Utan rättegång.
Utan dom.
Fängslad för att ha utövat en rättighet som vi tar för självklar; yttrandefriheten.
Och som borde vara det. Överallt.
Så här sa jag på Free-Dawit-manifestationen i Västerås i höstas:
Jag vill citera Martin Niemöller, tysk teolog och antinazist.
"I Tyskland hämtade de först kommunisterna, och jag protesterade inte, för jag var inte kommunist.
Sen hämtade de de fackanslutna, och jag protesterade inte, för jag var inte fackansluten.
Sen hämtade de judarna, och jag protesterade inte, för jag var inte jude.
Sen hämtade de mig, och då fanns ingen kvar som kunde protestera."
Åsiktsfriheten och yttrandefriheten finns inskrivna i vår grundlag.
I FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna. Och i Europakonventionen.
Frihet att ha åsikter. Frihet att sprida dem. Själva kärnan i en demokrati.
Och bakom åsikterna – där finns våra fria tankar.
Diktaturer - vill stävja tänkande människor.
Så diktaturer räds det fria ordet.
Vi, vi tar dessa friheter för givna. Det är de inte. De måste försvaras.
Det gjorde Dawit Isaak. Och fick plikta för det. Då måste vi protestera.
Här är Dawitkampanjens hemsida.
Vill du skicka ett vädjandebrev till Eritreas ambassad så får du tips om hur det kan göras här.
torsdag 10 december 2009
Liberalen Lagerlöf
Idag är det hundra år sedan Selma Lagerlöf fick Nobelpriset i litteratur. Många läser och älskar fortfarande hennes böcker. Få känner dock till att att Selma Lagerlöf var folkpartist.
Selma Lagerlöf var på många sätt en föregångare - den första kvinnan som fick Nobelpriset i litteratur, den första kvinnan i Svenska Akademien, den första kvinnan som avbildades på en svensk sedel. Hjalmar Gullberg sa i sitt inträdestal när han 1940 efterträdde Selma Lagerlöf i Svenska Akademin att hon var ”drottningen i vår litteratur, den mest berömda av svenska kvinnor i världen sedan Heliga Birgitta".
Selma Lagerlöf blev medlem i frisinnade landsföreningen 1916 och förblev organiserad liberal livet ut. 1934 var hon en av dem som skrev under uppropet för Folkpartiets bildande. Selma Lagerlöf var också aktiv i kommunalpolitiken.
Selma Lagerlöf tog avstånd från förföljelsen av judarna i Tyskland på 1930-talet. Hon hjälpte också den tyska författarinnan Nelly Sachs, senare även hon Nobelpristagare i litteratur, att fly till Sverige 1940.
Selma Lagerlöf var, som många andra liberala kvinnor, tongivande i kampen för kvinnlig rösträtt. Vid demonstrationer bars Selma Lagerlöfs porträtt för att uppmärksamma att en av Sveriges mest beundrade kulturpersonligheter nekades att rösta. Hon höll ett brinnande anförande i rösträttsfrågan på en internationell kongress i Stockholm 1911 och även när rösträttssegern firades 1919.
Den svenska liberalismens historia har en rad modiga, begåvade och banbrytande kvinnor som gjort mycket för jämställdheten. Fredrika Bremer, Elin Wägner, Kerstin Hesselgren, Elisabeth Tamm, Ada Nilsson, Honorine Hermelin, Ingrid Gärde Widemar, Ingrid Segerstedt Wiberg och många fler.
Vid FN:s millennietoppmötet i september 2000 enades världens ledare om att insatser för jämställdhet mellan kvinnor och män är ett av de absolut effektivaste medlen för att bekämpa vår tids stora utmaningar i världen som fattigdom, hunger och sjukdomar. Så det finns mycket kvar att göra för dagens liberala kvinnor.
