Refugees welcome

Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.

Så inleds FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.

Några av de finaste ord jag vet.

Ett ställningstagande som för mig är den största landvinningen i det internationella samarbetet.

Rättigheterna präglas av en humanistisk och solidarisk människosyn.

Och de utgör tillsammans, när de respekteras, en stark grund för en demokratisk samhällsbyggnad.
Varje människas rätt till sina innersta tankar.

Rätten att utöva sin religion
Rätten till en dräglig levnadsstandard och till hälsovård
Rätt till skydd för familjen
Frihet från slaveri och tortyr
Rätten till åsiktsfrihet - och yttrandefriheten att uttrycka sina åsikter
Rätt till utbildning
Rätt att vara med i en organisation - eller att avstå
Skydd för godtyckligt ingripande i fråga om privatlivet
Och anledningen till att vi är här idag: rätten att åtnjuta asyl från förföljelse

Jag tror att ni precis som jag är tacksamma över att leva i ett land, i en stad som så länge varit förskonad från krig och förtryck. Att de allra flesta av oss kan röra oss fritt utan rädsla. En tacksamhet att fostra våra barn i fred och frihet. Jag är innerligt tacksam för att det fanns människor i Sverige som hade valt att öppna gränserna för min far och andra, så de fick möjlighet att komma hit i samband med andra världskriget och nazisternas terrorvälde.

De mänskliga rättigheterna gäller över hela världen, oavsett land.

De gäller för alla människor, oavsett etnisk tillhörighet, hudfärg, kön, språk, religion, sexuell läggning, politisk uppfattning eller social ställning.  

Detta respekteras inte överallt, och är en av anledningarna till att det finns människor på flykt.

Fri- och rättigheterna, fyller, även i vårt land, sin viktigaste funktion när samhällsklimatet hårdnar, när egennyttan råder, när resurserna är knappa och när det öppna samhället ifrågasätts.

När främlingsfientliga vindar blåser och rasistiska åsikter flyttar in i folkvalda församlingar, då krävs det mer än någonsin människor överallt i samhället som rakryggat står upp för de mänskliga rättigheterna. Står upp för att alla människor har dessa rättigheter. Alltid.

FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.
Ett fantastiskt dokument.
Och nästan ännu mer fantastiskt att det finns. Tänk att jordens folk kunde enas om detta.

Tron på den enskilda människans värdighet och värde – och människors lika rättigheter.

Men det behövs så klart något mer än en överenskommelse, en deklaration, ett dokument.

Själva idén om de mänskliga rättigheterna måste tränga in i hela samhället.

Det är aldrig "någon annans bord" när en medmänniskas rättigheter kränks.

Ett samhälle med de mänskliga rättigheterna som grund kan bara byggas genom gemensamma insatser. Det måste vi alla ta ansvar för. Det ställer krav på samhället, det ställer krav på var och en av oss i vardagen.

För mina rättigheter är också andras rättigheter. Mänskliga rättigheter handlar om detta - att jag inte enbart kan utkräva mina rättigheter, utan jag också måste respektera och stå upp för andras.

Det behövs både snack och verkstad.

Både ord och handling.

Det behövs en ständig diskussion kring vad de mänskliga rättigheterna innebär i olika situationer i en föränderlig värld. Inte minst utifrån hur vi på bästa sätt skapar förståelse för olika seder, kulturer och religioner.

Det behövs kunskap.

Det behövs politisk debatt. Och kloka beslut.

Det behövs köksbordsdiskussioner. Samtal på arbetsplatserna. I skolorna.

Det behövs konkreta åtgärder. Det behövs ställningstaganden.

Och medmänsklighet. Som idag.

De mänskliga rättigheterna kan vi aldrig någonsin ta för givna.

Vi behöver hålla dem levande. Vi behöver samlas i medmänsklighet och solidaritet.

Så att världen blir en bättre plats att leva i för alla.

Därför är det viktigt att uppmärksamma alla de, inte minst i frivilligorganisationerna, som år efter år, dagligen, stöttar människor i stora svårigheter och på flykt.

Därför är det hoppfullt med alla de intensiva insatser som gjorts för att stötta flyktingar de senaste veckorna.

Därför är det viktigt att vi är här idag.

För det finns ett gap mellan många människors verklighet och de rättigheter som vi har förbundit oss att respektera. Det finns sannerligen ett antal mänskliga rättigheter som behöver respekteras på ett betydligt bättre sätt på många håll i världen, även i Sverige.

Asylrätten är en av dem.

Jag är fast förvissad om att en (1) människa kan göra skillnad.

Idag är vi många – och kan göra stor skillnad.

Ett tack till er i de politiska ungdomsförbund som arrangerat den här manifestationen.

Ni är guld!

Martin Luther King sa: "Den yttersta tragedin är inte de onda människornas förtryck och brutalitet – utan de goda människornas tystnad."

Det är gott att vi inte är tysta.

Refugees Welcome.  

Det är dags för ett öppnare och mer humant Europa.

Flyktingar – Välkomna till Västerås. Vår stad är också er.

(Tal vid manifestationen Refugees Welcome den 12 september 2015. På Fiskartorget i Västerås.)

Frida Johansson Metso - om liberaler som världsmedborgare

Frida Johansson Metso skriver klokt om att aldrig sätta nationalstaten före individens rätt i en gästkrönika i det liberala nyhetsmagasinet NU inför LUF:s kongress i helgen.

