Anders O Björkman: Om Seyfo och hur folkmordet då känns igen i Islamiska statens (IS) terror idag

Svenska Dagbladets kulturchef Anders O Björkman har idag en läsvärd krönika där han beskriver folkmordet på armenier, assyrier, syrianer, pontiska greker och andra kristna, då 2 miljoner kristna mördades eller försvann i det osmanska Turkiet. I krönikan skriver han:

De här snart 100 år gamla berättelserna känns spöklikt bekanta när vi får rapporter om terrororganisationens Islamiska statens (IS)vedervärdiga framfört i dagens Irak; bestialiska massavrättningar, råa våldtäkter och kidnappningar av kvinnor. Och det är samma folk som drabbas...

Björkman skriver också:

Bilderna på hur oskyldiga människor halshuggs eller mördas med nackskott påminner oss om några av de vidrigaste brotten i vår moderna historia: Auschwitz, Srebrenica, Rwanda. Händelser som har fått mänskligheten att utbrista "Aldrig mer!". Men menar vi allvar med detta? I så fall måste världssamfundet agera för att stoppa mördandet i norra Irak innan det är för sent.

Och:

En annan, nog så viktig uppgift här på hemmaplan är att se till att det hatiska gift som just nu genomsyrar Mellanöstern - i Syrien, i Irak, i Israel/Palestina - inte sprider sig till Europa och Sverige. Tyvärr finns redan tendenser på att så sker; hatbrott som riktar sig mot judar är ett skrämmande exempel. För att stävja en sådan utveckling har våra politiker ansvar för att besinna sig och inte utnyttja Mellanösterns tragedier i inrikespolitiken. Ändå har redan nu vissa omdömeslösa politiker gjort uttalanden som eldar på islamofobi eller antisemitism.

Läs gärna hela krönikan: "Invånarna i den lilla bergsbyn räddade min familj"

Assyrier och syrianer kallar Folkmordet 1915 för Seyfo (Svärdets år). Armenierna kallar folkmordet för yeghern (katastrof) och grekerna kallar det för genoktonia (folkmord).

Här finns mer information om Folkmordet 1915
Här finns SKMA:s hemsida (Svenska Kommittén mot antisemitism).
Här några bloggar som jag skrivit om Seyfo/Folkmordet 1915:
24 april - Minnesdag för Folkmordet 1915/Seyfo
Det armeniska folkmordet var utan tvekan ett folkmord
Folkmordet 1915 - ett lackmustest på demokratin i Turkiet
Folkmord - en högst politisk fråga
Sveriges Riksdag erkänner Folkmordet 1915
Politikers uppgift när det gäller folkmord
Folkmordet 1915 och Seyfo

On a rooftop in Tel Aviv - om apelsinjuicen och annat i Jaffa

Tel Aviv.
Vårens kulle.

Satt igår kväll på ett hustak, blickade ut över Medelhavet och försökte fånga känslan.
Ord som bedårad, omfamnad, betagen o dyl stämde inte riktigt.
Staden är alldeles för intensiv.
Kanske var jag tagen, helt enkelt.
Lite berusad av pulsen.
Och av vänligheten. Artigheten.
Humorn.

Hade under eftermiddagen strosat runt i Jaffa (Yafo, יפו, Jafo, يافا Yāfā), den arabiska stad som många judiska immigranter anlände till under 1800-talet - på flykt undan förtryck och antisemitism i Europa.
Jaffa - som räknas som en av världens äldsta städer, idag en del av Tel Aviv-Yafo.
Jaffa - fick jag lära mig igår - som Jona, enligt Bibeln, seglade ut från innan han blev slukad av valfisken.
Klippan som Andromeda enligt grekisk mytologi blev fastbunden vid för att blidka Poseidon, ligger utanför Jaffa.
Fyren som hela tiden den var igång (1865-1966) drevs av medlemmar från samma armeniska familj.
Nalaga'at Center nere i Jaffa hamn - ett kultur- och teatercenter som drivs av döva, blinda och döv-blinda. Där vi ägnade en oförglömlig stund åt att försöka få kläm på vilka tecken i det hebreiska teckenspråket som bäst motsvarade vilka bokstäver i det latinska alfabetet.
Dessvärre hade jag inte möjlighet att vara med på någon teaterföreställning (de översätts vad jag förstår genom tal, tecken och textremsor till hebreiska, arabiska och engelska) - men de lär inte vara lika något annat.

Och den färskpressade apelsinjuicen är godare än god.