Sverige var det sista landet i Norden som införde rösträtt för kvinnor 1921. Liberalen Lagerlöf bidrog inte bara till vårt kulturarv utan medverkade också aktivt till att Sverige blev en demokrati. Selma Lagerlöf var mycket mer än en sagotant från Värmland och förtjänar en plats i svensk demokratihistoria.
Selma Lagerlöf var på många sätt en föregångare - den första kvinnan som fick Nobelpriset i litteratur, den första kvinnan i Svenska Akademien, den första kvinnan som avbildades på en svensk sedel. Hjalmar Gullberg sa i sitt inträdestal när han 1940 efterträdde Selma Lagerlöf i Svenska Akademin att hon var ”drottningen i vår litteratur, den mest berömda av svenska kvinnor i världen sedan Heliga Birgitta".
Selma Lagerlöf blev medlem i frisinnade landsföreningen 1916 och förblev organiserad liberal livet ut. 1934 var hon en av dem som skrev under uppropet för Folkpartiets bildande. Selma Lagerlöf var också aktiv i kommunalpolitiken.
Selma Lagerlöf tog avstånd från förföljelsen av judarna i Tyskland på 1930-talet. Hon hjälpte också den tyska författarinnan Nelly Sachs, senare även hon Nobelpristagare i litteratur, att fly till Sverige 1940.
Selma Lagerlöf var, som många andra liberala kvinnor, tongivande i kampen för kvinnlig rösträtt. Vid demonstrationer bars Selma Lagerlöfs porträtt för att uppmärksamma att en av Sveriges mest beundrade kulturpersonligheter nekades att rösta. Hon höll ett brinnande anförande i rösträttsfrågan på en internationell kongress i Stockholm 1911 och även när rösträttssegern firades 1919.
Den svenska liberalismens historia har en rad modiga, begåvade och banbrytande kvinnor som gjort mycket för jämställdheten. Fredrika Bremer, Elin Wägner, Kerstin Hesselgren, Elisabeth Tamm, Ada Nilsson, Honorine Hermelin, Ingrid Gärde Widemar, Ingrid Segerstedt Wiberg och många fler.
Vid FN:s millennietoppmötet i september 2000 enades världens ledare om att insatser för jämställdhet mellan kvinnor och män är ett av de absolut effektivaste medlen för att bekämpa vår tids stora utmaningar i världen som fattigdom, hunger och sjukdomar. Så det finns mycket kvar att göra för dagens liberala kvinnor.
Sverige var det sista landet i Norden som införde rösträtt för kvinnor 1921. Liberalen Lagerlöf bidrog inte bara till vårt kulturarv utan medverkade också aktivt till att Sverige blev en demokrati. Selma Lagerlöf var mycket mer än en sagotant från Värmland och förtjänar en plats i svensk demokratihistoria.
måndag 7 december 2009
FN i Västerås
Idag har jag ännu en gång fått bekräftat vilken kunskap och kraft svenska ungdomar besitter. Har tillbringat en stor del av dagen på ABB Industrigymnasium i Västerås. Första års eleverna genomförde en FN-klimatkonferens (bra timing apropå Köpenhamn) med stort engagemang och inlevelse - med alla inlägg på engelska. Detta var ett projekt över ämnesgränserna; naturkunskap, engelska, svenska, kommunikation, samhällskunskap och datakunskap. Syftet var att ge ökad förståelse för orsak och verkan av växthuseffekterna och vilka åtgärder som vidtas av olika länder för att förhindra dess följder.
Eleverna var indelade i grupper som representerade USA, Kina, Indien, Bangladeshi, Storbitannien och Polen. Debatten var intensiv - och det var inte alltid retoriken självklart främjade en gemensam överenskommelse. Även om frasen "We are all in the same boat" användes. Imponerande verklighetstroget.
En samling med tvåorna hade en annan inriktning: Vad tycker jag om en rad frågor som FRA, vinst hos friskolor och antalet riksdagsledamöter? Och vad tyckte eleverna t ex om skattemedel till Saab, flerkärnkraftverk i Sverige och gratis nedladdning från nätet? Bra diskussioner. Vi kunde ha fortsatt mycket, mycket längre. Jag bjöd in till riksdagen i vår för fortsatt diskussion. Guld värt för mig att få denna input.
