Det armeniska folkmordet var utan tvekan ett folkmord

Idag skriver Dick Harrison, professor i historia, en läsvärd artikel i svd för den som är intresserad av historiska fakta kring det armeniska Folkmordet 1915.

Jag får en och annan kommentar med ifrågasättanden om det är politiker som ska blanda sig i och besluta om vad som har hänt och inte hänt i historien. Jag vill därför ta tillfället i akt och åter säga; nej, jag anser inte att det är politiker som ska göra den typen av avgöranden. Men när ledande historiker (och även jurister) med utgångspunkt i forskning slagit fast att händelser ska betraktas som folkmord - då är det ett fullt legitimt politiskt ställningstagande att komma med ett erkännande.

Dick Harrison avslutar sin artikel:

I dagens Turkiet framställs fortfarande 1915 års händelser som en turkisk försvarsaktion mot armeniska angrepp och massakrer på turkar. Att påstå något annat kan leda till åtal och död. Men i detta läge finns det bara en sak att göra för intresserade samhällsmedborgare med samvete: att hörsamma den professionaliserade historievetenskapens lärofader, Leopold von Ranke, och gå till källorna. Ty sådana finns, och de är vältaliga. Bevisen är överväldigande. Det armeniska folkmordet var utan tvekan ett folkmord. Att påstå något annat är att ljuga.

Omröstningar och det politiska ansvaret

Lena Hennel skriver i dagens svd om riksdagens kvittningssystem, beslutens legitimitet mm i omröstningen om Folkmordet 1915/Seyfo. Hon skriver att riksdagen visade tänderna i omröstningen. Och statsvetarprofessorn Leif Lewin menar i artikeln att kvittningssystemet inte ska användas för att fly det politiska ansvaret.

Folkmordet 1915 - ett lackmustest på demokratin i Turkiet

Jag skriver idag på Newsmill om Turkiets EU-ansökan och att Sveriges strävanden att hjälpa Turkiet in i EU inte får göra Folkmordet 1915 och Seyfo till politiska icke-frågor. Folkmordsfrågan kan ses som ett lackmustest på demokratin i Turkiet. Reaktionerna på det svenska riksdagsbeslutet visar att Turkiet har en bra bit kvar. Men att Sveriges Riksdag står bakom ett erkännande kan förhoppningsvis på sikt leda till reflektion hos de turkiska ledarna.

Att påven nu ber om ursäkt för de sexuella övergrepp av katolska präster som har skett på irländska barn kanske kan tjäna som ett exempel. Svd skriver om att påven ber om förlåtelse.

Enligt Esref Okumus skriver i en Newsmillartikel att den turkiska regeringen har fått svidande kritik för de starka reaktionerna mot Sverige. Flera tunga redaktörer och ledarskribenter har betecknat premiärminister Erdogans reaktion som "dumdristig", "naiv" och "nationalistisk". Dagstidningen Yeni Safak, som uppfattas som regeringens ideologiska språkrör, går till hårt angrepp mot sin egen regering. Istället för att angripa parlamenten i Europa borde regeringen vända blicken inåt och bakåt mot landets egen historia, menar de.

Folkmord - en högst politisk fråga

Jag avstår, för tillfället, från att djupare kommentera de senaste dagarnas politisering av Folkmordet 1915 och Seyfo. För självklart är detta en högst politisk fråga så länge som Turkiet inte erkänner det. Det var en av anledningar till att jag anser att det var så viktigt att Sveriges Riksdag ställer sig bakom ett erkännande. En annan anledningen var den moraliska upprättelse som ett erkännande innebär för ättlingarna till offren. Däremot gjorde riksdagen erkännandet utifrån att ledande historiker och jurister slagit fast att övergreppen mot kristna minoriteter i det Osmanska riket är att betrakta som folkmord. Och självklart inte utifrån ett eget tyckande om historiska skeenden - sådant ska politiker inte ägna sig åt.

Agerandet från Turkiet efter vårt ställningstagande är anmärkningsvärt men tyvärr inte särskilt förvånande. Nationalismen är stark. Respekten för mänskliga rättigheter och demokratiskt fattade beslut lämnar en del att önska.

Lars Gustafsson hade igår en utmärkt artikel i Expressen.
Likaså Dilsa Demirbag-Sten i samma tidning. Och i Svd skriver historieprofessor Klas-Göran Karlsson att folkmord bör angå även regeringen. Jag hoppas att vi nu har kommit bortom alla kringmanövrar som ifrågsätter om det är ett folkmord eller inte. Den sakfrågan borde vara bortom allt tvivel.

Som ett brev på posten räcker det inte med att kalla hem sina ambassadörer från USA och Sverige och att ställa in statsbesök. Nu hotar Turkiet att "deportera" de armenier som finns i landet. Observera termen "deportera" - det var precis det som gjordes under upptakten till Folkmordet 1915. "Jag behöver inte behålla dem i mitt land" citeras premiärminister Erdogan i en DN-artikel. Och på Newsmill skriver Esref Okumus om att den annars så regimlojala turkiska pressen börjar sätta ner foten och vänder sig mot den "kollektiva glömskan".