Här finns mer information om (och bilder från) Jaffa:
Wikipedia Academy
Virtual tourist
Tel Aviv Yafo Tourism
EpochTimes
Menorah

24 april - Minnesdag för Folkmordet 1915/Seyfo

Den 24 april 1915 förbjöds den armeniska tidningen Azamart i Konstantinopel. Och ett par hundra intellektuella, författare och journalister fängslades, försvann, mördades. Veckorna efter mördades tusentals ledande armenier. Detta var starten på massmorden på kristna minoriteter i Osmanska riket (nuvarande östra Turkiet); armenier, assyrier/syrianer/kaldéer och pontiska greker. Folkmordet utfördes genom avrättningar och tvångsdeportationer. Människor brändes till döds instängda i byggnader. Hundratusentals dog av hunger, törst och våld, under påtvingade dödsmarscher. Kvinnor våldtogs, fördes bort och såldes på slavmarknader. Barn togs från sina föräldrar. Offrens egendom och ägodelar konfiskerades.

Regimen ville turkifiera östra Turkiet. Det Osmanska riket tömdes i stort sett på sin kristna befolkning.

Ögonvittnesrapporter från utländska diplomater och missionärer ledde till att massakrerna fick stor uppmärksamhet i både europeiska och amerikanska massmedier. I Sverige spreds information om händelserna i många nyhetsartiklar och genom broschyrer och memoarer som skrevs av missionärer som varit ögonvittnen. De svenska diplomaterna i Konstantinopel rapporterade kontinuerligt till utrikesdepartementet i Stockholm om den pågående utrotningen av armenierna. De internationella reaktionerna var många, men de skedde i det tysta. Efter första världskrigets slut omgärdades folkmordet av tystnad och föll i glömska hos de flesta.


Mina tankar idag går till offren och deras anhöriga som bär smärtan med sig.


Läs mer: Folkmordet 1915

Politikers uppgift när det gäller folkmord

Jag vill tacka för allt stöd jag fått när det gäller omröstningen på torsdag - att erkänna Folkmordet 1915. Både det stöd som kommer från er som vill att Sveriges riksdag erkänner folkmordet. Och från er som inte har någon åsikt i sakfrågan men som tycker att detta är en fråga som varje riksdagsledamot självständigt ska ta ställning till - att det inte är någon fråga som handlar om att vi måste hålla ihop i Alliansen.

Det finns några saker som jag får frågor om och som jag gärna vill klargöra:

1. Är det riksdagen som ska definiera vad som är ett folkmord?
Det är inte det som denna fråga handlar om.
Att det de facto är ett folkmord - det är belagt. Det finns en lång rad forskare och jurister som står bakom detta. Bl a gjorde den oberoende organisationen ICTJ (International Center för Transitional Justice) i början på 2000-talet på uppdrag av den turk-armenska försoningskommissionen en prövning av dessa händelser i det Osmanska riket. Händelserna prövades i enlighet med FN-konventionen om förebyggande och bestraffning av folkmord. Och ICTJ:s slutsats var att alla kriterier för folkmordsbrott var uppfyllda.

På torsdag handlar det alltså inte om att riksdagen ska definiera eller pröva om detta är ett folkmord. Det vore fel.

Men eftersom den granskningen och prövningen redan är gjord, så är detta i allra högsta grad en politisk fråga. Och erkännandet en fråga för riksdagen.

Folkmord är inte en enskild nations sak.

2. Är denna typ av erkännanden viktiga?
Ja, det anser jag definitivt.
Ett erkännande visar respekt för de offer som dödades och förföljdes under folkmordet.
Ett erkännande visar också respekt för de minoriteter som finns kvar i Turkiet idag. Och för andra minoriter på andra håll i världen.
Och ett erkännande fungerar som en moralisk upprättelse för ättlingarna till de armenier, syrianer/assyrier/kaldéer och andra kristna minoriteter som föll offer för folkmordet. Så länge Folkmordet inte erkänns är det detsamma som att inte erkänna de oskyldigas lidande. Och lidandet fortsätter därmed generation efter generation.
Ett erkännande i Sveriges riksdag visar att vi sett det lidande som Folkmordet innebär. Ett erkännande här är också en markering mot Turkiets förnekande. Som behövs för att visa Turkiet att de behöver ta ansvar för sin historia.

3. Är ett erkännande bra för demokratiprocessen i Turket?
Ett folkmord består av en rad olika faser - det uppkommer inte ur intet.
Den sista fasen brukar sägas är förnekandet av folkmordet.
Och så länge folkmordet förnekas - ja då bäddar man för framtida förtryck.
Och försvårar försoningsprocessen.
Det går inte att förneka sådana övergrepp och komma vidare med försoningen.
Så min övertygelse är att erkännanden av Folkmordet 1915 är nödvändiga för att stärka de mänskliga rättigheterna i Turkiet.
Det är ju just detta som brukar summeras i sentensen "att lära av historien".

Mark Klamberg, vars kunnande i integritetsfrågor jag har stor respekt för, har ett annat resonemang - men kanske har jag missuppfattat honom eller så har han inte kännedom om de prövningar som gjorts juridiskt.