Eleverna var indelade i grupper som representerade USA, Kina, Indien, Bangladeshi, Storbitannien och Polen. Debatten var intensiv - och det var inte alltid retoriken självklart främjade en gemensam överenskommelse. Även om frasen "We are all in the same boat" användes. Imponerande verklighetstroget.
En samling med tvåorna hade en annan inriktning: Vad tycker jag om en rad frågor som FRA, vinst hos friskolor och antalet riksdagsledamöter? Och vad tyckte eleverna t ex om skattemedel till Saab, flerkärnkraftverk i Sverige och gratis nedladdning från nätet? Bra diskussioner. Vi kunde ha fortsatt mycket, mycket längre. Jag bjöd in till riksdagen i vår för fortsatt diskussion. Guld värt för mig att få denna input.
lördag 5 december 2009
Psykiatrin med humanistiska ögon
Denna eftermiddag i julrushens tecken har jag haft förmånen att vara värd för ett arrangemang som Liberal Mångfald Stockholm ordnat i riksdagen. Med humanistiska ögon närmade sig initierade och engagerade talare och åhörare de svårigheter som möter våra medmänniskor med psykiska sjukdomar. Och också de möjligheter som finns framåt.
Andreas de Klerk om psykiatrins ledningsproblem. Björn Wrangsjö och Frank Lindblad om välfärdslandets gåta - Varför svenska barn och ungdomar inte mår lika bra som de har det. Filipe Costas om att den långtidssjuke inte ska ses som enbart ett behandlingsobjekt. Ullakarin Nyberg om varför vi gör så stor skillnad mellan psykiska och fysiska sjukdomar - när det enligt modern forskning är det biologiska och psykologiska som tillsammans utlöser ett sjukdomstillstånd. Anna Stenseth och Birgitta Rydberg om psykiatrin i Stockholms Landsting. Och stressforskare Aleksandre Perski som eminent moderator.
Gå gärna in på http://www.ungaisorg.se/ - en mötesplats för unga som förlorat en närstående i självmord. Men också ett forum där alla unga kan fråga, chatta och reflektera kring andra psykiskt tunga situationer. Med länkar till instanser där man kan få hjälp och stöd.
En eftermiddag som berörde på djupet och som är svår att summera på en blogg. Insikter som måste få sjunka in. Där en del kan leda till politiska initiativ. Men där den viktigaste behållningen för min del säkerligen är en större förståelse och ödmjukhet inför medmänniskors utsatthet.
Andreas de Klerk om psykiatrins ledningsproblem. Björn Wrangsjö och Frank Lindblad om välfärdslandets gåta - Varför svenska barn och ungdomar inte mår lika bra som de har det. Filipe Costas om att den långtidssjuke inte ska ses som enbart ett behandlingsobjekt. Ullakarin Nyberg om varför vi gör så stor skillnad mellan psykiska och fysiska sjukdomar - när det enligt modern forskning är det biologiska och psykologiska som tillsammans utlöser ett sjukdomstillstånd. Anna Stenseth och Birgitta Rydberg om psykiatrin i Stockholms Landsting. Och stressforskare Aleksandre Perski som eminent moderator.
Gå gärna in på http://www.ungaisorg.se/ - en mötesplats för unga som förlorat en närstående i självmord. Men också ett forum där alla unga kan fråga, chatta och reflektera kring andra psykiskt tunga situationer. Med länkar till instanser där man kan få hjälp och stöd.
En eftermiddag som berörde på djupet och som är svår att summera på en blogg. Insikter som måste få sjunka in. Där en del kan leda till politiska initiativ. Men där den viktigaste behållningen för min del säkerligen är en större förståelse och ödmjukhet inför medmänniskors utsatthet.
fredag 4 december 2009
En ursäkt till dem som utsatts för vanvård som barn
Om detta skriver jag och mina riksdagskollegor Anita Brodén och Jan Ertsborn i veckans nummer av tidningen Dagens Samhälle.