Läs gärna:
Ulf Schylds alltid utmärkta blogg.
VLTs ledarsida om partilinje och kollektivet
GP: Folkmord är folkmord
DN: Turkiets reaktion överdriven
Bo Inge Andersson - svt
Helsingborgs dagblad: Diplomati och politik i krock
Sydsvenska dagbladet: Vet hut, Carl Bildt
Liberati: Ska Carl Bildt bestämma historieskrivningen?
Lars-Erick Forsgren: Folkmordsfrågan upprör - varför? och Bildt, historieskrivning - och piratpartiet och Får inte politiker ha moral och samvete?
Olov Lindquist: Bra att Sverige erkänner folkmord!
Amanda Brihed: Mänskliga rättigheter är politiskt obundna!
Annika Beijbom: Erkänn folkmordet på Armenier 1915
Sakine Madon - på Newsmill
Dilsa Demirbag-Sten i Expressen

Spjutspetslandet Sverige

De senaste åren har väl alla politiska partier och de flesta politiker pratat om hur viktiga företagarna och företagen är för Sverige. Bra att synsättet i Sverige börjar ändras. Pengarna till välfärden kommer inte från himlen, brukar jag säga, utan från det privata näringslivet och att det finns arbeten där så att människor kan jobba - och betala in skatt.

Men det räcker så klart inte med att prata. Det måste till konkreta åtgärder.

Jag glädjer mig nu åt att Jan Björklund i samband med Folkpartiets riksmöte här i Västerås lyfte ett antal åtgärder som vi vill se för att förbättra Sveriges företags- och forskningsklimat. Läs mer i rapporten Spjutspetslandet Sverige. Riskkapitalavdrag, FoU-rabatt för forskningsintensiva företag, särskilda rabatter för experter och vetenskapsmän så att det blir billigare för företag att anställa viktiga nyckelpersoner och en avdragsrätt för donationer till forskning.

Vi vet också att jobben både nu och allt mer i framtiden kommer att finnas i mindre företag och i tjänste/serviceföretag. Då måste vi också ha en företagspolitik som inte lägger hinder i vägen för den typen av företag. Varken att de ska starta eller att de ska kunna växa.

Folkpartiet har en bra företagarpolitik. Se t ex vårt Entreprenörskaps/företagarprogram och även de åtgärder för att underlätta för småföretagare som vi tog fram 2006.

