75 år sedan Novemberpogromen - Kristallnatten

Natten mellan den 9 och 10 november 1938 satte den nazistiska regeringen igång en landsomfattande pogrom. Den 26 oktober hade Tyskland utvisat 17.000 judar med polskt ursprung. Bland dem fanns föräldrarna och systern till en ung polsk jude, bosatt i Frankrike, Herschel Grynszpan. De utvisade judarna befann sig vid den polsk-tyska gränsen. Polen vägrade släppa in dem och Tyskland vägrade ta dem tillbaka. Deras mycket svåra situation blev den 17-årige Grynszpans motiv för att den 7 november 1938 skjuta tredjesekreteraren på Tysklands ambassad i Paris, Ernst vom Rath.

Vom Raths död var förevändningen till pogromen, då 1.400 synagogor och bönehus sattes i brand. Polisen fick instruktioner om att inte ingripa, brandmän förhindrades släcka elden så länge den inte utgjorde ett hot mot icke-judisk egendom. 30.000 judiska män arresterades och skickades till koncentrationsläger. 400 judar mördades natten mellan den 9 och 10 november, tusentals utsattes för misshandel. Pogromen, som pågick flera dagar, krävde minst 1.500 dödsoffer. 7.500 affärer och ett stort antal bostäder plundrades. Regimen gav judarna skulden för händelsen och tvingade dem att betala en kollektiv straffskatt på en miljard riksmark.

Pogromen har ofta kallats ”Kristallnatten” eller ”Rikskristallnatten” efter allt krossat glas som täckte gatorna. Uttryckets exakta ursprung är oklart, men det var inte offren som myntade det.

Texten ovan är tagen ur SKMA:s inbjudan till Högtidsstunden för Novemberpogromens offer imorgon). Då kommer Jonathan Leman tilldelas ELSA-priset för sina mångåriga och omfattande insatser mot antisemitism och andra former av främlingsfientlighet och rasism.

Läs gärna:
Expressen: Ohlsson rasar mot nazi-demonstration
Expressen: Oroligheter under nazi-demonstration
Sydsvenskan: Fackeltåg i Malmö
DN: Attentatet gav nazisterna en martyr
DN: Igår ringde Führern igen (av Elisabeth Åsbrink)
Upprop i GP: 75 år sedan Kristallnatten och Europa blundar igen
Aftonbladet: Minnen av Kristallnatten kommer tillbaka (intervju med Franz Cohn)
Aftonbladet/Ledarkrönika av Anders Lindberg: Judehatet tillhör inte det förflutna
SvD Ledarbloggen: Nazisterna försöker ta över Kristallnatten
SvD: Ansvaret känns tyngre och tyngre
SvD: Trauman ärvs genom generationerna
SvD Svep: 75 år sedan Kristallnatten (samling av olika artiklar)

Ett av mina tidigare blogginlägg:
Kristallnatten - Förtryck, förödelse och fasa

Riksdagsmotion uppfylld utan riksdagsbeslut: Raoul Wallenbergs dag

Ibland blir riksdagsmotioner uppfyllda utan att beslut klubbas.

Hösten 2009 väckte Birgitta Ohlsson en riksdagsmotion som jag hade förmånen att tillsammans med Fredrik Malm, Hans Backman, Helena Bargholtz, Maria Lundqvist-Brömster och Ulf Nilsson vara medmotionärer till.
Vi ville införa en svensk minnesdag tillägnad Raoul Wallenbergs minne.
Så här står det i motionstexten:

Raoul Wallenberg är en av historiens viktigaste svenskar. Som svensk diplomat i Budapest räddade han under slutet av andra världskriget uppemot 100 000 ungerska judar undan Förintelsen genom att utfärda tillfälliga svenska pass. Han arresterades senare av sovjetiska styrkor och placerades i det ökända Lubjankafängelset i Sovjetunionen. Omständigheterna kring hans död och öde i sovjetiskt fängelse är fortfarande oklara.
Den 5 oktober 1981 blev Raoul Wallenberg hedersmedborgare i USA, vilket enbart den brittiske premiärministern Winston Churchill blivit utsedd till före Wallenberg. I USA uppmärksammas därför i många delstater den 5 oktober som en officiell minnesdag för Wallenberg. Dagen symboliserar ett exceptionellt hjältemod och humanistiska principer som Wallenberg personifierade. Minnesdagar till Wallenbergs ära finns även i andra länder i världen som Kanada i Nordamerika och Argentina i Sydamerika. I Sverige, hans hemland, finns ingen minnesdag. En sådan minnesdag bör införas.

Motionen blev avslagen.
Men nu är Birgitta minister och kan driva denna typ av frågor på annat sätt.
I vintras skrev hon tillsammans med Nina Lagergren, Jan Björklund, Siavosh Derakhti, Anna Ekström, Lena Adelsohn Liljeroth, Olle Wästberg, Jan Eliasson, Eskil Franck mfl en artikel i DN med rubriken: Nu inför vi en minnesdag för Raoul Wallenberg.
Och så blev det.

Och idag den 27 augusti 2013 är den första gången vi i Sverige hyllar en sann hjälte. Raoul Wallenbergs dag.

Och Siavosh Derakhti, som startat Unga muslimer mot antisemitism, fick det allra första Raoul Wallenbergpriset. Siavosh som även fick SKMA:s Elsa-pris förra året. Grattis!

UDbloggen: En dag att minnas Raoul Wallenberg och uppmärksamma mänskliga rättigheter
Raoul Wallenberg Academy
Regeringen: Erik Ullenhag delar ut pris på Raoul Wallenbergs dag

Till Rickard Söderberg - Må regnbågsflaggan vaja

Jag vet inte om man kan vara stolt över någon man inte känner.
Men det är något av den känslan som jag just nu har för för Rickard Söderberg.