Sedan 2006 granskar en utredning allvarliga övergrepp och vanvård vid barnhem och fosterhem inom den sociala barnavården. Övergrepp och vanvård som inträffat så nyligen att åtal kan väckas omfattas inte av uppdraget. Utredningen har bjudit in till intervjuer och i anslutning till dessa erbjudit psykologiskt stöd. I uppdraget ingår inte att överväga eventuella ansvarsfrågor i enskilda fall eller ekonomisk kompensation till drabbade.
Utredningen lämnade i augusti 2007 en delrapport där man angav att det samlade intrycket från de första intervjuerna är att flertalet intervjuade från både institutioner och fosterhem bär med sig svåra trauman och smärtsamma minnen från fysisk och psykisk misshandel, sexuella övergrepp, försummelse och vanvård. I delrapporten skriver utredarna att de känner sig förtvivlade och vanmäktiga inför det de fått ta del av; över hur barn har varit utsatta för så mycket godtycke, nonchalans, ointresse, slarv, inkompetens, och låt-gå. De beskriver att de mött människor som genom samhällets försorg och underlåtenhet hamnat i livslånga utanförskap när det gällt utbildning, arbetsmarknad, sociala och medicinska handikapp, drogberoende och kriminalitet. De skriver att många av de människor de mött i utredningsarbetet har visat en imponerande förmåga till överlevnad, mot alla odds.
Utredningstiden har förlängts för att alla som anmält intresse av att berätta sin historia ska få möjlighet att intervjuas. En delrapport kommer att presenteras nu vid årsskiftet.
Utredningens första delrapport visar att samhället grovt brustit i rollen som föräldrarnas ställföreträdare för de omhändertagna barnen – att barnen blivit offer för samhällets brist på tillsyn. Trots att utredningen inte är slutredovisad, finns det fog att föreslå upprättelse för de människor som farit illa i samband med samhällsvård med en bristande tillsyn.
Staten bör därför ge samhällets oförbehållsamma ursäkt till de medmänniskor som drabbats av samhällets bristande tillsyn i den sociala barnavården. Mänskligt lidande kan aldrig värderas i pengar. Men ansvaret för den bristande tillsynen är samhällets, och staten bör därför ta fram ett förslag till kompensationsmodell.
Om vi ska undvika liknande händelser i framtiden behöver vi alla i Sverige på ett djupare plan ta itu med detta som tillhör vår egen historia. Vi behöver få en gemensam kunskap och erkänna det som hänt, ges många arenor för att reflektera och resonera kring de värderingar som resulterade i övergreppen, se tillkortakommandena i vitögat. Det behövs en gemensam kunskapsbyggnad genom seminarier, vandringsutställningar mm kring de missgärningar som framkommit. Det behövs också en rad specifika åtgärder, oberoende granskningsinstanser, politiska och mänskliga ansvarstaganden och yrkesspecifika utbildningsinsatser för att förebygga dagens och framtidens brister. Så att en reell attitydförändring kan komma till stånd på bred och djup front i samhället.
Sedan 2006 granskar en utredning allvarliga övergrepp och vanvård vid barnhem och fosterhem inom den sociala barnavården. Övergrepp och vanvård som inträffat så nyligen att åtal kan väckas omfattas inte av uppdraget. Utredningen har bjudit in till intervjuer och i anslutning till dessa erbjudit psykologiskt stöd. I uppdraget ingår inte att överväga eventuella ansvarsfrågor i enskilda fall eller ekonomisk kompensation till drabbade.
