Den där pojken jag aldrig kände

Lyssnar på Kent.
Du & jag Döden.
Mannen i den vita hatten.


"...Den där pojken jag aldrig kände
Som gick på gator jag aldrig såg
Och tänkte tankar jag aldrig tänkte
Under ett tunt och flygigt hår
Och alla känslor slog och sprängde
Hela vardagen full med hål
I en tid då inget hände
I en stad som alltid sov
Men älskling, vi var alla en gång små..."

"...Men jag ser på din ängsliga hållning, din jagade blick att det känns
Att det är långt hem
Snart finns det inga tårar kvar
De var våra att ge vem som helst
Äntligen
De är de dyrbaraste smycken vi har..."


Har svårt att samla tankarna kring handlingarna till morgondagens Skatteutskott.
Tankar och blickar vandrar.
Ut genom fönstret.
Ljus vårkväll.
Svåra tankar.