Om Israel. Och vatten. Och high-tech. Och en hel del till.

För en tid sedan arrangerade Samfundet Sverige–Israel Västmanland en galakväll för Israel.

I vänskapens tecken.

En mycket trevlig kväll med mycken musik och många entusiasmerande, personliga talare som berättade om varför de stödjer Israel. Som ambassadör Benny Dagan, riksdagsledamot Fredrick Federley, Samfundets ordförande i Västmanland Stefan Sturesson och dess generalsekreterare riks Bengt-Ove Andersson, landstingspolitikern Samuel Stengård, kommunpolitikern Maria Lindelöf och pastor Mats Nordén från Citykyrkan i Västerås.

Här nedan finns det tal som jag höll – även om jag kortade ner den talade versionen lite.
....................
Herr Ambassadör och andra kära vänner.

Jag känner en stark samhörighet och vänskap med Israel
- den enda demokratin i Mellanöstern.
Fortfarande den enda demokratin - även om det nu finns glädjande tecken på att andra länder är på väg.

Jag är hedrad över att delta i kvällens festligheter.
Och jag är glad att jag fått möjlighet att idag visa mitt stöd för Israel, för Israel behöver sina vänner.
Och, vilket är viktigt att betona, världen behöver också Israel.
....................
Vet du hur mycket 100 liter vatten kostar?
Det frågade min 11-åriga son förra veckan när han hade varit på studiebesök på Mälarenergis Reningsverk.
Nja. Att en liter mjölk kostar ca 8 kronor, det vet jag.
Men 100 liter vatten – nej det visste jag inte priset på.

100 liter kranvatten kostar ungefär 1 krona, sa sonen.
Tänk vad billigt! Och vatten ute i naturen i Sverige är ju helt gratis. Sa sonen.

Jag fick också veta att en person i Sverige förbrukar i genomsnitt ca 160 liter vatten per dygn och att Hässlö Reningsverk producerar 50 miljoner liter vatten varje dygn. Att den totala årsproduktionen vatten i Sverige är ca 1 kubikkilometer (1 miljard kubikmeter), och att det är lika mycket som om man skulle fylla Globen med vatten 1.650 gånger. Och så fick jag en lång rad med tips om hur vi kan minska vår vattenförbrukning och på så vis värna miljön. Till exempel att om man stoppar en kran från att droppa så kan man spara upp till 10 liter vatten/dygn.

I Västerås hämtar vi vårt vatten från Mälaren.
Vi har nästan obegränsad tillgång till detta livselixir.
Vatten.
I Sverige i stort, liksom i en hel del andra länder, har vi inte några större problem med att få fram vatten – vare sig dricksvatten av god kvalitet eller vatten för andra ändamål som vi behöver.

För såväl människor som för djur och växter är vattnet livsnödvändigt.
Rent vatten och sanitet är grundläggande rättigheter som alla på vår jord borde ha tillgång till.

Ändå saknar nästan 1 miljard människor rent vatten.
Varje dag dör, enligt WaterAid, 5.500 barn i sjukdomar som är orsakade av brist på rent vatten.

FN:s råd för mänskliga rättigheter antog nyligen en resolution om rätten till rent dricksvatten och sanitet. Resolutionen antogs enhälligt av rådets 47 medlemsstater. Sverige stod tydligt bakom beslutet genom att vara en av 60 medförslagsställare till resolutionen.

Vatten – en livsnödvändighet.
Som långt ifrån är en självklarhet för många i världen.

Inte heller i landet där det flödar av mjölk och honung är flödet av vatten en självklarhet. Israel har varit tvunget att ta vara på varenda droppe.
Både för sin egen del men också för att fredsfördraget mellan Israel och Jordanien innehåller ett villkor om att Israel måste leverera åtskilliga miljoner kubikmeter vatten till Jordanien varje år.

Israels vattenarbete har varit mycket framgångsrikt.
När nu behovet av vatten på många ställen i världen är akut och intresset för till exempel vattenåtervinning ökar – då har Israel en viktig roll i att fortsätta att dela med sig av sina mångåriga kunskaper, forskning, teknik och genomförande.

