Funderar på långdistans på upploppen i några av Sveriges förorter.
Men det går så klart inte att ha distans.
Våld föder våld föder våld.
Likväl som de många ansvarstagande människornas engagemang väcker respekt. De människor som gått man ur huse för att stoppa våldet och skydda sina stadsdelar.
Här finns länkar till kloka människor som tänkt till från olika infallsvinklar:
Gulan Avci i SvD: Att skylla på samhället är alltför lättvindigt
Nina Power i DN: Ilskan i förorten är inte bara svensk
Sanna Rayman i SvD: Bortom pajkastning och stenkastning
Och Sanna Rayman igen: Upploppen är lika tidlösa som vanan att misstolka dem
Heidi Avellan i Sydsvenskan: Vem kastar de första stenarna?
Peter Wolodarski i DN: Siffran som sammanfattar Stockholms problem
Håkan Holmberg i UNT: Det handlar om segregation
Sakine Madon i Expressen: Ni som förstör borde skämmas
Hanne Kjöller i DN: Husby som ett Rorschachtest
Adam Cwejman i Helsingborgs Dagblad: Förändra - men på demokratisk väg
Niklar Orrenius i DN: Föräldrarna satte stopp i Rosengård
Nima Sanandaji i SvD: Avgörande att skydda invandrarnas företag
Per Pettersson: Arga unga män och utbildade unga kvinnor
Inti Chavez Perez i SvD: Bränderna är inget rop på ökad jämlikhet
Visar inlägg med etikett Per Pettersson. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Per Pettersson. Visa alla inlägg
måndag 27 maj 2013
onsdag 21 mars 2012
Dystert på frihetsfronten
Jag har en skärmsläckare som för det mesta ger energi, men som idag känns deppig.
Den är inspirerad av filmen V for Vendetta.
Ur en svart bildskärm tonar bokstäverna fram:
Go to workIdag känns den som sagt deppig.
Get married
Have some kids
Pay your taxes
Pay your bills
Watch your TV
Follow fashion
Act normal
Obey the law
And repeat after me:
I am free
Kanske beror det på att Riksdagen idag röstade för ett införande av datalagringsdirektivet.Till skillnad mot för ett år sen när Riksdagen sköt upp införandet av direktivet.
Känns inte direkt som att året används på bästa sätt för att värna den personliga integriteten.
Trist historia.
Här är en av mina tidigare bloggar:
Övervaktning är säkerhet? Förlorad integritet är trygghet?
Här är några länkar till nya och gamla inlägg - det finns hur mycket som helst att läsa om datalagringsdirektivet, för den som är intresserad:
Sweclockers: Riksdagen röstade ja till datalagringsdirektivet
SR/Ekot: Riksdagen debatterar om datalagringsdirektivet
Svd: Ja till datalagringsdirektiv
Frederick Federley: DlD-voteringen idag
Anette Novak i Sydsvenskan: Vad händer när Storebror inte längre är snäll?
Europaportalen.se: Tema Datalagringsdirektiv
Sydsvenskan: EU - Risker med trafikdatalagring
Adam Cwejman: FP:s svek får väljarna att fly
HAX: Datalagringen fungerar inte.
Peder Westerberg: Datalagringsdirektiv, nej tack
Mark Klamberg: EU-länderna blockerar utvärdering av datalagringsdirektivet
Torbjörn Jerlerup: Kritik mot datalagringsdirektivet
Per Pettersson: Fortsatt (s)töd till datalagringsdirektivet
DN: Ask vill lagra mer data än EU kräver
torsdag 11 november 2010
Övervakning är säkerhet? Förlorad integritet är trygghet?
Så har då regeringen presenterat sitt förslag till hur EU:s datalagringsdirektiv ska implementeras i Sverige, se artiklar på DN och i SvD.
”Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka.” skrev Orwell 1948 i sitt då skrämmande framtidsscenario 1984.
Och vad ska vi säga nu? 2010.
Övervakning är säkerhet? Förlorad integritet är trygghet?
I boken 1984 upprätthåller den totalitära staten sin makt genom social kontroll och övervakning. Och övervakningen (faktisk eller upplevd) leder till att människorna anpassar sina tankar och sina beteenden till dem som staten önskar.
Integritet handlar om självkänsla och människovärde.
Och den personliga integriteten förminskas och krymps i takt med att staten ges allt större möjligheter att ta reda på vad vi har för oss.
Jag citerar från Wikipedia:
Datalagringsdirektivet skulle egentligen ha införts senast 15 mars 2009 men är alltså nu på gång i Sverige. Övriga länder som inte har infört direktivet är Grekland, Irland och Österrike. I Belgien pågår lagstiftningsprocessen. I Tyskland och Rumänien har författningsdomstolarna underkänt de lagar som stiftats i enlighet med direktivet. Högsta domstolen i Irland har begärt en förhandsprövning från EU-domstolen i ett mål som berör datalagringsdirektivet.