Rickard har gjort en otrolig insats för att opinionsbilda mot det ökande förtrycket och våldet mot hbt-personer i Ryssland.

Rickard har bl a skapat FB-eventet Svenska ambassaden i Ryssland hissar regnbågsflaggan under PRIDE. En grupp som på ett par dygn samlat mer än 20.000 deltagare. När jag började skriva den här bloggen var det 20.200 deltagare, nu en stund senare 20.652.
Signa på Du också - och sprid i Dina nätverk.
Och läs Rickards blogg om de senaste dygnen.

Imorgon startar Stockholm Pride.
Vi har mycket kvar att kämpa med för att öka kunskap och mota fördomar här i Sverige. Men vi har kommit en bra bit på väg från när RFSL-demonstranter i augusti 1979 satte sig på Socialstyrelsens trappa i protest mot att homosexualitet betecknades som en sjukdom. Då Barbro Westerholm som nybliven generaldirektör för Socialstyrelsen satte sig tillsammans med demonstranterna på trappan, lyssnade in och sedan såg till att Socialstyrelsens diagnosregister ändrades. Från 19 oktober 1979 var det inte längre en sjukdomsdiagnos att vara homosexuell i Sverige.

Just nu våndas UD enligt Metro över vilket beslut de ska fatta när det gäller regnbågsflaggan på svenska ambassaden i Moskva.
Må detta beslut bli rakryggat.
Må regnbågsflaggan hissas på svenska ambassaden i Moskva. Och på alla andra svenska ambassader i världen.
Må regnbågsflaggan i framtiden vaja stolt i alla länder.

SR: Kräver regnbågsflagga på svenska ambassaden
SVT: Ryska högerextremister torterar homosexuella
Petitioning to IOC/International Olympic Committee: Postpone The 2014 Sochi Games Until Russian LGBT Rights Are Restored
LT: Tysk fotbollsklubb hissar regnbågsflaggan permanent
Birgitta Ohlsson i Aftonbladet: Straffa EU-länder som förbjuder Prideparader
Aftonbladet: Bildt till attack mot Ryssland på twitter
Berliners blogg J Forssberg: Pryd vår OS-trupp med regnbågsflaggan
Heidi Avellan i Sydsvenskan: Klart att idrott är politik
Photos from Russia that everyone needs to see
Berliners blogg: Harvey Milk - om mod och handling
Berliners blogg: Med svenska gaypolisen i Europrideparaden RFSL:s milstolpar för hbt-personer i Sverige

Vissa dagar är bättre än andra. Som t ex när krav på tvångssterilisering tas bort.

Vissa dagar är bättre än andra.
Idag, till exempel.
När Riksdagen fattar beslut om att (det ytterst ohumana) kravet på tvångssterilisering vid könsbyte ska tas bort.
Sannerligen ett steg åt rätt håll för Sverige när det gäller att följa de mänskliga rättigheterna.

Passar särskilt bra just idag eftersom den 22 maj firas till minne av gayaktivisten och politikern Harvey Milk (se t ex en av mina bloggar om honom: Harvey Milk - om mod och handling).

Amanda Brihed, Barbro Westerholm, RFSL:s Ulrika Westerlund, Birgitta Ohlsson och Martin Andreasson är är några av de personer som uthålligt och ihärdigt kämpat för detta.
Det var förresten också Barbro (som dåvarande chef för Socialstyrelsen) som 1979 drev igenom att homosexualitet inte längre skulle räknas som en psykiskt sjukdom av Socialstyrelsen.
Här är en intervju för några år sen med starka, modiga Amanda på DN.se.

Riksdagen (debatt och beslut): Upphävande av kravet på sterilisering för ändrad könstillhörighet
Amanda Brihed (under Riksdagsdebatten idag): Alla märkliga resonemang kring tvångssteriliseringen i Riksdagens kammare
En av mina tidigare bloggar (där det finns länkar till många bloggar och artiklar): Riv lagen om tvångssterilisering och särbehandling av transsexuella
En artikel som Barbro Westerholm, Erik Ullenhag och jag skrev i Aftonbladet för snart 3 år sen: Vi river lagen om tvångssteriliseringar

Gästkrönika på motargument.se; Om tolerans och fanatism

Hade för en tid sedan förmånen att ha en gästkrönika på motargument.se. Om ett oförglömligt lunchsemniarium i Teskedsordens regi med Amos Oz, Birgitta Ohlsson och Christer Mattsson. Krönikan är tidigare publicerad i Frisinnad Tidskrift.

Här finns en film på UR om seminariet.
Här är en kort tidigare blogg om när jag lyssnade på Amos Oz vid ett annat tillfälle - på en författarkväll i Stockholms Kulturhus.
Här är en annan tidigare blogg där jag tipsar om Amos Oz Hur man botar en fanatiker (en av mina favoritböcker).

Och här finns några artiklar om och av Christer Mattsson och hans enträgna arbete för tolerans:
Lärarnas Nyheter: Han skildrar våldet scen för scen
UR: Det är viktigt att säga att man inte håller med
Debatt: Arbetet mot rasism måste fokusera mer på grundskolan
Arbetet: Kampen mot rasismen lönar sig i längden
Lärarförbundets hemsida: Alla barn i mitt klassrum förtjänar respekt
EXPO Skola: Ingen blir nazist över en natt
Skolvärlden.se: Toleransprojektet har sparat hundratals miljoner
SR: Toleransprojekt för högstadieelever

Människor i Malmö är inte likgiltiga

”Den verk­liga trage­din be­står inte i onda människors handlingar, utan i goda männi­skors likgiltig­het.”

Klokt talat av Dr Martin Lut­her King.

