Många viktiga och intressanta händelser och fakta lägger sig långt, långt bak och gör sig irriterande svåråtkomliga.
Människor minns jag (tack och lov) nästan alltid, även om jag inte alltid minns i vilket sammanhang vi träffats.
Igår hörde jag The Last Resort med Eagles på radion.
Och mindes vart enda ord. Sjöng med hela vägen genom denna underbara låt.
Trots att jag säkerligen inte hört den på 15-20 år.
Märkligt att vissa saker sitter som berg.
Kanske är det den vackra musiken.
Kanske den helt fantastiska mångbottnade episka lyriken av Don Henley.
Kanske kontrasten mellan den vackra formen och det sorgerligt allvarliga, alltid aktuella, budskapet om människors tillkortakommanden.
Kanske minns jag helt enkelt just detta så kristallklart ner till kortaste ord för att albumet Hotel California spelades och spelades och spelades de där otroligt härliga åren i slutet av 70-talet när jag började bli vuxen (hm?).
Who will provide the grand design?
What is yours and what is mine?
'Cause there is no more new frontier.
We have got to make it here.
We satisfy our endless needs och justify our bloody deeds, in the name om destiny and the name of God.
Här är en YouTube-länk till The Last Resort.
