmåga att bidra till det goda samhället.

Och ett gott framtida samhälle bygger sig inte självt. Ett tydligt visionärt ledar- skap ger en välbehövlig kraftsamling framåt. För visst behövs det en vision – en gemensam berättelse och politisk idé om vart vi är på väg. Inte minst idag då många medborgare varken känner tillhörighet, samhörighet eller att deras insats är efterfrågad eller värd särskilt mycket. Då många inte ser någon större skillnad mellan de olika partierna. Då socialdemokratin är vilsen och borgerligheten har fullt upp med att regera och forma sakpolitik.

Makt innebär alltid en fara för att förslag och utspel tappar sin ideologiska grund. Att ökade regleringar, lagstiftning och «den omhändertagande staten» ges företräde framför tron på frihet och kraften i varje människas förmåga att skapa sin egen framtid. Ett förhållningssätt präglat av «Varför ska man vara rädd för staten, när staten det är vi?».

Ideologiska diskussioner och nya idéer kring sakpolitiska områden behövs. Men det behövs också något mer; ett visionärt ledarskap med liberala förtecken. En vision om det framtida samhället. Som utkristalliserar och målar bilden av det liberala samhället, en bild som högst sannolikt skulle kännas attraktiv även för många av dem som idag inte spontant säger sig vara liberaler. En beskrivning av hur vi liberaler vill att samhället ska gestalta sig om 10 år, om 20 år. En vision som ger en riktning. En vision som ger mål och mening åt vår färd – mot framtiden.

Underlag till visionen finns
Låt mig klarlägga två saker som är viktiga för det fortsatta resonemanget. För det första så finns det inte något motsatsförhållande mellan konkret sakpolitik å ena sidan och en visionär inriktning å den andra. När ett liberalt parti sitter vid makten är det kanske viktigare än någonsin att samtidigt höja blicken och ta sikte mot den framtid som ska skapas. Att ha en tydlig vision som ger riktning och näring åt sakpolitiken så att ideologin inte går förlorad. Så att individens frihet och förmåga till förnuftiga beslut inte begränsas av politisk ingenjörskonst. Visionen blir ledstjärnan för dagslägets sakpolitiska reformer och beslut. Det är inte antingen en god vision eller bra sakpolitik, båda delarna behövs.

För det andra så är en framgångsrik vision, om än så framtidsinriktad, ingalunda uppe i det blå. Den är väl underbyggd av fakta och analys. Kryddad med entusiasm och en stark känsla för hur man vill att framtiden ska gestalta sig. Gediget underlag att grunda visionen på finns redan tillgängligt, med råge. Bl a har Globaliseringsrådet, som leddes av Lars Leijonborg, gjort ett mycket omfattande arbete med att analysera den ekonomiska politiken ur ett globaliseringsperspektiv. Från forskare, myndigheter och andra aktörer finns drygt 30 underlagsrapporter inom skilda områden samt ett antal arbetspapper och myndighetsrapporter. Detta utöver Globaliseringsrådets slutrapport; ”Bortom krisen. Om ett framgångsrikt Sverige.” där rekommendationer kring hur Sverige kan stärka sin konkurrenskraft och attraktivitet presenteras. Mycket tänkvärt kring det dagsaktuella finns också i den nyligen presenterade Långtidsutredningen. Så underlag saknas inte. Det som saknas är hur allt detta stoff kan användas för att måla framtidsbilden.

Det visionära ledarskapet
Som alltid handlar ledarskap om att påverka andra människors tänkande, engagemang och handlingar. Likaså är alla ledares uppgift att styra människor mot ett framtida mål. Den auktoritära ledaren gör det med redskap som order, hot och våld. Teamledaren gör det främst genom att vara diplomatisk, lyssna och stödja sin omgivning. Den visionära ledaren gör det genom att formulera och tydliggöra bilden av var landet, företaget, föreningen eller gruppen ska befinna sig i framtiden. Och denna bild, visionen, är det viktiga redskapet för det framgångsrika visionära ledarskapet.

Det handlar om att få med sig människor på vagnen – så att vi tillsammans uträttar en gemensam uppgift. Det handlar så väl om på vilka sätt var och en kan bidra, som hur var och en kan förväntas bli belönad för sina prestationer. Oavsett om belöningen består av ekonomiska, social eller psykologiska incitament som t ex status, självkänsla och känslan av att utföra något meningsfullt.

Vi människor får en känsla av betydelse när vi är engagerade i något meningsfullt. Och när vi känner att vi har en betydelse för samhället (eller för ett företag/organisation) så kommer vi sannolikt att ge vårt bidrag till helheten med entusiasm och effektivitet. Genom att uttrycka en gemensam vision får den visionära ledaren människor att känna sig meningsfulla och delaktiga. Var och en drar åt samma håll - och har också lättare att fatta egna beslut som bidrar till det gemensamma målet. Förvisso räcker det inte med en vision för att ledarskapet ska bli framgångsrikt. Men utan den samstämmighet som det visionära ledarskapet ger mellan enskilda människor misslyckas sannolikt även de mest lysande åtgärdspaket.

Det visionära ledarskapet utnyttjar människors emotionella resurser i form av engagemang, värderingar och strävanden. Det sporrar människor att genomföra stora prestationer genom att visa hur meningsfulla de är för slutresultatet. Det attraherar människor att prestera över sin egen förmåga. Samstämmigheten ger kraft.

John F Kennedy – inte för att det är lätt, utan för att det är svårt
John F Kennedys presidentvalskampanj liksom hans installationstal i januari 1961 var byggda kring löften om handlingskraft och dynamiskt ledarskap mot framtiden. ”Låt oss tillsammans utforska stjärnorna”, sa president John F Kennedy i sitt retoriskt strålande installationstal.

Framgångarna med de tidigare ryska Sputnikarna hade varit en chock för USA. Terrorbalansen i det kalla kriget var rubbad - ett hårt slag mot USA:s prestige och självförtroende eftersom man tagit landets teknologiska över- lägsenhet för given. Fiaskot med det misslyckade invasionsförsöket av Kuba i april 1961 liksom att Sovjet nästan samtidigt triumferat genom att skicka upp den första människan i rymden var därför svåra missräkningar för Kennedy. Han beslöt då, något som han själv betecknade som ett av de viktigaste beslut han skulle fatta som president, att det amerikanska rymdprogrammet skulle ha som mål att landsätta en man på månen.

I ett speciellt ”State of the Union Massage” i maj 1961 framförde han sin vision; ”Jag tycker att denna nation ska förbinda sig till målet att, innan årtiondet är slut, landsätta en man på månen och återföra honom i säkerhet till jorden.” Och framhöll samtidigt att inget rymd- projekt skulle vara mer imponerande eller viktigare för mänskligheten: ”Det kommer i själva verket inte att bli en man som far till månen, det kommer att bli hela vårt folk.”. En fantasieggande vision. Ett mål med stor prestigeladdning. En vågad utmaning som inte fick stå oemotsagd – den hånades som vansinne av några medan andra argumenterade för att pengarna kunde användas på bättre sätt.

John F Kennedy höll dock fast vid sin vision och uttryckte i flera tal att han var övertygad om att amerikanerna skulle uppnå den, och att ”...vi tänker övervinna alla svårigheter.”. I ett tal vid Rice University i Houston/Texas i september 1961 uttryckte han att amerikanerna valde att åka till månen, och även göra andra saker, inte för att de är lätta – utan för att de är svåra. Därför att sådana högt ställda mål tjänar till organisera det bästa av de amerikanska krafterna och skickligheterna och mäta dess förmåga.

John F Kennedys vision gjorde inte enbart att USA tog herraväldet i rymden, landet fick också tillbaka sitt självförtroende och en stark utveckling inom en mängd områden, inte minst av mikroelektronik och datateknik. Att sätta en man på månen attraherade de amerikanska medborgarna att prestera över sin förmåga – många intellektuella, individuella insatser flödade samman till en gemensam kraftsamling.

Kännetecken
Vad är då som kännetecknar det visionära ledarskapet? Framsynthet och nytänkande - förmågan att se möjligheter många år framåt i tiden. Förmågan att tänka stort. Att ha ambition och framåtanda. Det kräver mod – för det behövs när det handlar om förändringar och inte enbart om att bevara status quo. Och det finns nog ingen visionär ledare som inte mött hårdnackat motstånd – ofta med hänvisning till det vettiga och rationella. Det invanda. Att åstadkomma det extraordinära kräver mer än så – det kräver också det emotionella engagemanget. Det visionära ledarskapet handlar just om att gå före och leda andra.

Det visionära ledarskapet inspirerar. Det har en positiv tro på framtiden och en stark tilltro till den egna visionen. Det håller fast vid sina grundmurade värderingar – vet vilka värderingar som det aldrig går att avvika från.

Det visionära ledarskapet är långsiktigt. Därför måste det också vara idogt och målmedvetet. Det är inte alltid den bekväma och för stunden tacksamma vägen. Även om visionen visar på en bättre värld så kan vägen dit kantas av hårda ansträngningar, hinder som måste övervinnas och sanningar som måste sägas.

Det visionära ledarskapet är tydligt - och förklarar hur och varför människors ansträngningar bidrar till framtidsdrömmen. För det visionära ledarskapet står för tron på att varje människa är unik och kan bidra. Det handlar om att motivera, om att få människor att bidra för att de själva vill. Inte för att de måste. Eller för att lagen säger så. Det visionära ledarskapet inger hopp. Och källan till motivation är hopp.

Det visionära ledarskapet skapar optimism, framtidstro och entusiasm. Ett visionärt ledarskap betyder på intet sätt att man kan strunta i det dagsaktuella. T ex kan den visionära ledaren i ett företag inte åsidosätta den dagliga verksamheten eller låtsas som att försäljning, order och kundvård inte existerar. I ett land eller i ett politiskt parti kan den visionära ledaren inte åsidosätta de dagspolitiska frågorna eller underlåta att arbetet med de sakpolitiska lösningarna utvecklas. Kunskap om och engagemang även i det dagsaktuella och i detaljerna är viktigt. Men det visionära ledarskapet tillför ytterligare en dimension. Det ger en extra kraftsamling och en framtida ledstjärna, som även underlättar de dagsaktuella besluten.

Den visionära ledaren måste kunna kommunicera
Kommunikationsfärdighet är en viktig del i det visionära ledarskapet. Att kunna förmedla sina idéer och tankar på ett entusiasmerande sätt. Den som ska gå före och visa vägen in i framtiden måste ha förmågan att förmedla den starka känsla han eller hon har för att just denna väg är den rätta. Kunna förmedla de möjligheter som hon eller han ser i framtiden. Visionen måste visualiseras genom målande framtidsscenarios och vid upprepade tillfällen på olika sätt exemplifiera hur den önskade framtiden kommer att gestalta sig för olika människor.

God retorik är ett signum för den visionära ledaren. Liksom att hitta begrepp som tilltalar och beskriver på ett tydligt sätt. President John F Kennedy hade denna förmåga i stora mått men även exempel kan hämtas från den svenska politiken.

Bertil Ohlin – tidlös kommunikatör
En av de mest framstående svenska politikerna under 1900-talet, nationalekonomen och Nobelpristagaren Bertil Ohlin, nämns förvånansvärt sällan när det gäller retorisk och kommunikativ förmåga. Den av ett socialt patos drivne Bertil Ohlin myntade redan på 1930-talet som ordförande för Folkpartiets ungdomsförbund begreppet ”Det glömda Sverige”. En formulering och politisk prioritering som inte bara är en del av Folkpartiets historia utan än idag är högst levande och central. En remarkabel bedrift.

Även begreppet ”Det måste löna sig att arbeta” är en formulering som härrör från denne Folkpartiledaren och som lever kvar och signalerar vikten av en politik som gör det mer lönsamt att utbilda sig och att anstränga sig extra i arbetslivet.

Det är värt att notera att Bertil Ohlin genom hela sitt politiska liv drev en kamp för ett samhälle utan fattigdom. Att lyfta de ekonomiskt sämst ställda i samhället var en central tanke liksom att den ekonomiska tillväxten bäst främjades av goda villkor för privata företag och stimulans av privata initiativ.

Några tankeexperiment
Oändligt många ingredienser i en liberal vision för Sverige finns gömda i Folkpartiet liberalernas partiprogram och rapporter inom olika politikområden. Möjligen är de nedtryckta under tyngden av praktisk politiskt arbete, men inte desto mindre en guldgruva att ösa ur när det gäller att fundera kring hur en liberal vision för Sverige ska formuleras.

Tankeexperimentet Kunskapsnation
”En kunskapsnation i världsklass” är givetvis en tilltalande vision som ligger nära tillhands för oss folkpartister. När de politiska historikerna decennier från nu tittar i backspegeln, kan jag gissa att dagens utbildningssatsningar och det fokus som nu läggs på den svenska skolan kommer att höjas till skyarna. Kanske den yppersta liberala insats som kunnat göras i början av 2000-talet.

Men om det är ”En kunskapsnation i världsklass” som ska vara Sveriges gemensamma ledstjärna, så måste bilden för att fungera som samlande vision broderas ut och kontinuerligt förses med målande exempel på hur ett sådant samhälle ser ut. Det måste tydliggöras att detta inte enbart handlar om skolpolitik. Vilken bäring har det för tillväxten? För ungdomarnas glädje, självkänsla och framtidstro? Vad betyder den för småföretagandet? För företagaren? På vilket sätt får barn med funktionsnedsättning ett bättre liv i detta framtidsscenario? Vad innebär det för mig – oavsett vem jag är? Och hur kan jag bidra så att vi steg för steg tar oss fram mot visionen?

Tankeexperimentet Mänskliga rättigheter
Ett annat intressant tankeexperiment att fundera kring är de mänskliga rättigheterna som bas för en gemensam vision för Sverige. De mänskliga fri- och rättigheter som formulerats i FN:s deklaration från 1948 och som Sverige redan sedan länge anslutit sig till. Kanske kan detta vara en kraftfull drivkraft och energikälla för gemene man, myndigheter, ideella organisationer och företag som på många olika sätt skulle kunna forma Sverige till ett bättre, mer humant och solidariskt, samhälle i framtiden. Och som skulle göra mycket gott på vägen mot målet.