Jag är glad att så många människor i Malmö inte är likgiltiga utan genom en kippavandring idag protesterar mot den antisemitism som finns i staden. Talar vid den avslutande manifestationen (vid Möllevångstorget) gör EU-minister Birgitta Ohlsson, Willy Silberstein (ordförande i Svenska kommittén mot antisemitism, SKMA) och Luciano Astudillo (ledamot i Socialdemokraternas partistyrelse). Samtidigt sker Stockholms första kippavandring i solidaritet med Malmös judar.

Birgitta skriver klokt om detta i en artikel i gårdagens Sydsvenska dagbladet. Ur artikeln:

"...Undersökningar visar att trots att toleransen ökar i Sverige, har antisemitiska åsikter inte minskat i samma omfattning. Synagogor, judiska skolor och institutioner behöver ökat skydd. Regeringen har därför satsat 4 miljoner kronor för att öka säkerheten för den judiska minoriteten.

Men det finns också en annan berättelse om Malmö. En berättelse om toleransens, solidaritetens och öppenhetens stad.

Toleransens Malmö där en judisk församling etablerades redan 1871, bara ett år efter att lagen avskaffats som förbjöd judar att bosätta sig utanför Stockholm, Göteborg, Norrköping och Karlskrona.

Öppenhetens Malmö som stolt välkomnat flyktingar från hela världen.

Solidaritetens Malmö som 1945 tog emot 30 000 överlevande från nazisternas koncentrationsläger. Människor som sett helvetet möttes av Malmöbor som öppnade upp sina hem och arbetade för Röda Korset.

När en ny våg av antisemitism nådde Polen i slutet av 1960-talet och landets judar gjordes stats-lösa kom många till Malmö.

I morgon kan vi tillsammans visa detta Malmö igen! För berättelsen om Malmö skrivs av Malmöborna själva genom aktiv handling..."

Se även mina tidigare bloggar:
Dags för malmöiter att ge fanatiker och antisemiter mothugg
Wolodarski om Reepalu
Kristallnatten

Och några artiklar om kippavandringen:
Expressen Kippavandring längst Malmös gataor är igång
Sofia Nerbrand i Kvällsposten: Gå med i kippavandring!

RainbowMaker - Stockholm Pride

Nästa vecka startar Stockholm Pride 2012.
Eftersom jag är utomlands då och inte kan delta, önskar jag alla en färgglad Pride med denna fantastiska lilla soldrivna pryl; RainbowMaker, från Kikkerland Design. Som jag varit förtjust i och fascinerad av sedan jag såg den för första gången för några år sedan - och som jag fick i present förra veckan.
Tack Joachim!

Det är David Dear som har skapat RainbowMaker.
Som i sin tur skapar små glittrande glada regnbågar, så snart den minsta solglimt kikar fram.
Fantastiskt vad kombinationen av kreativitet, konst, teknik och miljötänk kan åstadkomma.

Och så en annan av mina regnbågsfavoriter: Rainbow of Love med Bob Sinclar.

Med särskild hälsning till Amanda Brihed, Barbro Westerholm, Birgitta Ohlsson, Bengt Held, Göran Stanton, Ulrika Westerlund, Maria Jern, Mona Sahlin och ni andra som oförtrutet genom åren gör ovärderliga insatser för dessa MR-frågor.

Pridefirandet startade i juni 1969 i samband med polisens omfattande och upprepade trakasserier av HBT-samhället när gaygästerna för första gången slog tillbaka och startade kravaller efter en polisrazzia mot gaybaren Stonewall Inn på Christopher Street i New York.
Regnbågsflaggan skapades av Gilbert Baker 1978 och är den mest kända internationella symbolen för homosexuell solidaritet.
Och här finns mer information om Stockholm Pride som firats sedan 1998.

Även om det finns mycket kvar att göra för allas möjlighet till de mänskliga rättigheterna så har vi kommit en bra bit sedan gay-aktivisterna demonstrerade på Socialstyrelsens trappa och Barbro Westerholm så småningom 1979 drev igenom att homosexualitet inte längre skulle räknas som en psykisk sjukdom av socialstyrelsen.

Och här är några av mina tidigare bloggar om Pride, hbt och mänskliga rättigheter:
The Kids Are All Right
Unga HBT-personers hälsa
Riv lagen om tvångssterilistering och särbehandling av transsexuella
Harvey Milk - om mod och handling
Med svenska gaypolisen i Europrideparaden
Goint to the Chapel
EuroPride 2010 i Warszawa
Raibow of Love
10 december - dagen då FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna antogs
Ulrika Westerlund: En berättelse om kärlek
Amanda Brihed om rätten till den egna kroppen
Black White + Grey
De mänskliga rättigheterna är inte någon annans bord
Kärlekens seger - riksdagsbeslutet om könsneutrala äktenskap

Fadime Sahindal

För många år sedan sa en klok kvinna (som redan då, men också sedan dess, gjort många goda insatser i kampen mot hedersrelateratvåld och förtryck) ungefär så här till mig; "När man tittar i backspegeln om ett antal år så kommer domen vara hård, om vi inte stöttar de flickor och pojkar som utsätts för hedersrelaterat förtryck, och på ett kraftfullt sätt lyckas hitta vägar bort från förtrycket och våldet."

Sedan dess finns betydligt mer kunskap om detta område och många insatser görs - men väldigt mycket återstår.

Idag är det 10 år sedan Fadime Sahindal mördades och vi hedrar henne - vars mod öppnade ögonen för många. Fadimes tal i Riksdagen 20 november 2001 finns här.

