Dystert på frihetsfronten

Jag har en skärmsläckare som för det mesta ger energi, men som idag känns deppig.
Den är inspirerad av filmen V for Vendetta.



Ur en svart bildskärm tonar bokstäverna fram:

Go to work
Get married
Have some kids
Pay your taxes
Pay your bills
Watch your TV
Follow fashion
Act normal
Obey the law
And repeat after me:
I am free

Idag känns den som sagt deppig.
Kanske beror det på att Riksdagen idag röstade för ett införande av datalagringsdirektivet.Till skillnad mot för ett år sen när Riksdagen sköt upp införandet av direktivet.

Känns inte direkt som att året används på bästa sätt för att värna den personliga integriteten.
Trist historia.

Här är en av mina tidigare bloggar:
Övervaktning är säkerhet? Förlorad integritet är trygghet?

Här är några länkar till nya och gamla inlägg - det finns hur mycket som helst att läsa om datalagringsdirektivet, för den som är intresserad:
Sweclockers: Riksdagen röstade ja till datalagringsdirektivet
SR/Ekot: Riksdagen debatterar om datalagringsdirektivet
Svd: Ja till datalagringsdirektiv
Frederick Federley: DlD-voteringen idag
Anette Novak i Sydsvenskan: Vad händer när Storebror inte längre är snäll?
Europaportalen.se: Tema Datalagringsdirektiv
Sydsvenskan: EU - Risker med trafikdatalagring
Adam Cwejman: FP:s svek får väljarna att fly
HAX: Datalagringen fungerar inte.
Peder Westerberg: Datalagringsdirektiv, nej tack
Mark Klamberg: EU-länderna blockerar utvärdering av datalagringsdirektivet
Torbjörn Jerlerup: Kritik mot datalagringsdirektivet
Per Pettersson: Fortsatt (s)töd till datalagringsdirektivet
DN: Ask vill lagra mer data än EU kräver

Bra regeringsbeslut om Västsahara, men dåligt av EU:s fiskeråd

Är mycket glad över att regeringen bestämde sig för att rösta nej till att ge EU-kommissionen förhandlingsmandat att förnya fiskeavtalet mellan EU och Marocko. Även om det dessvärre inte lyckades att stoppa förlängningen av avtalet. EU:s fiskeråd - alltså de 27 EU-ländernas fiskeministrar- gav i måndags EU-kommissionen klartecken att påbörja förhandlingar om ett nytt fiskeriavtal med Marockos regering. Samtalen ska ta ungefär ett år och resultera i ett fyra år långt fiskeriavtal som börjar nästa vår, om det godkänns.

Sverige, Storbritannien och Danmark röstade emot nya förhandlingar, medan Finland och Tyskland lade ner sina röster. Minst en tredjedel av ländernas röster krävdes för att stoppa samtalen.

I vintras ställde sig liberalerna på ELDR-kongressen bakom Folkpartiets resolution om att arbeta för att fiskeavtalet mellan EU och Marocko inte ska förlängas om inte det ockuperade Västsaharas fiskevatten exkluderas ur avtalet. Här är min blogg om det beslutet.

EU-minister Birgitta Ohlsson (se bl a krönika i tidskriften Västsahara), EU-parlamentariker Olle Schmidt och EU-kommissionär Cecilia Malmström är tre folkpartister som i många år arbetat på många olika sätt för Västsaharas folk.

En annan person som verkligen förtjänar en stor eloge för ett oförtröttligt arbete med Västsahara-frågorna är Sören Lindh som är koordinator för VästsaharaAktionen.

Några bloggar och artiklar om Västsahara:
Svenska dagbladet om att Sverige tyvärr inte lyckades få med sig tillräckligt många länder för att stoppa förlängningen av fiskeavtalet.
Mark Klamberg
Och en Klambergare till här
Olle Schmidt
Olle Schmidt mfl i DN
Adam Cwejman
Bodil Ceballos

Här är en av mina riksdagsmotioner om EU:s avtal med Marocko som rör Västsahara.
Och här är en annan motion som handlar om Västsaharas självbestämmande.
Folkpartiet liberalerna har med Västsaharas självbestämmande och självständighet i sitt EU-program.
Se också min riksdagsfråga till jordbruksminister Eskil Erlandsson om fiskeavtalet.