De mänskliga rättigheterna kan mycket väl vara den samlande kraften i olikheternas Sverige. Där mina rättigheter också är mina medmänniskors rättigheter. Och där jag inte enbart kan utkräva mina rättigheter utan där jag också måste respektera andras. Där rättigheter även innebär skyldigheter. Ett samhälle som präglas av varje människas individuella ansvarstagande för de mänskliga rättigheterna. Där den naturliga frågan inte är vad samhället kan göra för dig, utan vad du kan göra för dina medmänniskor.

Jag menar att vi i Sverige i för hög grad utgår från en historia om den goda omhändertagande staten och att vi därför i många fall inte är benägna att utgå från den enskilda personens rättigheter – och skyldigheter. Vi har även en syn som alltför ofta präglas av kollektivet och olika grupperingar. Att gruppera människor och skeenden är förvisso ett mänskligt fenomen. Vi gör så för att sortera information. För att förenkla livet. Desto viktigare blir det då att vara observant på sina egna fördomar – att se enskilda människor istället för grupper. Kombinationen av dessa synsätt gör att vi skulle behöva vända ordentligt på perspektiven. En rejäl, liberal synvända.

Berättelsen om ett Sverige som lever upp till de mänskliga rättigheterna, en berättelse om ett samhälle där vi människor respekterar varandras rättigheter – kanske kan det vara en gångbar vision?

Ytterligare ett jobbskatteavdrag får oss inte att göra vårt yttersta
Att vara ledare innebär alltid att försöka hitta balansen mellan att leda och att lyssna. Det tycks mig dock att opinionskänsligheten har ökat de senaste åren; att lyssna blir viktigare än att leda. Faran för kortsiktiga beslut baserade utifrån rådande opinion är uppenbar.

Det visionära politiska ledarskapet handlar om att ha en tydlig idé om hur framtidens samhälle ska se ut. Det medför att inte huvudsakligen följa opinionen – utom att istället bilda opinion för det man tror på. Det formar en politik som inte fokuserar på att vinna val utan på att göra skillnad och förändra i riktning mot det samhälle som man vill skapa. Det handlar om att stå upp för det man anser rätt och ta strid mot det man anser fel.

Sverige är inte i ett läge när det räcker med ett förvaltande ledarskap. Inte heller räcker det att ledande politiker är leverantörer av samhällsservice. När vi behöver samordna allas ansträngningar för att lösa några av de stora samhällsproblem som vi måste komma till rätta med, så är ytterligare ett jobbskatteavdrag inte nog. Budskapet att statsfinanserna är i gott skick räcker inte för att vi alla ska sträcka oss på tå och göra vårt yttersta.

Politikens roll är att få andra aktörer, både enskilda individer och organisationer, att dra åt samma håll. Ledarskapets roll är att undanröja hinder, att skapa förutsättningar. Men också att stimulera. Det behövs andra sätt att genomdriva de nödvändiga och önskade samhällsförändringarna än genom lagstiftning, myndighetskontroll och fördelning av offentliga medel. Det behövs en vision och ett visionärt ledarskap.

Alla människor, grupper, organisationer, företag och länder behöver en gemensam berättelse och en samlande idé om vart man är på väg. Jag skulle välkomna en framträdande liberal vision som banar väg in i framtiden, bort från det likhetsideal som alltför länge präglat det svenska samhället. Det är dags för en liberal vision som formuleras i brytpunkten mellan fri- och rättigheter, solidaritet samt varje människas personliga utvecklingspotential och drivkraft.

Om primtal och andra underbara saker

2011-03-12T03:48:00.004+01:00

När jag nås av nyheten om det fruktansvärda jordskalvet och tsunamin i Japan har jag just läst ut den lågmälda och stilistiskt vackra boken En gåtfull vänskap av Yoko Ogawa.

Dagshändelserna blir en stark kontrast till boken. Inte desto mindre finns alltid styrka att hämta från litteraturen. Denna bok är en hyllning till matematiken, vänskap, lärande, nyfikenhet, att leva i nuet, relationer och andra underbara saker. Dessutom har boken en formgivning, typografi och ett format som tilltalar mig och stämmer med innehållet.

Mina tankar går till alla dem som drabbats av katastrofen.

Jag avstår från att berätta om handlingen i boken, men här är några recensioner:
svd
dn
Dagensbok.com
GP

Gömda barns rätt att gå i skolan

2011-03-03T07:06:00.005+01:00

Efterlängtat beslutet om att alla barn i Sverige, även gömda flyktingbarn, har rätt att gå i skolan. Gömda barn, som oftast vistas illegalt här. Ja, egentligen borde det redan vara så eftersom Sverige sedan länge skrivit under Barnkonventionen. Som bland annat slår fast att alla barn har samma rättigheter och lika värde, att ingen får diskrimineras. Och att alla barn har rätt till utbildning. Den säger även att Barnkonventionen gäller för alla barn som befinner sig i ett land som har ratificerat den.

Heder åt Frida Johansson Metso, dåvarande ordförande för LUF, som tog upp detta krav på ett Landsmöte för några år sen och fick ett enhälligt beslut på att Folkpartiet skulle driva frågan. Vilket nu lett till konkret verklighet.

För nu har alltså Alliansregeringen fattat beslutet att gömda barn ska ha rätt att gå i skolan i Sverige. Mycket bra att dessa barn nu ska kunna gå till skolan utan att vara rädda för att det leder till att de utvisas.

Här är Jan Björklunds nyhetsbrev om beslutet.

Och några bloggar:
Anita Brodén
Lill Jansson
Christoffer Fagerberg

Bra regeringsbeslut om Västsahara, men dåligt av EU:s fiskeråd

2011-02-23T04:35:00.009+01:00

Är mycket glad över att regeringen bestämde sig för att rösta nej till att ge EU-kommissionen förhandlingsmandat att förnya fiskeavtalet mellan EU och Marocko. Även om det dessvärre inte lyckades att stoppa förlängningen av avtalet. EU:s fiskeråd - alltså de 27 EU-ländernas fiskeministrar- gav i måndags EU-kommissionen klartecken att påbörja förhandlingar om ett nytt fiskeriavtal med Marockos regering. Samtalen ska ta ungefär ett år och resultera i ett fyra år långt fiskeriavtal som börjar nästa vår, om det godkänns.

Sverige, Storbritannien och Danmark röstade emot nya förhandlingar, medan Finland och Tyskland lade ner sina röster. Minst en tredjedel av ländernas röster krävdes för att stoppa samtalen.

I vintras ställde sig liberalerna på ELDR-kongressen bakom Folkpartiets resolution om att arbeta för att fiskeavtalet mellan EU och Marocko inte ska förlängas om inte det ockuperade Västsaharas fiskevatten exkluderas ur avtalet. Här är min blogg om det beslutet.

EU-minister Birgitta Ohlsson (se bl a krönika i tidskriften Västsahara), EU-parlamentariker Olle Schmidt och EU-kommissionär Cecilia Malmström är tre folkpartister som i många år arbetat på många olika sätt för Västsaharas folk.

En annan person som verkligen förtjänar en stor eloge för ett oförtröttligt arbete med Västsahara-frågorna är Sören Lindh som är koordinator för VästsaharaAktionen.

Några bloggar och artiklar om Västsahara:
Svenska dagbladet om att Sverige tyvärr inte lyckades få med sig tillräckligt många länder för att stoppa förlängningen av fiskeavtalet.
Mark Klamberg
Och en Klambergare till här
Olle Schmidt
Olle Schmidt mfl i DN
Adam Cwejman
Bodil Ceballos

Här är en av mina riksdagsmotioner om EU:s avtal med Marocko som rör Västsahara.
Och här är en annan motion som handlar om Västsaharas självbestämmande.
Folkpartiet liberalerna har med Västsaharas självbestämmande och självständighet i sitt EU-program.
Se också min riksdagsfråga till jordbruksminister Eskil Erlandsson om fiskeavtalet.

I en artikel för några år sen menade jag att om EU skulle ge Marocko så kallad advanced status när det gäller fördjupat samarbete så måste det klart framgå att Västsahara inte ska omfattas av detta. EU ska inte legitimera och finansiera Marockos ockupation av Västsahara! Jag ser tyvärr inga tecken på att de avtal som sluts mellan EU och Marocko gör Marocko mer benäget att följa internationell rätt.

Här finns information om mitt besök för några år sen när jag besökte de Västsahariska flyktinglägren i Tindouf. Och här finns en intervju om samma resa i Frisinnad Tidskrift.

Hemligheten

2011-02-19T10:12:00.004+01:00

Sorglig. Vemodig. Fruktansvärd. Berörande. Vacker.

Jag har just läst den självbiografiska romanen Hemligheten av Philippe Grimbert. En fascinerande berättelse, som får mig att fundera kring på hur många outgrundliga sätt vi människor kan agera. Och reagera. Om hur hemligheter och saker i det fördolda kan tynga blytungt.

En förtjusande berättelse, skulle jag vilja säga men innehållet är alltför upprörande. På alla plan.

Språket är vackert. Och underfundigt.
Läs till exempel det här som handlar om ett namnbyte:

Ett ”m” i stället för ett ”n”,
ett ”t” i stället för ”g”, två obetydliga förändringar.
Men ett ”m” för maklös dolde förstås n:et i nazism, och tystnadens ”t” ersatte grymhetens ”g”.

Eller detta:

Doften av nya böcker gjorde mig yr i huvudet, jag blev berusad av mandeldoften i klistret som användes, av lädret i min portfölj när jag stack ned ansiktet i den.

Eller detta:

Det onda breder ut sig; på bara några månader vänds alla moraliska värden upp och ned, och hittills välbekanta ansikten personifierar plötsligt faran… Fienden går inte längre att känna igen enbart på de gröngråa uniformerna och de långa regnkapporna; han kan också dölja sig under kommunaltjänstemannens blankslitna manschetter, under polismannens slängkappa, under polischefens auktoritet eller till och med under grannens vänskapliga blick.

Stilen är säregen, känns unik - och så äkta.
Upplägget spännande – med allt sitt djupt tragiska innehåll.
En fullständigt lysande berättelse.

Den som kan franska bättre än jag lär vilja läsa den på originalspråket också; Un secret.

Några andra mycket läsvärda och annorlunda romaner med kopplingar till Förintelsen är;
Högläsaren av Bernard Schlink
Saras nycklel av Tatiana de Rosnay
Pojken i randig pyjamas av John Boyne
Och så fick jag tips av en vän om denna bok (som jag ännu inte har läst):
Mannen utan öde av Imre Kertész

Vad du än tänker - tänk tvärtom

2011-02-13T08:29:00.002+01:00

Det finns bara en person som kan bestämma hur ditt liv ska se ut.
Du.
Så vem vill du vara?

Jag läser min äldsta sons bok av Paul Arden, Brombergs förlag; ”Vad du än tänker, tänk tvärtom”.

Den handlar om att våga. Om att tänka i sina egna banor. Om att överraska – göra det oväntade. Om att felaktiga idéer, beslut och sätt att tänka egentligen bara innebär att man inte följer mainstream. Eller att man inte anammar majoritetens sätt att tänka eller förhålla sig till saker. Fel - i förhållande till vad?

Paul Arden, legendarisk creative director som gick bort för några år sedan.
En fantastisk liten bok.
Illustrationer som ställer saker på ända.
Formuleringar som får mig att tänka om. Tänka på tvärsen.
Att det rimliga inte är det bästa.
Att den som är förståndig anpassar sig efter världen medan den oförståndiga envist försöker förändra världen. Och att det därför är oförståndet som utvecklar världen.

Ett par exempel från boken om felaktiga sätt och beslut:
• Dick Fosbury som på OS i Mexiko 1968 höjdhoppade på ett helt annat sätt än det gängse - och slog det dåvarande världsrekordet med råge.
• Allen Lane, grundaren av Penguin, vars tanke på 1930-talet var att bra författare och bra formgivning utgivna i pocket skulle ge god valuta för lite pengar. Författarna och förlagen var minst sagt motsträviga.
• Elisabeth Esteve-Coll som var chef på ärevördiga Victoria & Albert Museum och modigt valde sloganen ”Ett superfik med ett ganska trevligt museum intill” - eftersom ett museibesök är en utflykt och ett bra fik har stor dragningskraft på besökare.

Boken tar upp att bra idéer är idéer som blir av. Att en bra idé är en intelligent lösning på ett problem. Att en idé som inte används inte har något värde.

Boken handlar om att vara ihärdig. Att arbeta gratis, om så behövs. Att komma över motgångar. Och inse värdet av misslyckanden. Den handlar om att det kan vara bättre att leva i okunnighet än att ha svaret. T ex försvinner ju magin när ett magiskt trick förklaras. Och spänningen i en fotbollsmatch försvinner när man vet vem som vinner.

Ett citat ur boken;

Det finns en allmän eller populär synpunkt.
Det finns en personlig synpunkt.
Det finns en bred synpunkt som majoriteten delar.
Det finns en smal synpunkt som endast fåtalet delar.
Men det finns ingen rätt synpunkt.
Du har alltid rätt.
Du har alltid fel.
Det varierar beroende på från vilket håll du bedöms.
Framgångar i alla fält är beroende av människor med en smal eller personlig synpunkt.

Att ha originella synpunkter är att tillföra något nytt.
Och att stå upp för dem, mot den rådande och allmänna uppfattningen, är modigt.

Här är några andra bloggar och artiklar om Paul Arden, boken och/eller metoden att tänka tvärtom.
Paul Arden
The Guardian
The Independent
Creative Review
Jacksoncage
En vacker död stad
Marit Larsson
Mamtreprenör
Tankar om innovation
Smyg

Kulturens och livets A-B-C

2011-02-08T14:22:00.006+01:00

Skrev för någon tid sedan en krönika i kulturstiftelsen ARTY:s magasin med samma namn.

ARTY är en stiftelse för kultur och näringsliv i samverkan. Visionen är att skapa en bättre balans mellan humana och ekonomiska värden i samhället. Initiativtagare till kulturstiftelsen är Madelene Ulfberg och Kim Norström. Redaktör för kulturmagasinet är Lena Idh.