* Det handlar om vattenreningsteknik med hjälp av bakterier och ultraviolett ljus.
* Det handlar om avsaltningsanläggningar av stora format som omvandlar saltvatten till färskvatten. Med energisnål teknik.
* Det handlar om att Israel blivit världsledande på att rena avloppsvatten för att bevattna jordbruksmarken. Och att sedan återvinna vattnet igen.
* Det handlar om droppbevattning så att varje planta får exakt den mängd vatten den behöver.
* Det handlar om kunskap (och vilja) hos jordbrukarna att välja de grödor som ger mesta möjliga avkastning på minsta mängd vatten. Jag har t ex läst att i Kalifornien använder jordbrukarna ca dubbelt så mycket vatten för att få samma skörd som i Israel.

Att Israel varit tvungna – och skicklig på - att använda sina vattentillgångar på bästa möjliga sätt har inte bara betalat sig vad gäller jordbruksskördar utan även i export av vattenrelaterat know-how.

Idag finns mängder av israeliska projekt och samarbeten med människor, organisationer och företag i andra länder. Man har konstrakt med indiska staten och samarbetar med flera delstater där. Man tar emot unga australiensiska politiker för att de vill ta del av de vattenprojekt som finns i Israel. Franska ungdomar åker till Israel för att lära sig mer om miljöarbete och tillbringar en sommar med att plantera och ta hand om träd. Israel har samarbetsprojekt med jordanska och palestinska myndigheter.
Listan kan göras hur lång som helst.

Den israeliska miljöorganisationen Keren Kajemet (KKL – Den eviga fonden) har starkt bidragit till vattenutvecklingen i Israel.

KKL som startade 1901 är världens äldsta miljöorganisation.
Som faktiskt öppnade ett lokalkontor i Sverige redan samma år.
All verksamhet finansieras med donationer och bidrag från givare i hela världen.
Idag har KKL kontor i över 40 länder.

Och man sprider sina kunskaper om miljö och ekologi till andra länder och regioner genom olika typer av samarbete.

Under decennier har KKL köpt mark i Israel, planerat träd, dikat ur träsk, anlagt vattenreservoarer och utvecklat infrastruktur. Sumpmark har blivit skogar. Sand har blivit fruktbar jord. Många av kibbutzerna är grundade på mark ägd av KKL. Som också gav lån så att Tel Aviv kunde grundas 1909.

Fram till idag har KKL planterat över 230 miljoner träd och anlagt fler än 200 dammar och vattenreservoarer i Israel. Vattenreservoarer som används till konstbevattning, för att lagra vatten från vårfloderna, förbättring av grundvattnet.

Näst bäst i världen på att återvinna vatten är Spanien – där återanvänds ca 20 %.

Israel återvinner 80 % av allt vatten, det är den högsta återvinningsgraden i världen.

Att få öknen att blomstra är sinnebilden av Israel.
Och en sinnebild av liv.
Israel är idag det enda land i världen som har mer träd och kultiverad mark än vid 1900-talets början.
....................
Kära vänner,

Jag hyser stor beundran inför det som Israel åstadkommit.
Och då inte enbart inom vatten och miljöområdet.

• Israel etablerade till exempel en ögonklinik för sudanesiska flyktingar i Kenya, när en sådan behövdes.
• På uppdrag av Jerusalem AidsProject hjälpte israeliska volontärer för några år sedan somalier i ett flyktingläger.
• Och israeliska skolor har tagit emot flyktingbarn från Darfur.

• Israeliska företag förser 25 % av världens call-centers med hardware och software för att styra telefonsamtalen.
• Ett israeliskt företag är störst i världen på antibiotika.
• Israel har flest nystartade biotech-företag i världen per capita.
• Det ledande databaserade bibliotekssystemet i världen, som används i 70 länder, är israeliskt.
• Israeliska high-tech-företag har tagit fram tekniken till kameror i mobiltelefoner, tekniken för sms och röstsvar, man har tagit fram topp-utrustning när det gäller bröstcancerforskning.
• Israel har, efter USA, flest företag noterade på Wall Street börsen.