I en artikel för några år sen menade jag att om EU skulle ge Marocko så kallad advanced status när det gäller fördjupat samarbete så måste det klart framgå att Västsahara inte ska omfattas av detta. EU ska inte legitimera och finansiera Marockos ockupation av Västsahara! Jag ser tyvärr inga tecken på att de avtal som sluts mellan EU och Marocko gör Marocko mer benäget att följa internationell rätt.

Här finns information om mitt besök för några år sen när jag besökte de Västsahariska flyktinglägren i Tindouf. Och här finns en intervju om samma resa i Frisinnad Tidskrift.

Övervakning är säkerhet? Förlorad integritet är trygghet?

Så har då regeringen presenterat sitt förslag till hur EU:s datalagringsdirektiv ska implementeras i Sverige, se artiklar på DN och i SvD.

”Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka.” skrev Orwell 1948 i sitt då skrämmande framtidsscenario 1984.
Och vad ska vi säga nu? 2010.
Övervakning är säkerhet? Förlorad integritet är trygghet?

I boken 1984 upprätthåller den totalitära staten sin makt genom social kontroll och övervakning. Och övervakningen (faktisk eller upplevd) leder till att människorna anpassar sina tankar och sina beteenden till dem som staten önskar.

Integritet handlar om självkänsla och människovärde.
Och den personliga integriteten förminskas och krymps i takt med att staten ges allt större möjligheter att ta reda på vad vi har för oss.
Jag citerar från Wikipedia:

En stat som saknar eller inte respekterar begreppet integritet gentemot sina medborgare kallas för totalitär, till skillnad från humanistiskt. Människor med högre egen integritet än vad staten kan eller vill erbjuda skydd för, kommer i konflikt med systemet. De som har tillräckligt med civilkurage brukar kämpa för sin rätt till integritet vilket faller inom ramarna för mänskliga rättigheter. Dessa människor kan av totalitära stater stämplas som vanliga kriminella och behandlas därefter. I själva verket handlar det om dissidenter. FN kan blanda sig i om FN:s säkerhetsråd anser att det begås allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna.

Datalagringsdirektivet skulle egentligen ha införts senast 15 mars 2009 men är alltså nu på gång i Sverige. Övriga länder som inte har infört direktivet är Grekland, Irland och Österrike. I Belgien pågår lagstiftningsprocessen. I Tyskland och Rumänien har författningsdomstolarna underkänt de lagar som stiftats i enlighet med direktivet. Högsta domstolen i Irland har begärt en förhandsprövning från EU-domstolen i ett mål som berör datalagringsdirektivet.

I Tyskland gjordes en undersökning efter införandet av datalagringsdirektivet som tydligt visar att det leder till självcensur. 11% av de tillfrågade uppgav att de undvikit att använda E-mail, telefon eller mobiltelefon i vissa fall och 52% uppgav att de antagligen inte skulle använda telekommunikation för känsliga ärenden.

Enligt datalagringsdirektivet ska EU:s medlemsländer lagstifta om att operatörer är skyldiga att spara trafikdata om sina kunders kommunikation per telefon eller mejl. Bland annat gäller det information om vem som har haft en viss IP-adress och när, avsändare och mottagare av SMS och E-mail, information om ringda samtal inklusive platsen där samtalet började och där det slutade mm. Informationen lagras tillsammans med namn och adressuppgifter i mellan 6 och 24 månader. Syftet är att uppgifterna ska kunna användas av polisen när man utreder allvarliga brott.

Här är lagrådsremissen.

Och det kommer tyvärr mer. T ex pågår ett EU-projekt som kallas Indect. Projektet går bland annat ut på att koppla ihop olika register och övervakningskameror i realtid. Så att staten kan hålla koll på allt den vet om oss medborgarna och samtidigt följa och övervaka oss när vi rör oss i samhället. På Indects hemsida kan man se hur det skissas på kopplingar till fysisk övervakning – till exempel med modern, datoriserad kameraövervakning som kan identifiera och följa enskilda individer och analysera deras beteende.

STORK är ett annat projekt som handlar om att utveckla teknik för elektroniska ID-handlingar som ska vara gemensamma för hela EU, och där identifikation ska kunna krävas för allt man gör online.
.....................................................................