Läs mer på dn.se, svd,

Sveriges Riksdag erkänner Folkmordet 1915

Idag sa Riksdagen ja till en motion som innehåller krav på att Sverige ska erkänna Folkmordet 1915 på armenier, assyrier/syrianer/kaldéer och pontiska greker. Nedan finns mitt anförande i Kammaren om varför jag tog ställning för att erkänna folkmordet på kristna i det Osmanska riket Fru Talman Jag har aldrig varit i Jerusalem. Men jag vill dela med mig av en bild därifrån, som jag har fått berättad för mig. Det är en bild av Rudi som har restaurangen Armenian Tavern. I Jerusalems armeniska kvarter. Varje dag går han från sitt hem till sin restaurang. Och varje dag när arbetsdagen är slut så går han vägen tillbaka från restaurangen till sitt hem. Varje dag kantas hans väg av stora affischer. Affischer som ropar ut sitt budskap om det glömda folkmordet. Folkmordet 1915. För Rudi och för alla dem som lever i de armeniska kvarteren i Jerusalem är lidandet synligt. Varje dag. För de armenier och syrianer och pontier som lever på andra platser är smärtan från Folkmordet 1915 mer osynlig. Men därför inte mindre stark. För smärtan är stark. Varje dag. Om vi tillsammans gick en promenad i de armeniska kvarteren i Jerusalem – kanske skulle vi då få en större förståelse för att lidandet faktiskt lever kvar. Mer än 100 år efter Folkmordet. Smärtan skulle kanske bli mer påtaglig. När den blev synlig. Kanske skulle vi då också känna vilken upprättelse ett erkännande faktiskt skulle innebära. Fru Talman Det finns få saker som vi är så känsliga för här i Sverige som förnekelse av Förintelsen. Det beror på att vi djupt inom oss känner och vet att ett förnekande osynliggör alla de judar som förföljdes, skändades och mördades. Deras lidande har varit synligt för oss. Deras smärta har varit nära. Därför reagerar vi så starkt på Förintelse-förnekelse. Motsatsen till att förneka - är att erkänna. Att erkänna - är att acceptera att något existerar. Att erkänna är att offentligt berätta att man har en viss ståndpunkt. Fru Talman Massmorden på kristna minoriteter i samband med första världskriget i dagens östra Turkiet, dåvarande Osmanska riket, drabbade främst armenier, assyrier/syrianer/kaldéer och pontiska greker. Det var en systematisk förföljelse då mer än en miljon armenier, 250.000 – 500.000 assyrier/syrianer/kaldéer och ca 350.000 pontiska greker mördades eller försvann. De flesta dödades under åren 1915-1916, men förföljelserna och morden fortsatte ända fram till 1923. Större delen av det lilla fåtal som överlevde flydde landet. Det Osmanska riket tömdes i stort sett på sin kristna befolkning. Folkmordet utfördes genom avrättningar och tvångsdeportationer. Människor brändes till döds instängda i byggnader. Hundratusentals dog av hunger, törst och våld, under påtvingade dödsmarscher. Kvinnor våldtogs, fördes bort och såldes på slavmarknader. Barn togs från sina föräldrar. Kyrkor och kristna monument förstördes. Offrens egendom och ägodelar konfiskerades. Människor blev systematiskt förföljda och mördade. Och de behöver ett erkännade av att det var så. Förnekandet av Folkmordet 1915 är anmärkningsvärt. Att erkänna övergreppen på kristna i det Osmanska riket som folkmord handlar för mig om respekten för minoriteter. Om rätten att få utöva sin religion. Om yttrandefrihet. Det handlar om alla människors lika värde. För mig handlar det om att stå upp för att de mänskliga rättigheterna inte får kränkas. Ledande forskare inom historia och internationell rätt har kommit fram till att övergreppen mot kristna minoriteter i det Osmanska riket utgör folkmord enligt de kriterier som FN har ställt upp. Sveriges Riksdag ska inte döma några skyldiga. Sveriges Riksdag ska inte pröva detta juridiskt. Nej, det ska vi inte. Och det är inte heller det vi talar om idag. Vi talar om att erkänna att Folkmordet har ägt rum. Fru Talman Folkmord kan inte ses som enbart en historisk händelse. Folkmord är ett brott mot mänskligheten. Och det är allas vårt ansvar att minnas. Historien har betydelse för hur vi lever våra liv idag. Förnekande är det sista steget i ett folkmord – ett förnekande som bereder vägen för nutida och framtida förtryck. Därför är det viktigt med officiella erkännanden. Att glömma och gömma begångna misstag är en väg mot att upprepa dem. Det gjorda kan aldrig göras ogjort - men vi kan erkänna det. Synliggöra det. Vi kan minnas. Vi kan berätta. Vi kan undervisa om det. För att det inte ska upprepas. Fru Talman Det handlar inte om skuld. Det handlar om ansvar. Dagens politiker i Turkiet kan inte lastas för vad som hände 1915, de har ingen skuld i det som hände. Men de har ett ansvar för att inte förneka det som hände. För genom förnekandet av Folkmordet förnekar man även det lidande som massmorden, deportationerna och utplånandet orsakade. Man förnekar den smärta som Folkmordet 1915 fortfarande orsakar offrens barn och barnbarn. Och förnekandet bäddar för nutida och framtida förtryck. Det finns också ett tydligt samband mellan erkännande och försoning. Utan erkännande är vägen till försoning svår. Ett erkännande av folkmordet innebär en upprättelse för ättlingarna till de armenier, assyrier/syrianer/kaldéer och pontier som blev förföljda, fördrivna och mördade. Ett erkännande är ett steg i försoningsprocessen. Vi är Sveriges folkvalda representanter. Vi kan välja att ta ställning i utrikespolitiska frågor. Vi kan välja att låta bli. Ett erkännande handlar i första hand om de medmänniskor som utsattes för folkmordet och för deras ättlingar som bär folkmordets lidande med sig. Men det handlar också om oss. Om vi väljer att ta ställning. Eller inte. Jag har kommit fram till att just själva erkännandet är så viktigt – att jag väljer att ta ställning. Jag kommer därför att rösta för att Sverige ska erkänna folkmordet på kristna minoriteter i det Osmanska riket 1915 och åren framåt. Jag vill ge mitt ringa bidrag härifrån Sveriges Riksdag till armenierna, syrianerna och de pontiska grekerna. Jag vill säga; ja, jag har sett det brott ni utsattes för. Jag vill säga; Ja, jag har sett ert lidande. Jag vill säga ; Ja, jag kan förnimma er smärta. Jag vill säga; Detta är ett brott inte bara mot er, utan mot hela mänskligheten. Vi kan göra motsatsen till att förneka. Vi kan erkänna Folkmordet 1915. ................................................ Tack Gulan Avci, Annelie Enochson, Liberati och alla ni andra för ovärderligt stöd. Läs gärna mer; Sakine Madon på Newsmill, Ove Bring mfl folkmordsexperter på Brännpunkt Svd, DN,

RUT-rabatt-artikel i VLT

Kom så här på kvällskvisten på att vlt igår publicerade en artikel om RUT-rabatt som jag skrivit. Håller gärna igång debatten om RUT- och ROT. Så blir det tydligt vilka skiljelinjer det finns mellan Alliansen och oppositionen.