Nu finns magasinet (nr 3/2010) på nätet; här.
Min krönika finns mot slutet, på sidan 50, men njut gärna av hela magasinet.
För den som vill läsa krönikan direkt, så finns den nedan.

Läs mer om barnkultur på DN, SvD, Opsis barnkultur och Centrum för barnkulturforskning.

.........................................................................................

Kulturens och livets A-B-C
Vad händer, frågade jag 10-åringarna på en av Västerås skolor när vi pratade om demokrati och de tog upp att Sverigedemokraterna kommit in i Riksdagen.
Vad händer om en person eller ett parti bestämmer vad som är bra kultur?
Vad händer om en person eller ett parti redan från början talar om hur man ska dansa, hur man ska måla, hur en staty ska se ut eller vad man får skriva om i en bok.
Vad händer då?

Det blir inget roligt.
Det blir inte spännande.
Efter ett tag ser allt likadant ut.
Ingen vill läsa böckerna. Och ingen vill skriva en bok.
Konstnärerna tappar sin kreativitet. Ingen vill vara konstnär.
Tankarna försvinner.
Svarade 10-åringarna.

Vad ger vi då barnen när vi ger dem tillgång till ett dynamiskt och oberoende kulturliv?
Musik, litteratur, konst, arkitektur, scenkonst, film, formgivning.
Det fria ordet. Språket som bärare av identitet, historia och kultur.

Vi ger dem arenor för utbyte av idéer och information. Grunden för kulturen, men också för demokratin. För demokratin är beroende av det levande offentliga samtal som kulturlivet består av. Kulturen ger kunskap och inspiration till detta samtal. Och speciellt viktigt är, att det som inte får allmänt gillande kan uttryckas fritt. För frihet är nödvändigt för ett levande kulturliv.

När vi ger våra barn och unga kultur, då ger vi dem utveckling. Vi ger dem delaktighet och förståelse. Vi ger dem förmågan att fatta egna självständiga beslut och möta det nya med självförtroende och nyfikenhet, istället för med fördomar.

Gränser människor emellan suddas ut.
Kultur. Den andliga odlingen. Vi ger de unga livets A-B-C.

A - ansvar
B - bildning
C - civilisation
D - demokrati
E - engagemang
F - frihet
G - glädje
H - humanism
I - identitet
J - jämlikhet
K - kreativitet
L - livslust
M - medmänsklighet
N - nytänkande
O - oberoende
P - passion
R - reflektion
S - solidaritet
T - tolerans
U - utmaning
V - vetgirighet
Y - ytterligheter
Å - åsikter
Ä - äventyr
Ö - ödmjukhet

Potential för fortsatt välfärd

2011-02-07T21:39:00.005+01:00

I dagens SvD skriver F Bergström (WSP), S Fölster (Svenskt Näringsliv), R Gidehag (Skattebetalarnas förening) och N Sanandaj (Captus) att Sverige kan lyckas ännu bättre. Deras jämförelse med Kanada visar att Sverige har en stor outnyttjad potential där unga och invandrare behöver få bättre möjligheter.

Läsvärd artikel.
Liksom säkerligen den bok som artikelförfattarna tydligen inom kort utkommer med; Sverige vs Kanada. Ser fram emot att läsa även den.

Jag tror att mycket av det kloka som Kanada har gjort de senaste decennierna är känt bland beslutsfattare. Samlade analytiska påminnelser behövs dock säkert. Därför välkomnar jag både artikel och bok.
Därefter behövs "enbart" politisk vilja och beslut.

Still got the blues

2011-02-07T16:44:00.003+01:00

Igår gick gitarrlegenden Gary Moore bort.
En favorit genom åren.

Still Got The Blues
Empty Rooms
Over the Hills and Far Away
Midnight Blues

Aftonbladet,
Expressen,
Sydsvenskan,
DN,
Svd,

Frihetens fåglar

2011-02-07T15:07:00.007+01:00

Jag har fått en så fin present.
Flyttfåglar.
Ett vårtecken.

Inte bara är det fina lilla hantverket estetiskt helt i mitt tycke.
Dessutom andas det frihet.
Och jag kommer osökt att tänka på citater från 1940 av den rakryggade publicisten Torgny Segerstedt;

De fria fåglarna plöjer sig väg genom lufthavet. Många av dem når inte sitt fjärran mål. Det må så vara. De dör fria. De liknar på intet vis dem som sträcker på halsarna och kacklar vid mattråget och beklagar sig över "galningarna". Så småningom kommer dessa kornätare att bli slaktade och uppätna. Så går det för de tama djuren. De löper aldrig någon risk och de mister alla chanser.

Glädjande nog kommer det nästa höst en film om Segerstedts liv - den ser jag verkligen fram emot.

Här finns fler citat av Torgny Segerstedt och här en del annan information.

Och här finns några artiklar och bloggar om, inte flyttfåglar, men Torgny Segerstedt;
Christian Dahlgren
Dick Erixon om Anders Johnsons mycket läsvärda bok "Torgny Segerstedt och hjordinstikten"
Peter Ström/Götaland Magazine
Ola Nordebo, för Västerbottens-Kuriren
Dennis Josefsson
Kenne Fant och Mats Wiklund på svd.se
Pär Gustafsson

MAD MEN. MAD WORLD.

2011-02-03T01:04:00.006+01:00

Till och med trailern är en njutning.

Och på hemsidan finns inte bara de sedvanliga downloadsen, bloggarna och fotona utan också en "Fashion file", en "Cocktail guide" och en klippdockesida där man kan "Madmen yourself".

En av mina absoluta favoritserier (vid sidan av Vita huset, Mator och Band of Brothers) är definitivt Mad Men. Namnet. New York. 60-tal. Kläderna. Möblerna. Stereotyperna. Värderingarna når bottenrekord. Men allt annat är så bra som det kan bli.

Ida Long är det förresten som sjunger Mad World på trailern. Originalet gjordes av Tears for Fears.

Cigarettröken ligger tät över hela serien.
Troligen så långt ifrån det politiskt korrekta man kan komma. Idag.
Härligt.

Dags för en genomgripande skattereform

2011-01-31T19:07:00.005+01:00

Sedan "århundradets skattereform" genomfördes på 1990-talet har mycket hänt. 2000-talet har visat att globaliseringens inverkan är betydligt starkare än för 20 år sedan. Trycket från den internationella konkurrensen att sänka skatter är starkt. Den demografiska omvandlingen, dvs en allt äldre befolkning, kommer samtidigt att öka trycket på offentlig finansiering av pensioner, äldreomsorg och vård.

Samtidigt har mycket omfattande förändringar gjorts i de olika regelverken under de senaste 20 år. I mångt liknar det svenska skattesystemet idag en schweizerost. Särlösningar är legio, de samhällsekonomiska kostnaderna blir högre, gränsdragningsproblemen är stora och stabiliteten i skattesystemet minskar. Jag menar också att ju svårare det är för enskilda människor och företag att överblicka skattesystemet, desto mindre blir rättssäkerheten.

Det behövs definitivt en ny, genomgripande skattereform som tar ett samlat grepp om beskattningen. Där marginalskatterna sänks genom att inkomstskatten blir plattare, där värnskatten tas bort och skattedelarna i arbetsgivaravgifterna successivt avvecklas. Där rättssäkerhet, inte minst för företagare, i skattehanteringen ökar. För vi behöver ett rättssäkert, enhetligt skattesystem som gynnar arbete, företagande och tillväxt i en internationaliserad värld med tuff konkurrens.

Riksdag & Departement skriver intressant om detta men jag kan dessvärre inte hitta artikeln "Skattereform blev ett lapptäcke" på nätet. Bland annat skriver Anders Orrenius i artikeln att enligt Riksrevisionen har skattelagarna sedan reformen på 1990-talet ändrats 509 gånger. Och Krister Andersson (chef för skatteavdelningen på Svenskt Näringsliv) säger; "Särskilt viktigt för industrin är att förbättra förutsättningarna för investeringar genom att sänka skatten på kapital, om vi ska värna om att behålla forskning och utveckling i Sverige. Men det handlar också om att sänka inkomstskatten. Om man räknar in den del av arbetsgivaravgiften som är en ren skatt har vi en högsta marginalskatt på 67 procent idag."

Läs gärna mer om skatter i Folkpartiets entreprenörskapsprogram "Ett Sverige fyllt av entreprenörskap och företag" - jag hade förmånen att ingå i den grupp som under den eminenta Karin Pilsäters ordförandeskap arbetade fram programmet som antogs vid Folkpartiets Landsmöte hösten 2009.

Naturvetenskap och teknik - för alla

2011-01-30T15:35:00.004+01:00

Min yngsta son som nu går i 5:e klass har i olika omgångar haft skolprojekt inom NTA; Naturvetenskap och teknik för alla. För några år sen handlade hans och klassens projekt om elektricitet. Och sen har jag för mig att området som de experimenterade kring var konstruktion.

Och just nu gläds vi åt roliga hemövningar som handlar om "Flyta eller sjunka". Sjunker en apelsin? Och i så fall varför? Hur är det med en smörkniv i trä? Och en i plast? Är det skillnad på flytförmågan i salt och sötvatten? Varför då? Det handlar om erfarenhetsbaserat kunnande - utifrån elevernas egna frågor, funderingar och experiment.

NTA drivs i ett samarbete mellan Kungliga Vetenskapsakademien (KVA) och Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) och kommuner och fristående skolor runt om i Sverige.

Dessa fantastiska projekt med massor av tankenötter, experiment och upptäckarglädje handlar om stimulera nyfikenhet och öka intresset för biologi, fysik, kemi, teknik och matematik hos elever och lärare. Att vi som föräldrar får vara med på ett hörn, det tackar jag särskilt för.

27 januari - Förintelsens minnesdag

2011-01-27T11:01:00.004+01:00

Den 27 januari 1945 befriades Auschwitz, ett av nazisternas största koncentrations- och förintelseläger. Omvärlden tvingades se de människoföraktande fasor som nazismen åstadkommit. FN har därför deklarerat 27 januari som en internationell minnesdag över Förintelsens offer. Över hela världen samlas människor till en manifestation denna dag.

Sex miljoner judar mördades i Förintelsen. Liksom miljontals homosexuella, funktionshindrade, romer, Jehovas vittnen och politiskt oliktänkande. Siffrorna är ofattbara. Ogreppbara. Idag hedrar vi alla dem som mördades i nazismens dödsläger.

Förintelsen är ett skrämmande bevis på vad som kan hända om vi inte håller diskussionen om alla människors lika värde vid liv. Denna grundläggande värdering behöver ständigt försvaras. I de stora internationella sammanhangen – men lika viktigt är att stå upp för tolerans och människovärde i vardagen.

Minnesdagen lyfter fram engagemanget hos alla som bekämpar intolerans, främlingsfientlighet, rasism och antisemitism. Den påminnelsen behöver vi. Att högtidlighålla minnet av Förintelsens offer är kanske viktigare nu än någonsin, när antisemitiska yttringar åter blossar upp i vårt land.

Jag tänker i dag särskilt på de medmänniskor som överlevde Förintelsens fasor. På er kraft att återuppta livet. På de vittnesmål som ni överlevare givit oss andra. Ert engagemang bidrar till att hjälpa oss att tillsammans hålla antisemitism och rasism stången.

I Västerås högtidlighålls 27 januari genom en rad arrangemang anordnade av Västerås FN-förening, Ekumeniska rådet, Länsstyrelsen, Västerås Stad, Bio Elektra, Västerås domkyrkoförsamling och Samfundet Sverige-Israel.
Här finns information om hur minnesdagen högtidlighålls i Västerås;
* Ögonvittnesskildringar från Auschwitz - Västerås Stadsbibliotek
* Ögonvittnens berättelser återgivna av en ung generation - kl 19 på Västerås Stadsbibliotek
* Filmen Pojken i randig pyjamas (från 15 år) - kl 17.30 på Culturen/Elektra
* Musikteatern Aldrig Mozart! - kl 18.30 på Culturen/Elektra
* Antisemitismen i Sverige, 65 år efter kriget - Konstmuseet K2:s hörsal kl 18.00 - Föredrag av Willy Silberstein, journalist på Sveriges Radio och ordförande för Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA)

Information om 27 januari och arrangemang i andra delar av Sverige finns på Forum för Levande Historias hemsida.
Bland annat talar EU- och demokratiminister Birgitta Ohlsson på Raoul Wallenbergs torg, fd Statsminister Göran Persson talar i Malmö Synagoga och EU-kommissionär Cecilia Malmström talar i Göteborg.

Och så några artiklar:
"Så skapar vi oss våra fiendebilder" skriver Ärkebiskop Anders Wejryd i SvD.
"Hatet i repris" skriver Henrik Bachner i Expressen.
"Historien upprepas inte men den rimmar" skriver Integrationsminister Erik Ullenhag i Sydsvenskan.
"Förintelsens offer är inte döda, de är en del av vår historia" skrev Stefan Sturesson och jag 27 januari förra året i VLT.

Trädens födelsedag

2011-01-23T22:41:00.005+01:00

Jag var idag på ett ljust högtidlighållande och seminarium; Tu Bishvat. Trädens födelsedag, eller nyår. Anordnat av Keren Kajemet, en av världens äldsta miljöorganisationer.

Trädens nyår, då jordbruksåret startar i Israel - firar naturens skiftningar. Och firas bland annat genom trädplanering - ett effektivt sätt för jordbrukssamhällen att skydda sina odlingar. I Israel för att hindra att ökensanden brer ut sig. Genom att Tu Bishvat gjordes till trädens födelsedag, så går det lättare att bestämma åldern på ett träd - eftersom man enligt Bibeln inte ska äta trädets frukt förrän på femte året.

Talare under seminariet var bland andra ordförande i Keren Kajemet Sverige Max Federman, ambassadör Benny Dagan, Judith Perl-Strasser från Keren Kajemet Jerusalem och Dr Yossi Leshem. Med oss hem fick vi en påse med blomsterfrön från Keren Kajemet skogarna i Israel. Som jag hoppas ska blomma på vår uteplats i sommar.

