Övervakning är säkerhet? Förlorad integritet är trygghet?

Så har då regeringen presenterat sitt förslag till hur EU:s datalagringsdirektiv ska implementeras i Sverige, se artiklar på DN och i SvD.

”Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka.” skrev Orwell 1948 i sitt då skrämmande framtidsscenario 1984.
Och vad ska vi säga nu? 2010.
Övervakning är säkerhet? Förlorad integritet är trygghet?

I boken 1984 upprätthåller den totalitära staten sin makt genom social kontroll och övervakning. Och övervakningen (faktisk eller upplevd) leder till att människorna anpassar sina tankar och sina beteenden till dem som staten önskar.

Integritet handlar om självkänsla och människovärde.
Och den personliga integriteten förminskas och krymps i takt med att staten ges allt större möjligheter att ta reda på vad vi har för oss.
Jag citerar från Wikipedia:

En stat som saknar eller inte respekterar begreppet integritet gentemot sina medborgare kallas för totalitär, till skillnad från humanistiskt. Människor med högre egen integritet än vad staten kan eller vill erbjuda skydd för, kommer i konflikt med systemet. De som har tillräckligt med civilkurage brukar kämpa för sin rätt till integritet vilket faller inom ramarna för mänskliga rättigheter. Dessa människor kan av totalitära stater stämplas som vanliga kriminella och behandlas därefter. I själva verket handlar det om dissidenter. FN kan blanda sig i om FN:s säkerhetsråd anser att det begås allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna.

Datalagringsdirektivet skulle egentligen ha införts senast 15 mars 2009 men är alltså nu på gång i Sverige. Övriga länder som inte har infört direktivet är Grekland, Irland och Österrike. I Belgien pågår lagstiftningsprocessen. I Tyskland och Rumänien har författningsdomstolarna underkänt de lagar som stiftats i enlighet med direktivet. Högsta domstolen i Irland har begärt en förhandsprövning från EU-domstolen i ett mål som berör datalagringsdirektivet.

I Tyskland gjordes en undersökning efter införandet av datalagringsdirektivet som tydligt visar att det leder till självcensur. 11% av de tillfrågade uppgav att de undvikit att använda E-mail, telefon eller mobiltelefon i vissa fall och 52% uppgav att de antagligen inte skulle använda telekommunikation för känsliga ärenden.

Enligt datalagringsdirektivet ska EU:s medlemsländer lagstifta om att operatörer är skyldiga att spara trafikdata om sina kunders kommunikation per telefon eller mejl. Bland annat gäller det information om vem som har haft en viss IP-adress och när, avsändare och mottagare av SMS och E-mail, information om ringda samtal inklusive platsen där samtalet började och där det slutade mm. Informationen lagras tillsammans med namn och adressuppgifter i mellan 6 och 24 månader. Syftet är att uppgifterna ska kunna användas av polisen när man utreder allvarliga brott.

Här är lagrådsremissen.

Och det kommer tyvärr mer. T ex pågår ett EU-projekt som kallas Indect. Projektet går bland annat ut på att koppla ihop olika register och övervakningskameror i realtid. Så att staten kan hålla koll på allt den vet om oss medborgarna och samtidigt följa och övervaka oss när vi rör oss i samhället. På Indects hemsida kan man se hur det skissas på kopplingar till fysisk övervakning – till exempel med modern, datoriserad kameraövervakning som kan identifiera och följa enskilda individer och analysera deras beteende.

STORK är ett annat projekt som handlar om att utveckla teknik för elektroniska ID-handlingar som ska vara gemensamma för hela EU, och där identifikation ska kunna krävas för allt man gör online.
.....................................................................

Här är några bloggar och artiklar om datalagringsdirektivet:
Camilla Lindberg skrev så här och så här och så här i SvD tillsammans med Mathias Sundin.
Mark Klamberg har skrivit flera bloggar; här finns de.
Lars-Erick Forsgren
Per Pettersson
Maria Abrahamsson
Johan Linander
Henrik Alexandersson (HAX)
Anders Mildner på SvD
DN,

Tidigare i år skrev riksdagsledamöterna Johan Linander och Annie Johansson tillsammans med EU-parlamentariker Lena Ek i SvD att de arbetar för att förhindra att direktivet genomförs i Sverige.
Det ser inte så ljust ut.

Angeläget om datalagringsdirektivet

I valrörelsen lyser integritetsfrågorna nästan helt med sin frånvaro.
Läs Camilla Lindbergs och Carl Johan Rehbinders angelägna artikel i SvD om datalagringsdirektivet. Ett EU-direktiv som flera tunga remissinstanser kritiserar. Det var Socialdemokraterna som drev igenom datalagringsdirektivet i EU, med Thomas Bodström som en av arkitekterna. Och det var bland annat detta som gjorde att Oscar Swartz myntade begreppet Bodströmsamhället.

Dataskyddsgruppen inom EU var starkt kritisk mot EU-kommissionens förslag att lagra uppgifter om telefon- och Internettrafik. Gruppen ansåg att förslaget inkräktar på den absoluta, grundläggande rätten till förtrolig korrespondens. Ändock röstades direktivet igenom.

Föreningsfrihet - att inte vara med i Kommunal

I en artikel i gårdagens Expressen tar Gunnar Strömmer och Clarence Crafoord från Centrum för rättvisa upp en angelägen fråga.
Föreningsfrihet.
Centrum för rättvisa företräder sex trädgårdsanläggare i Skånge som lämnat in en stämningsansökan till Svenska Kommunalarbetareförbundet och Skogs- och Lantarbetsgivareförbundet. Trädgårdsanläggarna har tvingats betala granskningsavgifter till Kommunal, trots att de inte varit medlemmar. Nu begär de pengarna tillbaka och skadestånd för kränkningen av deras rättigheter i Europakonventionen. Granskningsavgifterna strider även mot föreningsfriheten i Europakonventionen.

Centrum för rättvisa är en oberoende organisation som värnar enskildas fri- och rättigheter. Det var Centrum för rättvisa som sommaren 2008 lämnade in ett klagomål till Europadomstolen om att pröva om FRA-lagen klarar Europakonventionens krav när det gäller skydd för den personliga integriteten och rätt för enskilda som blivit övervakade att få sina fall rättsligt prövade.

Det borde vara självklart i en demokrati att personer som valt att inte vara medlemmar i en förening, inte tvingas att stödja den ekonomiskt. Det borde vara självklart i en demokrati att inte tvingas ansluta sig till avtal som man inte själv vill ha.

I höstas skrev jag en motion ihop med mina riksdagskollegor Camilla Lindberg och Jan Ertsborn i denna fråga. Vi menade att kollektivavtalen ger de fackliga organisationerna ekonomiska fördelar i form av extraavgifter av olika slag (granskningsavgifter, mätningsavgifter) som kopplas till lönesumman i vissa branscher, och att detta gör det angeläget för facken att så många företag som möjligt ansluter till kollektivavtalen. Men valet att teckna kollektivavtal, eller inte, ska vara frivilligt – inte något som en facklig organisation kan tvinga på ett företag och dess medarbetare. Annars har vi ju ingen avtalsfrihet i Sverige. Vi vill därför att möjligheten till strids- och sympatiåtgärder mot företag när den enda anledningen är att de inte har kollektivavtal, ska tas bort.

En motion med liknande budskap väckte jag på Folkpartiets senaste Landsmöte, en länk till den finns här.