Några inlägg, artiklar mm:
Helena Berggren, Liberala Kvinnor Västmanland
Sara Mohammad på Newsmill
Nyheter24
Gulan Avci
Dilsa Demirbag-Sten i Sydsvenskan
Birgitta Ohlsson mfl krönikörer på sajten/bloggen Fadimedagen
Nyamko Sabuni
Glöm aldrig Pela och Fadime - Artikelarkiv
DN
Fadimes minnesfond
Svt.se
Jerry Olsson
Åsa Carlsson
Anna-Lena Lodenius
Sveriges Radio/Ekot
TV4 Nyhetsmorgon
Blogginlägg om Fadime på Politometern

Birgitta Ohlssons sommarprat i SR: Värme, värderingar och vision

Jag satt för en stund sedan uppkrupen i soffhörnan och lyssnade på Birgitta Ohlsson, vars sommarpratande i P1 jag tyvärr missade tidigare idag.

Birgitta.
EU-minister. Vän. Rakryggad liberal. Stridbar människorättskämpe.
Jag är alldeles på tok för jävig för att ens försöka mig på en recension av radioprogrammet. Men väldigt tagen blev jag av Birgittas personliga anslag.

Om demokrati och solidaritet, talade hon.
Om folkliga revolutioner för frihet.
Om massakern på Utöya och förhoppningarna om att detta inte ska släcka ungas politiska engagemang.
Om den liberala magneten New York.
Om extremistiska strömningar i Europa.
Om stödet från föräldrarna och tidigare partiledare som Per Ahlmark och Bengt Westerberg.
Och om kärleken till maken Mark och dottern Stella.

Ett program med värme, värderingar och vision.

Om några minuter går reprisen av programmet på SR.
Annars går det att lyssna på Birgittas sommarpratande här.

Gärna driva men inte kasta sten - om Västsahara

Marocko har sedan 1975 ockuperat Västsahara.

Västsaharier fängslas, torteras och "försvinner". Även kvinnor och barn.
De västsahariska flyktinglägren i Tindouf (västra Algeriet) ligger i en steril öken; dåligt med mat och dåligt med vatten. Den humanitära nöden är stor. De västsahariska flyktingarna är helt beroende av bistånd från det internationella samfundet för sin överlevnad.
Ockupationsmakten Marocko drar ekonomisk vinning av Västsaharas naturtillgångar (t ex genom fiskeavtal med EU).
Och begår ständigt brott mot västsahariernas mänskliga rättigheter.

Västsahara är en av de frågor som funnit längst på FN:s bord. Otaliga är de beslut och resolutioner som klubbats för att åstadkomma en förändring för det västsahariska folket. I verkligheten händer tyvärr inte mycket.

Jens Orback, generalsekreterare på Olof Palmes Internationella Center, uppmanar i en artikel i dagens DN svenska politiker att bland annat se till att Sverige erkänner Västsahara.
Det gör han rätt i.
Det vore ett välkommet ställningstagande.
Samtidigt som Orback skriver att det inte finns någon anledning att göra partipolitik av frågor som rör Västsahara, så kan han tyvärr inte avhålla sig från att ge folkpartister som Birgitta Ohlsson och Cecilia Malmström ett tjuvnyp. Två politiker som enligt mig har arbetat oerhört målmedvetet och rakryggat för Västsahara under många år.

Orback skriver att Ohlsson och Malmström varit tysta i Västsahara-frågan sedan februari 2006 och att Folkpartiets mycket aktiva ställning saknats under senare år. Detta stämmer dock inte.
Några exempel:
* Krönika av Birgitta Ohlsson i Tidskriften Västsahara - med tydliga ställningstaganden.
* Artikel om att Sverige måste säga nej till ett nytt fiskeavtal med Marocko - bl a undertecknad av Folkpartiets tre EU-parlamentariker Marit Paulsen, Olle Schmidt och Cecilia Wikström.
* Krav från över 30 nordiska parlamentariker (däribland flera folkpartister) till sina respektive regeringar att förhindra ett förnyande av EU:s fiskeavtal med Marocko om inte de västsahariska vattnen undantas i avtalet.
* Olle Schmidts blogg om att ta upp fiskeavtalet vid besök i Marocko.
* Marit Paulsen fördömer i en artikel fisket i Västsaharas vatten.
* Birgitta Ohlssons uttalanden vid Emmaus Stockholms klädinsamling till Västsaharierna.
* Newsmill-artikel av bl a Fredrik Malm om att lyfta fram människorättsbrotten i Västsahara i ljuset.
* LUF-ordförande Adam Cwejman om Västsahara.
* Anita Brodén skriver i Svenska Dagbladet tillsammans med en rad undertecknare att EU:s olagliga fiske i Västsahara måste upphöra.
* Johan Chytraeus uttalande i samband med European Coordination Conference for solidarity with the Sahrawi People.
* En av mina tidigare bloggar om Framgång för vår Västsahara resolution på ELDR

Som politiskt initierad bör det väl också föresvävat Jens Orback att de folkpartistiska ministrarna varit pådrivande i att Alliansregeringen i vintras röstade nej till ett förnyat fiskeavtal mellan EU och Marocko eftersom avtalet inte exkluderade de västsahariska vattnen.

Lite mer ödmjukhet skulle inte skada, tycker jag.
För vad Orback inte skriver, är att inte heller han själv under sin tid som s-minister fick igenom ett erkännande av Västsahara hos sin egen dåvarande socialdemokratiska regeringen.
Att arbeta politiskt är sannerligen inte att alltid få exakt allt som man vill, inte ens i frågor som man brinner för. Och det vet Jens Orback. Jag är glad att han driver de mycket angelägna frågorna som rör Västsahara. Men att kasta politiska stenar när man sitter i glashus, det tror jag inte är en fruktbar väg för den som verkligen vill åstadkomma resultat.

..................................................................................