Utredningen lämnade i augusti 2007 en delrapport där man angav att det samlade intrycket från de första intervjuerna är att flertalet intervjuade från både institutioner och fosterhem bär med sig svåra trauman och smärtsamma minnen från fysisk och psykisk misshandel, sexuella övergrepp, försummelse och vanvård. I delrapporten skriver utredarna att de känner sig förtvivlade och vanmäktiga inför det de fått ta del av; över hur barn har varit utsatta för så mycket godtycke, nonchalans, ointresse, slarv, inkompetens, och låt-gå. De beskriver att de mött människor som genom samhällets försorg och underlåtenhet hamnat i livslånga utanförskap när det gällt utbildning, arbetsmarknad, sociala och medicinska handikapp, drogberoende och kriminalitet. De skriver att många av de människor de mött i utredningsarbetet har visat en imponerande förmåga till överlevnad, mot alla odds.
Utredningstiden har förlängts för att alla som anmält intresse av att berätta sin historia ska få möjlighet att intervjuas. En delrapport kommer att presenteras nu vid årsskiftet.
Utredningens första delrapport visar att samhället grovt brustit i rollen som föräldrarnas ställföreträdare för de omhändertagna barnen – att barnen blivit offer för samhällets brist på tillsyn. Trots att utredningen inte är slutredovisad, finns det fog att föreslå upprättelse för de människor som farit illa i samband med samhällsvård med en bristande tillsyn.
Staten bör därför ge samhällets oförbehållsamma ursäkt till de medmänniskor som drabbats av samhällets bristande tillsyn i den sociala barnavården. Mänskligt lidande kan aldrig värderas i pengar. Men ansvaret för den bristande tillsynen är samhällets, och staten bör därför ta fram ett förslag till kompensationsmodell.
Om vi ska undvika liknande händelser i framtiden behöver vi alla i Sverige på ett djupare plan ta itu med detta som tillhör vår egen historia. Vi behöver få en gemensam kunskap och erkänna det som hänt, ges många arenor för att reflektera och resonera kring de värderingar som resulterade i övergreppen, se tillkortakommandena i vitögat. Det behövs en gemensam kunskapsbyggnad genom seminarier, vandringsutställningar mm kring de missgärningar som framkommit. Det behövs också en rad specifika åtgärder, oberoende granskningsinstanser, politiska och mänskliga ansvarstaganden och yrkesspecifika utbildningsinsatser för att förebygga dagens och framtidens brister. Så att en reell attitydförändring kan komma till stånd på bred och djup front i samhället.
torsdag 3 december 2009
Långt till tillgänglighet
Idag är det Internationella Handikappdagen.
Och det finns tyvärr mycket att uppmärksamma kring hur långt vi är ifrån ett samhälle som är tillgängligt för alla.
Om ett år borde så kallade enkelt avhjälpta hinder vara undanröjda runt om i landet. Det beslutade riksdagen redan år 2000. Det handlar t ex om tunga dörrar, utjämnade nivåskillnader och uppsättning av ledstänger. När länsstyrelserna för en tid sedan undersökte hur långt arbetet kommit, så visade det sig att 3 av landets 290 kommuner har undanröjt samtliga enkelt avhjälpta hinder. 17 av kommunerna uppskattas vara färdiga vid utgången av nästa år. Färre än hälften av kommunerna räknar med att då ha kommit halvvägs.
Så vi har en bra bit kvar innan vardagen är tillgänglig för alla.
Se min artikel tillsammans med Johan Winder i dagens VLT.
Och det finns tyvärr mycket att uppmärksamma kring hur långt vi är ifrån ett samhälle som är tillgängligt för alla.
Om ett år borde så kallade enkelt avhjälpta hinder vara undanröjda runt om i landet. Det beslutade riksdagen redan år 2000. Det handlar t ex om tunga dörrar, utjämnade nivåskillnader och uppsättning av ledstänger. När länsstyrelserna för en tid sedan undersökte hur långt arbetet kommit, så visade det sig att 3 av landets 290 kommuner har undanröjt samtliga enkelt avhjälpta hinder. 17 av kommunerna uppskattas vara färdiga vid utgången av nästa år. Färre än hälften av kommunerna räknar med att då ha kommit halvvägs.