Här är några bloggar och artiklar om datalagringsdirektivet:
Camilla Lindberg skrev så här och så här och så här i SvD tillsammans med Mathias Sundin.
Mark Klamberg har skrivit flera bloggar; här finns de.
Lars-Erick Forsgren
Per Pettersson
Maria Abrahamsson
Johan Linander
Henrik Alexandersson (HAX)
Anders Mildner på SvD
DN,

Tidigare i år skrev riksdagsledamöterna Johan Linander och Annie Johansson tillsammans med EU-parlamentariker Lena Ek i SvD att de arbetar för att förhindra att direktivet genomförs i Sverige.
Det ser inte så ljust ut.

Politikers uppgift när det gäller folkmord

Jag vill tacka för allt stöd jag fått när det gäller omröstningen på torsdag - att erkänna Folkmordet 1915. Både det stöd som kommer från er som vill att Sveriges riksdag erkänner folkmordet. Och från er som inte har någon åsikt i sakfrågan men som tycker att detta är en fråga som varje riksdagsledamot självständigt ska ta ställning till - att det inte är någon fråga som handlar om att vi måste hålla ihop i Alliansen.

Det finns några saker som jag får frågor om och som jag gärna vill klargöra:

1. Är det riksdagen som ska definiera vad som är ett folkmord?
Det är inte det som denna fråga handlar om.
Att det de facto är ett folkmord - det är belagt. Det finns en lång rad forskare och jurister som står bakom detta. Bl a gjorde den oberoende organisationen ICTJ (International Center för Transitional Justice) i början på 2000-talet på uppdrag av den turk-armenska försoningskommissionen en prövning av dessa händelser i det Osmanska riket. Händelserna prövades i enlighet med FN-konventionen om förebyggande och bestraffning av folkmord. Och ICTJ:s slutsats var att alla kriterier för folkmordsbrott var uppfyllda.

På torsdag handlar det alltså inte om att riksdagen ska definiera eller pröva om detta är ett folkmord. Det vore fel.

Men eftersom den granskningen och prövningen redan är gjord, så är detta i allra högsta grad en politisk fråga. Och erkännandet en fråga för riksdagen.

Folkmord är inte en enskild nations sak.

2. Är denna typ av erkännanden viktiga?
Ja, det anser jag definitivt.
Ett erkännande visar respekt för de offer som dödades och förföljdes under folkmordet.
Ett erkännande visar också respekt för de minoriteter som finns kvar i Turkiet idag. Och för andra minoriter på andra håll i världen.
Och ett erkännande fungerar som en moralisk upprättelse för ättlingarna till de armenier, syrianer/assyrier/kaldéer och andra kristna minoriteter som föll offer för folkmordet. Så länge Folkmordet inte erkänns är det detsamma som att inte erkänna de oskyldigas lidande. Och lidandet fortsätter därmed generation efter generation.
Ett erkännande i Sveriges riksdag visar att vi sett det lidande som Folkmordet innebär. Ett erkännande här är också en markering mot Turkiets förnekande. Som behövs för att visa Turkiet att de behöver ta ansvar för sin historia.

3. Är ett erkännande bra för demokratiprocessen i Turket?
Ett folkmord består av en rad olika faser - det uppkommer inte ur intet.
Den sista fasen brukar sägas är förnekandet av folkmordet.
Och så länge folkmordet förnekas - ja då bäddar man för framtida förtryck.
Och försvårar försoningsprocessen.
Det går inte att förneka sådana övergrepp och komma vidare med försoningen.
Så min övertygelse är att erkännanden av Folkmordet 1915 är nödvändiga för att stärka de mänskliga rättigheterna i Turkiet.
Det är ju just detta som brukar summeras i sentensen "att lära av historien".

Mark Klamberg, vars kunnande i integritetsfrågor jag har stor respekt för, har ett annat resonemang - men kanske har jag missuppfattat honom eller så har han inte kännedom om de prövningar som gjorts juridiskt.

Renodlade personval

Jag glädjer mig åt att debatten om renodlade personval har tagit fart.
I artiklar, på bloggar och på Facebook. Vore skönt om vi helt fick bort %-spärrar, satte namnen i bokstavsordning och att varje väljare var tvungen att kryssa för att valsedeln skulle vara giltig. Men det lär nog dröja ett tag.

"Direkt väljardemokrati stävjar politikerförakt" skriver t ex Karl Beijbom och Mikael Wendt i dagens GP.

Liberaler som bloggat om personval på sistone; Jan Rejdnell, Tommy Rydfeldt, Mark Klamberg, Harald Nordlund, Mathias Sundin.