Och om ni orkar ni höra lite till;

Israel har per capita:
* Högst andel ingenjörer i världen
* Flest forskare och vetenskapsmän
* Högre andel patent än något annat land
* Flest doktorsavhandlingar
* Flest universitetsexamina per capita i världen
* Hög andel publicerade böcker per invånare (nr 2 efter USA)
* Flest museum

Ja, jag känner stor beundran inför det som Israel åstadkommit.
Och jag känner också beundran inför sättet som israelerna har gjort det på; kombinationen av kunskap, kultur och hårt arbete.

Det är inte utan att jag som svensk känner längtan efter, och kanske viss avund inför, det som – och nu vänder jag mig främst till Ambassadör Dagan - det som ni har gjort:

• ni har lyckats integrera miljoner invandrare
• ni har målmedvetet investerat i utbildning och forskning
• ni är världsledande inom high-tech industrin
• och ni har en fantastisk tillväxt

Förr sas det att Israel fick öknen att blomma.
Nu har Israel dessutom fått vetenskap, kultur och företagande att blomstra.
....................
Vi är många som har mycket att lära av Israel.
Inte minst genom att samarbeta med Israel.

Det är roligt att ikväll ha hört så många politiker som oavsett ideologi och partipolitisk hemvist känner samhörighet med Israel.

Och för mig som liberal är många av Israels kännetecken just de ord som jag ideologiskt bär nära mitt hjärta:

Frihet
Demokrati
Fri press och yttrandefrihet
Bildning
Kultur
Jämställdhet
Brain-power
Tekniktro
Entreprenörskap

Tron på varje medborgares förmåga, vilja och ansvar.
....................
Kära vänner,
Jag ser Israel som ett föregångsland på många sätt och inom många områden.
Att Israel finns – det bidrar till en bättre värld.
Må Israels framtid präglas av fortsatt framgång.

Novellix - noveller i fickformat

Läste i magasinet Filter att det nystartade företaget
Novellix nu i maj börjar ge ut noveller.
Styckevis.
I fickformat.
Kommer att säljas i boklådor, kiosker mm och kosta ca 35 kronor.

Låter härligt!

Inger Enkvist - en ögonöppnare i skoldebatten

För mig var professor Inger Enkvist en rejäl ögonöppnare när jag läste några av hennes böcker i början av 2000-talet.
"Feltänkt. En kritisk granskning av idébakgrunden till svensk utbildningspolitik.", som, om jag inte missminner mig, av en lärare kallades balsam för sargade lärarsjälar. Och antologin "Skolan - ett svenskt högriskprojekt" som Inger Enkvist var redaktör för.

Båda böckerna blev omdebatterade och starkt kritiserade av försvararna av det då rådande skolsystemet. Men som sagt, hyllade av en många lärare.

Kontentan i böckerna var att den svenska skolan, trots många satsade miljarder, inte längre är en garanti för kunskap. Att skolan är mer intresserad av form än innehåll och mer fokuserad på att bejaka barnens identitet än på att lära dem något. En stökig miljö där det ofta varken går att samtal, lyssna eller koncentrera sig. Budskapet i böckerna var att Sverige i likhetens och omsorgens namn infört förändringar som motverkar kunskapsinhämtning.

Enkvist menade att det är förödande när lärarna istället för att koncentrera sig på undervisning i sina ämnen förväntas delta i möten och arbeten i arbetslag, projektgrupper och ledningsgrupper. Och ägna sig åt massiv dokumentation och utvärdering av den egna “läroprocessen”.

Böckerna tog upp problemområden som i mångt Folkpartiet och Alliansen steg för steg arbetar för att förändra och förbättra; en helt omgjord lärarutbildning, fler betygssteg, insatser mot mobbning, ökande och förtydligande av lärarnas befogenheter, lärarlegitimation, nya läroplaner, återstartande av speciallärarutbildningen mm mm mm. Men det tar givetvis tid - inte bara att ändra regelverk och utbildning utan också innan detta får genomslag i skolans vardag, bland elever och lärare. Jag menar att det som grund för alla de färdriktningar som måste ändras för att få en kunskapsskola för alla, behövs en gemensam insikt om att barn och unga i skolan behöver tillgång till kunniga och erfarna lärare. Lärarlösa lektioner är ingen framgångsfaktor. Att själv söka sig fram på Internet räcker långt ifrån hela vägen fram.

