Om tacksamhet, rasism och en hel del till

Jag tycker att tacksamhet, precis som snällhet, är fina egenskaper och förhållningssätt - som många gånger förringas och ofta förlöjligas.

Har på senaste tiden funderat mycket kring just begreppet tacksamhet - i ljuset av den intensiva mediadebatt kring tacksamhet, rasism, fördomar, flyktingpolitik, strukturer, individer och en hel del annat. En debatt, eller kanske snarare diskussion, som mellan varven tagit sig märkliga svängningar och gett upphov till en hel del ringar-på-vattnet-argumentation och nya inlägg om delvis andra fenomen.

Paulina Neuding tycker jag skriver klokt om detta i en krönika i dagens Svenska Dagbladet: Hur tacksam ska man vara?

Två sajter som alltid är bra när man funderar kring tolerans och intolerans:
Expo.se
Motargument.se

Här är länkar till några (det finna många, många fler) artiklar i "tacksamhetsdiskussionen":
Aftonbladet, Jasenko Slimovic, Nihad Bunar, Alisa Bosnic, Anna Ibrisagic, Jasenko Omanovic mfl : Tack Sverige för att vi fick en ny framtid
Svenska Dagbladet, Jasenko Selimovic: Spotta inte på min känsla av tacksamhet.
GP, Peter Hjörne: Ett uppriktigt tack!
DN, Jasenko Slimovic: Jonas, min vän
DN, Jonas Hassen Khemiri : Bästa Beatrice Ask
Newsmill, Johanna Parikka Altenstedt: Vem vill bli inkluderad i ett samhälle som vill hålla en osynlig?
Svt Debatt, Adam Cwejman: Att stämpla Selimovic som husblatte bekräftar rasisternas logik

Gästkrönika på motargument.se; Om tolerans och fanatism

Hade för en tid sedan förmånen att ha en gästkrönika på motargument.se. Om ett oförglömligt lunchsemniarium i Teskedsordens regi med Amos Oz, Birgitta Ohlsson och Christer Mattsson. Krönikan är tidigare publicerad i Frisinnad Tidskrift.

Här finns en film på UR om seminariet.
Här är en kort tidigare blogg om när jag lyssnade på Amos Oz vid ett annat tillfälle - på en författarkväll i Stockholms Kulturhus.
Här är en annan tidigare blogg där jag tipsar om Amos Oz Hur man botar en fanatiker (en av mina favoritböcker).

Och här finns några artiklar om och av Christer Mattsson och hans enträgna arbete för tolerans:
Lärarnas Nyheter: Han skildrar våldet scen för scen
UR: Det är viktigt att säga att man inte håller med
Debatt: Arbetet mot rasism måste fokusera mer på grundskolan
Arbetet: Kampen mot rasismen lönar sig i längden
Lärarförbundets hemsida: Alla barn i mitt klassrum förtjänar respekt
EXPO Skola: Ingen blir nazist över en natt
Skolvärlden.se: Toleransprojektet har sparat hundratals miljoner
SR: Toleransprojekt för högstadieelever

Malmöhumor; torggängare

Den ultimata testen på att man är och för evigt förblir Malmöit, tror jag är när man, dvs jag, roas hejdlöst åt detta videoklipp om torggängare på Segevångs torg.
Särskilt humoristiskt är den lilla kommentaren där Malmö stad känner sig tvungen att förtydliga att filmen är påhittad, att man inte anställt torggängare på riktigt.

Som gamla reklamare ger jag bonuspoäng för skicklig gerillamarknadsföring. Och det gjorde tydligen Resumé också.

Kommentarer och artiklar om filmen:
Offentliga affärer
Fria tider
Kvällsposten
Sydsvenskan

Tyst i klassen!

Är alldeles tagen efter att ha varit med yngsta sonen på musikalen Tyst i klassen!.
En skakande föreställning om utsatthet, ensamhet och mobbning.
En skärande, brännande, svidande kritik mot vuxenvärlden i allmänhet. Och lärarkåren i synnerhet.
Ingen ser. Och ingen hör.

Jag läste att målgruppen är årskurs 6 - 9 (elever och lärare, kanske underförstått). Men föreställningen och budskapet är lika klockrent aktuellt och talande till oss föräldrar och andra vuxna.

Stort tack till Anders Berglund, Andreas Sköld mfl medarbetare på Amfora Produktion. Stort tack till de talangfulla eleverna.

Amfora Produktion har tillsammans med Västerås Barnombud (Sara Holm Stålhand, förstås) och Rädda Barnen Västerås arbetat fram en speciell idé kring arbetet i en klass före och efter föreställningen; workshops,samtal, lärarhandledning mm.

Här är YouTube-klipp.
En blogg om föreställningen finns på sajten mobbning.
Här (se sid 23) finns Peter Hoffströms recension i Västerås Tidning.

Gästkrönikör på motargument.se: Janusz Korczak och barnets rätt till respekt

Jag har vid flera tillfällen tidigare skrivit och bloggat om Janusz Korczak. Läkare, pedagog och författare. Mannen med den fantastiska livsgärningen fylld av engagemang för barn. Mannen som i mycket la grunden till den första barnkonventionen.

Nu är jag gästkrönikör på sajten motargument.se ("För dig som vill argumentera mot främlingsfientlighet") med en artikel som tidigare varit publicerad i Frisinnad Tidskrift:
Janusz Korczak och barnets rätt till respekt

Här är några artiklar och bloggar om varför jag tycker att Barnkonventionen ska bli svensk lag;
Stärk rättighetsperspektivet med Barnkonventionen som svensk lag
Aftonbladet: Barnkonventionen bör bli svensk lag
Mälarnet city: Barnkonventionen som svensk lag
Västerås Barnombud bloggar: Fredagsmys

Rädda Barnen om Barnkonventionen
UNICEF om Barnkonventionen

Gästkrönikör på motargument.se: Fragment från en resa i Förintelsens spår

Idag är jag gästkrönikör på motargument.se; jag skriver om en resa som jag gjorde för några år sedan tillsammans med Malmaskolan i Kolsva: Fragment från en resa i Förintelsens spår
Minnesanteckningarna från resan är tidigare publicerade i Frisinnad Tidskrift.

Motargument.se är ett partipolitiskt, religiöst och organisatoriskt obundet initiativ. Motargument.se vill skapa en tvärpolitisk samlingsplats för att bemöta rasistiska och främlingsfientliga påståenden och myter med argument, fakta och vetenskap – med andra ord med motargument.
Arbetet koordineras av en redaktion på sex personer. Om du gillar idén bakom projektet, delar deras grundtankar och vill göra mer än att bara följa sajten och sprida materialet kan du kontakta redaktionen. De söker alltid efter nya skribenter, mytknäckare och aktivister.

Hur gick det för prinsessorna?

Inte för att jag grunnar på det så värst ofta - men nu finns svaret på hur det gick för några av Disneys (och Tusen och en natts och HC Andersens prinsessor).

Inte så upplyftande men otroligt skickligt och roligt. Inte minst gillar jag filmmanéret. Jon Cozart är studenten som står för idé, sång och produktion: After Ever After.

Kunde önskat Ariel, Belle, Pocahontas och Jasmine bättre öden, även om varken Disneysluten i allt sitt rosa fluff eller ursprungssagornas slut är särskilt inspirerande.

Tack Philip DeCroy och för tipset via Facebook.

Och här finns en intervju med Jon Cozart i Washington Post.