Barn som far illa - tyvärr inte bara historia

I eftermiddags såg jag Pernilla Augusts regidebut Svinalängorna.
En stark film om hur två barns uppväxt präglas och formas av föräldrarnas alkoholism.

Åtta nomineringar har filmen fått till årets Guldbaggegala - nominerad i alla kategorier utom en. Och filmen vann kritikerveckans publikpris vid filmfestivalen i Venedig i höstas.

Flera har sagt mig att Susanna Alakostis bok, som vann Augustpriset för årets svenska skönlitterära bok för några år sen, är bättre än filmen. Jag har inte läst boken, så det kan jag inte uttala mig om, men filmen går verkligen inte av för hackor. Och rollprestationerna är riktigt, riktigt bra. Inte minst är Tehilla Blad och Junior Blad fantastiska i sina gestaltningar av barnen i filmen.

En grym historia med mycken misär, som jag hört beskrivas som samhällskritisk realhistoria. Om sprickor i folkhemmet. Om missbruk och misshandel. Och i dess kölvatten; sveket mot barnen. Dessvärre går det ju inte att beskriva vuxnas svek mot barn som historia. Föräldrar som missbrukar alkohol och droger finns även idag och även idag lever deras barn oftast i mental, ekonomisk och social misär. Inte heller idag får dessa barn alltid det stöd och den hjälp de behöver av grannar, skola eller samhälle. Så låt denna angelägna och välgjorda film inte bara ses som en berättelse om 1960- och 70-talens Sverige. Låt filmen ge oss en tankeställare kring hur vi kan minska vuxenvärlden tillkortakommanden - hur vi konkret och på ett humant sätt kan hjälpa de barn som idag lever med föräldrars missbruk.

Här går det att lyssna på vad Susanna Alakosti har att berätta om Svinalängorna.

Recenserat har bl a Svenska dagbladet, DN, Expressen och Sydsvenskan gjort.

Övervakning är säkerhet? Förlorad integritet är trygghet?

Så har då regeringen presenterat sitt förslag till hur EU:s datalagringsdirektiv ska implementeras i Sverige, se artiklar på DN och i SvD.

”Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka.” skrev Orwell 1948 i sitt då skrämmande framtidsscenario 1984.
Och vad ska vi säga nu? 2010.
Övervakning är säkerhet? Förlorad integritet är trygghet?

I boken 1984 upprätthåller den totalitära staten sin makt genom social kontroll och övervakning. Och övervakningen (faktisk eller upplevd) leder till att människorna anpassar sina tankar och sina beteenden till dem som staten önskar.

Integritet handlar om självkänsla och människovärde.
Och den personliga integriteten förminskas och krymps i takt med att staten ges allt större möjligheter att ta reda på vad vi har för oss.
Jag citerar från Wikipedia:

En stat som saknar eller inte respekterar begreppet integritet gentemot sina medborgare kallas för totalitär, till skillnad från humanistiskt. Människor med högre egen integritet än vad staten kan eller vill erbjuda skydd för, kommer i konflikt med systemet. De som har tillräckligt med civilkurage brukar kämpa för sin rätt till integritet vilket faller inom ramarna för mänskliga rättigheter. Dessa människor kan av totalitära stater stämplas som vanliga kriminella och behandlas därefter. I själva verket handlar det om dissidenter. FN kan blanda sig i om FN:s säkerhetsråd anser att det begås allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna.

Datalagringsdirektivet skulle egentligen ha införts senast 15 mars 2009 men är alltså nu på gång i Sverige. Övriga länder som inte har infört direktivet är Grekland, Irland och Österrike. I Belgien pågår lagstiftningsprocessen. I Tyskland och Rumänien har författningsdomstolarna underkänt de lagar som stiftats i enlighet med direktivet. Högsta domstolen i Irland har begärt en förhandsprövning från EU-domstolen i ett mål som berör datalagringsdirektivet.

I Tyskland gjordes en undersökning efter införandet av datalagringsdirektivet som tydligt visar att det leder till självcensur. 11% av de tillfrågade uppgav att de undvikit att använda E-mail, telefon eller mobiltelefon i vissa fall och 52% uppgav att de antagligen inte skulle använda telekommunikation för känsliga ärenden.

Enligt datalagringsdirektivet ska EU:s medlemsländer lagstifta om att operatörer är skyldiga att spara trafikdata om sina kunders kommunikation per telefon eller mejl. Bland annat gäller det information om vem som har haft en viss IP-adress och när, avsändare och mottagare av SMS och E-mail, information om ringda samtal inklusive platsen där samtalet började och där det slutade mm. Informationen lagras tillsammans med namn och adressuppgifter i mellan 6 och 24 månader. Syftet är att uppgifterna ska kunna användas av polisen när man utreder allvarliga brott.

Här är lagrådsremissen.

Och det kommer tyvärr mer. T ex pågår ett EU-projekt som kallas Indect. Projektet går bland annat ut på att koppla ihop olika register och övervakningskameror i realtid. Så att staten kan hålla koll på allt den vet om oss medborgarna och samtidigt följa och övervaka oss när vi rör oss i samhället. På Indects hemsida kan man se hur det skissas på kopplingar till fysisk övervakning – till exempel med modern, datoriserad kameraövervakning som kan identifiera och följa enskilda individer och analysera deras beteende.

STORK är ett annat projekt som handlar om att utveckla teknik för elektroniska ID-handlingar som ska vara gemensamma för hela EU, och där identifikation ska kunna krävas för allt man gör online.
.....................................................................

Här är några bloggar och artiklar om datalagringsdirektivet:
Camilla Lindberg skrev så här och så här och så här i SvD tillsammans med Mathias Sundin.
Mark Klamberg har skrivit flera bloggar; här finns de.
Lars-Erick Forsgren
Per Pettersson
Maria Abrahamsson
Johan Linander
Henrik Alexandersson (HAX)
Anders Mildner på SvD
DN,

Tidigare i år skrev riksdagsledamöterna Johan Linander och Annie Johansson tillsammans med EU-parlamentariker Lena Ek i SvD att de arbetar för att förhindra att direktivet genomförs i Sverige.
Det ser inte så ljust ut.

Angeläget om datalagringsdirektivet

I valrörelsen lyser integritetsfrågorna nästan helt med sin frånvaro.
Läs Camilla Lindbergs och Carl Johan Rehbinders angelägna artikel i SvD om datalagringsdirektivet. Ett EU-direktiv som flera tunga remissinstanser kritiserar. Det var Socialdemokraterna som drev igenom datalagringsdirektivet i EU, med Thomas Bodström som en av arkitekterna. Och det var bland annat detta som gjorde att Oscar Swartz myntade begreppet Bodströmsamhället.

Dataskyddsgruppen inom EU var starkt kritisk mot EU-kommissionens förslag att lagra uppgifter om telefon- och Internettrafik. Gruppen ansåg att förslaget inkräktar på den absoluta, grundläggande rätten till förtrolig korrespondens. Ändock röstades direktivet igenom.

Harvey Milk - om mod och handling

Under Stockholm Pride är det värt att minnas en av de modiga förebilderna när det gäller hbt-rättigheter; Harvey Milk. Den första öppet homosexuelle mannen som valdes till ett politiskt ämbete i Kalifornien.

Kampanjentusiast. Demokrat. Gay-aktivist. Ville ha billigare barnomsorg och gratis kollektivtrafik. Inledde sin ämbetsperiod med att ta initiativ till ett lagförslag för medborgerliga rättigheter som förbjöd diskriminering grundat på sexuell läggning. Kämpade för homosexuell frigörelse. Och för lokalområdenas betydelse och påverkansmöjligheter. Ville att småföretagare i San Francisco skulle ha en chans att konkurrera och livnära sig på sitt företagande - inte bara storföretagarna som värnades av kommunstyrelsen.

En man som beslöt sig för att leva sin vision. En modig man som såg till att omsätta sina värderingar i konkret handling.

Kämpade framgångsrikt mot det så kallade "Proposition 6" - ett lagförslag som skulle ha gjort det obligatoriskt att avskeda homosexuella lärare, och överhuvudtaget anställda i offentliga skolor som stödde homosexuellas rättigheter. Ett lagförslag som röstades ner 1978.

Några rader ur Milks "Hope Speech":

"På denna årsdag för Stonewall, ber jag mina homosexuella systrar och bröder att göra åtagandet att kämpa. För sig själva, för sin frihet, för sitt land … Vi kommer inte att vinna våra rättigheter genom att stanna tyst i våra garderober ... Vi kommer ut för att bekämpa lögnerna, myterna, förvrängningarna. Vi kommer ut för att berätta sanningarna om homosexuella, för jag är trött på överenskommelsen om tystnad, så jag kommer att tala om det. Och jag vill att ni ska tala om det. Ni måste komma ut. Kom ut inför era föräldrar, era släktingar.

...
Och de unga homosexuella människorna i Altoona, Pennsylvania och Richmond, Minnesota som kommer ut... Det enda de har att se fram emot är hopp. Och ni måste ge dem hopp. Hopp om en bättre värld, hopp om en bättre morgondag, hopp om ett bättre ställe att komma till när pressen där hemma är för stor. Hopp att allt kommer att lösa sig. Utan hopp kommer inte bara homosexuella, utan de svarta, de äldre, de handikappade - de kommer att ge upp. Men om de medverkar till att välja fler homosexuella personer till centralkommittén och andra ämbeten, då ger det ett grönt ljus till alla som känner sig berövade rösträtt, ett grönt ljus för att röra sig framåt. Det betyder hopp för en nation som har givit upp, eftersom om en homosexuell person väljs, då gör det att dörrarna är öppna för alla."

(Stonewall var en gaybar i Greenwich Village där polisen sommaren 1969 gjorde en razzia, anledningen var "överskridelse av alkohollagen". Det var inget ovanligt att polisen trakasserade gayklubbar i USA, många hade fått stänga för gott, men denna gång gjorde klubbesökarna motstånd. Fler och fler människor anslöt sig till demonstrationen, polisen satte in mer resurser för att skingra folkmassan men lyckades inte. Demonstrationen med våldsamma konfrontationer pågick under flera dagar. Trots att flera vittnen fanns till polisens övergrepp dömdes ingen av dem för något brott. Händelsen brukar anses vara en vändpunkt för gayrörelsens kamp och den homosexuella frigörelsen, eftersom man spontant slöt sig samman och slog tillbaka).

Svenska Dagbladet skriver i en artikel om filmen MILK där Sean Penn spelar huvudrollen; Harvey Milk får inte glömmas bort. Och nej - låt oss minnas honom och alla andra modiga medmänniskor som kämpat för hbt-personers rättigheter, som borde vara självklara mänskliga rättigheter för alla.

Harvey Milk blev mördad 1978.

"Hans homosexualitet gav honom en insikt i de ärr som alla förtryckta människor bär. Han såg inte någon uppoffring som ett för stort pris att betala för de mänskliga rättigheternas sak."
(Dianne Feinstein, senator och tidigare borgmästare i San Francisco)

Välkomna att gå med Folkpartiet, HBT-Liberalerna, LUF, Liberala Kvinnor i PrideParaden imorgon, mer info finns här. Må vädret i Stockholm bli bättre än det är i Västerås ikväll.

Läs gärna Folkpartiet liberalernas 10 framtidsuppgifter för att stärka hbt-rättigheter i Sverige och i världen; Liberal agenda för hbt-rättigheter.

Och DN.se-intervjun Birgitta Ohlsson, regnbågsfärgad EU-minister.

Liberala bloggar om Stockholm Pride och HBT-rättigheter: Birgitta Ohlsson, Catrine Norrgård,, Amanda Brihed, Liberati, Per Pettersson 1,, Per Pettersson 2, Per Pettersson 3,
Carina Boberg, Philip Wendahl,

Med svenska gaypolisen i Europrideparaden

Fortfarande utan ringar och prickar till a, a och o.

Sa maste det erkannas fran mig som inte ar speciellt fortjust i T-shirtar. Jag ar nu mycket stolt agare till en dito. Med trycket Swedish Police Force pa ena sidan. Och pa den andra sidan: www.gaypolisen.se. Tack Goran Stanton mfl!

Denna emminenta T-shirt fick jag nar jag under forsta halvan av Europrideparaden gick med de svenska gaypoliserna. Och massor av andra poliser fanns ocksa pa plats, runt 2.000. Dessa var dock polska och gick inte i paraden utan skyddade deltagarna mot motdemonstranter. Ett skydd som bedomndes nodvandigt i detta land dar over 60 % av befolkningen tycker att homosexuella ska vara diskreta med sin laggning, dar 80 % ar emot partnerskapslagstifning och over 90 % inte tycker att homosexuella ska fa adoptera. Det ar en bit kvar att ga nar det galler, inte bara lagstiftning, utan ocksa attityder i Polen. Men idag var det trots allt en stor gladje att ga i paraden nar Europride for 1a gangen arrangerades i ett osteuropeiskt land.

Andra halvan av paraden gick jag dock inte, utan blev uppdragen pa ett flak med polska politiker och arrangorerna. Bauta-hogtalare kloss intill mitt hogra ora - fortfarande ingen horsel pa det, hoppas att den kommer tillbaka.

Bortat 40 grader var det. Puh! Sager jag som inte klarar varme sarskilt bra. Och valsignar hotellets luftkonditionerade foaje dar jag nu befinner mig.

Roligt med sa manga deltagare - arrangorerna raknade med runt 20.000. Och manga var det som sjong och dansade.

Glad for att Svenska ambassaden varit delaktiga i seminariearrangemang och PrideHouse. Glad och stolt over att ha sjalv ha fatt vara delaktig i denna gladjafest.

Glad ocksa over alla nya och gamla vanner. Och for roliga och givande samtal. Inte minst igarkvall - bl a med Ulrika Westerlund och andra trevliga personer fran RFSL.

Har hittat nagra artiklar om Europriden i svensk press: Expressen, Svd, DN, Aftonbladet

Den nya skollagen

I eftermiddag beslutar Riksdagen om Den nya skollagen - för kunskap, valfrihet och trygghet.

Och det är ingen liten lag, vill jag lova. Regeringens proposition består av två tegelstenar på totalt 1.348 sidor. Utbildningsutskottets betänkande går inte heller av för hackor; 429 sidor. Den nya skollagen innebär att de regler som i dag finns i olika lagar samlas på ett ställe. Totalt är det bortåt 30 olika nya och gamla lagar som berörs. Och den innehåller många av de reformer som Folkpartiet arbetat för i många år.

Den nya skollagen omfattar utbildning från och med förskola till och med vuxenutbildning. Den slår fast att förskolan är en egen skolform, vilket glädjer alla oss som värnar det högkvalitativa pedagogiska arbete som många förskolor gör. Vi får nu en sammanhållen lagstiftning som täcker alla de skolformer och andra verksamheter som omfattas av skollagen.

Självklart är det också grundläggande bra att den nya skollagen i ökad utsträckning fokuserar på kunskapsuppdraget och att lagtexten renodlas utifrån respektive skolform, vilket på bättre sätt tar fasta på respektive skolforms särart

Några andra viktiga saker:
* Bara behöriga lärare ska få tillsvidareanställas som lärare eller förskollärare, med vissa undantag.
* Lärare ska undervisa i de ämnen de är utbildade för.
* Det individuella programmet för elever som inte är behöriga till något nationellt gymnasieprogram ersätts med fem introduktionsprogram.
* Det blir tillåtet att ordna antagningstester för särskilda profilklasser i högstadiet för elever med speciella färdigheter i ett ämne. Det kan alltså skapas elitklasser för fler än idrottsbegåvningar.
* Eleverna ska ha tillgång till skolläkare, skolsköterska, psykolog och kurator inom elevhälsan och också studie- och yrkesvägledning.
* Alla elever ha tillgång till skolbibliotek.
* Rätten till stöd stärks för de elever som behöver det. Fler beslut än i dag ska kunna överklagas. Det ökar rättssäkerheten för elever och vårdnadshavare. Den som har nekats plats vid en särskild skola med anledning av "betydande ekonomiska och organisatoriska svårigheter" får ökad rättssäkerhet. En beslutad åtgärdsplan, eller brist på åtgärdsplan, kan överklagas.
* Lärares och rektorers allmänna befogenheter förtydligas. Fler disciplinära åtgärder ska kunna användas mot elever som stör andra elevers trygghet och studiero. Skriftlig varning och tillfällig avstängning även i grundskolan är några nya åtgärder.
* Friskolor och kommunala skolor får mer likvärdiga regler.
* Skolinspektionen får möjlighet till skarpare sanktioner mot de skolor som missköter sig.
* Den kommun som inte kan erbjuda förskoleplats inom fyra månader ska betala vite.

Riksdagens Utbildningsutskott föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag med ett förtydligande i lagtexten att även dövblinda elever ska tas emot i specialskolan. Oppositionen säger, som vanligt när det gäller regeringens utbildningspolitik, nej till det mesta.

Lärarauktorisationen hade varit bra att få med, tycker jag. Men detta arbete för att höja läraryrkets status finns med inom Lärarlyftet, så jag är förvissad om att även den reformen kommer.

Lärarnas Riksförbund välkomnar den nya skollagen även om de skulle vilja ha haft med ytterligare några förändringar. Men säger bl a att det är positivt att eleverna uttryckligen ska ges stöd för att nå så långt som möjligt i sin utbildning, inte bara garanteras stöd för att nå betyget godkänt. Och att det är bra att det nu blir tydligt vem som får tillsvidareanställas som lärare - tillsammans med den kommande lärarlegitimationen kommer detta att bidra till en högre kvalitet i undervisningen och förbättrade förutsättningar för att man som elev ska kunna nå de nationella kunskapsmålen. Även Lärarförbundet är positiva och skriver "Välkommen skollag stärker rätten till välutbildade lärare."

Den nya skollagen börjar gälla den 1 augusti 2010.

Här kan du läsa hela regeringens förslag och Utbildningsutskottets betänkande kan du läsa här.

Några artiklar om nya skollagen; DN, SvD,

Fler liberaler som bloggat om den nya skollagen: Anita Brodén, Per Altenberg, Mathias Sundin, Linnéa Darell, Carina Boberg, Rasmus Jonlund, Louise Stjernquist

Slopad revisionsplikt för små aktiebolag

Idag beslutade riksdagen att det ska vara frivilligt med revisor för små aktiebolag.

Revisionsplikten (= skyldigheten att ha en kvalificerad revisor) avskaffas för ca 250.00 privata aktiebolag. Revisionsplikten inskränks även för vissa andra företag, bl a omfattas nästan 14 000 handelsbolag. Kostnaden för revisionen av ett litet aktiebolag kan uppskattas till i genomsnitt 15 000 kronor per år.

Jag har tidigare hört sägas att detta är den största enskilda regelförenklingen för företagare som genomförts i Sverige. Jag vet inte om det är så, men oavsett så är det en bra reform. En del småföretagare kommer säkerligen att fortsätta anlita revisorer. Men poängen är att företagen själva så långt det är möjligt själv får avgöra vilka tjänster som företaget behöver för sin förvaltning.

Beslutet innebär att lite förenklat att endast de företag som under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppfyller mer än ett av dessa tre gränsvärden ska behöva ha kvalificerad revisor:

* genomsnitt anställda: fler än 3 personer
* balansomslutning: mer än 1,5 miljoner kronor
* nettoomsättning: mer än 3 miljoner kronor.

Dessutom kortas den fasta mandattiden för revisorer i aktiebolag och gränsvärdet höjs för vilka bolag som är skyldiga att upprätta årsredovisning. Lagändringarna träder i kraft den 1 november i höst. Enligt övergångsbestämmelserna får ett aktiebolag, som inte uppfyller gränsvärdet för revisionsplikt, välja bort revision från och med det första räkenskapsåret som inleds närmast efter den 31 oktober 2010.

Den som vill läsa hela riksdagens betänkande kan göra det här. Och den som vill läsa hela regeringens proposition kan göra det här.

Läs också gärna SvD:s artikel och DN:s artikel, båda från i mars.

Liberaler som tidigare bloggat om revisionsplikten; Seved Monke, Anna Lundberg, Ulla-Britt Hagström, Andreas Froby,

Antisemitism - fördomar och fientlighet

Jag önskar att många läser Willy Silbersteins mycket tänkvärda artikel i dagens SvD. Och funderar en stund. Den handlar om att när Israels regering drar på sig kritik, då aktiveras antisemitismen och slår ut i full blom.

Willy Silberstein är ordförande i Svenska kommittén mot antisemitism och på deras hemsida kan man läsa mer om antisemitism, fördomar och intolerans.

Antisemitism innebär fördomar och fientlighet mot judar. Just för att de är judar. Det handlar om myter och stereotypa föreställningar. Det handlar om negativa inställningar till judar som grupp. Hat mot judar har förekommit i kristna samhällen sedan ett par hundra år efter Kristus, och senare i muslimska samhällen. Organiserad antisemitism i modern mening uppstod i slutet av 1800-talet. Antisemitism kan framträda som attityder och tankemönster men också som teologi och ideologi. Den kan yttra sig som verbala påståenden, social och legal diskriminering och våld. Som historien visar kan antisemitism även utmynna i fördrivning och folkmord.

På Forum för Levande Historias hemsida finns frågor och svar om antisemitism.

Stoppa tvångsäktenskap

Integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni skriver idag på SvD:s Brännpunkt om tvångsäktenskap och hedersrelaterat våld och förtryck.
Och om den strategi som regeringen presenterar för att förhindra att unga blir gifta mot sin vilja.

Dessa satsningar är välkomna. Hedersrelaterat våld och förtryck är tyvärr en alltför vanlig ingrediens i många ungas vardag. Hedersrelaterat våld och förtryck bygger på gruppers rätt att styra och kontrollera enskilda individer - ofta flickornas sexualitet. Men de mänskliga rättigheterna utgår från enskilda människor, inte grupper. Till exempel säger paragraf 16 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna: ”Alla äktenskap ska ingås av fri vilja.” Barn har rätt att vara barn. Och varje person har rätt att själv bestämma över sin framtid och vem man vill gifta sig med. Den friheten får aldrig begränsas med hänvisning till kultur, etnicitet eller religion.

Tillsammans med Birgitta Ohlsson väckte jag hösten 2008 en motion om att stoppa barngifte och kriminalisera medhjälp till tvångsgifte. Enligt en utredning från Ungdomsstyrelsen från 2009, upplever fem procent av alla unga mellan 16 och 25 år i Sverige att de inte själva fritt får välja vem de ska gifta sig med.

År 2007 antog regeringen en handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer. Totalt 900 miljoner kronor satsas på 56 olika åtgärder. I handlingsplanen finns bland annat flera utredningsuppdrag för att få kunskap om vilka insatser som är nödvändiga. T ex har Forum för Levande Historia presenterat en kartläggning som visar att många lärare ser att hedersrelaterat förtryck förekommer men inte vet hur de ska agera. Därför har bland annat 300 skolledare fått utbildning om hedersrelaterat våld och förtryck.

Och nu kommer ytterligare åtgärder. Regeringens fokus är på stärkt förebyggande arbete, stöd och skydd, förbättrad samverkan mellan myndigheter och ökad kunskap. Några av de åtgärder som ska göras är:

•Skyddet mot tvångsäktenskap och barnäktenskap skärps. Utredaren justitierådet Göran Lambertz, har fått i uppdrag att föreslå bland annat hur tvångsäktenskap och barnäktenskap kan kriminaliseras.

•Rehabilitering av de som utsatts för hedersvåld.

•Nationell informationskampanj. Riktad till unga i gymnasieskolan för att förebygga och förhindra att de utsätts för bland annat hedersrelaterat våld och förtryck.

•Råd till unga i riskzonen på regeringens webbplats. Råd inför resor till dem som är oroliga för att bli gifta mot sin vilja utomlands och lättläst information om lagstiftning som rör äktenskap.

En film om HIV - Hur kunde hon?

I media kallades hon HIV-kvinnan.
Hon heter Lillemor.

I måndags var jag på Rfsl Västmanlands visning av "Hur kunde hon?".
Dokumentären av Ingela Lekfalk om Lillemors liv.

Lillemor som 19-åring blev HIV-smittad vid en sommarförälskelse i Frankrike.
Lillemor som fick sin dödsdom - ett år kvar att leva.
Lillemor som fick bromsmediciner och förträngde.

Lillemor som överlevde.
Som gifte sig och fick barn utan att berätta att hon hade HIV.
Som, när det uppdagades, fick en livsgenomgripande chock när hon insåg att hon kunde smittat både barn och make.
Som polisanmäldes av sin man och dömdes till 2.5 års fängelse för försök till grov misshandel.

Hennes lättnad när det visade sig att varken man eller barn hade blivit smittade.
Hennes smärta genom de olika faserna. Den förlorade vårdnaden om barnen.
Hennes skam.
Människornas avståndstaganden.

En dokumentär där smärtan står i kontrast till närhet och vacker filmkonst.
Jag vet att många recensioner tycker att dokumentären var för ensidig.
Och att filmen inte svarade på titelfrågan; Hur kunde hon?
Det tycker jag är skönt. För jag tror inte att det finns något enkelt svar. Och att det viktiga inte heller är svaret - utan att fundera kring hur vi människor fungerar. I egna svåra situationer. Och mot andra.

Läs gärna Jane Magnussons recension i DN. Eller Olle Sjögrens i SvD.

Och se filmen om du har möjlighet.

Det armeniska folkmordet var utan tvekan ett folkmord

Idag skriver Dick Harrison, professor i historia, en läsvärd artikel i svd för den som är intresserad av historiska fakta kring det armeniska Folkmordet 1915.

Jag får en och annan kommentar med ifrågasättanden om det är politiker som ska blanda sig i och besluta om vad som har hänt och inte hänt i historien. Jag vill därför ta tillfället i akt och åter säga; nej, jag anser inte att det är politiker som ska göra den typen av avgöranden. Men när ledande historiker (och även jurister) med utgångspunkt i forskning slagit fast att händelser ska betraktas som folkmord - då är det ett fullt legitimt politiskt ställningstagande att komma med ett erkännande.

Dick Harrison avslutar sin artikel:

I dagens Turkiet framställs fortfarande 1915 års händelser som en turkisk försvarsaktion mot armeniska angrepp och massakrer på turkar. Att påstå något annat kan leda till åtal och död. Men i detta läge finns det bara en sak att göra för intresserade samhällsmedborgare med samvete: att hörsamma den professionaliserade historievetenskapens lärofader, Leopold von Ranke, och gå till källorna. Ty sådana finns, och de är vältaliga. Bevisen är överväldigande. Det armeniska folkmordet var utan tvekan ett folkmord. Att påstå något annat är att ljuga.

Omröstningar och det politiska ansvaret

Lena Hennel skriver i dagens svd om riksdagens kvittningssystem, beslutens legitimitet mm i omröstningen om Folkmordet 1915/Seyfo. Hon skriver att riksdagen visade tänderna i omröstningen. Och statsvetarprofessorn Leif Lewin menar i artikeln att kvittningssystemet inte ska användas för att fly det politiska ansvaret.

Folkmordet 1915 - ett lackmustest på demokratin i Turkiet

Jag skriver idag på Newsmill om Turkiets EU-ansökan och att Sveriges strävanden att hjälpa Turkiet in i EU inte får göra Folkmordet 1915 och Seyfo till politiska icke-frågor. Folkmordsfrågan kan ses som ett lackmustest på demokratin i Turkiet. Reaktionerna på det svenska riksdagsbeslutet visar att Turkiet har en bra bit kvar. Men att Sveriges Riksdag står bakom ett erkännande kan förhoppningsvis på sikt leda till reflektion hos de turkiska ledarna.

Att påven nu ber om ursäkt för de sexuella övergrepp av katolska präster som har skett på irländska barn kanske kan tjäna som ett exempel. Svd skriver om att påven ber om förlåtelse.

Enligt Esref Okumus skriver i en Newsmillartikel att den turkiska regeringen har fått svidande kritik för de starka reaktionerna mot Sverige. Flera tunga redaktörer och ledarskribenter har betecknat premiärminister Erdogans reaktion som "dumdristig", "naiv" och "nationalistisk". Dagstidningen Yeni Safak, som uppfattas som regeringens ideologiska språkrör, går till hårt angrepp mot sin egen regering. Istället för att angripa parlamenten i Europa borde regeringen vända blicken inåt och bakåt mot landets egen historia, menar de.

Folkmord - en högst politisk fråga

Jag avstår, för tillfället, från att djupare kommentera de senaste dagarnas politisering av Folkmordet 1915 och Seyfo. För självklart är detta en högst politisk fråga så länge som Turkiet inte erkänner det. Det var en av anledningar till att jag anser att det var så viktigt att Sveriges Riksdag ställer sig bakom ett erkännande. En annan anledningen var den moraliska upprättelse som ett erkännande innebär för ättlingarna till offren. Däremot gjorde riksdagen erkännandet utifrån att ledande historiker och jurister slagit fast att övergreppen mot kristna minoriteter i det Osmanska riket är att betrakta som folkmord. Och självklart inte utifrån ett eget tyckande om historiska skeenden - sådant ska politiker inte ägna sig åt.

Agerandet från Turkiet efter vårt ställningstagande är anmärkningsvärt men tyvärr inte särskilt förvånande. Nationalismen är stark. Respekten för mänskliga rättigheter och demokratiskt fattade beslut lämnar en del att önska.

Lars Gustafsson hade igår en utmärkt artikel i Expressen.
Likaså Dilsa Demirbag-Sten i samma tidning. Och i Svd skriver historieprofessor Klas-Göran Karlsson att folkmord bör angå även regeringen. Jag hoppas att vi nu har kommit bortom alla kringmanövrar som ifrågsätter om det är ett folkmord eller inte. Den sakfrågan borde vara bortom allt tvivel.

Som ett brev på posten räcker det inte med att kalla hem sina ambassadörer från USA och Sverige och att ställa in statsbesök. Nu hotar Turkiet att "deportera" de armenier som finns i landet. Observera termen "deportera" - det var precis det som gjordes under upptakten till Folkmordet 1915. "Jag behöver inte behålla dem i mitt land" citeras premiärminister Erdogan i en DN-artikel. Och på Newsmill skriver Esref Okumus om att den annars så regimlojala turkiska pressen börjar sätta ner foten och vänder sig mot den "kollektiva glömskan".

Läs gärna:
Ulf Schylds alltid utmärkta blogg.
VLTs ledarsida om partilinje och kollektivet
GP: Folkmord är folkmord
DN: Turkiets reaktion överdriven
Bo Inge Andersson - svt
Helsingborgs dagblad: Diplomati och politik i krock
Sydsvenska dagbladet: Vet hut, Carl Bildt
Liberati: Ska Carl Bildt bestämma historieskrivningen?
Lars-Erick Forsgren: Folkmordsfrågan upprör - varför? och Bildt, historieskrivning - och piratpartiet och Får inte politiker ha moral och samvete?
Olov Lindquist: Bra att Sverige erkänner folkmord!
Amanda Brihed: Mänskliga rättigheter är politiskt obundna!
Annika Beijbom: Erkänn folkmordet på Armenier 1915
Sakine Madon - på Newsmill
Dilsa Demirbag-Sten i Expressen

Spjutspetslandet Sverige

De senaste åren har väl alla politiska partier och de flesta politiker pratat om hur viktiga företagarna och företagen är för Sverige. Bra att synsättet i Sverige börjar ändras. Pengarna till välfärden kommer inte från himlen, brukar jag säga, utan från det privata näringslivet och att det finns arbeten där så att människor kan jobba - och betala in skatt.

Men det räcker så klart inte med att prata. Det måste till konkreta åtgärder.

Jag glädjer mig nu åt att Jan Björklund i samband med Folkpartiets riksmöte här i Västerås lyfte ett antal åtgärder som vi vill se för att förbättra Sveriges företags- och forskningsklimat. Läs mer i rapporten Spjutspetslandet Sverige. Riskkapitalavdrag, FoU-rabatt för forskningsintensiva företag, särskilda rabatter för experter och vetenskapsmän så att det blir billigare för företag att anställa viktiga nyckelpersoner och en avdragsrätt för donationer till forskning.

Vi vet också att jobben både nu och allt mer i framtiden kommer att finnas i mindre företag och i tjänste/serviceföretag. Då måste vi också ha en företagspolitik som inte lägger hinder i vägen för den typen av företag. Varken att de ska starta eller att de ska kunna växa.

Folkpartiet har en bra företagarpolitik. Se t ex vårt Entreprenörskaps/företagarprogram och även de åtgärder för att underlätta för småföretagare som vi tog fram 2006.

Läs mer på dn.se, svd,

Sveriges Riksdag erkänner Folkmordet 1915

Idag sa Riksdagen ja till en motion som innehåller krav på att Sverige ska erkänna Folkmordet 1915 på armenier, assyrier/syrianer/kaldéer och pontiska greker. Nedan finns mitt anförande i Kammaren om varför jag tog ställning för att erkänna folkmordet på kristna i det Osmanska riket Fru Talman Jag har aldrig varit i Jerusalem. Men jag vill dela med mig av en bild därifrån, som jag har fått berättad för mig. Det är en bild av Rudi som har restaurangen Armenian Tavern. I Jerusalems armeniska kvarter. Varje dag går han från sitt hem till sin restaurang. Och varje dag när arbetsdagen är slut så går han vägen tillbaka från restaurangen till sitt hem. Varje dag kantas hans väg av stora affischer. Affischer som ropar ut sitt budskap om det glömda folkmordet. Folkmordet 1915. För Rudi och för alla dem som lever i de armeniska kvarteren i Jerusalem är lidandet synligt. Varje dag. För de armenier och syrianer och pontier som lever på andra platser är smärtan från Folkmordet 1915 mer osynlig. Men därför inte mindre stark. För smärtan är stark. Varje dag. Om vi tillsammans gick en promenad i de armeniska kvarteren i Jerusalem – kanske skulle vi då få en större förståelse för att lidandet faktiskt lever kvar. Mer än 100 år efter Folkmordet. Smärtan skulle kanske bli mer påtaglig. När den blev synlig. Kanske skulle vi då också känna vilken upprättelse ett erkännande faktiskt skulle innebära. Fru Talman Det finns få saker som vi är så känsliga för här i Sverige som förnekelse av Förintelsen. Det beror på att vi djupt inom oss känner och vet att ett förnekande osynliggör alla de judar som förföljdes, skändades och mördades. Deras lidande har varit synligt för oss. Deras smärta har varit nära. Därför reagerar vi så starkt på Förintelse-förnekelse. Motsatsen till att förneka - är att erkänna. Att erkänna - är att acceptera att något existerar. Att erkänna är att offentligt berätta att man har en viss ståndpunkt. Fru Talman Massmorden på kristna minoriteter i samband med första världskriget i dagens östra Turkiet, dåvarande Osmanska riket, drabbade främst armenier, assyrier/syrianer/kaldéer och pontiska greker. Det var en systematisk förföljelse då mer än en miljon armenier, 250.000 – 500.000 assyrier/syrianer/kaldéer och ca 350.000 pontiska greker mördades eller försvann. De flesta dödades under åren 1915-1916, men förföljelserna och morden fortsatte ända fram till 1923. Större delen av det lilla fåtal som överlevde flydde landet. Det Osmanska riket tömdes i stort sett på sin kristna befolkning. Folkmordet utfördes genom avrättningar och tvångsdeportationer. Människor brändes till döds instängda i byggnader. Hundratusentals dog av hunger, törst och våld, under påtvingade dödsmarscher. Kvinnor våldtogs, fördes bort och såldes på slavmarknader. Barn togs från sina föräldrar. Kyrkor och kristna monument förstördes. Offrens egendom och ägodelar konfiskerades. Människor blev systematiskt förföljda och mördade. Och de behöver ett erkännade av att det var så. Förnekandet av Folkmordet 1915 är anmärkningsvärt. Att erkänna övergreppen på kristna i det Osmanska riket som folkmord handlar för mig om respekten för minoriteter. Om rätten att få utöva sin religion. Om yttrandefrihet. Det handlar om alla människors lika värde. För mig handlar det om att stå upp för att de mänskliga rättigheterna inte får kränkas. Ledande forskare inom historia och internationell rätt har kommit fram till att övergreppen mot kristna minoriteter i det Osmanska riket utgör folkmord enligt de kriterier som FN har ställt upp. Sveriges Riksdag ska inte döma några skyldiga. Sveriges Riksdag ska inte pröva detta juridiskt. Nej, det ska vi inte. Och det är inte heller det vi talar om idag. Vi talar om att erkänna att Folkmordet har ägt rum. Fru Talman Folkmord kan inte ses som enbart en historisk händelse. Folkmord är ett brott mot mänskligheten. Och det är allas vårt ansvar att minnas. Historien har betydelse för hur vi lever våra liv idag. Förnekande är det sista steget i ett folkmord – ett förnekande som bereder vägen för nutida och framtida förtryck. Därför är det viktigt med officiella erkännanden. Att glömma och gömma begångna misstag är en väg mot att upprepa dem. Det gjorda kan aldrig göras ogjort - men vi kan erkänna det. Synliggöra det. Vi kan minnas. Vi kan berätta. Vi kan undervisa om det. För att det inte ska upprepas. Fru Talman Det handlar inte om skuld. Det handlar om ansvar. Dagens politiker i Turkiet kan inte lastas för vad som hände 1915, de har ingen skuld i det som hände. Men de har ett ansvar för att inte förneka det som hände. För genom förnekandet av Folkmordet förnekar man även det lidande som massmorden, deportationerna och utplånandet orsakade. Man förnekar den smärta som Folkmordet 1915 fortfarande orsakar offrens barn och barnbarn. Och förnekandet bäddar för nutida och framtida förtryck. Det finns också ett tydligt samband mellan erkännande och försoning. Utan erkännande är vägen till försoning svår. Ett erkännande av folkmordet innebär en upprättelse för ättlingarna till de armenier, assyrier/syrianer/kaldéer och pontier som blev förföljda, fördrivna och mördade. Ett erkännande är ett steg i försoningsprocessen. Vi är Sveriges folkvalda representanter. Vi kan välja att ta ställning i utrikespolitiska frågor. Vi kan välja att låta bli. Ett erkännande handlar i första hand om de medmänniskor som utsattes för folkmordet och för deras ättlingar som bär folkmordets lidande med sig. Men det handlar också om oss. Om vi väljer att ta ställning. Eller inte. Jag har kommit fram till att just själva erkännandet är så viktigt – att jag väljer att ta ställning. Jag kommer därför att rösta för att Sverige ska erkänna folkmordet på kristna minoriteter i det Osmanska riket 1915 och åren framåt. Jag vill ge mitt ringa bidrag härifrån Sveriges Riksdag till armenierna, syrianerna och de pontiska grekerna. Jag vill säga; ja, jag har sett det brott ni utsattes för. Jag vill säga; Ja, jag har sett ert lidande. Jag vill säga ; Ja, jag kan förnimma er smärta. Jag vill säga; Detta är ett brott inte bara mot er, utan mot hela mänskligheten. Vi kan göra motsatsen till att förneka. Vi kan erkänna Folkmordet 1915. ................................................ Tack Gulan Avci, Annelie Enochson, Liberati och alla ni andra för ovärderligt stöd. Läs gärna mer; Sakine Madon på Newsmill, Ove Bring mfl folkmordsexperter på Brännpunkt Svd, DN,

Några av FP:s frågor inför valet

Idag gick vår partisekreterare Erik Ullenhag ut med några av de frågor som Folkpartiet kommer att prioritera inför valet;
* hälften kvar efter skatt
* särskilda lärlingsanställningar
* obligatorisk a-kassa
* statlig skola
* tidigare betyg
* snabb folkomröstning om euron (införa euron före 2014)
* ny kärnkraft
* par- boendegaranti för äldre
* skattesänkningar för pensionärer
* extra rut-avdrag för äldre

Jag lär återkomma i ämnet!

Läs mer SvD, GP, Aftonbladet,

Folkmordet 1915 och Seyfo

Folkmordet 1915, Armeniska folkmordet och Seyfo är beteckningar som används på den systematiska och planerade utrensningen av kristna minoriteter i det Osmanska riket. Mer än en miljon armenier, 250.000 – 500.000 assyrier/syrianer/kaldéer och ca 350.000 pontiska greker mördades eller försvann genom folkmordet i dagens östra Turkiet i samband med första världskriget. Regimen ville turkifiera östra Turkiet. Det Osmanska riket tömdes i stort sett på sin kristna befolkning.

Den 24 april 1915 arresterades, deporterades, fängslades och mördades några hundra armeniska intellektuella. Några veckor senare hade tusentals ledande armenier mördats. Detta var starten på massmorden. Folkmordet utfördes genom avrättningar och tvångsdeportationer. Människor brändes till döds instängda i byggnader. Hundratusentals dog av hunger, törst och våld, under påtvingade dödsmarscher. Kvinnor våldtogs, fördes bort och såldes på slavmarknader. Barn togs från sina föräldrar. Offrens egendom och ägodelar konfiskerades.

En tragedi för mänskligheten.

Idag, nästan 100 år senare, är förnekandet av folkmordet anmärkningsvärt. Dagens politiker i Turkiet kan givetvis inte lastas för vad som hände 1915, men däremot för förnekandet av historien. Trots att FN, EU-parlamentet, EU-länder som Tyskland, Frankrike, Belgien mfl och ett flertal andra länder i världen har gjort erkännande av Folkmordet 1915, så fortsätter den turkiska staten att förneka folkmordet. I veckan som gick beslutade även utrikesutskottet i USA:s representanthus att erkänna det armeniska folkmordet. Turkiet svarade med att kalla hem sin ambassadör. Så brukar Turkiet göra när länder erkänner folkmordet, men det är vanligtvis kortvarigt. Turkiet är, som vi andra, beroende av relationer med omvärlden. Läs mer om USA:s erkännande i DN, SvD och vlt.se.

Så sent som år 2007 mördades den turkisk-armeniske skribenten Hrant Dink med tre skott i nacken på öppen gata i Istanbul. Dink hade två år tidigare dömts till sex månaders villkorligt fängelse för att ha förolämpat den turkiska nationen genom att ha skrivit om det armeniska folkmordet. Den turkiska Nobelpristagaren i litteratur Orhan Pamuk blev 2005 åtalad för att ha kränkt nationens heder i ett uttalande om Turkiets behandling av armenier och kurder. I en intervju med en schweizisk tidning sade Pamuk: "trettio tusen kurder och en miljon armenier har dödats här och nästan ingen annan än jag vågar tala om det". Åtalet lades ner efter omfattande internationella protester. Jag tror att internationella påtryckningar är avgörande för att styrande i dagens Turkiet ska göra upp med landets förflutna.

Att erkänna övergreppen på kristna i det Osmanska riket som folkmord handlar om respekten för minoriteter. Det handlar om rätten att få utöva sin religion. Det handlar om yttrandefrihet. Det handlar om alla människors lika värde. Det handlar om att stå upp för att de mänskliga rättigheterna inte får kränkas.

Ledande forskare inom historia och internationell rätt har slagit fast att övergreppen mot kristna minoriteter i det Osmanska riket utgör folkmord enligt de kriterier som FN:s folkmordskommission ställt upp. Historia ska skrivas av historiker. Men det är politikers ansvar att förhålla sig till historiska faktum. Folkmord kan därför inte ses som enbart en historisk händelse. Folkmord är ett allvarligt brott mot mänskligheten. Och förnekande av folkmord anses bereda vägen för framtida folkmord.

Jag anser att Sverige ska erkänna att folkmordet på kristna i det Osmanska riket faktiskt har ägt rum. För att hedra offren. Det är också av respekt för de minoriteter som finns kvar i Turkiet idag. Det vore en upprättelse för ättlingar till de armenier, assyrier/syrianer/kaldéer och andra kristna folkslag som blev förföljda, fördrivna och mördade. Men också för att ett erkännande betyder att stå upp för mänskliga fri- och rättigheter. I alla länder.

Andra liberaler som bloggat om Folkmordet 1915; Liberati, Bawar Ismail, Gulan Avci,

Läs mer; Svt:s Bo Inge Andersson, Forum för Levande Historia, Folkmordet 1915, WikiPedia, Syrianska Riksförbundet, Armeniska Riksförbundet

(s) använder själv RUT - som de vill ta ifrån andra

Nu granskar Aftonbladet att flera ledande socialdemokrater har använt sig av skatterabatten för hushållsnära tjänster. Som ju de själva =(s) vill avskaffa om de vinner valet.

"Det innebär en lindring i vardagen", säger t ex Leif Pagrotsky i artikeln.
Ja, just det.
Och den lindringen behöver komma många människor tillgodo.
Inte bara rika.

Mona Salin tycker inte att det finns något trovärdighetsproblem med att s-toppar använder RUT-rabatten. Det tycker däremot Ulf Bjereld som är medlem i den socialdemokratiska Broderskapsrörelsen i en artikel i SvD. Han menar att det blir ett politiskt problem när det visar sig att toppsocialdemokrater använder RUT-rabatten - för då faller rättviseargumentet tillbaka på (s)och man framstår som en del av överheten/överklassen, vilket man inte vill.

Och Lena Mellin är rätt hård i sin dom och tycker att man bör leva som man lär.
"När det finns ett par kronor att spara sitter ideologin inte särskilt djupt", skriver hon.

Mona Salin ser inte heller något formellt fel med att partikollegorna använder sig av RUT. Och det är det väl inte heller - alla har givetvis rätt att använda sig av de regler som finns. Däremot tycker jag att det är fel att inte unna andra det som man själv tycker är bra.


En betydande majoritet av svenska folket vill ha kvar avdraget för hushållsnära tjänster, enligt en undersökning från Novus Opinion. Så detta är en reform som har folkligt stöd.

Rödgröna vill slopa RUT - låt oss utöka det istället!

Så där ja. Nu har vänstern fått med sig sina rödgröna oppositionskamrater på att slopa skatteavdraget för hushållsnära tjänster.

Trots att fyra av fem väljare i en ALMEGA-undersökning tycker skattereduktionen är positiv. Trots att siffran bland oppositionens egna väljare är hela 70 procent.

Trots att 1 av 4 som köper hushållsnära tjänster tjänar mindre än 16.700:-/månaden. (siffror från SCB som Almega har granskat) - inga höginkomsttagare alltså.

Trots att skatteavdraget är viktigt för jämställdheten i familjerna - för fortfarande är det kvinnorna drar det tyngsta lasset när det gäller hushållsarbetet.

Så nu har oppositionen bestämt sig för att ändra en win-win-win-win situation som gett ca 6000 nya arbeten, som gjort svarta jobb till vita, som fått fler företag att starta - och som gett mer tid för småbarnsföräldrar att ägna sig åt barnen istället för att städa. Med vänsterns politik blir alla istället förlorare. RUT-avdrag är inte fint i vänsterns värld men ROT-avdrag som säkrar de traditionellt manliga arbetena, det är bra.

OK - nu vet vi var vi har oppositionen. För mig för detta gärna bli en valfråga! För jag vill utöka avdraget istället för att slopa det.

Läs gärna mer av Sanna Rayman på svd:s ledarblogg, på sr om vad ALMEGA säger och om vad oppositionen säger

Några liberaler som bloggat om detta är; Helene Odenljung, Lars Persson, Sebastian Hallén, Jan Rejdnell