Huset som Dizengoff byggde

Att bygga ett hus.
Att forma en stad.
Att utropa en stat.

Våren 1909 samlades 66 familjer på sanddynorna norr om Jaffa för att dela upp marken som de gemensamt hade köpt där. Fördelningen av marken skedde medelst lottning, där snäckor användes som lotter. Tomtgränserna ritades upp i sanden. Husen de byggde blev starten till Tel Aviv - då en förort till Jaffa. Visionen var en modern trädgårdsstad.

Enligt guiden som jag lyssnade på igår bestämde sig familjerna omgående för att två saker var viktiga att ordna tillsammans; tillgång till färskt vatten och ett café. Viktiga prioriteringar! Brunnen grävdes på samma ställe som snäcklotteriet hade skett. Och kaffestället (The first kiosk, som den kallas) på Rothschild Blvd finns fortfarande kvar (och har gott kaffe). Och ja, en av tomterna lottades tydligen inte ut, utan reserverades för den skola som hade startats några år tidigare. Vatten, kaffe och utbildning - alla goda ting är tre.

En av dem som var med på stranden var Meir Dizengoff. Läs gärna mer om honom, för han verkar ha varit en synnerligen initiativrik och framsynt herre - mycket aktiv i utvecklingen av staden. Till att börja med som affärsman och ordförande i kvartersföreningen (min benämning), så småningom som Tel Avivs första borgmästare. Entreprenörskap, samhällsbyggnad, teknisk utveckling, idrott och kultur verkar ha varit angelägna områden för Meir Dizengoff. Huset som han och hans fru Zina byggde gjordes så småningom om till Tel Aviv Museum of Art och skänktes till staden.

När David Ben-Gurion (ledare för Haganah, Israels första premiärminister mm mm) den 14 maj 1948 utropade Israel till självständig stat skedde det i just detta hus. Som nu därför kallas Independence Hall. Enligt guiden som jag nämnde tidigare, så bjöd man mycket konfidentiellt in 300 gäster till när självständighetsförklaringen skulle läsas upp. Varpå nyheten var förstasidesstoff dagen efter att inbjudningarna hade gått ut - och massor av människor kom för att delta. Golda Meir var förresten av av dem som skrev under självständighetsförklaringen.

Innerstaden Tel Aviv har idag ca 400.000 invånare och i hela Tel Aviv-regionen, inkl förorter mm, bor ca 3.3 miljoner människor. 13 stränder på en ungefär 1.5 mil lång strandremsa. Massor av företag, restauranger, butiker, museer mm.

Ordspåk:
In Jerusalem - you pray
In Haifa - you pay
In Tel Aviv - you play
Men det där sista vet jag inte riktigt om det stämmer - idag är Tel Aviv Israels ekonomiska och finansiella centrum, en hel del av Israels välstånd kommer även härifrån, så bara lek är det väl inte hela tiden.

Några länkar:
Visit Tel Aviv-Yafo
Israel
Israeli Declaration of Independence
Dinzengoff square
Dizengoff center - Tel Avivs första shoppingcenter
Ett resereportage från förra året i Vagabond: Tel Aviv - mellanösterns lyckliga bubbla

Se också mina tidigare bloggar:
Funktion och vacker form - White City
On a rooftop in Tel Aviv - om apelsinjuicen och annat i Jaffa
Om Israel. Och vatten. Och high-tech. Och en hel del till.
Trädens födelsedag

Funktion och vacker form - White City

Det finns en speciell tjusning med vackra hus.
Hur arkitektens skicklighet och känsla formar människors hem. Arbetsplatser. Kulturbyggnader.
Och en stads hela miljö.

I Tel Aviv vandrade jag runt i timmar i Vita Staden /White City. Fötterna gick och gick medan jag spanade uppåt och kikade runt hörnen på några av de 4 000 modernistiska byggnaderna - i bland annat Bauhaus-stil och med många influenser från annan modern arkitektur (Le Corbusier mfl). Byggnaderna är ritade av tyska judiska arkitekter som immigrerade från Nazityskland till Palestina. Och som en fotnot kan noteras att nazisterna var starkt kritiska till modernistisk arkitektur som de ansåg var själlös. Bauhausskolan (där konst, arkitektur och design flätades samma med konsthantverk) stängdes av nazisterna 1933.