För ett par år sedan fick människorättsaktivisten Brahim Dahane, försvarare av mänskliga rättigheter i Västsahara, Per Anger-priset som delas ut av Forum för Levande Historia.

För den som vill veta mer om Västsahara och som privatperson vill engagera sig för Västsahara finns bra information på VästsaharaAktionens hemsida.

Här är en länk till en tidigare Berliner-blogg om Västsahara:
Ett bra regeringsbeslut om Västsahara men dåligt av EU:s fiskeråd

Och här är en länk till en av mina tidigare riksdagsmotioner som handlar om Västsaharas självbestämmande

Bra regeringsbeslut om Västsahara, men dåligt av EU:s fiskeråd

Är mycket glad över att regeringen bestämde sig för att rösta nej till att ge EU-kommissionen förhandlingsmandat att förnya fiskeavtalet mellan EU och Marocko. Även om det dessvärre inte lyckades att stoppa förlängningen av avtalet. EU:s fiskeråd - alltså de 27 EU-ländernas fiskeministrar- gav i måndags EU-kommissionen klartecken att påbörja förhandlingar om ett nytt fiskeriavtal med Marockos regering. Samtalen ska ta ungefär ett år och resultera i ett fyra år långt fiskeriavtal som börjar nästa vår, om det godkänns.

Sverige, Storbritannien och Danmark röstade emot nya förhandlingar, medan Finland och Tyskland lade ner sina röster. Minst en tredjedel av ländernas röster krävdes för att stoppa samtalen.

I vintras ställde sig liberalerna på ELDR-kongressen bakom Folkpartiets resolution om att arbeta för att fiskeavtalet mellan EU och Marocko inte ska förlängas om inte det ockuperade Västsaharas fiskevatten exkluderas ur avtalet. Här är min blogg om det beslutet.

EU-minister Birgitta Ohlsson (se bl a krönika i tidskriften Västsahara), EU-parlamentariker Olle Schmidt och EU-kommissionär Cecilia Malmström är tre folkpartister som i många år arbetat på många olika sätt för Västsaharas folk.

En annan person som verkligen förtjänar en stor eloge för ett oförtröttligt arbete med Västsahara-frågorna är Sören Lindh som är koordinator för VästsaharaAktionen.

Några bloggar och artiklar om Västsahara:
Svenska dagbladet om att Sverige tyvärr inte lyckades få med sig tillräckligt många länder för att stoppa förlängningen av fiskeavtalet.
Mark Klamberg
Och en Klambergare till här
Olle Schmidt
Olle Schmidt mfl i DN
Adam Cwejman
Bodil Ceballos

Här är en av mina riksdagsmotioner om EU:s avtal med Marocko som rör Västsahara.
Och här är en annan motion som handlar om Västsaharas självbestämmande.
Folkpartiet liberalerna har med Västsaharas självbestämmande och självständighet i sitt EU-program.
Se också min riksdagsfråga till jordbruksminister Eskil Erlandsson om fiskeavtalet.

I en artikel för några år sen menade jag att om EU skulle ge Marocko så kallad advanced status när det gäller fördjupat samarbete så måste det klart framgå att Västsahara inte ska omfattas av detta. EU ska inte legitimera och finansiera Marockos ockupation av Västsahara! Jag ser tyvärr inga tecken på att de avtal som sluts mellan EU och Marocko gör Marocko mer benäget att följa internationell rätt.

Här finns information om mitt besök för några år sen när jag besökte de Västsahariska flyktinglägren i Tindouf. Och här finns en intervju om samma resa i Frisinnad Tidskrift.

27 januari - Förintelsens minnesdag

Den 27 januari 1945 befriades Auschwitz, ett av nazisternas största koncentrations- och förintelseläger. Omvärlden tvingades se de människoföraktande fasor som nazismen åstadkommit. FN har därför deklarerat 27 januari som en internationell minnesdag över Förintelsens offer. Över hela världen samlas människor till en manifestation denna dag.

Sex miljoner judar mördades i Förintelsen. Liksom miljontals homosexuella, funktionshindrade, romer, Jehovas vittnen och politiskt oliktänkande. Siffrorna är ofattbara. Ogreppbara. Idag hedrar vi alla dem som mördades i nazismens dödsläger.

Förintelsen är ett skrämmande bevis på vad som kan hända om vi inte håller diskussionen om alla människors lika värde vid liv. Denna grundläggande värdering behöver ständigt försvaras. I de stora internationella sammanhangen – men lika viktigt är att stå upp för tolerans och människovärde i vardagen.

Minnesdagen lyfter fram engagemanget hos alla som bekämpar intolerans, främlingsfientlighet, rasism och antisemitism. Den påminnelsen behöver vi. Att högtidlighålla minnet av Förintelsens offer är kanske viktigare nu än någonsin, när antisemitiska yttringar åter blossar upp i vårt land.

Jag tänker i dag särskilt på de medmänniskor som överlevde Förintelsens fasor. På er kraft att återuppta livet. På de vittnesmål som ni överlevare givit oss andra. Ert engagemang bidrar till att hjälpa oss att tillsammans hålla antisemitism och rasism stången.

I Västerås högtidlighålls 27 januari genom en rad arrangemang anordnade av Västerås FN-förening, Ekumeniska rådet, Länsstyrelsen, Västerås Stad, Bio Elektra, Västerås domkyrkoförsamling och Samfundet Sverige-Israel.
Här finns information om hur minnesdagen högtidlighålls i Västerås;
* Ögonvittnesskildringar från Auschwitz - Västerås Stadsbibliotek
* Ögonvittnens berättelser återgivna av en ung generation - kl 19 på Västerås Stadsbibliotek
* Filmen Pojken i randig pyjamas (från 15 år) - kl 17.30 på Culturen/Elektra
* Musikteatern Aldrig Mozart! - kl 18.30 på Culturen/Elektra
* Antisemitismen i Sverige, 65 år efter kriget - Konstmuseet K2:s hörsal kl 18.00 - Föredrag av Willy Silberstein, journalist på Sveriges Radio och ordförande för Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA)

Information om 27 januari och arrangemang i andra delar av Sverige finns på Forum för Levande Historias hemsida.
Bland annat talar EU- och demokratiminister Birgitta Ohlsson på Raoul Wallenbergs torg, fd Statsminister Göran Persson talar i Malmö Synagoga och EU-kommissionär Cecilia Malmström talar i Göteborg.