Några av FP:s frågor inför valet

Idag gick vår partisekreterare Erik Ullenhag ut med några av de frågor som Folkpartiet kommer att prioritera inför valet;
* hälften kvar efter skatt
* särskilda lärlingsanställningar
* obligatorisk a-kassa
* statlig skola
* tidigare betyg
* snabb folkomröstning om euron (införa euron före 2014)
* ny kärnkraft
* par- boendegaranti för äldre
* skattesänkningar för pensionärer
* extra rut-avdrag för äldre

Jag lär återkomma i ämnet!

Läs mer SvD, GP, Aftonbladet,

Ideella föreningar och momsen

Det mesta kretsar kring erkännandet av Folkmordet 1915 just nu.
Dock fortlöper det vanliga riksdagsarbetet, så sedan lunch har jag varit i Kammaren på skattedebatt.

Gunnar Andrén (FP) var excellent, sa så här om jobbskatteavdraget, bland många andra höjdarformuleringar; Jag har bara hört 171 personer i Sverige som tycker att de har fått för mycket pengar i börsen. Bara 171 personer. Och de sitter alla i den här kammaren. Gunnar syftade naturligtvis på de 171 röd-gröna ledamöterna.

Här kommer mitt anförande (är inte helt säker på att jag sa exakt som jag skrivit i detta manus) - som handlade om hur viktigt det är att vi underlättar för de ideella föreningarna och registrerade trossamfunden i Sverige och inte försvårar och fördyrar, som tyvärr blir fallet om vi inte hittar ett bra sätt att hantera det EU-direktiv som vill att vi tar bort momsundantaget.

Fru Talman
Jag yrkar bifall till Skatteutskottets betänkande 2009/10: SkU28.
Som handlar om den ideella sektorns mervärdesbeskattning.

Och då känns det nödvändigt att starta med de ideella krafternas betydelse för vårt samhälle.

För det är just den kamp som människor fört utifrån sitt ideella engagemang som är och har varit grunden i den svenska demokratin. Allmän och lika rösträtt, till exempel, vars symbol, Blåklinten, som jag och andra folkpartister med stolthet bär - allmän och lika rösträtt vi hade aldrig varit där vi är idag om inte de ideella krafterna hade funnits. I Sverige har också social reformer ofta initierats av folkrörelserna. De ideella krafterna har varit och är av fundamental betydelse för det goda samhället.
Krafter där enskilda människor, grupper och organisationer agerar tillsammans för gemensamma intressen.

Alliansregeringen presenterade i höstas den första propositionen någonsin om den ideella sektorns betydelse – Politik för det civila samhället. Och som vi biföll här i Kammaren förra veckan.
Det här är ett stort och viktigt erkännande av de ideella krafternas betydande roll i det svenska samhället.

Målet för Allianspolitiken är att förbättra villkoren för det civila samhället som en central del av demokratin. Vi från politiken ska stärka förutsättningarna för det civila samhället att bidra till samhällsutveckling och välfärd.


Fru Talman
Tusentals människor ställer dagligen upp i olika verksamheter där man gör en fantastisk samhällsinsats. Det gäller idrottsrörelsen, olika intresseorganisationer, kyrkor och samfund, Rädda Barnen, Röda Korset, ungdomsorganisationer, handikapprörelsen, pensionärsföreningar, nykterhetsrörelsen och kvinnojourer – för att nämna några av väldigt, väldigt många ideella föreningar. Genom de ideella organisationerna kan människor gemensamt lösa ett problem eller möta ett behov och samtidigt ge röst åt de som vanligtvis inte gör sin röst hörd.

För att komma lite mer till saken - skattefrågan;
Allmännyttiga ideella föreningar och registrerade trossamfund som bedriver verksamhet som de inte behöver betala inkomstskatt för - och de behöver idag inte heller betala någon moms för omsättning som görs i denna verksamhet.

Mervärdesskatteutredningen kom för några år sedan fram till att denna momsbefrielse inte är förenligt med EG-rätten. EU-kommissionen har också i en formell underrättelse till Sverige uppmärksammat detta. Och nyligen kom en utredningen med olika förslag om hur de svenska momsreglerna ska anpassas till EG-rätten.

Jag menar - att även om vi i ska rätta oss efter EU-direktiv, så måste utgångspunkten för oss i Sverige vara att undvika förändringar i momsreglerna för ideella föreningar och trossamfund.

Folkpartiets, och Alliansens, fokus ligger på att förenkla och stödja de ideella organisationernas verksamhet – inte att försvåra och fördyra.

Fru Talman
Låt mig ta exemplet idrottsrörelsen: som är vår största folkrörelse.
Den engagerar, entusiasmerar, fostrar och får människor att växa. Över 20.000 föreningar är anslutna till Riksidrottsförbundet och tillsammans samlar de fler än 3,5 miljoner medlemmar. Det ansvar som idrottsrörelsen tar för att fostra våra ungdomar till ansvarstagande medborgare som förstår värdet av demokrati och mänskliga rättigheter är också ovärderligt.

Folkpartiet vill bidra till att idrottsrörelsen kan fortsätta vara levande och till att fler människor lockas till fysisk aktivitet. Vår syn är att både elitidrott och breddidrott är nödvändiga och beroende av varandra.