KKL, Keren Kajemet LeIsrael, grundades 1901 och har idag lokalkontor världen över. Under decennier har KKL köpt mark i Israel, planerat träd, dikat ur träsk, anlagt vattenreservoarer och utvecklat infrastruktur. Sumpmark har blivit skogar. Sand har blivit fruktbar jord. Många av kibbutzerna är grundade på mark ägd av KKL - som också gav lån så att Tel Aviv kunde grundas 1909. Fram till idag har KKL planterat över 230 miljoner träd och anlagt fler än 200 dammar och vattenreservoarer i Israel. Vattenreservoarer som används till konstbevattning, för att lagra vatten från vårfloderna, förbättring av grundvattnet mm. KKL arbetar med brandbekämpning, ekoturism, markvård, rening och återanvändning av avloppsvatten, avsaltning av havsvatten, forskning inom vattenområden, samarbetsprojekt med jordanska och palestinska myndigheter. Och mycket annat som vårdar och utvecklar miljön.

Den som vill läsa mer om Tu Bishvat kan göra det här på sajten Judaistik.se.

Och här finns mer information om Keren Kajemet.

Samarbete om turordningsreglerna i LAS

2011-01-17T16:48:00.007+01:00

Jag såg just att Svenskt Näringsliv och LO tillsammans ska utreda konsekvenserna av turordningsreglerna i LAS (Lagen om anställningsskydd). För att ha få en gemensam bild av hur reglerna tillämpas och vilka konsekvenser reglerna har för arbetstagare och arbetsgivare. Arbetsgruppen ska vara klar med sitt arbete i vår.

Gott så.
Åtminstone en start - en bit på vägen.
Min uppfattning är att det behöver göras en hel del för att modernisera den svenska arbetsmarknaden. Inte minst för att underlätta för invandrare och unga att få arbete.

Läs gärna en Svd-artikel som jag publicerat tillsammans med Adam Cwejman (Liberala ungdomsförbundet), Gunilla Gustafsson (Liberala företagare), Anna Steele Karlström (Liberal mångfald) och Pär Gustafsson (Liberala studenter).

Och Expressen skrev en del om de debatter som var om detta på Folkpartiets förra Landsmöte.

Och här finns en av mina riksdagsmotioner som gäller turordningsreglerna.

Barn som far illa - tyvärr inte bara historia

2011-01-15T21:09:00.003+01:00

I eftermiddags såg jag Pernilla Augusts regidebut Svinalängorna.
En stark film om hur två barns uppväxt präglas och formas av föräldrarnas alkoholism.

Åtta nomineringar har filmen fått till årets Guldbaggegala - nominerad i alla kategorier utom en. Och filmen vann kritikerveckans publikpris vid filmfestivalen i Venedig i höstas.

Flera har sagt mig att Susanna Alakostis bok, som vann Augustpriset för årets svenska skönlitterära bok för några år sen, är bättre än filmen. Jag har inte läst boken, så det kan jag inte uttala mig om, men filmen går verkligen inte av för hackor. Och rollprestationerna är riktigt, riktigt bra. Inte minst är Tehilla Blad och Junior Blad fantastiska i sina gestaltningar av barnen i filmen.

En grym historia med mycken misär, som jag hört beskrivas som samhällskritisk realhistoria. Om sprickor i folkhemmet. Om missbruk och misshandel. Och i dess kölvatten; sveket mot barnen. Dessvärre går det ju inte att beskriva vuxnas svek mot barn som historia. Föräldrar som missbrukar alkohol och droger finns även idag och även idag lever deras barn oftast i mental, ekonomisk och social misär. Inte heller idag får dessa barn alltid det stöd och den hjälp de behöver av grannar, skola eller samhälle. Så låt denna angelägna och välgjorda film inte bara ses som en berättelse om 1960- och 70-talens Sverige. Låt filmen ge oss en tankeställare kring hur vi kan minska vuxenvärlden tillkortakommanden - hur vi konkret och på ett humant sätt kan hjälpa de barn som idag lever med föräldrars missbruk.

Här går det att lyssna på vad Susanna Alakosti har att berätta om Svinalängorna.

Recenserat har bl a Svenska dagbladet, DN, Expressen och Sydsvenskan gjort.

Kultur + näringsliv = sant

2011-01-12T09:39:00.003+01:00

Har startat dagen med en energiinjektion; en frukost på den mobila konsthallen Temporart. Ett samarbete mellan Västmanlands Läns Museum och Citygalleriorna i Västerås. I Citygalleriornas lediga butikslokaler i centrum uppstår Temporart, med temporära utställningar. Kulturstiftelsen ARTY är spindeln i nätet. ARTY:s vision är att skapa en bättre balans mellan humana och ekonomiska värden i samhället och arbetar med att skapa goda samarbeten mellan näringsliv, kultur och samhälle.

Idag startade # 1 i serien Återvändare; Helena Piippo Larssons videoverk "Modern Love 2" och hennes teckningar ur det pågående projektet "Kustlinjen Almö-Lindö". Utställningen är den första i en serie där konstnärer från Västmanland återvänder och presenterar en utställning som förhåller sig till den plats och det sammanhang som konsthallen Temporart utgör. Helena Piippo Larsson är uppvuxen i Västerås men bor nu i Stockholm. Hon är utsedd till Årets sverigefinska konstnär 2010.

Ett av mina favoritprojekt som ARTY tidigare har arbetat med är Svartåbänkarna för några år sen - en nationell designtävling. Över 150 företag i Västmanland och designers, arkitekter, konstnärer och landskapsarkitekter från hela Sverige tävlade om att bli ett av tio utvalda team där varje team har skapat varsin unik parkbänk. Designen, som ska stärka företagets budskap, idé och profil, ska också utmana den vanliga uppfattningen om hur en parkbänk "ska" se ut men även även visa hur det offentliga rummet i en stad kan förändras. Bänkarna visades i en utställning längs med Svartån i Västerås under sommaren 2009, Men bänkarna finns glädjande nog kvar och livar fortfarande upp varje gång jag ser någon av dem.

De mänskliga rättigheterna är inte någon annans bord

2011-01-05T19:31:00.003+01:00

I det senaste numret av Frisinnad Tidskrift skriver jag om att det finns ett gap mellan många människors verklighet och FN:s konvention om de mänskliga rättigheter som vi har förbundit oss att respektera. Det finns sannerligen ett antal mänskliga rättigheter som behöver respekteras på ett betydligt bättre sätt - även i Sverige. Att garantera att alla mänskliga rättigheter respekteras och får genomslag på alla nivåer i samhället är nödvändigt.

Men även om mycket återstår att göra för att Sverige ska leva upp till de mänskliga rättigheterna så går det att hämta kraft ur enbart det faktum att FN:s deklaration faktiskt finns. Att världens länder kunnat enas om ett sådant dokument, det är fantastiskt i sig.

FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna är för mig den största landvinningen i det internationella samarbetet. Att jordens nationer enats om att själva erkännandet av det inneboende värdet hos alla människor - och av alla människors lika och obestridliga rättigheter - är grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen. Ett beslut av jordens folk att gemensamt främja sociala framsteg och bättre levnadsvillkor under större frihet.

Det finns konkreta förslag på regeringens bord om hur det fortsatta arbetet med de mänskliga rättigheterna behöver struktureras i Sverige. För nu behövs ett systematiskt arbete och oberoende organ som gör att arbetet med de mänskliga rättigheterna förs framåt.

Men det behövs också något mer. Själva idén om de mänskliga rättigheterna måste tränga in i hela samhället. De mänskliga rättigheterna är en del av folkrätten och av internationell rätt och dessa rättigheter reglerar förvisso relationen mellan statsmakten och individen. Men det är aldrig "någon annans bord" när en medmänniskas rättigheter kränks. Ett samhälle med de mänskliga rättigheterna som grund kan bara byggas genom gemensamma insatser. Det ställer krav på samhället, det ställer krav på oss alla i våra professionella roller; på lärare, journalister, politiker, poliser, socialarbetare. Men det är också nödvändigt att vi som privatpersoner i de vardagliga situationerna lever upp till de mänskliga rättigheterna. För mina rättigheter är också andras rättigheter. Mänskliga rättigheter handlar om detta - att jag inte enbart kan utkräva mina rättigheter utan jag också måste respektera andras.

Det behövs ett individuellt ansvarstagande av oss alla som är med och formar samhället. Det behövs både snack och verkstad, både ord och handling. Det behövs en fortlöpande diskussion kring vad de mänskliga rättigheterna innebär i olika situationer i en föränderlig värld. Inte minst utifrån hur vi på bästa sätt skapar förståelse för olika seder, kulturer och religioner. Det behövs kunskap. Det behövs politisk debatt. Det behövs köksbordsdiskussioner.

Läs hela artikeln i Frisinnad Tidskrift här.

Här finns information om hur EU arbetar med att stärka de mänskliga rättigheterna.

Och här är regeringens webbplats om de mänskliga rättigheterna.

Nu råder midnatt...

2010-12-24T00:17:00.003+01:00

...och det är tyst i huset.
Skönt stilla.
Julefrid.

Och här kommer några verser från en av de vackraste julpsalmerna:

Det är en ros utsprungen
Av Jesse rot och stam.
Av fädren ren besjungen,
Den står i tiden fram,
En blomma skär och blid,
Mitt i den kalla vinter,
I midnatts mörka tid.

Om denna ros allena
Ljöd förr Jesaje ord,
Att född av jungfrun rena
Han frälsa skall vår jord.
Av Herrens nåd och makt
Oss detta under skedde,
Som oss profeten sagt.

Den späda rosen fina,
Som doftar salighet,
I mörkret månde skina,
Besegra dunkelhet.
Sann Gud och mänska sann,
Oss arma mänskor frälsa
Från synd och död han kan.

För den som vill lyssna:
Fecorem - arrangemang Jan Sandström
och
Katarina Fallholm
och
Tommy Körberg med Oslo Gospel Choir

God Jul och innerlig julefrid önskar jag alla bloggläsare.

Isande vackra dagar

2010-12-22T14:32:00.003+01:00

Det biter i kinderna.
Och andedräkten genom den uppvirade halsduken isar fast vid läpparna.
Som den gjorde när jag var barn.
Utanför fönstret sitter en nötskrika (tror jag) och mumsar på frusna bär.
Det är vackert.
Det är kallt.
Isande vackra dagar.

Glänsande stjärna sjungs från CD:n.
Och adventsstjärnorna glänser i fönstren.

Julköttbullarna är trillade.
Rödkålen är klar.
De knaperstekta revbensspjällen står i kylen.
Pepparkakor och lussebullar äts i parti och minut.
Ikväll ska julklapparna lackas. Och rimmas - om vi inte pratar bort kvällen istället.

Kylskåpet är rensat en stund från alla scheman och minneslistor och foton och teckningar. Dagens försök till haiku-dikt som kylskåpspoesi är det enda som sitter försynt i ett hörn;

Himmelens blå eld
hör vemod
själens vinterfest

Barnen är hemma.
Det är det bästa.
Just nu gör 2 av 3 julgodis. Leilas Rocky Road är tydligen det hetaste i år.
Snart är det jul.
Friden har redan infunnit sig.

10 december - dagen då FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna antogs

2010-12-09T21:45:00.006+01:00

FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna antogs i generalförsamlingen den 10 december 1948. 48 röster för, 0 emot, och 8 blanka. De som röstade blankt var Jugoslavien, Polen, Saudiarabien, Sovjetunionen, Sydafrika, Tjeckoslovakien, Ukraina och Vitryssland.

Texten till deklarationen om de mänskliga rättigheterna skrevs av FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna, med Eleanor Roosevelt som ordförande. Enligt Guinness rekordbok är dokumentet det enskilt mest översatta dokumentet i världen (jag hade annars för mig att det var Bibeln).

Dessa fri- och rättigheter fyller sin viktigaste funktion när samhällsklimatet hårdnar, när egennyttan råder, när resurserna är knappa och när det öppna samhället ifrågasätts.

När främlingsfientliga vindar blåser och dess åsikter flyttar in i parlamentariska församlingar, då krävs det mer än någonsin människor överallt i samhället som rakryggat står upp för de mänskliga fri- och rättigheterna. Står upp för att alla människor, var och en av oss, har dessa rättigheter. Alltid.

De mänskliga rättigheterna reglerar förvisso relationen mellan statsmakten och individen. Men det är aldrig ”någon annans bord” när en medmänniskas rättigheter kränks. Ett samhälle med de mänskliga rättigheterna som grund kan bara byggas genom gemensamma insatser. Det måste vi alla ta ansvar för.

FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.
Ett fantastiskt dokument.
Och nästan ännu mer fantastiskt att det verkligen finns. Att så många av världens stater kunde enas om att erkännandet av det inneboende värdet hos alla människor och av alla människors lika och obestridliga rättigheter är grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen.

30 artiklar.
Läs dem.
Begrunda dem.
Diskutera vad de betyder i olika situationer. I vardagen.
Håll dem levande.
Så blir världen en bättre plats att leva i för oss alla.

MR-Fondens utmärkta bok "Människorätt - grundbok om mänskliga rättigheter" kan beställas här.

Läs mer:
Regeringens webbplats om mänskliga rättigheter
Amnesty
UNICEF
Forum för levande historia
UNIFEM Sverige

Villa Bonnier

2010-11-30T19:39:00.003+01:00

Märklig dag idag.
Avtackningslunch med Riksdagens Talman - Per Westerberg.

Skönt, tycker jag, att själva avtackningen var informell. Inramningen i Villa Bonnier med 3-rätters lunch var däremot ganska högtidlig. Och lite strikt. Inramningen alltså - stämningen var trevlig och otvungen. Trevligt så klart att träffa några av sina tidigare ledamotskollegor - även om vi alla nog hellre skulle setts i ett fortsatt riksdagsarbete - i utskotten och kammaren.