Och så några artiklar:
"Så skapar vi oss våra fiendebilder" skriver Ärkebiskop Anders Wejryd i SvD.
"Hatet i repris" skriver Henrik Bachner i Expressen.
"Historien upprepas inte men den rimmar" skriver Integrationsminister Erik Ullenhag i Sydsvenskan.
"Förintelsens offer är inte döda, de är en del av vår historia" skrev Stefan Sturesson och jag 27 januari förra året i VLT.

Slut på RUT - det vill vi inte

Jag var häromdagen på ett besök hos Hemfrid i Västerås. Anledningen var förstås RUT. Men vi diskuterade många andra saker också. Det finns mycket att imponeras över i detta företag. Deras HR-program Hemfridsakademien, till exempel, med olika internutbildningar och en karriärstege.
Ett annat exempel är ett sofistikerat planeringssystem som de själva har utvecklat.

Jag passade på att checka av hur RUT-systemets nuvarande upplägg fungerade för dem som företag. Svar: Bra!

Jag passade på att checka av vad de tyckte om Folkpartiet liberalernas förslag till att utöka RUT. Svar: Bra!

Det är lätt att hålla sig för skratt när man tänker på vilka svårigheter det kommer att innebära för alla företag inom hemservicebranschen om vänsteroppositionen vinner valet och de gör slut på RUT.

RUT-avdraget har gjort det lättare att få ihop vardagslivet för tusentals barnfamiljer och underlättat för många äldre att bo kvar hemma. Avdraget har också gjort att en stor tidigare svart sektor har flyttat in i dagsljuset. Svarta jobb har blivit vita, vilket har ökat tryggheten för dem som jobbar i branschen, skapat schystare konkurrensvillkor för ärliga företag och gett ökade skatteintäkter till statskassan.

För Folkpartiet och Alliansen är varken RUT- eller ROT-avdragen inte en konjunkturåtgärd, som ska avskaffas när konjunkturen vänt, utan framför allt ett sätt att göra svarta jobb vita och att underlätta folks vardagsliv. Jag hoppas att budskapet verkligen nått ut i Sverige; om oppositionen vinner valet så slopas RUT och förmodligen efter ett tag även ROT.

Här är en artikel av EU-minister Birgitta Ohlsson i Aftonbladet.
Och här är en artikel av miljökämpen och socialdemokraten Stefan Edman i Bohuslänningen.
Och här är några liberala bloggare som med olika infallsvinklar bloggat om RUT:
Mark Klamberg, Lars-Erick Forsgren, Matilda Sundquist Boox, Jan Rejdnell, Sivert Aronsson,

Samtal med Rosa om romernas situation

När jag var i yngre tonåren träffade mina föräldrar Rosa Taikon när vi var på semester i Härjedalen. Kontakten har hållt sig genom åren, om än uppehållen mellan varven varit långa. Jag minns hur fascinerad jag då var över Rosas otroliga intensitet - hennes glöd och medkänsla. Hennes stolthet över sitt ursprung och den romska kulturen som hon förde vidare i modert silversmide. Hennes berättarglädje. Då visste jag inte att Rosas kamp och engagemang för romernas mänskliga rättigheter och mot diskriminering sträckte sig genom hela livet. Och långt utöver att samtala med semestrande skåningar som hon träffade i Härjedalen.

För en stund sen hade Rosa och jag ett långt samtal. Lite handlade om silversmidet. Lite handlade om den utmärkelse som Rosa fick mottaga tidigare i år av regeringen för sitt silversmide. Det mesta handlade om romernas situation. Om diskriminering. Om fördomar och förtryck. Hur saker förändrats i Sverige de senaste deccenierna. Hur mycket som återstår att göra. Hur det ser ut för romer ute i övriga Europa, i Italien, i Frankrike.

Läs gärna Rosas artikel på Newsmill.

Liberaler som bloggat om romer; Birgitta Ohlsson, Lennart Rohdin, Lena Bergman, Linnéa Darell, Victor Zetterman,

Och här är en länk till det betänkande som Maria Leissner och Delegationen för romska frågor nyligen överlämnade till regeringen; "Romers rätt - en strategi för romer i Sverige". Delegationens direktiv har varit att med utgångspunkt i Sveriges internationella åtaganden om att skydda och främja de mänskliga rättigheterna utreda samt vara pådrivande i arbetet för att förbättra romers situation i Sverige.

Riv lagen om tvångssterilisering och särbehandling av transsexuella

Efter snart fyra år i Riksdagen kan jag konstatera att vissa lagar aldrig borde funnits. Och även med förståelse för att tidsanda och värderingar förändras (förhoppningsvis i en mer liberal och medmänsklig riktning), så borde vissa lagar ha ändrats eller upphävts för länge sen. Den förlegade och inhumana ”Lagen om fastställande av könstillhörighet" från 1972 är en sådan. En lag, som när jag blev uppmärksam på dess fulla innebörd, fick mig att tillbringa ett antal sömnlösa nätter med att försöka fatta om jag verkligen fattade rätt. Och våndas över att jag inte lagt ner kraft nog på att få bort denna diskriminerande, icke-mänskliga lag.