Det finns mycket som FP vill göra för idrotten – det handlar om allt från att
* Att kommunerna ska se till att alla barn kan simma
Till att;
* Förtydliga reglerna kring sponsring så att företag garanteras full avdragsrätt för dessa.

Och inte minst viktigt, är att inte försvåra genom nya skatteregler.
Att idrotten och andra ideella föreningar skulle få mindre pengar att röra sig med vore givetvis mycket olyckligt.
Men det handlar inte bara om pengar. Ändrad moms- och skatteplikt skulle också innebära en stor ökning av många föreningars regelbörda.

Jag, liksom säkert många andra i Skatteutskottet, har ofta kontakt med många olika ideella föreningar på våra hemmaplaner. Både som privatpersoner och som politiker.
Och för många föreningar, det är jag övertygad om, skulle det i praktiken bli omöjligt att ens hitta en kassör för sin verksamhet om det blir mer omfattande krångliga regler.

Många lekmän drar sig redan idag för att ta på sig uppdrag som kassör eftersom den administrativa bördan och risken att oavsiktligt göra fel blir för stora.De kassörer som finns inom den ideella sektorn, lägger redan idag mycken tid och engagemang för att stötta sin förening genom att sköta dess ekonomi.
Folkpartiet vill inte tynga dem ytterligare.

Och inte heller medverka till att engagerade personer i framtiden inte tar på sig uppdraget som kassör i en ideell förening.

Det är inte rimligt att bidra till en ytterligare krångligare situation för dessa kassörer, det är inte rimligt att öka den administrativa bördan för knappa ideella krafter.

Fru Talman,
Jag menar att det är oerhört viktigt för det ideella Sverige att de regler som vi så småningom inför här, underlättar för föreningarna istället för att fördyra och komplicera.

Och jag är därför nöjd med att vi i Skatteutskottet är så tydliga i vårt betänkande.
Vi menade redan förra året att de allmännyttiga ideella föreningarna och trossamfunden även i fortsättningen bör få en så positiv behandling som möjligt när det gäller momsen.
Och nu understryker att det kommande förslaget till riksdagen bör innefatta en helhetsbedömning av påverkan på den ideella sektorn.
Vi skriver också uttryckligen att det är viktigt att de sammanvägda förslagen som kommer under nästa mandatperiod INTE innebär en försämring.

Låt mig avsluta med vad en av våra unga folkpartister, Anna Lundberg i Hallstahammar som är mycket engagerad i svensk ridsport har sagt i frågan. Hon säger:
Det ideella föreningslivet är viktigt! Låt inte omständlig administration döda idrotten!
Jag kan inte mer än att hålla med henne.

Politikers uppgift när det gäller folkmord

Jag vill tacka för allt stöd jag fått när det gäller omröstningen på torsdag - att erkänna Folkmordet 1915. Både det stöd som kommer från er som vill att Sveriges riksdag erkänner folkmordet. Och från er som inte har någon åsikt i sakfrågan men som tycker att detta är en fråga som varje riksdagsledamot självständigt ska ta ställning till - att det inte är någon fråga som handlar om att vi måste hålla ihop i Alliansen.

Det finns några saker som jag får frågor om och som jag gärna vill klargöra:

1. Är det riksdagen som ska definiera vad som är ett folkmord?
Det är inte det som denna fråga handlar om.
Att det de facto är ett folkmord - det är belagt. Det finns en lång rad forskare och jurister som står bakom detta. Bl a gjorde den oberoende organisationen ICTJ (International Center för Transitional Justice) i början på 2000-talet på uppdrag av den turk-armenska försoningskommissionen en prövning av dessa händelser i det Osmanska riket. Händelserna prövades i enlighet med FN-konventionen om förebyggande och bestraffning av folkmord. Och ICTJ:s slutsats var att alla kriterier för folkmordsbrott var uppfyllda.

På torsdag handlar det alltså inte om att riksdagen ska definiera eller pröva om detta är ett folkmord. Det vore fel.

Men eftersom den granskningen och prövningen redan är gjord, så är detta i allra högsta grad en politisk fråga. Och erkännandet en fråga för riksdagen.

Folkmord är inte en enskild nations sak.

2. Är denna typ av erkännanden viktiga?
Ja, det anser jag definitivt.
Ett erkännande visar respekt för de offer som dödades och förföljdes under folkmordet.
Ett erkännande visar också respekt för de minoriteter som finns kvar i Turkiet idag. Och för andra minoriter på andra håll i världen.
Och ett erkännande fungerar som en moralisk upprättelse för ättlingarna till de armenier, syrianer/assyrier/kaldéer och andra kristna minoriteter som föll offer för folkmordet. Så länge Folkmordet inte erkänns är det detsamma som att inte erkänna de oskyldigas lidande. Och lidandet fortsätter därmed generation efter generation.
Ett erkännande i Sveriges riksdag visar att vi sett det lidande som Folkmordet innebär. Ett erkännande här är också en markering mot Turkiets förnekande. Som behövs för att visa Turkiet att de behöver ta ansvar för sin historia.