Frida är ordförande för FARR (Flyktinggruppernas och Asylkommittéernas Riksråd) och var tidigare ordförande i Liberala Ungdomsförbundet samt i Liberala flyktingfonden.

Här är en länk till krönikan och nedan kommer krönikan i sin helhet.

...............................................................

LUF - världsmedborgarna

Förmodligen var det under kongressen i Lysekil 1999 som jag första gången hörde nuvarande Europaminister Birgitta Ohlssons berättelse om flickan som gömde sig på toaletten och förtvivlat skrubbade sin mörka hy med aceton. Hon hade redan som liten fått veta att hon inte dög. Den tydliga antirasismen var en av an­-ledningarna till att jag gick med i LUF – det ungdomsförbund som skickligast tog debatten mot 1990-talets nynazism. På ett sommarläger beskrev sedan Fredrik Malmberg, numera Barn­ombudsman, situationen för världens utsatta barn, inte minst dem som lever hela sitt liv i ett flyktingläger. LUF:s internationella engagemang gick inte att ta miste på, en handgriplig tro på alla människors lika värde var de än föds i världen – ett engagemang som nu åter utmanas av nationalistiska argument, tyvärr inte enbart från den nationella rörelsen. Slutligen kompletterade nu­-varande integrationsminister Erik Ullenhag, högröstat från en talarstol, det LUF som blev mitt hem, genom att peka ut vägen för internationalistiska, antirasistiska liberaler – drömmen om fri rörlighet. Med sin blotta närvaro ifrågasätter LUF de nationalistiska, socialistiska och konservativa strömningarna som kräver att globaliseringen ska kvävas och gränser ska byggas. LUF är ett av få ungdomsförbund som klarar av att plädera för frågor som anses klassiskt höger – arbetskraftsinvandring – och frågor som i Sverige placeras på vänsterskalan – flyktingars rätt att komma hit och få skydd, asylrätten. Inom borgerligheten har vi en tydlig roll att påminna om migrationens två sidor. Jag oroar mig för de konservativa debattörer som börjat klumpa ihop socialister och liberaler som försvarare av, som de påstår, en ”enorm invandring”. Blint talar de om invandring utan att tala om invandrare, vilka och varför människor kommer. I integrationspolitikens namn förordar de stängda gränser för dem som kommer från länder med ”annorlunda kultur”. De påstår grundlöst att asylsökande inte har flykting­skäl – och lättvindigt vill­korar de rätten till asyl. Det danska exemplet gällande kvotflyktingar är deras förebild – till Danmark får ingen komma som är sjuk, analfabet, ensamkommande – eller har en stor familj. Nyttan för staten, att snabbt kunna integreras, går före asylskäl. Om du behöver undfly tortyr spelar ingen roll om du inte har lärt dig läsa. Men om asylrätten villkoras, är den avskaffad.

Liberaler sätter aldrig nationalstatens behov före individens rätt. Därför står vi inför utmaningar i dag, när flyktingar benämns invandrare för att kringgå rättighetsaspekten, kallas illegala, kriminella, för att ytterligare distansera dem från oss. Dessa våra mot­debattörer pratar om ”enorm” invandring trots att de vet att dem de oroar sig för, flyktingarna, inte är många. Förra året handlade det om futtiga mängder flyktingar – 11,5 procent av alla som fick uppehållstillstånd 2010. De som vill stänga gränserna skräms hellre med att över 100 000 personer fick uppehållstillstånd förra året, utan att nämna att den absoluta majoriteten alltså är arbetskraft, kärleksinvandring och studenter – invandring de säger sig inte vilja begränsa. Det är inte underligt att LUF:s vision om fri invandring betraktas som en radikal framtidsdröm, men att grundläggande mänskliga rättigheter lättvindigt avfärdas, det är en kamp för nuet. För mig, en föredetting, är det glädjande att se LUF:s engagemang för ensamkomman­­de barn, de starka reaktionerna mot Finlands beslut att införa speciella ID-kort för utländska medborgare – och inte minst, för LUF:s bidrag till balans i Alliansen, som det enda ungdomsförbund som går mot dagens påståenden om att integrationspolitiken ska föras på bekostnad av att gränser stängs och färre flyktingar får skydd. LUF har ett mycket stolt arv och en mycket stolt framtid.

Lycka till på kongressen!

Frida Johansson Metso

Gömda barns rätt att gå i skolan

Efterlängtat beslutet om att alla barn i Sverige, även gömda flyktingbarn, har rätt att gå i skolan. Gömda barn, som oftast vistas illegalt här. Ja, egentligen borde det redan vara så eftersom Sverige sedan länge skrivit under Barnkonventionen. Som bland annat slår fast att alla barn har samma rättigheter och lika värde, att ingen får diskrimineras. Och att alla barn har rätt till utbildning. Den säger även att Barnkonventionen gäller för alla barn som befinner sig i ett land som har ratificerat den.

Heder åt Frida Johansson Metso, dåvarande ordförande för LUF, som tog upp detta krav på ett Landsmöte för några år sen och fick ett enhälligt beslut på att Folkpartiet skulle driva frågan. Vilket nu lett till konkret verklighet.

För nu har alltså Alliansregeringen fattat beslutet att gömda barn ska ha rätt att gå i skolan i Sverige. Mycket bra att dessa barn nu ska kunna gå till skolan utan att vara rädda för att det leder till att de utvisas.

Här är Jan Björklunds nyhetsbrev om beslutet.

Och några bloggar:
Anita Brodén
Lill Jansson
Christoffer Fagerberg