Villa Bonnier i Diplomatstaden byggdes 1927 och är ett stramt hus med en egen, lite sorgsen historia. Architekt var Ragnar Östberg som ju också bl a var mannen bakom Stockholms stadshus. Läste förresten på Wikipedia att Östberg var mannen som myntade begreppet "borgarråd" om kommunalråden i Stockholm. Villa Bonnier donerades i början av 1980-talet till staten för att disponeras av Talmannen vid representation. Idag har även regeringen denna möjlighet.

The Kids are All Right

2010-11-30T00:17:00.002+01:00

Har just sett filmen The Kids are All Right.
Precis lagom rolig, stökig, mysig, ledsam, relationsintensiv, familjenostalgisk och icke-radikal för en kall måndagkväll i november. Bra skådespeleri.

Och så kan man ju alltid lyssna på sången med samma titel men som inte alls är med i filmen och som är från en helt annan tid; "The Kids Are Alright" med Pete Townshend och The Who.

Här finns några recensioner. Av filmen, alltså:
Svenska Dagbladet
DN
IMDb
GP
Moviezine

Tillgänglighet till den politiska debatten

2010-11-29T11:16:00.003+01:00

Alla medborgare har rätt till information och nyheter utifrån sina egna förutsättningar. Detta finns reglerat i såväl svenska lagar som i flera av FN:s konventioner om de mänskliga rättigheterna; se till exempel här och här. För att demokratin ska fungera behöver medborgarna vara pålästa och kunniga. Vi behöver kunna göra väl avvägda val baserade på vad vi vet om det svenska samhället och de system som styr vår vardag.

Därför måste den politiska debatten och all samhällsinformation vara tillgänglig för alla. Också för den fjärdedel av Sveriges vuxna befolkning som av olika anledningar har lässvårigheter och behov av lättläst svenska.

Om detta skriver jag tillsammans med andra som värnar tillgängligheten till den politiska debatten i en artikel i dagens Sydsvenska dagbladet.

Från ord till handling - MR-dagarna

2010-11-16T08:12:00.006+01:00

Temat för årets MR-dagar passar mig ypperligt; "Från ord till handling".

Ordets makt är stor. Formulerandet av och uppslutningen i världen kring MR-konventionerna är ovärderligt. Och under gårdagen sa Thomas Hammarberg, Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter, att det är viktigt att samtalen och diskussionerna om de mänskliga rättigheterna aldrig stannar upp - detta är ett område som ständigt måste hållas aktuellt. Men till syvende och sist är det ändock genomslaget i människors vardag som räknas. När konventioner och nationell lagstiftning finns på plats så är det ute i barnomsorgen, i skolan, i äldrevården, inom sjukvården, inom socialtjänsten som de mänskliga fri- och rättigheterna ska finnas i verkligheten.

Gårdagen ägnade jag åt seminarier som fokuserar på att stärka barn och ungas mänskliga rättigheter. Bland annat genom att göra Barnkonventionen till svensk lag. Och hur barns rättigheter beaktas, eller inte beaktas, i asylprocessen.

Här finns en artikel som jag skrivit om att försörjningskrav vid anhöriginvandring är ett brott mot Barnkonventionen.
Här finns ett nyhetsbrev som jag skrivit om Barnkonventionen som svensk lag. Här finns en artikel om samma ämne som jag skrivit tillsammans med Erik Ullenhag och Solveig Hellquist.
Och här finns en av mina riksdagsmotioner om att göra Barnkonventionen till svensk lag.
Frisinnad Tidskrift har publicerat en artikel som jag skrivit om barnets rätt till respekt och Janusz Korczak, som var en av initiativtagarna till den första barnkonventionen.
Ett par bloggar som jag skrivit om;
Stärkt rättighetsperspektiv genom Barnkonventionen som svensk lag
Barnafrid - på FN-dagen

MR-dagarna: Per Anger-priset - för visat civilkurage

2010-11-15T21:41:00.003+01:00

På MR-dagarna delades idag Per Anger-priset ut till människorättskämpen Jelena Urlajeva från Uzbekistan. Trots att myndigheterna ständigt trakasserar, griper, hotar och misshandlar henne fortsätter hon outtröttligt att arbeta mot den uzbekiska regimens förtryck. Hon är en av de få människorättskämpar som vågar stanna kvar i landet och rapportera om de missförhållanden som finns där.

Jelena Urjaleva demonstrerade bland annat mot massakern i Andijan 2005 då militären dödade hundratals fredliga demonstranter. Händelsen har fortfarande inte utretts av den uzbekiska regeringen. Läs mer om Jelena Urjalevas arbete i artiklar i SvD och Journalisten.se samt på Forum för levande historias hemsida.

Per Anger-priset är ett internationellt pris som instiftades 2004 av Sveriges regering till minne av diplomaten Per Anger. Varje år delas priset ut till någon som visat stort civilkurage och utfört demokratifrämjande insatser. Forum för levande historia har regeringens uppdrag att ansvara för Per Anger-priset. Åtta frivilligorganisationer har deltagit i nomineringsarbetet med att välja ut 2010-års pristagare. Jelena Urlajeva var Amnestys kandidat.

Övervakning är säkerhet? Förlorad integritet är trygghet?

2010-11-11T21:09:00.007+01:00

Så har då regeringen presenterat sitt förslag till hur EU:s datalagringsdirektiv ska implementeras i Sverige, se artiklar på DN och i SvD.

”Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka.” skrev Orwell 1948 i sitt då skrämmande framtidsscenario 1984.
Och vad ska vi säga nu? 2010.
Övervakning är säkerhet? Förlorad integritet är trygghet?

I boken 1984 upprätthåller den totalitära staten sin makt genom social kontroll och övervakning. Och övervakningen (faktisk eller upplevd) leder till att människorna anpassar sina tankar och sina beteenden till dem som staten önskar.

Integritet handlar om självkänsla och människovärde.
Och den personliga integriteten förminskas och krymps i takt med att staten ges allt större möjligheter att ta reda på vad vi har för oss.
Jag citerar från Wikipedia:

En stat som saknar eller inte respekterar begreppet integritet gentemot sina medborgare kallas för totalitär, till skillnad från humanistiskt. Människor med högre egen integritet än vad staten kan eller vill erbjuda skydd för, kommer i konflikt med systemet. De som har tillräckligt med civilkurage brukar kämpa för sin rätt till integritet vilket faller inom ramarna för mänskliga rättigheter. Dessa människor kan av totalitära stater stämplas som vanliga kriminella och behandlas därefter. I själva verket handlar det om dissidenter. FN kan blanda sig i om FN:s säkerhetsråd anser att det begås allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna.

Datalagringsdirektivet skulle egentligen ha införts senast 15 mars 2009 men är alltså nu på gång i Sverige. Övriga länder som inte har infört direktivet är Grekland, Irland och Österrike. I Belgien pågår lagstiftningsprocessen. I Tyskland och Rumänien har författningsdomstolarna underkänt de lagar som stiftats i enlighet med direktivet. Högsta domstolen i Irland har begärt en förhandsprövning från EU-domstolen i ett mål som berör datalagringsdirektivet.

I Tyskland gjordes en undersökning efter införandet av datalagringsdirektivet som tydligt visar att det leder till självcensur. 11% av de tillfrågade uppgav att de undvikit att använda E-mail, telefon eller mobiltelefon i vissa fall och 52% uppgav att de antagligen inte skulle använda telekommunikation för känsliga ärenden.

Enligt datalagringsdirektivet ska EU:s medlemsländer lagstifta om att operatörer är skyldiga att spara trafikdata om sina kunders kommunikation per telefon eller mejl. Bland annat gäller det information om vem som har haft en viss IP-adress och när, avsändare och mottagare av SMS och E-mail, information om ringda samtal inklusive platsen där samtalet började och där det slutade mm. Informationen lagras tillsammans med namn och adressuppgifter i mellan 6 och 24 månader. Syftet är att uppgifterna ska kunna användas av polisen när man utreder allvarliga brott.

Här är lagrådsremissen.

Och det kommer tyvärr mer. T ex pågår ett EU-projekt som kallas Indect. Projektet går bland annat ut på att koppla ihop olika register och övervakningskameror i realtid. Så att staten kan hålla koll på allt den vet om oss medborgarna och samtidigt följa och övervaka oss när vi rör oss i samhället. På Indects hemsida kan man se hur det skissas på kopplingar till fysisk övervakning – till exempel med modern, datoriserad kameraövervakning som kan identifiera och följa enskilda individer och analysera deras beteende.

STORK är ett annat projekt som handlar om att utveckla teknik för elektroniska ID-handlingar som ska vara gemensamma för hela EU, och där identifikation ska kunna krävas för allt man gör online.
.....................................................................

Här är några bloggar och artiklar om datalagringsdirektivet:
Camilla Lindberg skrev så här och så här och så här i SvD tillsammans med Mathias Sundin.
Mark Klamberg har skrivit flera bloggar; här finns de.
Lars-Erick Forsgren
Per Pettersson
Maria Abrahamsson
Johan Linander
Henrik Alexandersson (HAX)
Anders Mildner på SvD
DN,

Tidigare i år skrev riksdagsledamöterna Johan Linander och Annie Johansson tillsammans med EU-parlamentariker Lena Ek i SvD att de arbetar för att förhindra att direktivet genomförs i Sverige.
Det ser inte så ljust ut.

Rainbow of love

2010-11-02T17:44:00.002+01:00

Mitt i höstrusket - både ute, inne och i sinnet - introducerade yngsta sonen bästa feelgood-kicken.
Rainbow of love med Bob Sinclar.

Inte för att låten är så bra kanske, som sonen sa.
Men ihop med musikvideon!
Vem kan deppa?

Mitt bidrag till den svenska basindustrin

2010-11-02T11:46:00.005+01:00

Jaha. Så har jag då gjort en grovröjning i hemmakontoret.
Kommer svagt ihåg hur mycket det talades och skrevs om det papperslösa kontoret för ett antal år sen. Jag kan lugna den svenska pappersindustrin med att detta förhållningssätt sannerligen inte gäller mig. Skönt att jag med lugnt samvete kan säga att jag bidrar till den svenska basindustrins fortlevnad. Åtminstone pappers- och massaindustrin.

Mycket av röjandet ger flash-backs.
Och gör att arbetet inte går så snabbt och effektivt som skulle ha behövts. Åtminstone inte om jag ska bli klar innan jul.

Det går att försjunka hur länge som helst i minnen när jag hittar pärmar, mappar och lösa papper som:
* Underlag för försäljningen av Rocklunda
* Rotaryklubbens ungdoms- och studentutbytesverksamhet (från 2005, eller så)
* Min motion till Västerås kommunfullmäktige om att bli försökskommun för skatteavdrag för hushållsnära tjänster.
* Garantibevis och försäkringspapper gällande min förra cykel - den som blev stulen för 5-6 år sen
* Hyreskontrakt från min fina lägenhet i Rosa Herrgården (som numera är vit)
* Några av barnens klassfoton (Varför ligger de här? Och inte i fotoskåpet?)
* Diverse foldrar om liberalismen
* Utvärderingar av olika mentorprojekt som jag varit med i genom åren
* Diplom (mest barnens) - så för er som iakttagit vår numera laid-back-stil kan jag alltså bevisa hur vansinnigt aktiva vi varit i vår familj en gång i tiden (Hur orkade vi?)
* Försäkringskassans beslut om flerbarnstillägg
* Ett grafiskt blad av Ulrica Hydman Vallien (Nu skäms jag, detta borde verkligen ramas in och sättas upp på någon lämplig vägg)
* Boken om läslust
* Socialtjänstens stöd för våldsutsatta kvinnor
* En valkampanjplan för Folkpartiet Surahammar från mitten av 90-talet
* Några av mina favoritkrönikor av Niklas Ekdal från hans tid på DN

Om vi varit bosatta i ett och samma hus de senaste 15-20 årens så hade jag kunnat förstå denna ansamling av...ja, det mesta. Men med tanke på att jag med jämna mellanrum grips av nu-vore-det-kul-att-bo-på-ett-nytt-ställe-tankar som oftast verkställs, så borde väl åtminstone merparten av allt papper ha sållats bort och slängts i samband med våra flyttröjningar?

www.motionsfloden.se

2010-10-29T13:58:00.003+02:00

Hittade en kanonrolig sajt; motionsfloden.se.
Det finns många sätt att se på riksdagsmotionerandet - detta var ett av de roligaste hittills.

Rättssäkra våldtäktsärenden

2010-10-29T09:51:00.003+02:00

Igår lyfte Expressen i sin ledare rättsväsendets hantering av sexbrott och kallar den "ett ständigt sorgebarn".
Och jag håller verkligen med.

Jag citerar ur ledaren;
"I fjol visade en EU-studie att bara 13 procent av våldtäktsanmälningarna i Sverige leder till åtal. Varken sjukvård eller polis är skickliga säkrare av nödvändiga bevis. Frågan är om det inte är en utredning av sexbrottsutredningarna vi mest behöver. För om chansen att få en anmälan prövad i domstol är minimal - vilken nytta har vi av en storståtlig sexbrottslagstiftning?"

Sexualbrott i allmänhet och våldtäkt i synnerhet är inte enkla brott att studera. De allra flesta sexualbrott förblir oupptäckta. Den integritetskränkning som våldtäkten innebär gör att många brottsoffer undviker att synliggöra sin utsatthet genom polisanmälan eller vid undersökningar. Därtill läggs de flesta ärenden ned i ett tidigt skede av utredningen, vanligtvis med motiveringen att brott inte kan styrkas. Endast en liten andel av de få våldtäkter som anmäls leder alltså i slutändan till att åtal väcks.

Brottsoffrets möjlighet att få rättvisa och upprättelse är i mycket stor utsträckning avhängig förundersökningens kvalitet. Ändå har liten uppmärksamhet ägnats åt att systematiskt identifiera och analysera brister vad gäller den rättsliga hanteringen av våldtäkter i Sverige. Därmed minskar även möjligheten att skaffa underlag för konkreta förbättringar.