3. Är ett erkännande bra för demokratiprocessen i Turket?
Ett folkmord består av en rad olika faser - det uppkommer inte ur intet.
Den sista fasen brukar sägas är förnekandet av folkmordet.
Och så länge folkmordet förnekas - ja då bäddar man för framtida förtryck.
Och försvårar försoningsprocessen.
Det går inte att förneka sådana övergrepp och komma vidare med försoningen.
Så min övertygelse är att erkännanden av Folkmordet 1915 är nödvändiga för att stärka de mänskliga rättigheterna i Turkiet.
Det är ju just detta som brukar summeras i sentensen "att lära av historien".

Mark Klamberg, vars kunnande i integritetsfrågor jag har stor respekt för, har ett annat resonemang - men kanske har jag missuppfattat honom eller så har han inte kännedom om de prövningar som gjorts juridiskt.

En intensiv dag...

...går mot sitt slut. Internationella kvinnodagen, som vi firar för 100:e gången i år.

Västeråsbesök av Hans Backman, riksdagsledamot och Folkpartiets idrottspolitiska talesperson. Hans är en klippa när det ska diskuteras Idrottslyft, elitidrottssatsning och fler idrottstimmar per vecka i skolan. I Folkpartiets idrottsprogram finns många bra förslag. Intressant information och diskussion på Walthers idrottsgymnasium med rektor, medarbetare och elever. Drygt 130 elever och 16 i drotter. Samhällsprogrammet i botten - och idrotten därutöver. Tufft! Fokuserade ungdomar!

Lunch och diskussion på Rocklunda med företrädare för några av idrottsföreningarna i Västerås. Stolt över detta engagemang blir jag. Härligt att bo i en idrottsstad. Snabbsnack i mindre grupp - om bl a momsen för ideella föreningar. Folkpartiet vill klara denna utifrån de EU-krav som finns men utan att fördyra och försvåra för idrottsrörelsen. En del jobb kvar för att nå dit. Blir dock inget förslag denna mandatperioden.

Uppdatering av Björn Nordén och medarbetare om YOU - där företag, arbetsförmedling, högskola, staden och unga jobbar ihop för att lösa undomsarbetslösheten. Helt rätt tänkt.

Några mail och några samtal. Två snabba intervjuer - en om Barnkonventionen som svensk lag och en om Folkmordet 1915.

Trevligt samtal med Malin Gabrielsson i bilen upp till Fagersta. Jämställdhetssamtal på biblioteket i Fagersta. Föräldraförsäkring, löner, attityder, förskolan, genusbudget, företagande, RUT och ROT, rosa-och-blått, barnkläder, våld mot kvinnor. Och mycket mycket mer hann vi prata om. Och nu är dagen snart slut. Hann svara på dotternas sms också.

Folkmordet 1915 och Seyfo

Folkmordet 1915, Armeniska folkmordet och Seyfo är beteckningar som används på den systematiska och planerade utrensningen av kristna minoriteter i det Osmanska riket. Mer än en miljon armenier, 250.000 – 500.000 assyrier/syrianer/kaldéer och ca 350.000 pontiska greker mördades eller försvann genom folkmordet i dagens östra Turkiet i samband med första världskriget. Regimen ville turkifiera östra Turkiet. Det Osmanska riket tömdes i stort sett på sin kristna befolkning.

Den 24 april 1915 arresterades, deporterades, fängslades och mördades några hundra armeniska intellektuella. Några veckor senare hade tusentals ledande armenier mördats. Detta var starten på massmorden. Folkmordet utfördes genom avrättningar och tvångsdeportationer. Människor brändes till döds instängda i byggnader. Hundratusentals dog av hunger, törst och våld, under påtvingade dödsmarscher. Kvinnor våldtogs, fördes bort och såldes på slavmarknader. Barn togs från sina föräldrar. Offrens egendom och ägodelar konfiskerades.

En tragedi för mänskligheten.

Idag, nästan 100 år senare, är förnekandet av folkmordet anmärkningsvärt. Dagens politiker i Turkiet kan givetvis inte lastas för vad som hände 1915, men däremot för förnekandet av historien. Trots att FN, EU-parlamentet, EU-länder som Tyskland, Frankrike, Belgien mfl och ett flertal andra länder i världen har gjort erkännande av Folkmordet 1915, så fortsätter den turkiska staten att förneka folkmordet. I veckan som gick beslutade även utrikesutskottet i USA:s representanthus att erkänna det armeniska folkmordet. Turkiet svarade med att kalla hem sin ambassadör. Så brukar Turkiet göra när länder erkänner folkmordet, men det är vanligtvis kortvarigt. Turkiet är, som vi andra, beroende av relationer med omvärlden. Läs mer om USA:s erkännande i DN, SvD och vlt.se.

