Förvirringstider

OK.
Nu har jag inom loppet av några veckor:
* tappat bort ett par solglasögon (som var köpta för att ersätta ett annat par som jag tappat bort)
* glömt mitt bankomatkort i en P-biljettsautomat (spärrat, och nytt kommer, men ändå)
* fått P-böter för att giltig P-lapp låg under en annan P-lapp
* förlagt en favoritbok
* missat ett par födelsedagar som jag nog borde gratulerat till
* haft ett antal behövliga saker i den handväska som jag inte hade med mig
* röjt på hemmakontoret men inte lyckats bringa ordning

Dags för semester?

Dock verkar jag ha koll på de viktigare sakerna i livet. Så oroa er inte - fakturor blir betalda, liljekonvaljer blir plockade, syréner blir luktade på, barn blir pratade med och lyssnade på, hundar blir klappade. Och en och annan vän får ett nattligt sms.

Och jag kommer inte att missa att rösta till Europaparlamentet på söndag. På Ekonomifaktas hemsida finns en del fakta och statistik om EU, för den som är intresserad.

Det är med solglasögon som med svarta koftor

Denna blogg tillägnas Kia, Jessica, Sinikka och ytterligare ett litet fåtal som till fullo uppskattar shoppingens innersta väsen och glädje. Sinikka bad mig särskilt att inte nämna uttryck som "intill galenskap" när det gäller shoppingens underbara känsla, så det kommer jag inte att göra.

Det är med solglasögon som med svarta koftor.
Man kan aldrig få för många.
Garderoberna kan aldrig bli tillräckligt stora.
I samma kategori, men ändå hästlängder efter, befinner sig även läderstövlar, pumps (svarta) och kavajer (svarta).

Visst handlar det om att använda sina koftor och solglasögon.
Visst handlar det om att den ena koftan inte är den andra lik.
Svarta koftor är ett underbart neutralt begrepp för hur många variationer som helst. 
Och visst handlar det om att solglasögon faktiskt har en mycket rationell och försvarbar funktion.
Men mest handlar det om att just handla dem. 

Och näst mest handlar det om att njuta av att ha dem.
När man väl har dem.
Har köpt dem alltså.
Solglasögonen. Och koftorna.

Det handlar inte om att man måste shoppa mycket (även om så sker ibland).
Och inte om att det måste vara dyrt (även om det händer).
Det handlar alls inte om ytlighet. 
Eller att inte förstå att också njuta av en blåsippa eller rent vatten i en fjällbäck (fast det där sista var förvisso en hel del år sen för min del, ska erkännas).

Det handlar om att bli riktigt, riktigt glad av att handla något som man gärna, gärna vill ha.
Även om man inte alltid visste att man ville ha den, innan man fick syn på dyrgripen.
Och om en genuin (evidensbaserad) övertygelse att de flesta bostäder har på tok för små garderober. Och om oftast näst intill obefintliga solglasögonsförvaringsmöjligheter.
Kanske inte riktigt shopping som livsstil - för stor del av dygnets timmar används till annat - men något åt det hållet.
Det handlar definitivt om en tillväxtvänlig inställning till shopping.

Jag läste någonstans att när man är på besök i storstäder (läs Rom och New York) så ska man inte använda shopping som nöje eller rekreation. 
What??
Why??

Här är en blogg som jag skrivit tidigare som handlar om våndan inför att göra sig av med skor och stövlar (som ju är baksidan av samma mynt på något sätt).
Här är en sajt med massor av solglasögon att längta efter.
Och så en DN-artikel: Bakom mina solglasögon...
Bloggaren Hermansro som älskar solglasögon.
Och ytterligare en solglasögonälskande bloggare: EtikettEmelie
Här är bloggen Hannovsky om den Perfekta Svarta Koftan.
Här är Karins konstgrepp med fem sätt att piffa upp en (svart) kofta.