På något sätt har sommaren drabbat mig med full kraft.
Hela förmiddagen har jag haft politiska diskussioner, men sommaren den ger sig inte. Den pockar på.
Balkongdörren öppen.
En kopp kaffe i solen.
Mälaren som glittrar en bit bort.
Sonen som gnolar.
Det är som om hjärtat fröjdas och håller på att gå sönder
- på en och samma gång.
Vackra ord och sånger om sommaren virvlar runt i kroppen.
Snart åker vi till goda, goda vänner på Älgö och firar Midsommar.
Det är en underbar tid.
Här kommer några vackra strofer från Paul Gerhardts 1600-tals psalm.
Jag vet att det finns olika musik till den, men jag har mest på Nathan Söderbloms i tankarna. Psalm 475, andra versen - I denna ljuva sommartid;
Av rika löv är grenen full,
Och jorden täckt sin svarta mull
Med sköna gröna kläder.
De fagra blommors myckenhet
Med större prakt och härlighet
Än Salomos dig gläder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar