Papaoutai

Yngsta sonen visade mig en musikvideo som har många av ingredienser som gör att en film går hem hos mig.Papaoutai

Ett angeläget budskap. Samhällsengagemang. Synk mellan budskap och filminnehåll. Snygg koreografi. Filmteknik som ger något extra. Kontraster. Välgjord.

Länken till musikvideon: Papaoutai
Av och med Stromae - Paul van Haver

Till alla oss vuxna som kan vara mer närvarande kroppsligt och själsligt för våra barn och ungdomar.
Egna och andras.
Och till alla som gillar 50-talsretro.

Här är lyriken.
Och här är en översättning till engelska som en ung kille har gjort.

Tänker på Janusz Korczak, barnläkare, pedagog och författare i 1900-talets Polen, en tidig kämpe för barnens rättigheter och som förespråkade varje barns rätt till respekt. En av Korczaks tankar var att barn formas inte bara av det vi vuxna säger, utan i högsta grad av det vi gör, hur vi agerar. Korczak levde och dog som han lärde. Han bidrog till att förändra vårt sätt att se på barnen. Korczaks böcker, bl a Hur man älskar ett barn och Barnets rätt till respekt, har betytt mycket för mig, och gör det fortfarande. Korczaks tankar, gärning och initiativ bidrog till den första konventionen kring barnens rättigheter.

Tack till yngsta sonen för musikvideon, till Korczak som visade oss att det går att göra skillnad, till Rädda Barnen, UNICEF, Atsu, Childhood Foundation, Västerås Barnombud, Barnombudsmannen, BRIS, Unga brottsofferjouren, till er som är god man till ensamkommande barn och unga. Till alla andra vardagshjältar som varje dag kämpar för varenda unge, och för barns och ungas rättigheter.

Och så tycker jag att Riksdagens ledamöter ska göra slag i saken och göra Barnkonventionen till svensk lag.

Se gärna:
Svenska Korczaksällskapet
Berliners blogg: Barnets rätt till respekt - Janusz Korczak
En av mina gästkrönikor på motargument.se: Janusz Korczak och barnets rätt till respekt
Pedagogiska magasinet/Leif Mathiasson: Hur man älskar ett barn?
Anne-Marie Körling: Barndomen är inte något före vuxenlivet - barndomen ÄR!
Pedagogiska magasinet/Birgitta Qvarsell: Rätten till respekt - svårt i praktiken?

Gästkrönikör på motargument.se: Janusz Korczak och barnets rätt till respekt

Jag har vid flera tillfällen tidigare skrivit och bloggat om Janusz Korczak. Läkare, pedagog och författare. Mannen med den fantastiska livsgärningen fylld av engagemang för barn. Mannen som i mycket la grunden till den första barnkonventionen.

Nu är jag gästkrönikör på sajten motargument.se ("För dig som vill argumentera mot främlingsfientlighet") med en artikel som tidigare varit publicerad i Frisinnad Tidskrift:
Janusz Korczak och barnets rätt till respekt

Här är några artiklar och bloggar om varför jag tycker att Barnkonventionen ska bli svensk lag;
Stärk rättighetsperspektivet med Barnkonventionen som svensk lag
Aftonbladet: Barnkonventionen bör bli svensk lag
Mälarnet city: Barnkonventionen som svensk lag
Västerås Barnombud bloggar: Fredagsmys

Rädda Barnen om Barnkonventionen
UNICEF om Barnkonventionen

Gömda flyktingbarn får rätt att gå i skola

Äntligen.
Idag har Regeringen och Miljöpartiet kommit överens om ett förslag som ska ge gömda flyktingbarn (dvs ofta barn till papperslösa flyktingar) rätt att gå i skola.
En fråga som bl a Rädda Barnen och UNICEF arbetat för länge.

En verkligt god nyhet på FN-dagen!

Sverige har tidigare fått kritik för att vår lagstiftning inte ger alla barn rätt att gå i skolan. Detta strider mot FN:s konvention om barns rättigheter. Om Barnkonventionen varit svensk lag, så hade vi sannolikt inte behövt vänta så här länge på att alla barn i Sverige skulle ha den självklara rätten att gå i skolan.

Barnkonventionen

Artikel 2
Alla barn har samma rättigheter och lika värde. Ingen får diskrimineras.

Artikel 28–29
Alla barn har rätt till gratis grundskoleutbildning. Under- visningen bör förbereda barnet för livet, utveckla respekt för mänskliga rättigheter och fostra i en anda av förståelse, fred, tolerans och vänskap mellan folken.

Heder åt Frida Johansson Metso, dåvarande ordförande för LUF, som tog upp detta krav för några år sen och fick ett enhälligt beslut på att Folkpartiet skulle driva frågan.

Se även min blogg från mars 2011 om när beslutet fattades (det tar tid innan politiska beslut blir verklighet!): Gömda barns rätt att gå i skolan
Här finns några länkar:
Regeringen
SVT
GP
Lotta Edholms blogg
EKOT

Barnafrid - om Barnkonventionen på FN-dagen

Idag den 24 oktober firar vi FN-dagen för att högtidlighålla FN-stadgan.
Just idag är det 65 år sen den trädde i kraft.

Ansgarskyrkan i Västerås hade därför idag en temagudstjänst om mänskliga rättigheter. Och jag var inbjuden dit för att tala om FN:s konvention om barnets rättigheter; Barnkonventionen. Genom hela gudstjänsten gick en fin tråd av barnperspektiv med "Det gåtfulla folket", barn som på ett personligt sätt tolkade några av artiklarna i konventionen och en predikan om ansvar och att vara uppmärksam på olika värderingsskalor och att inte göra skillnad på människor. När vi värderar hälsa högt - hur ser vi då på dem som inte är friska? När vi värderar kunskap högt - vems röster är det då som inte får komma till tals?

Här kommer mitt anförande om Barnkonventionen - möjligen är detta skrivna något längre än det talade ordet.

Det behövs en rejäl synvända i det svenska samhället.
Hos lärare, föräldrar, grannar, polis, socialsekreterare, politiker, åklagare, domare.
Hos oss alla.
Vi behöver alla vända på perspektiven. Från vuxenperspektiv till barnets.
På riktigt. I alla situationer. Lära oss mer om hur barn fungerar. Agerar. Reagerar.

För de flesta barn är Sverige ett bra land att leva i.
Men inte för alla.
Vi vuxna behöver göra vårt allra, allra yttersta för att stötta de barn som har det svårt. Så att alla barn får en så bra uppväxt som det någonsin går.
Så att barnen får vara barn. Så att vi får barnafrid i Sverige.

För drygt 20 år sedan antog FN Barnkonventionen.
En av de centrala principerna är att barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barnet.
Barnets bästa i främsta rummet. Så lätt att säga. Så svårt att göra till verklighet.

Totalt innehåller Barnkonventionen 54 artiklar, varav 41 är ”sakartiklar” och slår fast vilka rättigheter varje barn ska ha. Resten av artiklarna handlar om hur staterna ska arbeta med konventionen.

Sakartiklarna ska läsas som en helhet. Det går med andra ord inte att lyfta ut en sakartikel och läsa den helt skild från de andra. Man brukar tala om att konventionen är ”hel och odelbar”.

Fyra av sakartiklarna i barnkonventionen är huvudprinciperna och är vägledande för hur helheten ska tolkas.
• Artikel 2 slår fast att alla barn har samma rättigheter och lika värde.
Ingen får diskrimineras. Barnkonventionen gäller för alla barn som befinner sig i ett land som har ratificerat den.
• Artikel 3 är den som säger att det är barnets bästa som ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barnet. Begreppet ”barnets bästa” är konventionens grundpelare. Vad som är barnets bästa måste avgöras i varje enskilt fall.
• Artikel 6 säger att varje barn har rätt att överleva, leva och utvecklas. Och då handlar det inte bara om barnets fysiska hälsa. Utan också om den andliga, moraliska, psykiska och sociala utvecklingen.
• Artikel 12 handlar om barnets rätt att uttrycka sina åsikter och få dem beaktade i alla frågor som berör honom eller henne. När åsikterna beaktas ska hänsyn tas till barnets ålder och mognad.Det handlar inte bara om att barnet ska få uttrycka sin åsikt utan också om att vi verkligen ska lyssna på det som sägs, att vi ska respektera barnets åsikt.

Självklart har Barnkonventionen gjort skillnad under dessa 20 år. Stora framsteg har gjorts för barns rättigheter. Men ändå vill jag påstå att kampen för barns rättigheter långt ifrån är slutförd. Inte ens i Sverige, där många barn har det bra.

Jag menar därför att det är dags att göra Barnkonventionen till svensk lag.

Alltför många barn mår psykiskt dåligt. Alltför många barn blir inte lyssnade till. Alltför många barn sviks av samhället, av oss vuxna, när de behöver oss som allra bäst.

Stat, kommun och landsting ska inte ta över föräldraansvaret. Men när föräldrarna av olika anledningar inte klarar att ta sitt ansvar. När föräldrarna behöver professionellt stöd för att stötta sitt barn. Eller när en förälder eller annan vuxen utövar sin vuxenmakt på sätt så att barnet far illa. Då måste vi ha ett system som helhjärtat tar barnets perspektiv. I tid.
Samhället måste säkerställa barnets rätt till skydd, stöd och säkerhet.

Barnafrid handlar inte bara om de mest utsatta barnen. Det handlar också om att skapa ett samhälle som är bra för alla barn. Där barnen får utvecklas utifrån sina individuella förutsättningar.
Där barn får vara barn.

Här har förskola och skola en viktig roll. Barn och ungdomar är olika, därför måste skolan välkomna mångfald. Varje elev ska mötas av höga förväntningar och krav. Stimulerande utmaningar ska ges åt var och en efter förutsättningar och behov. Det barn som behöver extra hjälp ska få det. Och det barn som kan spänna sin båge högre högre ska ges möjlighet att göra det. Lusten att lära måste tas tillvara och uppmuntras.

Barn som mår bra blir kloka vuxna.
Ett samhälle där barnen har det bra, är ett gott samhälle.

Vi talar ofta om Barnkonventionen - men att alltför få har verkligen läst den. Och ännu färre har förstått den.

Sverige var ett av de första länderna att skriva under FN:s konvention om barnets rättigheter. Det skedde år 1990 och då gjordes bedömningen att det inte behövdes några lagändringar för att uppfylla konventionens krav.

Så stora brister påtalades dock under åren som följde att en utredning tillsattes 1996 för att se över hur svensk lagstiftning och praxis förhöll sig till konventionen. Utredningen kom fram till att om Barnkonventionen skulle förverkligas så behövde svenska lagar successivt anpassas till konventionen.

Efter snart 20 år vet vi att Barnkonventionen fortfarande inte fått fullt genomslag. Gång på gång uppdagas brister i lagstiftningen.
* Det handlar exempelvis om att barn inte har rätt till vård om en av föräldrarna motsätter sig det.
* Och att gömda flyktingbarn inte är garanterade skolgång.
* Barnperspektivet får ge vika i asylärenden med hänvisning till att utlänningslagen väger tyngre än Barnkonventionen.
* Och under förra hösten låg det ett lagförslag på riksdagens bord som i sin utformning stred mot Barnkonventionen. En ny lagtext som bl a inte tog hänsyn till barns rättighet att inte hållas åtskilt från sina föräldrar och som heller inte tog hänsyn till att ansökningar från familjer som vill återförenas över statsgränser ska behandlas positivt, snabbt och humant. Ett lagförslag som det krävdes åtskilligt arbete för att ändra på. I den lag om försörjningskrav vid anhöriginvandring som slutligen klubbades i våras fanns barnperspektivet dock med. Försörjningskrav inte ska kunna splittra barnfamiljer!

Sverige är ett bra land att leva i för många barn - men inte för alla.
FN:s barnrättskommitté har genom åren gett Sverige kritik för brister i efterlevnaden av Barnkonventionen. En anmärkning handlar om de stora skillnaderna i kommunernas stöd till barn i utsatta situationer. Förra året kom ett färskt exempel på detta då Socialstyrelsen presenterade en rapport som visar att många kommuner inte uppmärksammar barn som bevittnat våld i familjen och att barnen inte får den hjälp de har rätt till. Få kommuner har en samlad strategi för arbetet med Barnkonventionen. Myndigheter väger inte alltid in barnens bästa i beslut som rör dem. Många gånger får barn inte göra sina röster hörda.

Anpassningen av svenska lagar och praxis till Barnkonventionen tar för lång tid.
När nationell rätt står i konflikt med Barnkonventionen så är det svensk lag som gäller.
Jag menar att det borde vara Barnkonventionen som väger tyngst. Det behövs en starkare ställning för Barnkonventionen. Inte enbart i högtidstalen utan i den dagliga verkligheten. FN:s barnrättskommitté rekommenderar att Barnkonventionen antas som svensk lag. Barnombudsmannen, Unicef och Rädda Barnen vill också ta detta steg.

Om Barnkonventionen gällde som lag skulle vi inte behöva invänta lagförslag om att även gömda flyktingbarn ska få gå i skola i Sverige. Barn skulle säkerligen få komma till tals i högre utsträckning än idag vid vårdnadstvister, vid utredningar inom socialtjänsten och i asylprocesser. Större krav skulle då ställas på att beslutsfattare, myndigheter och domstolar har kompetens om barns behov och rättigheter. Barnkonventionen skulle också kunna åberopas i domstol.

FN:s konvention för barnets rättigheter är ett fantastiskt dokument.
Men vi har en bit kvar innan vi kan säga att vi uppfyller alla de goda intentionerna i konventionen.

"Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land."
Varför slår denna sång om det gåtfulla folket an så många strängar i så många av oss vuxna?
Kanske är det så att den kallar fram minnen och känslor som vi puttat långt bort i vårt vuxna medvetande?
Kanske gör orden i sången att vi förflyttas till det där landet som för inte så fasligt länge sedan, nästan alldeles nyss, inte alls var så främmande för oss.
För visst var vi en gång, alldeles nyss, den där flickan som gjorde en ö av 15 kuddar?
Och den där pojken som fann ett nytt Samarkand på sin grind?
Och inte var det egentligen så fasligt länge sedan vi sjöng om kottar?
Och gjorde allt som vi snuddade vid till glass.

Jag vet inte hur ni har det i era gömmor, men jag har kvar några av de fina stenar som jag samlade på. De hjälper mig att minnas.
Och låt oss hålla kvar de där minnena i vår dagliga gärning. Så att vi minns hur det var. Så att vi gör vårt yttersta för att låta barnen vara barn.
Och låt oss hjälpas åt att skapa barnafrid i Sverige.

Ett samhälle som ser till sina allra minsta, sina mest utsatta, det är ett är samhälle som även är bra för oss vuxna, oss starka.
I det gåtfulla folkets främmande land finns det riken som ingen av oss tar ifrån dem.
Det varken vill eller kan vi.
Men låt oss göra även vårt gemensamma land till ett rike med barnafrid.
För ett samhälle där barnen har det bra, det är ett gott samhälle.

Mer om Barnkonventionen som svensk lag:
En av mina riksdagsmotioner finns här.
Debattartikel i Aftonbladet tillsammans med Erik Ullenhag och Solveig Hellquist finns här.
Och en annan debattartikel i VLT.
Ett av mina nyhetsbrev, Berlinerbrev 0912 finns här.
Marianne Åhman
Per Altenberg
Ulf Nilsson
Helena von Schantz
Anne-Marie Ekström
Jan Rejdnell
Gabrielle Peteri
Lars-Nila Lasko
Liberati skriver här och här.
Och här är Folkpartiet liberalernas barnpolitiska program; Se till mig som liten är.

Bra beslut om Barnahus Västmanland

Styrelsen i Landstinget Västmanland fattade nyligen det kloka beslutet att godkänna att verksamheten vid Barnahus Västmanland blir permanent från och med i höst (1 oktober).

Några kommuner i länet har redan fattat samma beslut. Förhoppningsvis, och sannolikt, kommer alla huvudmännen att besluta att fortsätta sin medverkan och ställa sig bakom att permanenta verksamheten. I Barnahus Västmanland samverkar olika myndigheter och verksamheter i länet: Åklagarkammaren, Polismyndigheten, samtliga kommuner (socialtjänsten) och Landstinget Västmanland (barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, och barnkliniken). Barnahus Västmanland har bedrivits som projekt sedan hösten 2007.

Idén om Barnahus kom ursprungligen från Rädda Barnen som driver frågan på ett målmedvetet och framgångsrikt sätt. Folkpartiet liberalerna har också länge haft Barnahus på vår politiska agenda och många folkpartister runt om i landet arbetar för denna fråga.

Barn som misstänks ha utsatts för våld och övergrepp har rätt till en barnanpassad, rättssäker utredning samt till skydd och stöd. Inom verksamheten på ett Barnahus samverkar myndigheter på ett barnvänligt sätt. Varje insatt krona i ett Barnahus ger mångdubbelt i vinst. Och ett mänskligare och tryggare samhälle.

Läs gärna rapporten "Det viktigaste är att blir trodd när det är nå´t jobbigt”
- en studie av Barnahus Västmanland.

Här är min första motion om Barnahus när jag kom in i riksdagen och kunde arbeta med frågan här.

Medlemmarna på Folkpartiet liberalerna och Liberala Kvinnor Västmanland uttalade tidigt sitt stöd för Barnahus Västmanland och sedan för att permanenta verksamheten. Här är en artikel i VLT där jag och Västmanlands folkpartister skriver att vi i alla de politiska sammanhang där vi är engagerade kommer att arbeta för att verksamheten ska fortsätta efter projekttidens utgång.

Se Folkpartiets barnpolitiska program, "Se till mig som liten är" där det bl a står att Barnahus behövs över hela landet.

Korczaks tankar - grunden till den första barnkonventionen

I det senaste numret av Frisinnad Tidskrift (2010-2) har jag en artikel publicerad om barnläkaren och pedagogen Janusz Korczak.

I trettio år levde han tillsammans med övergivna barn på barnhem i Warszawa. Han skapade en verksamhet som byggde på barnens demokratiska och aktiva deltagande i sin egen vardag.

Korczak ansåg att det oftast är barnen som drabbas värst av det onda i tillvaron. Och att det är roten till mycket av världens elände - barnens förutsättningar att forma framtiden i andra banor omintetgörs. Fred och frihet, utveckling och framtid beror på hur vi förhåller oss till barnen. Hela Korczaks verksamhet kan sägas vara ett projekt för fredsfostran.

Korczaks människosyn var allas lika värde. Av detta följde ett moraliskt engagemang för rättvisa och social jämlikhet. För stöd åt svaga och förtryckta. Också barnen gjordes delaktiga i detta engagemang. Ett genomgående drag i Korczaks arbete var att han bejakade barnens upplevelser av tillvaron. Han försökte inte släta över de olika former av social nöd och orättvisa som många av barnen upplevt på nära håll.

Hos Korczak finner man alltså både ett starkt engagemang i moraliska frågor och en medveten betoning av den vuxnes aktiva ansvar i fostran och undervisning. Med sin grund i respekten för barnet blev han dock aldrig moraliserande.

Korczaks tankar om barns rätt till respekt bidrog till att lägga grunden för den första barnkonventionen. Den som vill läsa mer om dagens Barnkonvention kan göra det på Rädda Barnens och UNICEFs hemsidor. Den som vill läsa om varför jag arbetar för att göra Barnkonventionen till svensk lag, kan göra det här och här. Och här kan du läsa Folkpartiets barnpolitiska program "Se till mig som liten är" som bland många bra reformer också innehåller att Barnkonventionen ska bli svensk lag.

Läs gärna Janusz Korczaks böcker. T ex "Barnets rätt till respekt" och "Hur man älskar ett barn". Och läs gärna också om Svenska Korczaksällskapet.

Ideella föreningar och momsen

Det mesta kretsar kring erkännandet av Folkmordet 1915 just nu.
Dock fortlöper det vanliga riksdagsarbetet, så sedan lunch har jag varit i Kammaren på skattedebatt.

Gunnar Andrén (FP) var excellent, sa så här om jobbskatteavdraget, bland många andra höjdarformuleringar; Jag har bara hört 171 personer i Sverige som tycker att de har fått för mycket pengar i börsen. Bara 171 personer. Och de sitter alla i den här kammaren. Gunnar syftade naturligtvis på de 171 röd-gröna ledamöterna.

Här kommer mitt anförande (är inte helt säker på att jag sa exakt som jag skrivit i detta manus) - som handlade om hur viktigt det är att vi underlättar för de ideella föreningarna och registrerade trossamfunden i Sverige och inte försvårar och fördyrar, som tyvärr blir fallet om vi inte hittar ett bra sätt att hantera det EU-direktiv som vill att vi tar bort momsundantaget.

Fru Talman
Jag yrkar bifall till Skatteutskottets betänkande 2009/10: SkU28.
Som handlar om den ideella sektorns mervärdesbeskattning.

Och då känns det nödvändigt att starta med de ideella krafternas betydelse för vårt samhälle.

För det är just den kamp som människor fört utifrån sitt ideella engagemang som är och har varit grunden i den svenska demokratin. Allmän och lika rösträtt, till exempel, vars symbol, Blåklinten, som jag och andra folkpartister med stolthet bär - allmän och lika rösträtt vi hade aldrig varit där vi är idag om inte de ideella krafterna hade funnits. I Sverige har också social reformer ofta initierats av folkrörelserna. De ideella krafterna har varit och är av fundamental betydelse för det goda samhället.
Krafter där enskilda människor, grupper och organisationer agerar tillsammans för gemensamma intressen.

Alliansregeringen presenterade i höstas den första propositionen någonsin om den ideella sektorns betydelse – Politik för det civila samhället. Och som vi biföll här i Kammaren förra veckan.
Det här är ett stort och viktigt erkännande av de ideella krafternas betydande roll i det svenska samhället.

Målet för Allianspolitiken är att förbättra villkoren för det civila samhället som en central del av demokratin. Vi från politiken ska stärka förutsättningarna för det civila samhället att bidra till samhällsutveckling och välfärd.


Fru Talman
Tusentals människor ställer dagligen upp i olika verksamheter där man gör en fantastisk samhällsinsats. Det gäller idrottsrörelsen, olika intresseorganisationer, kyrkor och samfund, Rädda Barnen, Röda Korset, ungdomsorganisationer, handikapprörelsen, pensionärsföreningar, nykterhetsrörelsen och kvinnojourer – för att nämna några av väldigt, väldigt många ideella föreningar. Genom de ideella organisationerna kan människor gemensamt lösa ett problem eller möta ett behov och samtidigt ge röst åt de som vanligtvis inte gör sin röst hörd.

För att komma lite mer till saken - skattefrågan;
Allmännyttiga ideella föreningar och registrerade trossamfund som bedriver verksamhet som de inte behöver betala inkomstskatt för - och de behöver idag inte heller betala någon moms för omsättning som görs i denna verksamhet.

