De mänskliga rättigheterna är inte någon annans bord

I det senaste numret av Frisinnad Tidskrift skriver jag om att det finns ett gap mellan många människors verklighet och FN:s konvention om de mänskliga rättigheter som vi har förbundit oss att respektera. Det finns sannerligen ett antal mänskliga rättigheter som behöver respekteras på ett betydligt bättre sätt - även i Sverige. Att garantera att alla mänskliga rättigheter respekteras och får genomslag på alla nivåer i samhället är nödvändigt.

Men även om mycket återstår att göra för att Sverige ska leva upp till de mänskliga rättigheterna så går det att hämta kraft ur enbart det faktum att FN:s deklaration faktiskt finns. Att världens länder kunnat enas om ett sådant dokument, det är fantastiskt i sig.

FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna är för mig den största landvinningen i det internationella samarbetet. Att jordens nationer enats om att själva erkännandet av det inneboende värdet hos alla människor - och av alla människors lika och obestridliga rättighe­ter - är grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen. Ett beslut av jordens folk att gemensamt främja sociala framsteg och bättre levnadsvillkor under större frihet.

Det finns konkreta förslag på regeringens bord om hur det fortsatta arbetet med de mänskliga rättigheterna behöver struktureras i Sverige. För nu behövs ett systematiskt arbete och oberoende organ som gör att arbetet med de mänskliga rättigheterna förs framåt.

Men det behövs också något mer. Själva idén om de mänskliga rättigheterna måste tränga in i hela samhället. De mänskliga rättigheterna är en del av folkrätten och av internationell rätt och dessa rättigheter reglerar förvisso relationen mellan statsmakten och individen. Men det är aldrig "någon annans bord" när en medmänniskas rättigheter kränks. Ett samhälle med de mänskliga rättigheterna som grund kan bara byggas genom gemensamma insatser. Det ställer krav på samhället, det ställer krav på oss alla i våra professionella roller; på lärare, journalister, politiker, poliser, socialarbetare. Men det är också nödvändigt att vi som privatpersoner i de vardagliga situationerna lever upp till de mänskliga rättigheterna. För mina rättigheter är också andras rättigheter. Mänskliga rättigheter handlar om detta - att jag inte enbart kan utkräva mina rättigheter utan jag också måste respektera andras.

Det behövs ett individuellt ansvarstagande av oss alla som är med och formar samhället. Det behövs både snack och verkstad, både ord och handling. Det behövs en fortlöpande diskussion kring vad de mänskliga rättigheterna innebär i olika situationer i en föränderlig värld. Inte minst utifrån hur vi på bästa sätt skapar förståelse för olika seder, kulturer och religioner. Det behövs kunskap. Det behövs politisk debatt. Det behövs köksbordsdiskussioner.

Läs hela artikeln i Frisinnad Tidskrift
Här finns information om hur EU arbetar med att stärka de mänskliga rättigheterna.

Och här är regeringens webbplats om de mänskliga rättigheterna.