Så sent som år 2007 mördades den turkisk-armeniske skribenten Hrant Dink med tre skott i nacken på öppen gata i Istanbul. Dink hade två år tidigare dömts till sex månaders villkorligt fängelse för att ha förolämpat den turkiska nationen genom att ha skrivit om det armeniska folkmordet. Den turkiska Nobelpristagaren i litteratur Orhan Pamuk blev 2005 åtalad för att ha kränkt nationens heder i ett uttalande om Turkiets behandling av armenier och kurder. I en intervju med en schweizisk tidning sade Pamuk: "trettio tusen kurder och en miljon armenier har dödats här och nästan ingen annan än jag vågar tala om det". Åtalet lades ner efter omfattande internationella protester. Jag tror att internationella påtryckningar är avgörande för att styrande i dagens Turkiet ska göra upp med landets förflutna.

Att erkänna övergreppen på kristna i det Osmanska riket som folkmord handlar om respekten för minoriteter. Det handlar om rätten att få utöva sin religion. Det handlar om yttrandefrihet. Det handlar om alla människors lika värde. Det handlar om att stå upp för att de mänskliga rättigheterna inte får kränkas.

Ledande forskare inom historia och internationell rätt har slagit fast att övergreppen mot kristna minoriteter i det Osmanska riket utgör folkmord enligt de kriterier som FN:s folkmordskommission ställt upp. Historia ska skrivas av historiker. Men det är politikers ansvar att förhålla sig till historiska faktum. Folkmord kan därför inte ses som enbart en historisk händelse. Folkmord är ett allvarligt brott mot mänskligheten. Och förnekande av folkmord anses bereda vägen för framtida folkmord.

Jag anser att Sverige ska erkänna att folkmordet på kristna i det Osmanska riket faktiskt har ägt rum. För att hedra offren. Det är också av respekt för de minoriteter som finns kvar i Turkiet idag. Det vore en upprättelse för ättlingar till de armenier, assyrier/syrianer/kaldéer och andra kristna folkslag som blev förföljda, fördrivna och mördade. Men också för att ett erkännande betyder att stå upp för mänskliga fri- och rättigheter. I alla länder.

Andra liberaler som bloggat om Folkmordet 1915; Liberati, Bawar Ismail, Gulan Avci,

Läs mer; Svt:s Bo Inge Andersson, Forum för Levande Historia, Folkmordet 1915, WikiPedia, Syrianska Riksförbundet, Armeniska Riksförbundet

SEVEN - om kvinnorättsaktivister

På söndag uppmärksammar vi i Liberala Kvinnor den internationella kvinnodagen genom att tillsammans med Riksteatern sätta upp pjäsen Seven på Anna Whitlock Bygdegård i Stockholm.

Jag ska läsa rollen som Farida Azizi från Afghanistan. I rollistan står att hon är vacker, reserverad och mycket intelligent. Hjälp - hur prestationsladdat är inte det att läsa rollen som en sådan kvinna?!

Nervös är jag. Och undrar varför jag utmanar min egen förmåga på detta sätt. Förmodligen för att det är så angeläget att uppmärksamma alla de modiga kvinnor som runt om i världen tar strid för de mänskliga rättigheterna. Kvinnoförtrycket är fortfarande utbrett och måste uppmärksammas, inte bara under den internationella kvinnodagen utan 365 dagar om året.

Farida Azizi kämpade mot kvinnoförtryck under talibanregimens styre i Afghanistan. På grund av dödshot mot henne sökte hon asyl i USA där hon nu bor. Därifrån fortsätter Farida sitt arbete för kvinnors rättigheter och fredbyggande i sitt gamla hemland.

Seven är en dokumentär berättarteater som bygger på intervjuer med sju kvinnorättsaktivister från olika länder. Samtliga har övervunnit omöjliga odds i sin kamp för frihet och rättvisa. Trots att de sju kvinnorna har olika kulturell och religiös bakgrund och har råkat ut för helt skilda saker, så har de alla en sak gemensamt - en vilja att förändra såväl sin egen som sina medmänniskors situation, en vilja att kämpa för sina rättigheter.

Utmärkt (och nervdämpande) coaching har vi fått av Hedda Krausz Sjögren

Medverkar i vår uppsättning gör också Birgitta Ohlsson, EU-minister och ordförande i Liberala Kvinnor, Cecilia Wikström, EU-parlamentariker för Folkpartiet liberalerna, samt Karin Pilsäter, Madeleine Sjöstedt, Fatima Svanå och Ulrica Solver-Gustavsson - alla liberala kvinnor.

RUT - nya jobb för arbetslösa

Läser i dagens Aftonbladet om en av alla de arbetslösa som fått jobb genom att RUT-rabatten infördes. Hon tycker att debatten är snevriden och att det inte alls bara är hos "överklassen" som hon städar. Hon är också orolig över att förlora sitt arbete om RUT avskaffas.