Med risk för att låta tråkig så menar jag också att alla i vi i vuxenvärlden behöver berätta för barnen och ungdomarna att man faktiskt måste anstränga sig för att bli duktig på något. Detta, som är så självklart inom till exempel sport, gäller ju också inom andra områden. En självklarhet kan tyckas.

Ett av de områden som Inger Enkvist (liksom merparten av svensk lärarkår som stred och demonstrerade mot detta när det begav sig i slutet av 1980-talet när Göran Persson var skolminister) är mycket kritisk till kommunaliseringen av den svenska skolan. Hon skriver:

”Inget enskilt skolbeslut har förmodligen varit så negativt som kommunaliseringen som gav kommunerna ansvar för all skolverksamhet till och med gymnasienivå... Decentraliseringen innebär ett klart brott mot tidigare svensk utbildningspolitik som syftade till att utbildningen skulle vara av hög kvalitet och likvärdig över hela landet. Det enda mysteriet är varför man inte går tillbaka, när nu resultatet är uppenbart för alla”.

Läs gärna min riksdagsmotion från 2009 om att förstatliga ansvaret för skolan. Jag är mycket glad över att detta sedan några år finns i Folkpartiets partiprogram och att FP driver frågan på olika sätt. För att undvika missförstånd vill jag påpeka att ett statligt ansvar för skolan ingalunda innebär att friskolorna skulle försvinna - det är enbart det övergripande ansvaret som flyttas från kommunerna till staten.

Så här skriver Per Bauhn, då docent numera professor i praktisk filosofi, i sin recension av "Feltänkt" i Sydsvenska dagbladet 2004:

"Kanske speglar skolans problem ett större fenomen i dagens samhälle, nämligen en förlust av social självtillit i värdefrågor. Om tongivande element i samhället tror att allt handlar om åsikter och att det inte finns några sanningar, så kan man rätt gärna inte vänta sig att de skall våga säga något om vad kunskap är eller vilken kunskap som skall läras ut. Av rädsla för att inte kunna försvara en kunskapssyn föredrar man att prata om former för "lärande" i stället för vad detta skall handla om.
Och om man inte tror att det går att hävda en skiljelinje mellan rätt och orätt så vågar man heller inte sätta gränser för eleverna i klassrummet. Om den enes frihet är lika mycket värd som den andres, så blir det förmätet att förbjuda något. Alltså hukar man bakom sina handlingsplaner och måldokument, allt medan lärarna berövas sin yrkesstolthet och eleverna sin framtid."

Här är slutligen några artiklar om att förstatliga skolan:
Dags att återförstatliga skolan. Artikel i SvD av utbildningsminister Jan Björklund och ordf i Lärarnas Riksförbund Metta Fjelkner.
Mårten Lundgren, ordf i LR Västerås
Aftonbladet om Jan Björklunds krav
DN; Många vill förstatliga skolan
Skolan ska tillbaka till staten. Artikel i SvD av Ulf Nilsson och mig.

Riksdagsval i Finland - Heja Svenska folkpartiet

The Economist (19-25 mars/2011) har flera intressanta artiklar som ur olika vinklar skriver om rasistiska och främlingsfientliga partier och trender i Europa. Bland annat en kortfattad artikel med rubriken ”The far right in northern Europé – On the march” som handlar de främlingsfientliga partierna i Frankrike, Nederländerna och Sverige. Men också om Sannfinländarna (True Finns) som förespås sådan framgång i dagens riksdagsval att det kan bli svårt att ignorera dem när regeringen ska formas. Partiets huvudinriktningar beskrivs som anti-immigration/”anti-immigrant pose”, EU-fientlighet och stark kritik mot euro bail-out .

