Barnafrid - om Barnkonventionen på FN-dagen

Idag den 24 oktober firar vi FN-dagen för att högtidlighålla FN-stadgan.
Just idag är det 65 år sen den trädde i kraft.

Ansgarskyrkan i Västerås hade därför idag en temagudstjänst om mänskliga rättigheter. Och jag var inbjuden dit för att tala om FN:s konvention om barnets rättigheter; Barnkonventionen. Genom hela gudstjänsten gick en fin tråd av barnperspektiv med "Det gåtfulla folket", barn som på ett personligt sätt tolkade några av artiklarna i konventionen och en predikan om ansvar och att vara uppmärksam på olika värderingsskalor och att inte göra skillnad på människor. När vi värderar hälsa högt - hur ser vi då på dem som inte är friska? När vi värderar kunskap högt - vems röster är det då som inte får komma till tals?

Här kommer mitt anförande om Barnkonventionen - möjligen är detta skrivna något längre än det talade ordet.

Det behövs en rejäl synvända i det svenska samhället.
Hos lärare, föräldrar, grannar, polis, socialsekreterare, politiker, åklagare, domare.
Hos oss alla.
Vi behöver alla vända på perspektiven. Från vuxenperspektiv till barnets.
På riktigt. I alla situationer. Lära oss mer om hur barn fungerar. Agerar. Reagerar.

För de flesta barn är Sverige ett bra land att leva i.
Men inte för alla.
Vi vuxna behöver göra vårt allra, allra yttersta för att stötta de barn som har det svårt. Så att alla barn får en så bra uppväxt som det någonsin går.
Så att barnen får vara barn. Så att vi får barnafrid i Sverige.

För drygt 20 år sedan antog FN Barnkonventionen.
En av de centrala principerna är att barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barnet.
Barnets bästa i främsta rummet. Så lätt att säga. Så svårt att göra till verklighet.

Totalt innehåller Barnkonventionen 54 artiklar, varav 41 är ”sakartiklar” och slår fast vilka rättigheter varje barn ska ha. Resten av artiklarna handlar om hur staterna ska arbeta med konventionen.

Sakartiklarna ska läsas som en helhet. Det går med andra ord inte att lyfta ut en sakartikel och läsa den helt skild från de andra. Man brukar tala om att konventionen är ”hel och odelbar”.

Fyra av sakartiklarna i barnkonventionen är huvudprinciperna och är vägledande för hur helheten ska tolkas.
• Artikel 2 slår fast att alla barn har samma rättigheter och lika värde.
Ingen får diskrimineras. Barnkonventionen gäller för alla barn som befinner sig i ett land som har ratificerat den.
• Artikel 3 är den som säger att det är barnets bästa som ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barnet. Begreppet ”barnets bästa” är konventionens grundpelare. Vad som är barnets bästa måste avgöras i varje enskilt fall.
• Artikel 6 säger att varje barn har rätt att överleva, leva och utvecklas. Och då handlar det inte bara om barnets fysiska hälsa. Utan också om den andliga, moraliska, psykiska och sociala utvecklingen.
• Artikel 12 handlar om barnets rätt att uttrycka sina åsikter och få dem beaktade i alla frågor som berör honom eller henne. När åsikterna beaktas ska hänsyn tas till barnets ålder och mognad.Det handlar inte bara om att barnet ska få uttrycka sin åsikt utan också om att vi verkligen ska lyssna på det som sägs, att vi ska respektera barnets åsikt.

Självklart har Barnkonventionen gjort skillnad under dessa 20 år. Stora framsteg har gjorts för barns rättigheter. Men ändå vill jag påstå att kampen för barns rättigheter långt ifrån är slutförd. Inte ens i Sverige, där många barn har det bra.

Jag menar därför att det är dags att göra Barnkonventionen till svensk lag.

Alltför många barn mår psykiskt dåligt. Alltför många barn blir inte lyssnade till. Alltför många barn sviks av samhället, av oss vuxna, när de behöver oss som allra bäst.

Stat, kommun och landsting ska inte ta över föräldraansvaret. Men när föräldrarna av olika anledningar inte klarar att ta sitt ansvar. När föräldrarna behöver professionellt stöd för att stötta sitt barn. Eller när en förälder eller annan vuxen utövar sin vuxenmakt på sätt så att barnet far illa. Då måste vi ha ett system som helhjärtat tar barnets perspektiv. I tid.
Samhället måste säkerställa barnets rätt till skydd, stöd och säkerhet.

Barnafrid handlar inte bara om de mest utsatta barnen. Det handlar också om att skapa ett samhälle som är bra för alla barn. Där barnen får utvecklas utifrån sina individuella förutsättningar.
Där barn får vara barn.

Här har förskola och skola en viktig roll. Barn och ungdomar är olika, därför måste skolan välkomna mångfald. Varje elev ska mötas av höga förväntningar och krav. Stimulerande utmaningar ska ges åt var och en efter förutsättningar och behov. Det barn som behöver extra hjälp ska få det. Och det barn som kan spänna sin båge högre högre ska ges möjlighet att göra det. Lusten att lära måste tas tillvara och uppmuntras.

Barn som mår bra blir kloka vuxna.
Ett samhälle där barnen har det bra, är ett gott samhälle.

Vi talar ofta om Barnkonventionen - men att alltför få har verkligen läst den. Och ännu färre har förstått den.

Sverige var ett av de första länderna att skriva under FN:s konvention om barnets rättigheter. Det skedde år 1990 och då gjordes bedömningen att det inte behövdes några lagändringar för att uppfylla konventionens krav.