Hemservicebranschen har vuxit otroligt mycket sen RUT-reformen genomfördes. Almega uppger att att den vita sektorn runt 2005 i det närmaste helt var utkonkurrerad av den svarta. Almega bedömde då hela vita sektorn till maximalt några hundra medarbetare. Företagen gick på knäna och var på väg att knäckas av svarta konkurrenter. Även om det är svårt att bevisa att det är RUT-rabatten som skapat de nya arbetena så tycker jag att det är ett fullt rimligt antagande när branschen idag enligt Almega sysselsätter 11.379 medarbetare.

Häromdagen skrev VLT om att vi folkpartister vill utöka RUT-rabatten för småbarnsfamiljer och äldre - och att (m) avvaktar innan de bestämmer sig för om de ska ställa sig bakom vårt folkpartistiska förslag. Det hoppas jag att de gör i de diskussioner som pågår om vårt gemensamma valmanifest. Annars får vi fortsätta driva frågan.

Först slopar oppositionen RUT - sen jobbskatteavdraget?

Sitter på kvällskvisten och funderar på vad som ska komma som nästa gemensamma beslut från oppositionen. Efter beslutet om att ta bort RUT-rabatten vid köp av hushållsnära tjänster. Om vänstern fortsätter få igenom sin politik så lär jobbskatteavdragen också försvinna efter nästa val.

Enligt (v) har Alliansens skattesänkningar varit ineffektiva och orättvisa. Och (v) avvisade därför i Skatteutskottet (där jag är ersättare) steg fyra i jobbskatteavdraget precis som de gjorde med de tre första stegen. Nu är det ju inte (v) som bestämmer. Lyckligtvis.

Ca 1.400:- mer i plånboken ger jobbskatteavdraget för ett vårdbiträde. Varje månad. Jag tycker att det är bra. Här kan man läsa mer om jobbskatteavdraget. Och här kan den som vill räkna ut mer exakt hur mycket mer pengar det blir i plånboken efter det att jobbskatteavdragen har införts.

(s) använder själv RUT - som de vill ta ifrån andra

Nu granskar Aftonbladet att flera ledande socialdemokrater har använt sig av skatterabatten för hushållsnära tjänster. Som ju de själva =(s) vill avskaffa om de vinner valet.

"Det innebär en lindring i vardagen", säger t ex Leif Pagrotsky i artikeln.
Ja, just det.
Och den lindringen behöver komma många människor tillgodo.
Inte bara rika.

Mona Salin tycker inte att det finns något trovärdighetsproblem med att s-toppar använder RUT-rabatten. Det tycker däremot Ulf Bjereld som är medlem i den socialdemokratiska Broderskapsrörelsen i en artikel i SvD. Han menar att det blir ett politiskt problem när det visar sig att toppsocialdemokrater använder RUT-rabatten - för då faller rättviseargumentet tillbaka på (s)och man framstår som en del av överheten/överklassen, vilket man inte vill.

Och Lena Mellin är rätt hård i sin dom och tycker att man bör leva som man lär.
"När det finns ett par kronor att spara sitter ideologin inte särskilt djupt", skriver hon.

Mona Salin ser inte heller något formellt fel med att partikollegorna använder sig av RUT. Och det är det väl inte heller - alla har givetvis rätt att använda sig av de regler som finns. Däremot tycker jag att det är fel att inte unna andra det som man själv tycker är bra.


En betydande majoritet av svenska folket vill ha kvar avdraget för hushållsnära tjänster, enligt en undersökning från Novus Opinion. Så detta är en reform som har folkligt stöd.

Rödgröna vill slopa RUT - låt oss utöka det istället!

Så där ja. Nu har vänstern fått med sig sina rödgröna oppositionskamrater på att slopa skatteavdraget för hushållsnära tjänster.

Trots att fyra av fem väljare i en ALMEGA-undersökning tycker skattereduktionen är positiv. Trots att siffran bland oppositionens egna väljare är hela 70 procent.

Trots att 1 av 4 som köper hushållsnära tjänster tjänar mindre än 16.700:-/månaden. (siffror från SCB som Almega har granskat) - inga höginkomsttagare alltså.

Trots att skatteavdraget är viktigt för jämställdheten i familjerna - för fortfarande är det kvinnorna drar det tyngsta lasset när det gäller hushållsarbetet.

Så nu har oppositionen bestämt sig för att ändra en win-win-win-win situation som gett ca 6000 nya arbeten, som gjort svarta jobb till vita, som fått fler företag att starta - och som gett mer tid för småbarnsföräldrar att ägna sig åt barnen istället för att städa. Med vänsterns politik blir alla istället förlorare. RUT-avdrag är inte fint i vänsterns värld men ROT-avdrag som säkrar de traditionellt manliga arbetena, det är bra.

OK - nu vet vi var vi har oppositionen. För mig för detta gärna bli en valfråga! För jag vill utöka avdraget istället för att slopa det.

Läs gärna mer av Sanna Rayman på svd:s ledarblogg, på sr om vad ALMEGA säger och om vad oppositionen säger

Några liberaler som bloggat om detta är; Helene Odenljung, Lars Persson, Sebastian Hallén, Jan Rejdnell