Magasinet NEO nummer 2/2011 skriver också om Sannfinländarna som i opinionsmätningarna inför riksdagsvalet legat runt 17-18 % (partiet fick ca 4 % i valet 2007). I artikeln beskriver Syvia Bjon (Huvudstadsbladet) Sannfinländarna som värdekonservativa kombinerat med gamla socialdemokratiska ideal och nationalromantisk mentalitet. På frågan från NEO om vilket parti man ska rösta på som liberal i Finland, svarar Syvia Bjon att många liberaler röstar på de Gröna och:

”Som finlandssvensk tycker jag att Svenska Folkpartiet är det liberala alternativet. De har också högt i tak med stor spridning på sina kandidater.”

Heja Svenska folkpartiet, säger jag – må valet gå bra för er! Partiledare (tillika Kultur- och idrottsminister) är Stefan Wallin.. En annan duktig liberal finsk politiker är Astrid Thors, Migrations- och EU-minister i Finland.

NEO nr 2 har förövrigt i detta nummer sexbrott som tema. Men även andra intressanta artiklar; om ond kemi, Muslimska brödraskapet, arabvärldens uppror. Och så Per Hagman om citroner, anarkism och revolutioner;

”Jag tror fortfarande att revolutioner handlar om människors mod och strävan efter förändring….Jag tror fortfarande att damerna på Röda korset i Töreboda och andra NGO:er hjälper världen mer än när vår exportversion av ’demokrati’ förvandlas till ett ihjälkramat tomt varumärke…”

…………………………………………………………………….....................................................

Se också:
Vasabladet: Riksdagsvalet där rädslan och oron dominerar
Svenska Dagbladet: Finland blickar inåt
Aftonbladet: Avskaffa svenskan
Västerbottens-Kuriren: Finland till val i svårmod
Göteborgsposten; Så får vi bukt med den extrema nationalismen (av statssekreterare Jasenko Selimovic, FP)

Kunskap är makt

För alla som är intresserade av den svenska skolan, av god pedagogik och hur den gärna kan kombineras med en gnutta sunt förnuft, kan jag rekommendera DN:s artikelserie med bland annat utmärkta artiklar av Maciej Zaremba. Om hur det har kunnat bli så tokigt som det blivit på många ställen. Och hur det blivit så bra som det blivit på andra ställen.

Som till exempel artikeln i helgen om Minervaskolan i Umeå. Dit eleverna köar för att få börja. Som år 2006 fick utmärkelsen ”Sveriges bästa arbetsplats” av ”Great place to work institute” och som rankas bland de tio bästa arbetsplatserna i Europa. Som i fem år har varit bäst i länet i DN:s Nutidsorientering. Och också framgångsrika i Vi-i-Femman. Bland annat.

Minerva var ju förresten den romerska gudinna som bl a sågs som beskyddarinna för all slags hantverk och konstskicklighet (inkl läkekonsten!). Hennes tempel var samlingslokal för yrkesföreningar och Minervas husdjur var självklart en uggla, vishetens och bildningens symbol.

Minervaskolans kontroversiella grundare/rektor Hans Jansson trodde redan under sin utbildning på Lärarhögskolan på 60-talet på kunskap och undrade varför man inte fick lära sig att undervisa när man utbildade sig till lärare. I DN-artikeln beskrivs hur Hans Jansson genom åren envetet trotsat den pedagogiska ”expertisen” som anser att lärarledda lektioner är omoderna och odemokratiska.

Ett avsnitt ur artikeln (där "jag" är Maciej Zaremba):

Denna lektion fick mig nästan att längta tillbaka till skolbänken. Men den anses vara helt förkastlig av många pedagoger, i synnerhet de som utbildar vår lärarkår. Det var ju ”katederundervisning”! Ledd av läraren från början till slut. Sådant anses omodernt och auktoritärt, det kväver barnens lust att lära själva. Det hade varit mer ”elevaktivt” och demokratiskt om de i grupper besvarade frågorna ur läroboken.