Funktion, skönhet och enkelhet - intrycket av ljus och modernitet står sig över tiden. En vandring för kropp och själ, men där jag ibland blev beklämd över att flera av byggnaderna var riktigt illa underhållna. Ändå lyste skönheten igenom (åh, dessa balkonger, takterasser, fönster...) - och jag blev åter glad när jag senare fick veta att det pågår ett omfattande restaureringsprogram.

När husen i Vita staden uppfördes på 1930-talet ingick de i ett helhetstänk för uppbyggnaden av Tel Aviv (med Patrick Geddes som stadsplanerare). Många gånger kombinerades olika funktioner - t ex byggdes flera av husen på en särskild sorts pelare, som gjorde att huset kyldes ner när vinden blåste under det, samtidigt som marken under huset användes till lekplats för barnen. Så här står det på Wikipedia apropå stadsplaneringen:

The apartment blocks provided a variety of services such as childcare, postal services, store, and laundry within the buildings themselves. Additionally, having a connection to the land was viewed as extremely important, so residents were encouraged to grow their own vegetables on an allotment of land set aside next to or behind the building. This created a sense of community for the residents, who were in the main, displaced people from differing cultures and origins.

White City i Tel Aviv utnämndes 2003 till ett världsarv av UNESCO och har det största antalet byggnader av denna typ i världen. Så här står det bland annat i motiveringen:

The White City of Tel Aviv is...an outstanding example of new town planning and architecture in the early 20th century, adapted to the requirements of a particular cultural and geographic context.

Bauhaus Center i samma område är också väl värt ett besök. Eftersom jag särskilt gillar museibutiker, så tillbringade jag en bra stund på centrets shop.
Många, många vackra och roliga saker finns det där.
I påsen på vägen tillbaka till hotellet fanns en utsökt vacker liten mezuzah i glas. Den förtjänar en egen blogg, vid tillfälle.

Fler länkar:
Här finns foton på många av de häftiga husen.
White City Tel Aviv
UNESCOS världsarvslista för västra Asien

On a rooftop in Tel Aviv - om apelsinjuicen och annat i Jaffa

Tel Aviv.
Vårens kulle.

Satt igår kväll på ett hustak, blickade ut över Medelhavet och försökte fånga känslan.
Ord som bedårad, omfamnad, betagen o dyl stämde inte riktigt.
Staden är alldeles för intensiv.
Kanske var jag tagen, helt enkelt.
Lite berusad av pulsen.
Och av vänligheten. Artigheten.
Humorn.

Hade under eftermiddagen strosat runt i Jaffa (Yafo, יפו, Jafo, يافا Yāfā), den arabiska stad som många judiska immigranter anlände till under 1800-talet - på flykt undan förtryck och antisemitism i Europa.
Jaffa - som räknas som en av världens äldsta städer, idag en del av Tel Aviv-Yafo.
Jaffa - fick jag lära mig igår - som Jona, enligt Bibeln, seglade ut från innan han blev slukad av valfisken.
Klippan som Andromeda enligt grekisk mytologi blev fastbunden vid för att blidka Poseidon, ligger utanför Jaffa.
Fyren som hela tiden den var igång (1865-1966) drevs av medlemmar från samma armeniska familj.
Nalaga'at Center nere i Jaffa hamn - ett kultur- och teatercenter som drivs av döva, blinda och döv-blinda. Där vi ägnade en oförglömlig stund åt att försöka få kläm på vilka tecken i det hebreiska teckenspråket som bäst motsvarade vilka bokstäver i det latinska alfabetet.
Dessvärre hade jag inte möjlighet att vara med på någon teaterföreställning (de översätts vad jag förstår genom tal, tecken och textremsor till hebreiska, arabiska och engelska) - men de lär inte vara lika något annat.

Och den färskpressade apelsinjuicen är godare än god.

Här finns mer information om (och bilder från) Jaffa:
Wikipedia Academy
Virtual tourist
Tel Aviv Yafo Tourism
EpochTimes
Menorah