Just nu, till exempel.
Tänker på en dikt som jag läste för några år sen. Den var skriven på en fotoram i en fantastisk liten affär i Key West:
You are the poem I dreamed of writing.
The masterpiece I longed to paint.
You are the shining star I reached for in my ever hopeful quest for life fulfilled.
You are my child.
Now with all things I am blessed.
Ja hjälp. Det är lätt att bli sentimental och tårdrypande.
Och lägga alla sina egna förväntningar och förhoppningar på sina barn.
Man får akta sig.
Längtar gör jag i alla fall.