Barbro Westerholm, denna som alltid helt fantastiska kvinna, har arbetat i flera år för att förändra lagstiftningen. Likaså har vår EU-minister Birgitta Ohlsson och Martin Andreasson. Och ett antal andra folkpartister - förlåt ni som kämpar för det rätta, att jag inte kan nämna er alla.

Ta bort kraven på att en transsexuell måste vara ogift, svensk och dessutom måste tvångssterilisera sig för att få byta kön. Tillåt nedfrysning av könsceller. Förbättra vård och bemötande av transsexuella - i hela landet. Ändra namnlagen så att den inte slår mot transpersoner. Det är några av de åtgärder som Folkpartiet liberalerna driver för att transsexuella inte ska särbehandlas - och för att varje människa ska få forma sitt eget liv, ha rätten till sin egen uppfattning om könstillhörighet.

Igår kom en rapport från Socialstyrelsen med ett antal utmärkta förslag till lagförändringar och andra åtgärder.

Idag har Barbro Westerholm, partisekreterare Erik Ullenhag och jag en artikel på Aftonbladet.se om att den föråldrade lagstiftning alldeles för länge skapat hinder och diskriminering för transsexuella. Och att Folkpartiet kommer driva på så att Socialstyrelsens förslag till lagändringar kan genomföras så snart som möjligt.
Det är, som alltid, handlingskraft som gäller.

Tack till Amanda Brihed, Bengt Held, Per Pettersson och Lisa Olsson - som omedvetet och medvetet genom informativa bloggar och artiklar har hjälpt mig mer än ni någonsin anar med att sätta mig in i denna fråga. Så att fakta har kunnat bekräfta den spontana maggropskänslan.

Modiga och starka Amanda Brihed har gjort ofattbart mycket för att lyfta upp dessa frågor i den offentliga debatten. Här är en intervju med henne på DN.se och här är en annan intervju i Aftonbladet. Här är Amandas slutreplik i den senaste tidens Aftonbladetdebatt.

Läs också vad RFSL:s förbundsordförande Ulrika Westerlund mfl skriver i Aftonbladet.

Läs Socialstyrelsens externa utredare Karin Lindells och Socialstyrelsens generaldirektör Lars-Erik Holms kommentarer. Och här kan du ladda ner hela utredningen.

Några artiklar om Socialstyrelsens rapport; Aftonbladet, SvD, DN.

Ett axplock av de liberaler (förutom dem jag redan nämnt) som skrivit om tvångssterilisering och andra styggelser som aldrig borde funnits och som för alltid ska förpassas till historien: Adam Cwejman, Liberati, Rasmus Jonlund, Karin Långström Vinge, Fredrik Sneibjerg, Andreas Froby, Carina Boberg, Mathias Sundin, Annika Beijbom, Seved Monke, Christine Sahlström/Psychebella,

Unga HBT-personers hälsa

Integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni skriver idag på Newsmill om de satsningar som Alliansen gjort för HBT-personer. Och om en ny satsning på att skapa mötesplatser som inkluderar hbt-ungdomar ungdomar.

Detta är något som jag verkligen uppskattar.

Alla ska kunna leva det liv de vill oavsett könsidentitet eller sexuell läggning. Men fortfarande råder stor okunskap om hbt-personer och deras situation på många håll i vårt samhälle. Förtryck, diskriminering, våld och trakasserier är alltför vanligt och resulterar i att många unga hbt-personer har det sämre än heterosexuella avseende psykisk, fysisk, sexuell och social hälsa. Bland unga homo- och bisexuella kvinnor är det tre gånger vanligare att rapportera dålig hälsa jämfört med heterosexuella. Var fjärde man och var femte kvinna bland unga homo- och bisexuella har utsatts för hot och våld. Det är vanligare att unga homo- och bisexuella kvinnor och män haft självmordstankar och försökt ta sitt liv. Unga homo- och bisexuella män avstår oftare från att gå ut ensamma av rädsla för överfall, rån eller annat ofredande. Unga homo- och bisexuella har mindre förtroende för arbetsförmedling, försäkringskassa, socialtjänst och polis jämfört med unga heterosexuella.

Läs gärna min och Birgitta Ohlssons riksdagsmotion (den skrevs innan Birgitta blev EU-minister) om unga hbt-personers hälsa. Där pekar vi på en rad åtgärder som behöver göra för att öka kunskapen om homo- och bisexuellas och transpersoners situation och därmed förbättra livet för många unga.

Stoppa tvångsäktenskap

Integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni skriver idag på SvD:s Brännpunkt om tvångsäktenskap och hedersrelaterat våld och förtryck.
Och om den strategi som regeringen presenterar för att förhindra att unga blir gifta mot sin vilja.

Dessa satsningar är välkomna. Hedersrelaterat våld och förtryck är tyvärr en alltför vanlig ingrediens i många ungas vardag. Hedersrelaterat våld och förtryck bygger på gruppers rätt att styra och kontrollera enskilda individer - ofta flickornas sexualitet. Men de mänskliga rättigheterna utgår från enskilda människor, inte grupper. Till exempel säger paragraf 16 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna: ”Alla äktenskap ska ingås av fri vilja.” Barn har rätt att vara barn. Och varje person har rätt att själv bestämma över sin framtid och vem man vill gifta sig med. Den friheten får aldrig begränsas med hänvisning till kultur, etnicitet eller religion.

Tillsammans med Birgitta Ohlsson väckte jag hösten 2008 en motion om att stoppa barngifte och kriminalisera medhjälp till tvångsgifte. Enligt en utredning från Ungdomsstyrelsen från 2009, upplever fem procent av alla unga mellan 16 och 25 år i Sverige att de inte själva fritt får välja vem de ska gifta sig med.