Så vi har en bra bit kvar innan vardagen är tillgänglig för alla.
Se min artikel tillsammans med Johan Winder i dagens VLT.
tisdag 1 december 2009
Barnets rätt till respekt - Janusz Korczak
Under året har jag vid olika tillfällen och i olika sammanhang stött ihop med Janusz Korczak. Och blivit mer och mer sällsamt förtjust i denna barnläkare, författare och pedagog ur det förgångna. Kanske just för att han så närvarande och påtagligt aktuell även idag.
Igår hade jag förmånen att träffa Sven Hartman och Ylva Wibaeus från Svenska Korczaksällskapet. Och ånyo greps jag av en stor ödmjukhet inför de tankar kring barn och barns rättigheter som Janusz Korczak framförde för över 80 år sedan. Inte för inte kallas han pionjär i det internationella arbetet för barns rätt - och hans tankar bidrog till att lägga grunden för Barnkonventionen. Som jag uppfattar Janusz Korczak så förespråkar han inga pedagogiska måsten - det handlar mer om hur man som vuxen förhåller sig till ett barn; med respekt och utifrån att varje barn är en individ med egna erfarenheter.
I trettio år levde han tillsammans med övergivna barn på barnhem i Warszawa. Han skapade en verksamhet som byggde på barnens demokratiska och aktiva deltagande i sin egen vardag. Under 2:a världskriget mördades Korczak tillsammans med barnhemsbarnen i det nazistiska förintelselägret Treblinka.
"Barnets rätt till respekt" och "Hur man älskar ett barn" är två av hans böcker. Där språket i sig (tack för så utmärkta översättningar!) bidrar till, ja nästan en känsla av poesi mellan varven. Hos mig framkallar texterna en stark vilja att vara en god förälder. En god medmänniska. Och viljan är ju en start.
Ett smakprov:
"Respektera det som är just nu, varje timme och dag. Hur skall barnen kunna klara sig i morgon om vi inte tillåter dem ett medvetet och ansvarigt liv idag?"
Janusz Korczaks tankar är angelägna. Läs hans böcker. Fundera på budskapet. Sprid hans namn och de insikter som du själv gör när du läser hans tankar.
Igår hade jag förmånen att träffa Sven Hartman och Ylva Wibaeus från Svenska Korczaksällskapet. Och ånyo greps jag av en stor ödmjukhet inför de tankar kring barn och barns rättigheter som Janusz Korczak framförde för över 80 år sedan. Inte för inte kallas han pionjär i det internationella arbetet för barns rätt - och hans tankar bidrog till att lägga grunden för Barnkonventionen. Som jag uppfattar Janusz Korczak så förespråkar han inga pedagogiska måsten - det handlar mer om hur man som vuxen förhåller sig till ett barn; med respekt och utifrån att varje barn är en individ med egna erfarenheter.
I trettio år levde han tillsammans med övergivna barn på barnhem i Warszawa. Han skapade en verksamhet som byggde på barnens demokratiska och aktiva deltagande i sin egen vardag. Under 2:a världskriget mördades Korczak tillsammans med barnhemsbarnen i det nazistiska förintelselägret Treblinka.
"Barnets rätt till respekt" och "Hur man älskar ett barn" är två av hans böcker. Där språket i sig (tack för så utmärkta översättningar!) bidrar till, ja nästan en känsla av poesi mellan varven. Hos mig framkallar texterna en stark vilja att vara en god förälder. En god medmänniska. Och viljan är ju en start.
Ett smakprov:
"Respektera det som är just nu, varje timme och dag. Hur skall barnen kunna klara sig i morgon om vi inte tillåter dem ett medvetet och ansvarigt liv idag?"
Janusz Korczaks tankar är angelägna. Läs hans böcker. Fundera på budskapet. Sprid hans namn och de insikter som du själv gör när du läser hans tankar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