Så stora brister påtalades dock under åren som följde att en utredning tillsattes 1996 för att se över hur svensk lagstiftning och praxis förhöll sig till konventionen. Utredningen kom fram till att om Barnkonventionen skulle förverkligas så behövde svenska lagar successivt anpassas till konventionen.

Efter snart 20 år vet vi att Barnkonventionen fortfarande inte fått fullt genomslag. Gång på gång uppdagas brister i lagstiftningen.
* Det handlar exempelvis om att barn inte har rätt till vård om en av föräldrarna motsätter sig det.
* Och att gömda flyktingbarn inte är garanterade skolgång.
* Barnperspektivet får ge vika i asylärenden med hänvisning till att utlänningslagen väger tyngre än Barnkonventionen.
* Och under förra hösten låg det ett lagförslag på riksdagens bord som i sin utformning stred mot Barnkonventionen. En ny lagtext som bl a inte tog hänsyn till barns rättighet att inte hållas åtskilt från sina föräldrar och som heller inte tog hänsyn till att ansökningar från familjer som vill återförenas över statsgränser ska behandlas positivt, snabbt och humant. Ett lagförslag som det krävdes åtskilligt arbete för att ändra på. I den lag om försörjningskrav vid anhöriginvandring som slutligen klubbades i våras fanns barnperspektivet dock med. Försörjningskrav inte ska kunna splittra barnfamiljer!

Sverige är ett bra land att leva i för många barn - men inte för alla.
FN:s barnrättskommitté har genom åren gett Sverige kritik för brister i efterlevnaden av Barnkonventionen. En anmärkning handlar om de stora skillnaderna i kommunernas stöd till barn i utsatta situationer. Förra året kom ett färskt exempel på detta då Socialstyrelsen presenterade en rapport som visar att många kommuner inte uppmärksammar barn som bevittnat våld i familjen och att barnen inte får den hjälp de har rätt till. Få kommuner har en samlad strategi för arbetet med Barnkonventionen. Myndigheter väger inte alltid in barnens bästa i beslut som rör dem. Många gånger får barn inte göra sina röster hörda.

Anpassningen av svenska lagar och praxis till Barnkonventionen tar för lång tid.
När nationell rätt står i konflikt med Barnkonventionen så är det svensk lag som gäller.
Jag menar att det borde vara Barnkonventionen som väger tyngst. Det behövs en starkare ställning för Barnkonventionen. Inte enbart i högtidstalen utan i den dagliga verkligheten. FN:s barnrättskommitté rekommenderar att Barnkonventionen antas som svensk lag. Barnombudsmannen, Unicef och Rädda Barnen vill också ta detta steg.

Om Barnkonventionen gällde som lag skulle vi inte behöva invänta lagförslag om att även gömda flyktingbarn ska få gå i skola i Sverige. Barn skulle säkerligen få komma till tals i högre utsträckning än idag vid vårdnadstvister, vid utredningar inom socialtjänsten och i asylprocesser. Större krav skulle då ställas på att beslutsfattare, myndigheter och domstolar har kompetens om barns behov och rättigheter. Barnkonventionen skulle också kunna åberopas i domstol.

FN:s konvention för barnets rättigheter är ett fantastiskt dokument.
Men vi har en bit kvar innan vi kan säga att vi uppfyller alla de goda intentionerna i konventionen.

"Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land."
Varför slår denna sång om det gåtfulla folket an så många strängar i så många av oss vuxna?
Kanske är det så att den kallar fram minnen och känslor som vi puttat långt bort i vårt vuxna medvetande?
Kanske gör orden i sången att vi förflyttas till det där landet som för inte så fasligt länge sedan, nästan alldeles nyss, inte alls var så främmande för oss.
För visst var vi en gång, alldeles nyss, den där flickan som gjorde en ö av 15 kuddar?
Och den där pojken som fann ett nytt Samarkand på sin grind?
Och inte var det egentligen så fasligt länge sedan vi sjöng om kottar?
Och gjorde allt som vi snuddade vid till glass.

Jag vet inte hur ni har det i era gömmor, men jag har kvar några av de fina stenar som jag samlade på. De hjälper mig att minnas.
Och låt oss hålla kvar de där minnena i vår dagliga gärning. Så att vi minns hur det var. Så att vi gör vårt yttersta för att låta barnen vara barn.
Och låt oss hjälpas åt att skapa barnafrid i Sverige.

Ett samhälle som ser till sina allra minsta, sina mest utsatta, det är ett är samhälle som även är bra för oss vuxna, oss starka.
I det gåtfulla folkets främmande land finns det riken som ingen av oss tar ifrån dem.
Det varken vill eller kan vi.
Men låt oss göra även vårt gemensamma land till ett rike med barnafrid.
För ett samhälle där barnen har det bra, det är ett gott samhälle.

Mer om Barnkonventionen som svensk lag:
En av mina riksdagsmotioner finns här.
Debattartikel i Aftonbladet tillsammans med Erik Ullenhag och Solveig Hellquist finns här.
Och en annan debattartikel i VLT.
Ett av mina nyhetsbrev, Berlinerbrev 0912 finns här.
Marianne Åhman
Per Altenberg
Ulf Nilsson
Helena von Schantz
Anne-Marie Ekström
Jan Rejdnell
Gabrielle Peteri
Lars-Nila Lasko
Liberati skriver här och här.
Och här är Folkpartiet liberalernas barnpolitiska program; Se till mig som liten är.