Visar inlägg med etikett Lärarnas Riksförbund. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Lärarnas Riksförbund. Visa alla inlägg

måndag 18 april 2011

Inger Enkvist - en ögonöppnare i skoldebatten

För mig var professor Inger Enkvist en rejäl ögonöppnare när jag läste några av hennes böcker i början av 2000-talet.
"Feltänkt. En kritisk granskning av idébakgrunden till svensk utbildningspolitik.", som, om jag inte missminner mig, av en lärare kallades balsam för sargade lärarsjälar. Och antologin "Skolan - ett svenskt högriskprojekt" som Inger Enkvist var redaktör för.

Båda böckerna blev omdebatterade och starkt kritiserade av försvararna av det då rådande skolsystemet. Men som sagt, hyllade av en många lärare.

Kontentan i böckerna var att den svenska skolan, trots många satsade miljarder, inte längre är en garanti för kunskap. Att skolan är mer intresserad av form än innehåll och mer fokuserad på att bejaka barnens identitet än på att lära dem något. En stökig miljö där det ofta varken går att samtal, lyssna eller koncentrera sig. Budskapet i böckerna var att Sverige i likhetens och omsorgens namn infört förändringar som motverkar kunskapsinhämtning.

Enkvist menade att det är förödande när lärarna istället för att koncentrera sig på undervisning i sina ämnen förväntas delta i möten och arbeten i arbetslag, projektgrupper och ledningsgrupper. Och ägna sig åt massiv dokumentation och utvärdering av den egna “läroprocessen”.

Böckerna tog upp problemområden som i mångt Folkpartiet och Alliansen steg för steg arbetar för att förändra och förbättra; en helt omgjord lärarutbildning, fler betygssteg, insatser mot mobbning, ökande och förtydligande av lärarnas befogenheter, lärarlegitimation, nya läroplaner, återstartande av speciallärarutbildningen mm mm mm. Men det tar givetvis tid - inte bara att ändra regelverk och utbildning utan också innan detta får genomslag i skolans vardag, bland elever och lärare. Jag menar att det som grund för alla de färdriktningar som måste ändras för att få en kunskapsskola för alla, behövs en gemensam insikt om att barn och unga i skolan behöver tillgång till kunniga och erfarna lärare. Lärarlösa lektioner är ingen framgångsfaktor. Att själv söka sig fram på Internet räcker långt ifrån hela vägen fram.

Med risk för att låta tråkig så menar jag också att alla i vi i vuxenvärlden behöver berätta för barnen och ungdomarna att man faktiskt måste anstränga sig för att bli duktig på något. Detta, som är så självklart inom till exempel sport, gäller ju också inom andra områden. En självklarhet kan tyckas.

Ett av de områden som Inger Enkvist (liksom merparten av svensk lärarkår som stred och demonstrerade mot detta när det begav sig i slutet av 1980-talet när Göran Persson var skolminister) är mycket kritisk till kommunaliseringen av den svenska skolan. Hon skriver:
”Inget enskilt skolbeslut har förmodligen varit så negativt som kommunaliseringen som gav kommunerna ansvar för all skolverksamhet till och med gymnasienivå... Decentraliseringen innebär ett klart brott mot tidigare svensk utbildningspolitik som syftade till att utbildningen skulle vara av hög kvalitet och likvärdig över hela landet. Det enda mysteriet är varför man inte går tillbaka, när nu resultatet är uppenbart för alla”.

Läs gärna min riksdagsmotion från 2009 om att förstatliga ansvaret för skolan. Jag är mycket glad över att detta sedan några år finns i Folkpartiets partiprogram och att FP driver frågan på olika sätt. För att undvika missförstånd vill jag påpeka att ett statligt ansvar för skolan ingalunda innebär att friskolorna skulle försvinna - det är enbart det övergripande ansvaret som flyttas från kommunerna till staten.

Så här skriver Per Bauhn, då docent numera professor i praktisk filosofi, i sin recension av "Feltänkt" i Sydsvenska dagbladet 2004:
"Kanske speglar skolans problem ett större fenomen i dagens samhälle, nämligen en förlust av social självtillit i värdefrågor. Om tongivande element i samhället tror att allt handlar om åsikter och att det inte finns några sanningar, så kan man rätt gärna inte vänta sig att de skall våga säga något om vad kunskap är eller vilken kunskap som skall läras ut. Av rädsla för att inte kunna försvara en kunskapssyn föredrar man att prata om former för "lärande" i stället för vad detta skall handla om.
Och om man inte tror att det går att hävda en skiljelinje mellan rätt och orätt så vågar man heller inte sätta gränser för eleverna i klassrummet. Om den enes frihet är lika mycket värd som den andres, så blir det förmätet att förbjuda något. Alltså hukar man bakom sina handlingsplaner och måldokument, allt medan lärarna berövas sin yrkesstolthet och eleverna sin framtid."