År 2007 antog regeringen en handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer. Totalt 900 miljoner kronor satsas på 56 olika åtgärder. I handlingsplanen finns bland annat flera utredningsuppdrag för att få kunskap om vilka insatser som är nödvändiga. T ex har Forum för Levande Historia presenterat en kartläggning som visar att många lärare ser att hedersrelaterat förtryck förekommer men inte vet hur de ska agera. Därför har bland annat 300 skolledare fått utbildning om hedersrelaterat våld och förtryck.

Och nu kommer ytterligare åtgärder. Regeringens fokus är på stärkt förebyggande arbete, stöd och skydd, förbättrad samverkan mellan myndigheter och ökad kunskap. Några av de åtgärder som ska göras är:

•Skyddet mot tvångsäktenskap och barnäktenskap skärps. Utredaren justitierådet Göran Lambertz, har fått i uppdrag att föreslå bland annat hur tvångsäktenskap och barnäktenskap kan kriminaliseras.

•Rehabilitering av de som utsatts för hedersvåld.

•Nationell informationskampanj. Riktad till unga i gymnasieskolan för att förebygga och förhindra att de utsätts för bland annat hedersrelaterat våld och förtryck.

•Råd till unga i riskzonen på regeringens webbplats. Råd inför resor till dem som är oroliga för att bli gifta mot sin vilja utomlands och lättläst information om lagstiftning som rör äktenskap.

Minnesord över Ingrid Segerstedt Wiberg

Jag har samlat några av de fina minnesord som skrivit om Ingrid Segerstedt Wiberg.

Själv skrev jag några ord om Ingrid tidigare i veckan. En liberal kvinna med stor integritet och kurage att kämpa för sina åsikter.


På Lars-Erick Forsgrens blogg kan vi läsa Hans Lindblads minnesord som publicerats i Gefle Dagblad: Älskad och beundrad.

Och här är Lars-Ericks egna minnesord.

Birgitta Ohlsson: Ingrid - ilsket ivrig ikon.

Gunnar Andrén

Anita Brodén

Per Altenberg

Pär Gustafsson

Anna-Lena Lodenius

Norah4you´s

HAX

Görans Benedicks

Christian Dahlgren

Ingrid Segerstedt Wiberg - en stark liberal ur tiden

Ingrid Segerstedt Wiberg dog i fredags.

Författare. Debattör. Humanist. Liberal. Folkpartist. Fredskämpe. Sveriges första ledarskribent som var kvinna.

I DN skriver Anders Forsström: "Det finns mycket att säga om Ingrid Segerstedt Wiberg. Ska hon beskrivas med ett enda ord, passar ordet stridbar."
Ingrid Segerstedt Wiberg hade ett starkt engagemang för freds-, flykting- och kvinnofrågor. Hon arbetade rakryggat och målmedvetet hela livet för att motverka rasism och intolerans. 1958-1970 riksdagsledamot för Folkpartiet liberalerna. 1968 - 1973 var hon ordförande i Svenska FN-förbundet. Ledamot av svenska Unicef-kommittén. För att nämna några av otaliga uppdrag.

En föregångare och stark liberal som inspirerat mig. Och som kommer att fortsätta att göra det. Genom sin gärning. För solidaritet. Alltid på de svagas sida. Rakryggad. Orädd.

Andra som bloggat om Ingrid Segerstedt Wiberg: Gunnar Andrén, Anita Brodén, Henrik Alexandersson, Birgitta Ohlsson, Pär Gustafsson, Per Altenberg.

Läs mer: GP, röster om Ingrid i GP, Sydsvenskan, Ingrid Segersteds gymnasium

SEVEN - om kvinnorättsaktivister

På söndag uppmärksammar vi i Liberala Kvinnor den internationella kvinnodagen genom att tillsammans med Riksteatern sätta upp pjäsen Seven på Anna Whitlock Bygdegård i Stockholm.

Jag ska läsa rollen som Farida Azizi från Afghanistan. I rollistan står att hon är vacker, reserverad och mycket intelligent. Hjälp - hur prestationsladdat är inte det att läsa rollen som en sådan kvinna?!

Nervös är jag. Och undrar varför jag utmanar min egen förmåga på detta sätt. Förmodligen för att det är så angeläget att uppmärksamma alla de modiga kvinnor som runt om i världen tar strid för de mänskliga rättigheterna. Kvinnoförtrycket är fortfarande utbrett och måste uppmärksammas, inte bara under den internationella kvinnodagen utan 365 dagar om året.

Farida Azizi kämpade mot kvinnoförtryck under talibanregimens styre i Afghanistan. På grund av dödshot mot henne sökte hon asyl i USA där hon nu bor. Därifrån fortsätter Farida sitt arbete för kvinnors rättigheter och fredbyggande i sitt gamla hemland.

Seven är en dokumentär berättarteater som bygger på intervjuer med sju kvinnorättsaktivister från olika länder. Samtliga har övervunnit omöjliga odds i sin kamp för frihet och rättvisa. Trots att de sju kvinnorna har olika kulturell och religiös bakgrund och har råkat ut för helt skilda saker, så har de alla en sak gemensamt - en vilja att förändra såväl sin egen som sina medmänniskors situation, en vilja att kämpa för sina rättigheter.

Utmärkt (och nervdämpande) coaching har vi fått av Hedda Krausz Sjögren

Medverkar i vår uppsättning gör också Birgitta Ohlsson, EU-minister och ordförande i Liberala Kvinnor, Cecilia Wikström, EU-parlamentariker för Folkpartiet liberalerna, samt Karin Pilsäter, Madeleine Sjöstedt, Fatima Svanå och Ulrica Solver-Gustavsson - alla liberala kvinnor.