Låt mig bekänna att jag inte förstår mig på den diskursen. Det finns ingen chans i världen att lille Marcus, 16, själv skulle komma på idén att läsa högt ur ”Njals saga” för högbröstade Lisa, 17, i akt och mening att de på egen hand, i demokratisk ordning, skulle upptäcka litteraturens källor. För att få dem dit måste man veta att det är dit man vill. Det här är trots allt en grundskola, inte ett postdoc-seminarium. Det enda problem jag kan se med sådan didaktik är att så få lärare klarar av den nu för tiden. Den kräver bildning, förberedelser, erfarenhet, uppmärksamhet, en gnutta av karisma.
Det skulle kunna vara en förklaring till varför en del företrädare för lärarkåren upptäckt att ”läraraktiv” undervisning är gräsligt omodern och grupparbeten mer demokratiska. Men det finns också de som på fullt allvar menar att läraren mest är i vägen för barnens kunskapstörst.

Ett annat avsnitt ur artikeln:

”Klara, färdiga – nu!” Läraren trycker på en tangent och en blindkarta landar i allas datorer. Det gäller att klicka på rätt fläck när ”Moldavien” dyker upp. Trycker man fel en gång blir det inte full poäng. Jag tänker att om fem av dem tar rätt på Kosovo äter jag upp min basker. Efter tio minuter är den förste klar. Han har alla rätt. Läraren vandrar bland skärmarna och antecknar. Nästan halva klassen har full pott. Nu vill de ha Afrika.
Samma resultat där ... Jag vet inte om Togo gränsar till Benin men det vet varannan i denna klass. Innan timmen är slut har somliga avverkat Asien och går över till att placera bergskedjor i Europa. Nu är det ingen tävling längre och äntligen får också jag en chans att peka ut en topp. Läraren säger att nu inser de att upproren i Bahrain och Jemen hänger samman. Dessutom är det bra att gymnastisera minnet.

Jag är nog barnslig som lekte med, det här var kul. Men skall jag tro Annica Grundström, ordföranden i Geografilärarnas riksförening var just denna övning på gränsen till barnmisshandel. Tillsammans med fjorton tunga pedagoger (varav åtta professorer) gick hon i höstas till storms mot regeringen, som kört över Skolverket och ändrat i läroplanen för geografi. Ändringarna riskerade att föra skolan tillbaka till 1800-talet, fick vi veta.
Vilka ändringar? Man får läsa med lupp för att upptäcka vad som väckte pedagogernas harm. Det reaktionära, visar det sig, bestod i att regeringen menade att eleverna skall lära sig i vilket land exempelvis Bryssel ligger och vilka språk som talas där. Att inhämta sådana fakta var förkastligt, hävdade pedagogerna. Det skulle rent av göra det svårare för ungdomarna att förstå världen.
Man får läsa tre gånger för att inse att det är just vad de menar. Ja, de ser tydligen en skarp motsättning mellan insikten om att Serbien gränsar till Kroatien och en djupare förståelse av konflikterna på Balkan. De kunde lika gärna hävda att kunskaper i anatomi står i vägen för cancerforskning. Har Geografilärarnas riksförening och professorerna fått fnatt?
Om det vore så väl. Dessvärre är dessa pedagoger ganska representativa för de maktägande skikten i Skol-Sverige. Den motsättning mellan fakta och insikt som de konstruerar har haft förödande följder i klassrummen. Jag skall i en senare artikel försöka förstå deras tankebanor. Men tills vidare gör deras inlägg det lättare att förstå varför föräldrar i Umeå redan på BB ställer sina barn i kö till Minervaskolan. nte bestämmer vad de skall bli i livet.”

Artikeln avslutas med en svidande kritik:

”Upphävda krav på lärarkompetens, högskolor där metodiken rensats ut, luftpastejer till läroplaner, fri konkurrens om elever och fri betygsättning. Samt ett skolverk som obstruerar mot statens krav på uppföljning och kontroll.

Vad jag vet har inget annat skolsystem utsatts för så många, så drastiska och så elakt samverkande reformer. Miljöförstöring vore kanske ett lämpligt ord. Det som skall ha en chans att växa måste flytta ut. Att de svenska elevernas resultat inte sjunkit mer än de gjort kan bero på att också kapitalförstöring tar sin tid. Eller på att barn lär sig en hel del utanför skolan.”