Mervärdesskatteutredningen kom för några år sedan fram till att denna momsbefrielse inte är förenligt med EG-rätten. EU-kommissionen har också i en formell underrättelse till Sverige uppmärksammat detta. Och nyligen kom en utredningen med olika förslag om hur de svenska momsreglerna ska anpassas till EG-rätten.

Jag menar - att även om vi i ska rätta oss efter EU-direktiv, så måste utgångspunkten för oss i Sverige vara att undvika förändringar i momsreglerna för ideella föreningar och trossamfund.

Folkpartiets, och Alliansens, fokus ligger på att förenkla och stödja de ideella organisationernas verksamhet – inte att försvåra och fördyra.

Fru Talman
Låt mig ta exemplet idrottsrörelsen: som är vår största folkrörelse.
Den engagerar, entusiasmerar, fostrar och får människor att växa. Över 20.000 föreningar är anslutna till Riksidrottsförbundet och tillsammans samlar de fler än 3,5 miljoner medlemmar. Det ansvar som idrottsrörelsen tar för att fostra våra ungdomar till ansvarstagande medborgare som förstår värdet av demokrati och mänskliga rättigheter är också ovärderligt.

Folkpartiet vill bidra till att idrottsrörelsen kan fortsätta vara levande och till att fler människor lockas till fysisk aktivitet. Vår syn är att både elitidrott och breddidrott är nödvändiga och beroende av varandra.

Det finns mycket som FP vill göra för idrotten – det handlar om allt från att
* Att kommunerna ska se till att alla barn kan simma
Till att;
* Förtydliga reglerna kring sponsring så att företag garanteras full avdragsrätt för dessa.

Och inte minst viktigt, är att inte försvåra genom nya skatteregler.
Att idrotten och andra ideella föreningar skulle få mindre pengar att röra sig med vore givetvis mycket olyckligt.
Men det handlar inte bara om pengar. Ändrad moms- och skatteplikt skulle också innebära en stor ökning av många föreningars regelbörda.

Jag, liksom säkert många andra i Skatteutskottet, har ofta kontakt med många olika ideella föreningar på våra hemmaplaner. Både som privatpersoner och som politiker.
Och för många föreningar, det är jag övertygad om, skulle det i praktiken bli omöjligt att ens hitta en kassör för sin verksamhet om det blir mer omfattande krångliga regler.

Många lekmän drar sig redan idag för att ta på sig uppdrag som kassör eftersom den administrativa bördan och risken att oavsiktligt göra fel blir för stora.De kassörer som finns inom den ideella sektorn, lägger redan idag mycken tid och engagemang för att stötta sin förening genom att sköta dess ekonomi.
Folkpartiet vill inte tynga dem ytterligare.

Och inte heller medverka till att engagerade personer i framtiden inte tar på sig uppdraget som kassör i en ideell förening.

Det är inte rimligt att bidra till en ytterligare krångligare situation för dessa kassörer, det är inte rimligt att öka den administrativa bördan för knappa ideella krafter.

Fru Talman,
Jag menar att det är oerhört viktigt för det ideella Sverige att de regler som vi så småningom inför här, underlättar för föreningarna istället för att fördyra och komplicera.

Och jag är därför nöjd med att vi i Skatteutskottet är så tydliga i vårt betänkande.
Vi menade redan förra året att de allmännyttiga ideella föreningarna och trossamfunden även i fortsättningen bör få en så positiv behandling som möjligt när det gäller momsen.
Och nu understryker att det kommande förslaget till riksdagen bör innefatta en helhetsbedömning av påverkan på den ideella sektorn.
Vi skriver också uttryckligen att det är viktigt att de sammanvägda förslagen som kommer under nästa mandatperiod INTE innebär en försämring.

Låt mig avsluta med vad en av våra unga folkpartister, Anna Lundberg i Hallstahammar som är mycket engagerad i svensk ridsport har sagt i frågan. Hon säger:
Det ideella föreningslivet är viktigt! Låt inte omständlig administration döda idrotten!
Jag kan inte mer än att hålla med henne.