Här är slutligen några artiklar om att förstatliga skolan:
Dags att återförstatliga skolan. Artikel i SvD av utbildningsminister Jan Björklund och ordf i Lärarnas Riksförbund Metta Fjelkner.
Mårten Lundgren, ordf i LR Västerås
Aftonbladet om Jan Björklunds krav
DN; Många vill förstatliga skolan
Skolan ska tillbaka till staten. Artikel i SvD av Ulf Nilsson och mig.

tisdag 22 juni 2010

Den nya skollagen

I eftermiddag beslutar Riksdagen om Den nya skollagen - för kunskap, valfrihet och trygghet.

Och det är ingen liten lag, vill jag lova. Regeringens proposition består av två tegelstenar på totalt 1.348 sidor. Utbildningsutskottets betänkande går inte heller av för hackor; 429 sidor. Den nya skollagen innebär att de regler som i dag finns i olika lagar samlas på ett ställe. Totalt är det bortåt 30 olika nya och gamla lagar som berörs. Och den innehåller många av de reformer som Folkpartiet arbetat för i många år.

Den nya skollagen omfattar utbildning från och med förskola till och med vuxenutbildning. Den slår fast att förskolan är en egen skolform, vilket glädjer alla oss som värnar det högkvalitativa pedagogiska arbete som många förskolor gör. Vi får nu en sammanhållen lagstiftning som täcker alla de skolformer och andra verksamheter som omfattas av skollagen.

Självklart är det också grundläggande bra att den nya skollagen i ökad utsträckning fokuserar på kunskapsuppdraget och att lagtexten renodlas utifrån respektive skolform, vilket på bättre sätt tar fasta på respektive skolforms särart

Några andra viktiga saker:
* Bara behöriga lärare ska få tillsvidareanställas som lärare eller förskollärare, med vissa undantag.
* Lärare ska undervisa i de ämnen de är utbildade för.
* Det individuella programmet för elever som inte är behöriga till något nationellt gymnasieprogram ersätts med fem introduktionsprogram.
* Det blir tillåtet att ordna antagningstester för särskilda profilklasser i högstadiet för elever med speciella färdigheter i ett ämne. Det kan alltså skapas elitklasser för fler än idrottsbegåvningar.
* Eleverna ska ha tillgång till skolläkare, skolsköterska, psykolog och kurator inom elevhälsan och också studie- och yrkesvägledning.
* Alla elever ha tillgång till skolbibliotek.
* Rätten till stöd stärks för de elever som behöver det. Fler beslut än i dag ska kunna överklagas. Det ökar rättssäkerheten för elever och vårdnadshavare. Den som har nekats plats vid en särskild skola med anledning av "betydande ekonomiska och organisatoriska svårigheter" får ökad rättssäkerhet. En beslutad åtgärdsplan, eller brist på åtgärdsplan, kan överklagas.
* Lärares och rektorers allmänna befogenheter förtydligas. Fler disciplinära åtgärder ska kunna användas mot elever som stör andra elevers trygghet och studiero. Skriftlig varning och tillfällig avstängning även i grundskolan är några nya åtgärder.
* Friskolor och kommunala skolor får mer likvärdiga regler.
* Skolinspektionen får möjlighet till skarpare sanktioner mot de skolor som missköter sig.
* Den kommun som inte kan erbjuda förskoleplats inom fyra månader ska betala vite.

Riksdagens Utbildningsutskott föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag med ett förtydligande i lagtexten att även dövblinda elever ska tas emot i specialskolan. Oppositionen säger, som vanligt när det gäller regeringens utbildningspolitik, nej till det mesta.

Lärarauktorisationen hade varit bra att få med, tycker jag. Men detta arbete för att höja läraryrkets status finns med inom Lärarlyftet, så jag är förvissad om att även den reformen kommer.

Lärarnas Riksförbund välkomnar den nya skollagen även om de skulle vilja ha haft med ytterligare några förändringar. Men säger bl a att det är positivt att eleverna uttryckligen ska ges stöd för att nå så långt som möjligt i sin utbildning, inte bara garanteras stöd för att nå betyget godkänt. Och att det är bra att det nu blir tydligt vem som får tillsvidareanställas som lärare - tillsammans med den kommande lärarlegitimationen kommer detta att bidra till en högre kvalitet i undervisningen och förbättrade förutsättningar för att man som elev ska kunna nå de nationella kunskapsmålen. Även Lärarförbundet är positiva och skriver "Välkommen skollag stärker rätten till välutbildade lärare."

Den nya skollagen börjar gälla den 1 augusti 2010.

Här kan du läsa hela regeringens förslag och Utbildningsutskottets betänkande kan du läsa här.

Några artiklar om nya skollagen; DN, SvD,

Fler liberaler som bloggat om den nya skollagen: Anita Brodén, Per Altenberg, Mathias Sundin, Linnéa Darell, Carina Boberg, Rasmus Jonlund, Louise Stjernquist