Amnesty kom för några år sedan med en rapport "Fallet nedlagt - Våldtäkt och mänskliga rättigheter i de Nordiska länderna" där man bl a föreslog att en oberoende granskningskommission skulle inrättas för att systematiskt samla in information om samtliga utredningar rörande våldtäkt som läggs ned eller leder till beslut om att inte väcka åtal samt för att analysera och rapportera om skälen härtill och för att bedöma utredningskvaliteten. En idé som jag tog till mig och började driva. Förslaget fick gehör på Folkpartiet liberalernas landsmöte förra hösten och ingår numera i partiets politik. Liberala Kvinnor hade detta som en prioriterad fråga i valrörelsen.

Och här är min riksdagsmotion från förra hösten där jag vill att det ska tillsättas en nationell granskningskommission för att rättssäkra våldtäktsärenden.

Barnafrid - om Barnkonventionen på FN-dagen

2010-10-24T13:20:00.009+02:00

Idag den 24 oktober firar vi FN-dagen för att högtidlighålla FN-stadgan.
Just idag är det 65 år sen den trädde i kraft.

Ansgarskyrkan i Västerås hade därför idag en temagudstjänst om mänskliga rättigheter. Och jag var inbjuden dit för att tala om FN:s konvention om barnets rättigheter; Barnkonventionen. Genom hela gudstjänsten gick en fin tråd av barnperspektiv med "Det gåtfulla folket", barn som på ett personligt sätt tolkade några av artiklarna i konventionen och en predikan om ansvar och att vara uppmärksam på olika värderingsskalor och att inte göra skillnad på människor. När vi värderar hälsa högt - hur ser vi då på dem som inte är friska? När vi värderar kunskap högt - vems röster är det då som inte får komma till tals?

Här kommer mitt anförande om Barnkonventionen - möjligen är detta skrivna något längre än det talade ordet.

Det behövs en rejäl synvända i det svenska samhället.
Hos lärare, föräldrar, grannar, polis, socialsekreterare, politiker, åklagare, domare.
Hos oss alla.
Vi behöver alla vända på perspektiven. Från vuxenperspektiv till barnets.
På riktigt. I alla situationer. Lära oss mer om hur barn fungerar. Agerar. Reagerar.

För de flesta barn är Sverige ett bra land att leva i.
Men inte för alla.
Vi vuxna behöver göra vårt allra, allra yttersta för att stötta de barn som har det svårt. Så att alla barn får en så bra uppväxt som det någonsin går.
Så att barnen får vara barn. Så att vi får barnafrid i Sverige.

För drygt 20 år sedan antog FN Barnkonventionen.
En av de centrala principerna är att barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barnet.
Barnets bästa i främsta rummet. Så lätt att säga. Så svårt att göra till verklighet.

Totalt innehåller Barnkonventionen 54 artiklar, varav 41 är ”sakartiklar” och slår fast vilka rättigheter varje barn ska ha. Resten av artiklarna handlar om hur staterna ska arbeta med konventionen.

Sakartiklarna ska läsas som en helhet. Det går med andra ord inte att lyfta ut en sakartikel och läsa den helt skild från de andra. Man brukar tala om att konventionen är ”hel och odelbar”.

Fyra av sakartiklarna i barnkonventionen är huvudprinciperna och är vägledande för hur helheten ska tolkas.
• Artikel 2 slår fast att alla barn har samma rättigheter och lika värde.
Ingen får diskrimineras. Barnkonventionen gäller för alla barn som befinner sig i ett land som har ratificerat den.
• Artikel 3 är den som säger att det är barnets bästa som ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barnet. Begreppet ”barnets bästa” är konventionens grundpelare. Vad som är barnets bästa måste avgöras i varje enskilt fall.
• Artikel 6 säger att varje barn har rätt att överleva, leva och utvecklas. Och då handlar det inte bara om barnets fysiska hälsa. Utan också om den andliga, moraliska, psykiska och sociala utvecklingen.
• Artikel 12 handlar om barnets rätt att uttrycka sina åsikter och få dem beaktade i alla frågor som berör honom eller henne. När åsikterna beaktas ska hänsyn tas till barnets ålder och mognad.Det handlar inte bara om att barnet ska få uttrycka sin åsikt utan också om att vi verkligen ska lyssna på det som sägs, att vi ska respektera barnets åsikt.

Självklart har Barnkonventionen gjort skillnad under dessa 20 år. Stora framsteg har gjorts för barns rättigheter. Men ändå vill jag påstå att kampen för barns rättigheter långt ifrån är slutförd. Inte ens i Sverige, där många barn har det bra.

Jag menar därför att det är dags att göra Barnkonventionen till svensk lag.

Alltför många barn mår psykiskt dåligt. Alltför många barn blir inte lyssnade till. Alltför många barn sviks av samhället, av oss vuxna, när de behöver oss som allra bäst.

Stat, kommun och landsting ska inte ta över föräldraansvaret. Men när föräldrarna av olika anledningar inte klarar att ta sitt ansvar. När föräldrarna behöver professionellt stöd för att stötta sitt barn. Eller när en förälder eller annan vuxen utövar sin vuxenmakt på sätt så att barnet far illa. Då måste vi ha ett system som helhjärtat tar barnets perspektiv. I tid.
Samhället måste säkerställa barnets rätt till skydd, stöd och säkerhet.

Barnafrid handlar inte bara om de mest utsatta barnen. Det handlar också om att skapa ett samhälle som är bra för alla barn. Där barnen får utvecklas utifrån sina individuella förutsättningar.
Där barn får vara barn.

Här har förskola och skola en viktig roll. Barn och ungdomar är olika, därför måste skolan välkomna mångfald. Varje elev ska mötas av höga förväntningar och krav. Stimulerande utmaningar ska ges åt var och en efter förutsättningar och behov. Det barn som behöver extra hjälp ska få det. Och det barn som kan spänna sin båge högre högre ska ges möjlighet att göra det. Lusten att lära måste tas tillvara och uppmuntras.

Barn som mår bra blir kloka vuxna.
Ett samhälle där barnen har det bra, är ett gott samhälle.

Vi talar ofta om Barnkonventionen - men att alltför få har verkligen läst den. Och ännu färre har förstått den.

Sverige var ett av de första länderna att skriva under FN:s konvention om barnets rättigheter. Det skedde år 1990 och då gjordes bedömningen att det inte behövdes några lagändringar för att uppfylla konventionens krav.

Så stora brister påtalades dock under åren som följde att en utredning tillsattes 1996 för att se över hur svensk lagstiftning och praxis förhöll sig till konventionen. Utredningen kom fram till att om Barnkonventionen skulle förverkligas så behövde svenska lagar successivt anpassas till konventionen.

Efter snart 20 år vet vi att Barnkonventionen fortfarande inte fått fullt genomslag. Gång på gång uppdagas brister i lagstiftningen.
* Det handlar exempelvis om att barn inte har rätt till vård om en av föräldrarna motsätter sig det.
* Och att gömda flyktingbarn inte är garanterade skolgång.
* Barnperspektivet får ge vika i asylärenden med hänvisning till att utlänningslagen väger tyngre än Barnkonventionen.
* Och under förra hösten låg det ett lagförslag på riksdagens bord som i sin utformning stred mot Barnkonventionen. En ny lagtext som bl a inte tog hänsyn till barns rättighet att inte hållas åtskilt från sina föräldrar och som heller inte tog hänsyn till att ansökningar från familjer som vill återförenas över statsgränser ska behandlas positivt, snabbt och humant. Ett lagförslag som det krävdes åtskilligt arbete för att ändra på. I den lag om försörjningskrav vid anhöriginvandring som slutligen klubbades i våras fanns barnperspektivet dock med. Försörjningskrav inte ska kunna splittra barnfamiljer!

Sverige är ett bra land att leva i för många barn - men inte för alla.
FN:s barnrättskommitté har genom åren gett Sverige kritik för brister i efterlevnaden av Barnkonventionen. En anmärkning handlar om de stora skillnaderna i kommunernas stöd till barn i utsatta situationer. Förra året kom ett färskt exempel på detta då Socialstyrelsen presenterade en rapport som visar att många kommuner inte uppmärksammar barn som bevittnat våld i familjen och att barnen inte får den hjälp de har rätt till. Få kommuner har en samlad strategi för arbetet med Barnkonventionen. Myndigheter väger inte alltid in barnens bästa i beslut som rör dem. Många gånger får barn inte göra sina röster hörda.

Anpassningen av svenska lagar och praxis till Barnkonventionen tar för lång tid.
När nationell rätt står i konflikt med Barnkonventionen så är det svensk lag som gäller.
Jag menar att det borde vara Barnkonventionen som väger tyngst. Det behövs en starkare ställning för Barnkonventionen. Inte enbart i högtidstalen utan i den dagliga verkligheten. FN:s barnrättskommitté rekommenderar att Barnkonventionen antas som svensk lag. Barnombudsmannen, Unicef och Rädda Barnen vill också ta detta steg.

Om Barnkonventionen gällde som lag skulle vi inte behöva invänta lagförslag om att även gömda flyktingbarn ska få gå i skola i Sverige. Barn skulle säkerligen få komma till tals i högre utsträckning än idag vid vårdnadstvister, vid utredningar inom socialtjänsten och i asylprocesser. Större krav skulle då ställas på att beslutsfattare, myndigheter och domstolar har kompetens om barns behov och rättigheter. Barnkonventionen skulle också kunna åberopas i domstol.

FN:s konvention för barnets rättigheter är ett fantastiskt dokument.
Men vi har en bit kvar innan vi kan säga att vi uppfyller alla de goda intentionerna i konventionen.

"Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land."
Varför slår denna sång om det gåtfulla folket an så många strängar i så många av oss vuxna?
Kanske är det så att den kallar fram minnen och känslor som vi puttat långt bort i vårt vuxna medvetande?
Kanske gör orden i sången att vi förflyttas till det där landet som för inte så fasligt länge sedan, nästan alldeles nyss, inte alls var så främmande för oss.
För visst var vi en gång, alldeles nyss, den där flickan som gjorde en ö av 15 kuddar?
Och den där pojken som fann ett nytt Samarkand på sin grind?
Och inte var det egentligen så fasligt länge sedan vi sjöng om kottar?
Och gjorde allt som vi snuddade vid till glass.

Jag vet inte hur ni har det i era gömmor, men jag har kvar några av de fina stenar som jag samlade på. De hjälper mig att minnas.
Och låt oss hålla kvar de där minnena i vår dagliga gärning. Så att vi minns hur det var. Så att vi gör vårt yttersta för att låta barnen vara barn.
Och låt oss hjälpas åt att skapa barnafrid i Sverige.

Ett samhälle som ser till sina allra minsta, sina mest utsatta, det är ett är samhälle som även är bra för oss vuxna, oss starka.
I det gåtfulla folkets främmande land finns det riken som ingen av oss tar ifrån dem.
Det varken vill eller kan vi.
Men låt oss göra även vårt gemensamma land till ett rike med barnafrid.
För ett samhälle där barnen har det bra, det är ett gott samhälle.

Mer om Barnkonventionen som svensk lag:
En av mina riksdagsmotioner finns här.
Debattartikel i Aftonbladet tillsammans med Erik Ullenhag och Solveig Hellquist finns här.
Och en annan debattartikel i VLT.
Ett av mina nyhetsbrev, Berlinerbrev 0912 finns här.
Marianne Åhman
Per Altenberg
Ulf Nilsson
Helena von Schantz
Anne-Marie Ekström
Jan Rejdnell
Gabrielle Peteri
Lars-Nila Lasko
Liberati skriver här och här.
Och här är Folkpartiet liberalernas barnpolitiska program; Se till mig som liten är.

Ett eget juridisk ombud för barn i vårdnadstvister

2010-10-19T19:59:00.003+02:00

När jag letade efter en annan sak på Barnombudsmannens hemsida såg jag att BO Fredrik Malmberg den 11/10 bloggade om en av mina hjärtefrågor; att barn ska ha ett eget juridiskt ombud vid vårdnadstvister. Han skriver klokt att: "Föräldrar som är i konflikt med varandra har inte alltid förmåga att skilja på sina egna och sitt barns behov." Därför är det så viktigt att barnet har ett eget juridiskt ombud som ser till barnets bästa.

Min förhoppning är att Alliansregeringen ska ta fram ett konkret förslag på lagstiftning som stärker barnens rätt på detta område.

Se även min motion om detta.

Sko- och stövelrensning

2010-10-16T19:33:00.003+02:00

Ni som inte vet hur ångestladdat det är att göra sig av med skor och stövlar kan sluta läsa nu.

Och kära alla ni andra som fortsatte läsa och alltså vet hur det känns.
Idag har jag röjt i garderoben.
Imorgon ska jag ta itu med kläderna.
Men idag har jag arbetat koncentrerat och sammanbitet med att röja bland mina skor.
De är många.
Och en hel del stövlar har jag också.

Dessutom hittade jag bakom några kappor en undangömd skolåda med 5-6 par skor som tillhör min dotter som flyttade hemifrån... Ja inte alls förra veckan utan för några år sen.

Egentligen är jag inte alls intresserad av att slänga eller ge ett enda par till klädinsamlingen. Men nu har det kommit till en gräns när även jag inser att det helt enkelt inte finns plats för alla i vår (alldeles för lilla) klädkammare. Särskilt inte som jag sannorlikt kommer att införhandla ytterligare ett par eller två. Någon gång i framtiden.

Nu har jag efter vånda och moget övervägande (och efter att ha konfererat med dottern per telefon) beslutat mig för att följande lämnar hemmet imorgon för att på Återbrukets klädinsamling starta en resa mot okänt mål:

4 par svarta stövlar
1 par beige stövlar
3 par svarta stövletter
4 par sandaler
2 par gymnastikskor
13 par skor i diverse färger (mest svarta, förstås) och med mycket varierande höjd och form på klackarna

3 skor utan makar går direkt i sopsäcken. Man kan undra vart makarna har tagit vägen.

Kolla gärna en av mina absoluta favoritsajter, The Sartorialist. Fokus är visserligen på människor med personlig klädstil men en hel del läckra skor och stövlar skymtar också förbi.

Framgång för vår Västsahara resolution på ELDR

2010-10-15T13:14:00.005+02:00

ELDR Congressen i Helsingfors har fattat en rad mycket bra beslut.
Jag återkommer till dem i en separat blogg längre fram.