Tack Hans Jansson och ni andra fantastiska lärare och rektorer som genom åren orkat stå emot trycket! Och fortsatt kämpa för kunskap, arbetsro, god pedagogik och tydlighet i den svenska skolan. Det ni gjort är ovärderligt för de barn och unga som haft förmånen att finnas i era klassrum och skolor. Tack Maciej Zaremba för en mycket bra artikelserie!

Övriga artiklar (hittills) artikelserien ”Hem till skolan”:
* Jan Björklund: Artiklarna belyser stora problem
* ”Reformerna måste granskas”
* ”Det är ingen vacker syn.” Så tog teknokraterna kommandot över skolan
* ”Sverige har slutat undervisa.” Så förlorade lärarna sitt yrke
* Den glömda läraren
* ”En förolämpning mot barnen.” Så sänkte skolan kraven på läskunnighet
* Så vandaliserade kommunen en skola

Och så några bloggar:
Helena von Schantz
Stefan Olsson
Mathias Sundin
Johan Kant

När jag fyller 40 ska jag vara snygg. Rik. Lycklig. Och yngre.

Ja, jag vet att jag är för sent ute. För min egen del.
Men titeln på Gunilla Bergenstens bok är ju helt fantastisk:
När jag fyller 40 ska jag vara snygg. Rik. Lycklig. Och yngre.

Och innehållet lättsamt roande.

Några citat:
”Dumheter är alltid bättre ju yngre man är.”
Det kan jag verkligen hålla med om.

”Shopping är en bra medicin. En drog som vår generation nyttjar ihärdigt, till skillnad från våra föräldrar eller deras. Tron på att en ny topp är en lösning är väldigt spridd. Eller en handväska. Själv sätter jag väldigt stor tilltro till skor. Och stövlar. Ja, och handväskor då.”
Ja!

Och slutligen något som jag inte personligen känner in i märgen men som dessvärre är vanligare än man önskar:
”Något händer när barnen kommer. Innan dess var det väl självklart att vi skulle dela det som hade med familjen att göra? Visst sa han att han skulle dela (och vi kanske önsketänkte det till att dela lika, eller?). Hävdade han inte det väldigt intensivt?
Men dela är inte ett par veckor av föräldraledighet. En semester som förlängs i vardera änden. Ställa upp är inte att dela. Assistera är inte att dela. Det är vi kvinnor som har tagit det mesta av föräldraledigheten och är projektledare för familjen. De flesta män jobbar mer än någonsin under småbarnsåren. Ungefär lika mycket som sina pappor…
… Det är intressant att så många av våra män faktiskt väljer sina pappors liv, trots vår fantastiska föräldraförsäkring. Och kanske ännu intressantare att vi gjorde det så lätt för dem att leva som våra pappor. Att vi inte bråkade mer. Tvingade dem att stå för vad de lovade.
Man kan undra vad som hade hänt om man verkligen hade delat föräldraledigheten. Om man inte straffats för att man var hemma med barnen, det är ju då löneskillnaderna etableras och sedan envist hänger kvar.”

Många flash-backs.
Många skratt – så här ett drygt decennium för gammal.
Hade jag läst boken när jag var 39 år, så tror jag att jag hade skrattat mindre men varit mer förberedd på en del saker. Men OK – hellre mindre förberedd och fler skratt.

Här är Gunilla Bergenstens blogg.
Och här finns en DN-intervju med Gunilla Bergensten.

Filter. Läsmagasinet för nyfikna.

Fick låna ett magasin av min dotter.
Filter. Läsmagasinet för nyfikna.
Bästa svenska magasin jag läst på länge. Kanske någonsin. Vid sidan av KP.
Udda, ovanliga, intressanta ämnen. Verkligen om allt möjligt.
Artiklar på djupet. Långa. Och några korta.
Olika stilistiska manér.
Undersökande, granskande journalistik.
Särdeles trevligt format.
Många riktigt bra (och snygga) annonser.
En fröjd att läsa.

Filter har funnits i tre år.
Förstår inte hur jag kunnat missa den.
Läste nr 19. Tidigare nummer på nätet ser också spännande ut.
Räcker inte.
Måste ha en egen prenumeration.