Just nu är jag jätteglad över att liberalerna på kongressen ställde sig bakom Folkpartiets resolution om att arbeta för att fiskeavtalet mellan EU och Marocko inte ska förlängas om inte det ockuperade Västsaharas fiskevatten exkluderas ur avtalet. Det är inte förenligt med internationell rätt att en ockupationsmakt drar nytta av ockuperat territorium utan att det faller det ockuperade folket till del.

Här är en av mina riksdagsmotioner om EU:s avtal med Marocko som rör Västsahara.
Och här är en annan motion som handlar om Västsaharas självbestämmande.
Se också min fråga till jordbruksminister Eskil Erlandsson om fiskeavtalet.

Och här är mitt tal för resolutionen:

Thank you Madam Chair
Dear fellow-liberals

In 1975 Western Sahara in northern Africa was invaded by Morocco and has been occupied since then.

Moroccos claims to Western Sahara have been rejected by the International Court of Justice.
And the clams are not recognised by the UN.

The fish stocks offshore Western Sahara do not belong to Morocco.
The resources of Western Sahara belongs to its people, the Saharawis.

And according to international law the Saharawi peoples right over its natural resources should be respected.

Never the less the EU-Moroccan Fisheries Agreement of 2006 opened for EU fisheries in West Saharian waters.

Through the EU-Moroccan Fisheries Agreement, the EU gives an unfortunate support to Moroccos unfounded claims over occupied Western Sahara.

And the conditions for respecting international law have not been met, according to the Legal Service of the European Parliament.

In May (2010) Morocco refused the European Parliament permission to visit the territory in order to investigate the implications of cooperation. And Morocco has still not (up to this day in October 2010) presented any evidence to prove that the Saharawi people has been in any way consulted or that the fisheries activities in Western Sahara are to the benefit of the Saharawi people.

Western Sahara should therefore be excluded from the renewed EU-Moroccan Fisheries Agreement.

This is an ethical matter.
A legal matter.
And a political matter.

Let me quote the former UN secretary-general for legal affairs, ambassador Hans Corell on this matter. On a conference on international law in 2008 Mr Corell said, that it is
”…obvious that an agreement…that does not make a distinction between the waters adjacent to Western Sahara and the waters adjacent to the territory of Morocco would violate international law.”

Ambassador Corell also added: ”As a European I feel embarrassed.”

So the Swedish liberals in Folkpartiet now call for all liberals in Europe to speak with one voice in this matter. And that we work together to reject any extension of the EU-Moroccan Fisheries Agreement – as long as Western Sahara is not clearly excluded from the agreement now that it is up for renewal.

And from Folkpartiet liberalerna we ask you to support our resolution.

There is something rotten in Skåne

2010-10-14T14:40:00.007+02:00

Född och uppvuxen i Malmö. Med många av mina finaste och roligast minnen från barn- och ungdomsåren i Lund, Malmö och Höllviken. Med barn och andra familjemedlemmar som bor i Malmö. Med en del av mitt hjärta för alltid kvar i det underbara landskapet Skåne. Dit jag så gärna återvänder så ofta tillfälle ges.

Likväl. Det är något märkligt där med värderingarna och den utbredda främlingsfientligheten. Något kusligt. Som lurar under ytan mer i Skåne än i de flesta andra delar av vårt land, verkar det som. Och som där mellan varven märks mer än annars. I valresultat. Vid tennisturneringar. Vid skändande av judiska begravningsplatsen. Genom misshandel av en judisk dirigent.

Och som nu när judiska barn från Malmö var på besök i Höllviken och skymfades av lokala ungdomar. "Heil Hitler", "Judesvin" var några av antisemitiska okvädesorden. Ägg lastades. Staket sparkades sönder.

Polis, politiker och andra vuxna ser mycket allvarligt på saken. Ja, det får vi verkligen hoppas. Men är det månne någon tillfällighet att denna typ av yttringar kommer från unga i en kommun där ledande, återvalda politiker under lång tid varit konsekvent mot att ta emot ensamkommande flyktingbarn? Där många av samtalen präglas av "VI och DEM". Där mångfald får ge vika för enfald. Där alla människor inte ses som lika värda - kanske på pappret men inte i det konkreta vardagslivet. Där det är skillnad på folk och folk.

Sydsvenskan skriver flera artiklar om trakasserierna i helgen. Mer information finns också här; EXPO, Trelleborgs Allehanda, Nyheterna24.se, Skånskan.

Sydsvenskan skriver också om att upplysning blir allt viktigare och att lärare och föräldrar behöver ta ett större ansvar för mänskliga rättigheter.

Javisst. Och självklart bättre sent än aldrig. Vi kanske har ett gyllene tillfälle att kraftsamla för att metodiskt och långsiktigt ta itu med den rasism och främlingsfientlighet som nu så tydligt kommit i dagern.

Forum för Levande Historia, är en utmärkt myndighet med uppdrag att hjälpa till och inspirera i detta arbete. De tar fram utbildningsmaterial, utställningar, informationsskrifter mm mm. Och samarbetar med lokala, regionala och nationella aktörer för att stimulera självständigt tänkande och motverka intolerans. Önskvärt hade varit att de fått mer pengar, inte mindre, i sin kommande budget. Önskvärt är också att fler lärare, föräldrar och andra vuxna använder sig av all den information och pedagogiska kunskap som finns på Forum för Levande Historia. Mycket material och information finns på deras hemsida. Och jag är säker på att de välkomnar alla samtal från skolor som vill veta mer om hur de ska resonera och lägga upp pedagogiken kring dessa frågor. Bra information finns också på Svenska kommittén mot antisemitisms (SKMA) hemsida.

Och krafttag behövs sannerligen inte enbart i Skåne.
Rasism och antisemitism sticker tyvärr upp sina fula trynen på fler ställen.

Hedersrelaterat våld - en fråga för dom andra?

2010-10-09T20:11:00.004+02:00

Bland all vacker textilkonst, underbart silverhantverk och design på Röhsska museet i Göteborg så stannade jag idag särskilt länge på utställningen "Hedersrelaterat våld - en fråga för dom andra?"

Spelar etnicitet, kön, religion och sexuell läggning roll?
Hur känns det när den familj, skolklass eller stad man älskar och lever i inte kan acceptera mig för den jag är?
Finns det bara ett sätt som är rätt?

Det är några av de frågor som ställs och gestaltas i utställningen.

Utställningen innehåller konstverk av bland andra Elisabeth Ohlson Wallin, Kajsa Haglund och Christina ”Cho” Nylund. Där Ohlson Wallin gjort de inledande bilderna i utställningen som illustrerar de kännetecken som brukar räknas upp för hedersrelaterat våld;
1. Samhället upprätthåller de patriarkala maktstrukturerna.
2. Kvinnor har en lägre status än män och tillskrivs lägre trovärdighet.
3. Föräldrar ska godkänna valet av partner.
4. Släkten fryser ut den som inte följer "hederkodex".
5. Omgivningen hjälper till att bevaka och kontrollera kvinnliga familjemedlemmar.
6. Familjens "heder" är kopplad till de kvinnliga familjemedlemmarnas sexualitet.
7. Föräldrarna kontrollerar vad barnen har på sig.

Ett konstverk i utställningen som jag tror hade hämtats från Röhsskas samlingar gjorde också starkt intryck på mig: Kristoffer Hoshinos skulptur i åtta delar Tillintetgjord.

I en del av utställningen uppmanades besökare under 18 år att på post-it-lappar skriva ner sina tankar och reflektioner kring skam och heder. Så här hade några av ungdomarna skrivit:
Skam; begränsande, hedersmord, att älska terrorister, misslyckande
Heder; jämställdhet är en hederssak, respekt, kärlek, förstånd

I utställningsprogrammet skriver Museichef Ted Hesselbom och Landshövding Lars Bäckström: "Det finns många föreställningar och fördomar om personer som är utsatta för våld i nära relationer eller som utför våld. Ofta förknippas det med vissa grupper vilket kan leda till diskriminering av vissa människor och osynliggörande av andra. Därför är det viktigt att ständigt ifrågasätta sina egna fördomar och föreställningar."
Så sant, så sant.

Utställningen pågår till 24 oktober - se den om du är i Göteborg och har en möjlighet.

Och för övrigt så är Röhsska museet alltid värt ett besök.

Röja-riksdags-rummet-blues

2010-10-03T18:06:00.002+02:00

Efterdyningar.
Tömde igår mitt arbetsrum på Riksdagen.
Sorgerligt och skönt på samma gång.
Fantastisk utsikt mot Strömmen och Riksdagshuset.
Alltför kort om tid för att hinna sortera ordentligt.
Vet inte riktigt vad jag vill spara.
Så det mesta blev slängt - och ändå åkte en hel del ner i flyttkartonger för senare genomgång hemma.
Otroligt vad mycket man hinner samla på sig under 4 år.
Och så blev jag påmind om hur mycket som ändå har blivit gjort.
Knuffat lite här, diskuterat och argumenterat lite där. Och motionerat om både det ena och det andra.
Artiklar.
Föredrag.
Och en mängd anföranden i Kammaren - mest om skatter men också om annat.
Ska bli kul att om ett tag summera lite mer ordentligt.

Några godbitar ur bokhyllan - för den som känner sig hågad för djupdykning:
* Slopad bolagsskatt - analys och konskevenser.
* Skatter i Sverige; Skattestatistisk årsbok.
* Handledning för fastighetstaxering 2009.
* Riksbankens roll i samhällsekonomin.
* Länstransportplan 2004-2015 för Västmanlands län.
* Åtgärder för människohandel i EU (Riksdagsens utredningstjänst)
* Ett starkare skydd för diskriminering (Regeringens proposition 2007/08:95)
* Regeringens skrivelse; Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik.
Alla?
Någon?
Ingen?
Nej, jag trodde väl det. De får gå till återvinning de också.

Men "Promemoria; Förslag till lag om ändring i lagen (2008:717) om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet" - den sparar jag ett tag som ett minne.

Tack-och-bubbel-i-glasen

2010-09-23T22:36:00.005+02:00

Har haft en så fin kväll tillsammans med mitt återvalsteam - och andra som på många olika sätt har stöttat mig både under de senaste fyra åren och nu i valrörelsen.

Ledsamt så klart att inte nå målet. Men ändå innehöll kvällen massor av skratt. Och mindre av tårar. Och så härligt, att även om inte alla hade träffat varandra förut så fanns det inte en besvärad eller tyst sekund. Och jag påmindes så tydligt om att livet innehåller så mycket mycket mer än politik. Vänskap. Konst. Design. Musik. Innerlighet. Nokia må förlåta - men connecting people är som allra bäst live, runt ett köksbord i Västerås.

Tack för alla fina blommor. Tack för böckerna. Tack för chokladen.

Tack alla i återvalsteamet som inte kunde komma ikväll. Ni som är sjuka. Ni som är i USA. Och i Italien. Ni som är på Bokmässan (och ni är många - även om inte alla hade åkt dit tillsammans). Ni som var tvungna att prioritera jobbet. Ni som var på styrelsemöten, ni som passade barnbarn och ni som hade match. Tack inte minst till Jimmy och hans medarbetare i Stadshusrestaurangen för den goda plocke-maten.

Tack alla ni som inte varit med i återvalsteamet men som hört av er med mail, brev, sms, kort, Facebook-meddelanden, blogginlägg, blommor och samtal. Partiledare (tack Jan - dina ord kommer jag att bära med mig), ministrar, Folkpartistiska riksdagskollegor, politiker från olika politiska nivåer från (nästan) alla andra partiet, liberaler i hela landet (och några från andra länder också för den delen), MR-organisationer, handikapporganisationer, invandrarföreningar, idrottsrörelsen, tidigare arbetskamrater och medarbetare. Ja, alla vänliga människor från i stort sätt alla håll och kanter i livets brokiga väv. Er som jag känner och er som jag inte ens visste hade följt min politiska gärning.

Jag brukar nog inte använda överord så ofta, men jag kan inte annat säga än att jag är helt överväldigad. Över all värme, uppskattning och omtanke som jag fått de senaste dygnen. Som betyder oändligt mycket mer än jag tror att någon kan ana. Så trots att jag sagt att jag måste få vara ledsen och besviken ett tag, så är jag just nu här ikväll, istället uppfylld av känslan av att vara lyckligt lottad.

Tack för att ni fått mig att flytta fokus.
Från: det som jag nu inte kommer att uträtta i riksdagen den kommande mandatperioden.
Till: det som jag varit med att påverka de gångna fyra åren. Och att jag varit sann mot mig själv och det jag vill representera.
Det är klart att det är det som i slutändan betyder något.

9 år sedan Dawit Isaak fängslades

2010-09-23T08:54:00.002+02:00

Den 23 september 2001 fängslades den svensk-eritrianske journalisten Dawit Isaak.
Fortfarande har ingen rättegång hållits.
Ingen dom har fallit.
Dawit Isaak arresterades för att han använde sin yttrandefrihet och det skrivna ordet för att skildra de demokratiska reformer som en grupp politiker ville genomföra i Eritrea. Reformer som låg i enlighet med konstitutionen men som aldrig tillämpats.
Den eriktrianska regeringen menar att detta var brott mot rikets säkerhet.

Kom gärna till VLT-husets trappa i Västerås kl 12 idag.
Då håller vi en icke-partipolitisk manifestation för yttrandefrihet och för Dawit Isaaks frigivande.

Se även Free-Dawit-sajten.

Tyvärr inget fortsatt riksdagsmandat för mig

2010-09-21T23:36:00.004+02:00

Först imorgon fastställs personrösterna i riksdagsvalet.
Men utifrån hittills framräknat resultat bedömer jag det som osannolikt att jag kommer att fortsätta som riksdagsledamot för Folkpartiet liberalerna och för Västmanland. Andra namnet på vår valsedel, Roger Haddad, har kryssat sig förbi.

Självklart är jag ikväll både besviken och ledsen.
För att jag är tävlingsmänniska.
Men allra mest för att jag har ett antal frågor som jag gärna hade fortsatt att driva för att förverkliga i Riksdagen.

Uppenbarligen har livet dock andra saker i beredskap för mig framåt än den politiska banan.

Jag har gratulerat Roger till uppdraget som riksdagsledamot för Folkpartiet liberalerna Västmanland. Ett av de finaste uppdrag som man kan ha - och ett uppdrag som jag under de senaste 4 åren känt mig mycket hedrad att inneha.

Ett innerligt tack till alla i mitt återvalsteam som gjort en fantastisk insats. Jag hoppas att många av er har möjlighet att komma på summerings-bubblet på torsdag. Ni har varit ett ovärderligt stöd på tusen olika sätt.

Jag vill också tacka alla er som kryssat mig i valet. Varje röst och varje kryss värmer.

Jag är stolt över de många reformer som Folkpartiet har genomfört under den gångna mandatperioden. Det har varit en glädje att i Sveriges Riksdag få representera den liberala tanken, Folkpartiet och Västmanland.

Hur ska man förklara varför rasisterna kommit in i Riksdagen?

2010-09-20T23:05:00.005+02:00

Har haft ett av de svåraste middagssamtalen idag.
Hur förklara för 10-åriga sonen varför rasister kommit in i Riksdagen?
Varför vuxna människor har använt sin dyrbara rösträtt så att rasister nu ska fatta beslut som rör alla oss människor i Sverige?
Hur förklara att inte alla vuxna tror på alla människors lika värde?
Hur förklara att vissa vuxna inte tycker det är bra att vi människor är olika och just därför värdefulla för varandra?

Inte hjälpte det att vi lagt möda på mat och dukning.
Inte hjälpte det, när han startade med att så fint påpeka att jag visst inte var riktigt glad, fast Alliansen vann.

Ett av de svåraste samtalen.
Att säga att även rasister har rätt till sin åsikt.
Men att vi varken måste lyssna på dem eller hålla med dem eller göra som de säger.
Att trollen oftast spricker när de kommer ut i solen.
Men att vi måste hjälpas åt att berätta att trollen har fel - att vi andra vill ha gemenskap med andra som inte är lika oss, hur trist livet hade varit om alla var likadana, tänkte lika, pratade om samma saker, såg lika ut.
Att kanske ändå att inte alla de som röstat på rasisterna själva är rasister?
Och att kanske ändå att alla de som röstat så, inte riktigt förstått vilka åsikter de röstat på?
Att försöka besvara frågan om det väl ändå inte är så att de ska få bestämma över våra lagar.

Stolt över en son som så ung helt självklart förstår att det är en avgrundslik skillnad mellan olika politiska åsikter å ena sidan och skillnad i värderingar å andra sidan. Stolt över de vuxna barnens sorg, ilska och avståndstagande till de värderingar som bildar fundamentet för det nya riksdagspartiet.

Ett svårt middagssamtal.
En tung dag.

Läs mer om:
Humanism
Liberalism
Demokrati
Mångfald
Liberalism
Vidsynt
Emerichfonden - Mot våld - För medmänsklighet
Tolerans
Solidaritet

Ett tack till alla liberaler

2010-09-19T18:45:00.002+02:00

Så här en stund innan vi vet valresultatet, så vill jag tacka alla fantastiska liberaler som med oförtröttlig energi och gott humör har arbetat tillsammans i valrörelsen.

Tack!

Var och en betyder mer än ni någonsin kan ana.
För att ge varje enskild människa lite mer av frihet och egenmakt.
Och för att göra Sverige lite mera medmänskligt för oss alla.

Tacksam för demokratin

2010-09-19T07:50:00.003+02:00

Valdag.
Demokrations högtidsdag.
Jag är innerligt tacksam för att vara född i detta land. I denna tid.
Livet hade kunnat se så oändligt mycket annorlunda ut.
Utan demokrati.
Det brukar sägas att demokratin har sina fel och brister.
Men att alternativen är oändligt mycket sämre.
Just idag på valdagen kan jag just inte komma på några fel och brister.
Är bara glad att vi har den. Och vet att den är värd att försvara och värna. Varje dag. Både här hemma och på andra ställen i världen.

Forum Syd har presenterat 100 resultat för demokratin.
Man blir glad för vart och ett av dem.

På vårat kylskåp

2010-09-17T23:57:00.002+02:00

Efter alla seriösa bloggar (och då menar jag verkligen inte bara mina egna) den senaste tiden om viktiga politiska spörsmål så tänkte jag att många säkert är intresserade av vad som finns på vårat kylskåp. Så nu ska ni få veta det:

* Ett foto på världens sötaste Stella
* En lapp där yngsta sonen skrivit upp skillnaden mellan substantiv, adjektiv och verb
* Ett vykort från Bilbao (från dottern)
* Ett vykort från Budapest (från äldsta sonen)
* Ett vykort från Warszawa (från dottern, igen, värst vad hon reser)
* Yngsta sonens önskelista (han fyller år i december)
* Tufft kampanjkort från La Camilla (hm, mobilen ser ut att vara avlyssnad)
* En kylskåpsmagnet där det står "kylskåp"

Den som vill veta vad vi har i kylskåpet får vänligen höra av sig.
Eller titta in för att plundra det.

Personvalsspecial i Hujådå

2010-09-17T13:08:00.002+02:00

Jag finns idag med med i Hujådås personvalsspecial. Bland frågorna finns förstås en om riksdagsomröstningen i mars om erkännandet av Folkmordet 1915/Seyfo.

Hujådå betyder union och är Assyriska Riksförbundets nyhetssajt.

The War Reporter - Martin Adler

2010-09-17T09:46:00.003+02:00

Idag skriver Ann-Christine Kihl i VLT om Martin Adler och den dokumentär om hans liv som har premiär i London ikväll. Filmaren Thomas Nordanstad har gått igenom många hundra timmar av Martin Adlers egna filmer tagna under 15 års arbete bland människor i världens oroshärdar.

Läg gärna pappers-VLT som har ett längre reportage och som också visar flera av Martins gripande och talande foton. Ett av dem, "Krigets barn" har jag på mitt arbetsrum i Riksdagen. Som påminnelse om hur en del barn i världen har det - och om vad som är viktigt att kämpa för.

En trailer på The War Reporter finns här.

Sju bra skäl att rösta på Folkpartiet liberalerna

2010-09-16T15:41:00.006+02:00

Här kommer en summering av mitt Berlinerbrev som skickades ut idag. Hela texten finns att läsa på min kampanjsajt www.berliner.nu

Innehåll
· Skolan
· Barnen
· Företagandet som ger arbeten
· Jämställdheten
· De äldre
· Tillgängligheten
· Liberalismen och de mänskliga rättigheterna
· Kryssa gärna Berliner

Sju bra skäl att rösta på Folkpartiet liberalerna
I en tobaksaffär i Kungsör sökte jag under valkampanjandet skydd från regnet en stund. Och fann mig snart samtalandes med ägaren och hans son som ville veta mer om bland annat Folkpartiets småföretagarpolitik. Efter en stund kom jag in på vikten av att rösta. Då såg den äldre mannen mig djupt i ögonen och sa;

"När man som vi kommer från ett land där det inte finns fria val, där åsikter förtrycks och där rösträtten bara är en vision. När man kommer från ett sådant land till Sverige - då går man stolt och glad och röstar. Det finns inget annat."

Då går man stolt och glad och röstar. Ja, det önskar jag att alla röstberättigade gör detta val. Och allra helst förstås på Folkpartiet. Här kommer några goda skäl till det.

1. För skolan
Folkpartiet behövs för en skola med fokus på kunskap, arbetsro och bättre villkor för kunniga lärare. Vi inför tidigare betyg och satsar på att ge stöd så tidigt som möjligt till de elever som behöver det. Och utmaningar till de elever som har behöver extra stimulans.

En väl fungerande skola skapar social rörlighet och öppna nya möjligheter för alla människor - oavsett familjebakgrund eller ekonomisk status. För den unga människa som har fått med sig minst hemifrån, betyder skolan allra mest. En skola med tydliga kunskapsmål liksom en högskola med hög kvalitet är av avgörande betydelse - inte bara för svenska ungdomars framtidschanser, utan också för Sveriges framtid som välfärdsnation.
Sverige ska vara en kunskapsnation i internationell toppklass.
Framtiden börjar i klassrummet.

2. För barnen
För de flesta barn är Sverige ett bra land att leva i. Men inte för alla. Och för mig är det en verklig hjärtefråga att vi vuxna gör vårt allra, allra yttersta för att stötta de barn som har det svårt. Så att alla barn får en så bra uppväxt som det någonsin går. Så att barnen får vara barn.

Alltför många barn mår psykiskt dåligt. Alltför många barn blir inte lyssnade till. Alltför många barn sviks av samhället, av oss vuxna, när de behöver oss som allra bäst. Vi behöver göra FN:s Barnkonvention till svensk lag. Vi behöver barnafrid i Sverige.

3. För företagandet som ger arbeten
Ska det skapas nya jobb behövs det företagare som vill ta risker och företag som växer. I Sverige har regelverken genom årtiondena gjorts allt krångligare och skatterna på företagande har varit höga. En avgörande utmaning för Sverige är ett fortsatt arbete för att lyfta svenskt företagsklimat. Bra villkor för företag att starta, växa och anställa krävs för att jobben ska bli fler och välståndet större.

Det ska löna sig att arbeta, utbilda sig och ta ansvar. Arbete ger inte bara försörjning, utan kan också betyda yrkesstolthet, gemenskap och känslan av att göra en insats för andra. Arbete och företagsamhet är också grunden för Sveriges välstånd. En särskild utmaning ligger i att minska ungdomsarbetslösheten, bland annat genom fler lärlingsplatser.

Med Folkpartiet i regeringen blir det fler lärlingsjobb för unga och fler förbättringar för småföretagen. Det ger fler människor en möjlighet att komma in på arbetsmarknaden.

Dessutom behöver vi behålla kärnkraften så vi minskar koldioxidutsläppen och får tillgång till billig och klimatsmart energi. Det behöver industrin för att arbetena inte ska försvinna utomlands. Och det behövs för alla mindre företag som på olika sätt levererar varor och tjänster till de större industriföretagen.

4. För jämställdheten
Det liberala jämställdhetsarbetet handlar om att människor ska bedömas som individer - det är en fråga om livschanser och rättvisa. För oss som tror att begåvningen är jämnt fördelad mellan könen innebär det faktum att det främst är män som har makt, pengar och positioner att vi inte tar tillvara all kompetens som finns i samhället.

Att bekämpa mäns våld mot kvinnor är vår tids stora utmaning för jämställdheten. Oavsett om det är psykiskt eller fysiskt våld, sexuellt våld eller har sin grund i ett hederstänkande, är kampen mot det könsrelaterade våldet den mest akuta jämställdhetsfrågan. Förebyggande insatser, stöd till de utsatta och ökad kunskap behövs för att nå resultat.

Jämställdhet handlar om makt. Makt över pengarna. Makt över sina tankar. Makt över den egna kroppen. Jämställdhet handlar om frihet. Frihet från våld. Frihet från rädsla. Frihet att utvecklas utifrån sina egna förutsättningar.

5. För de äldre
Det är dags att förändra synen på äldre. Varje människa ska bli bemött utifrån den hon eller han är, och inte utifrån födelseår. Sverige behöver bli bättre på att ta tillvara äldres kompetens och den som behöver hjälp har rätt till en värdig äldreomsorg. Äldre som har hemtjänst eller bor på ett äldreboende ska ges tydliga rättigheter. Det ska finnas garantier så att äldre som vill får gå ut varje dag, så att äldre ska kunna välja mat och så att äldre par inte splittras när någon av dem behöver flytta in på ett äldreboende.

6. För tillgängligheten
I Lagen om stöd och service till vissa funktionhindrade, LSS, slås fast att målet ska vara att personer med funktionsnedsättning får möjlighet att leva som andra. Men rättspraxis har snävat in tolkningen av lagen. Folkpartiet vill därför förtydliga lagen så att den uttryckligen omfattar arbete, familj och ett jämlikt liv.

Människor med fysiska och psykiska funktionsnedsättningar måste få bättre möjligheter att komma in på arbetsmarknaden. Det är ett mänskligt slöseri att slarva bort kompetens hos människor som handikappas på grund av arbetsmarknadens bristande tillgänglighet. Och så länge skolan inte är tillgänglig för barn med funktionsnedsättning, så länge kan vi inte säga att alla barn har lika tillgång till en likvärdig skola.

Det finns mycket kvar att göra innan samhället är tillgängligt för alla.

7. För liberalismen och de mänskliga rättigheterna
Folkpartiet föddes ur striden för allmän och lika rösträtt och vårt arbete för demokrati och marknadsekonomi segrade i Sverige. Vi har stått upp för individens frihet och varje människas rätt att själv välja vilken gud som hon vill tro på. Och rätten att inte tro alls.

Vår övertygelse om att alla människor förtjänar nya livschanser medförde att vi var en av arkitekterna bakom det svenska välfärdssystemet. På den internationella scenen har liberaler alltid stått upp för demokrati och mänskliga rättigheter och aldrig tjusats av förtryckarideologier. Och vår tro på individen har gjort att vi ständigt har drivit på för reformer som har ökat jämställdheten mellan kvinnor och män.

Ibland sägs det att liberaler har segrat och att liberala partier därför inte skulle behövas. Inget kunde vara mer fel. Liberala svar behövs även på dagens och morgondagens samhällsproblem.

Kryssa gärna Berliner
Mycket har gjorts de senaste fyra åren för att förbättra Sverige, men det finns mycket kvar att göra. Jag vill gärna få förnyat förtroende att fortsätta arbeta med de frågor som är viktiga för Västmanland och för Sverige. Därför ber jag om Din röst och Ditt kryss. Du hittar mig överst på Folkpartiet liberalernas riksdagsvalsedel för Västmanland.

Med förhoppningar om en återvald Allians med många starka folkpartister i riksdag, regering, kommuner och landsting,

Agneta
Riksdagsledamot för Västmanland
agneta.berliner@riksdagen.se
Folkpartiet liberalernas valmanifest 2010