I Tyskland gjordes en undersökning efter införandet av datalagringsdirektivet som tydligt visar att det leder till självcensur. 11% av de tillfrågade uppgav att de undvikit att använda E-mail, telefon eller mobiltelefon i vissa fall och 52% uppgav att de antagligen inte skulle använda telekommunikation för känsliga ärenden.
Enligt datalagringsdirektivet ska EU:s medlemsländer lagstifta om att operatörer är skyldiga att spara trafikdata om sina kunders kommunikation per telefon eller mejl. Bland annat gäller det information om vem som har haft en viss IP-adress och när, avsändare och mottagare av SMS och E-mail, information om ringda samtal inklusive platsen där samtalet började och där det slutade mm. Informationen lagras tillsammans med namn och adressuppgifter i mellan 6 och 24 månader. Syftet är att uppgifterna ska kunna användas av polisen när man utreder allvarliga brott.
Här är lagrådsremissen.
Och det kommer tyvärr mer. T ex pågår ett EU-projekt som kallas Indect. Projektet går bland annat ut på att koppla ihop olika register och övervakningskameror i realtid. Så att staten kan hålla koll på allt den vet om oss medborgarna och samtidigt följa och övervaka oss när vi rör oss i samhället. På Indects hemsida kan man se hur det skissas på kopplingar till fysisk övervakning – till exempel med modern, datoriserad kameraövervakning som kan identifiera och följa enskilda individer och analysera deras beteende.
STORK är ett annat projekt som handlar om att utveckla teknik för elektroniska ID-handlingar som ska vara gemensamma för hela EU, och där identifikation ska kunna krävas för allt man gör online.
.....................................................................
Här är några bloggar och artiklar om datalagringsdirektivet:
Camilla Lindberg skrev så här och så här och så här i SvD tillsammans med Mathias Sundin.
Mark Klamberg har skrivit flera bloggar; här finns de.
Lars-Erick Forsgren
Per Pettersson
Maria Abrahamsson
Johan Linander
Henrik Alexandersson (HAX)
Anders Mildner på SvD
DN,
Tidigare i år skrev riksdagsledamöterna Johan Linander och Annie Johansson tillsammans med EU-parlamentariker Lena Ek i SvD att de arbetar för att förhindra att direktivet genomförs i Sverige.
Det ser inte så ljust ut.
”Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka.” skrev Orwell 1948 i sitt då skrämmande framtidsscenario 1984.
Och vad ska vi säga nu? 2010.
Övervakning är säkerhet? Förlorad integritet är trygghet?
I boken 1984 upprätthåller den totalitära staten sin makt genom social kontroll och övervakning. Och övervakningen (faktisk eller upplevd) leder till att människorna anpassar sina tankar och sina beteenden till dem som staten önskar.
Integritet handlar om självkänsla och människovärde.
Och den personliga integriteten förminskas och krymps i takt med att staten ges allt större möjligheter att ta reda på vad vi har för oss.
Jag citerar från Wikipedia:
En stat som saknar eller inte respekterar begreppet integritet gentemot sina medborgare kallas för totalitär, till skillnad från humanistiskt. Människor med högre egen integritet än vad staten kan eller vill erbjuda skydd för, kommer i konflikt med systemet. De som har tillräckligt med civilkurage brukar kämpa för sin rätt till integritet vilket faller inom ramarna för mänskliga rättigheter. Dessa människor kan av totalitära stater stämplas som vanliga kriminella och behandlas därefter. I själva verket handlar det om dissidenter. FN kan blanda sig i om FN:s säkerhetsråd anser att det begås allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna.
Datalagringsdirektivet skulle egentligen ha införts senast 15 mars 2009 men är alltså nu på gång i Sverige. Övriga länder som inte har infört direktivet är Grekland, Irland och Österrike. I Belgien pågår lagstiftningsprocessen. I Tyskland och Rumänien har författningsdomstolarna underkänt de lagar som stiftats i enlighet med direktivet. Högsta domstolen i Irland har begärt en förhandsprövning från EU-domstolen i ett mål som berör datalagringsdirektivet.
I Tyskland gjordes en undersökning efter införandet av datalagringsdirektivet som tydligt visar att det leder till självcensur. 11% av de tillfrågade uppgav att de undvikit att använda E-mail, telefon eller mobiltelefon i vissa fall och 52% uppgav att de antagligen inte skulle använda telekommunikation för känsliga ärenden.
Enligt datalagringsdirektivet ska EU:s medlemsländer lagstifta om att operatörer är skyldiga att spara trafikdata om sina kunders kommunikation per telefon eller mejl. Bland annat gäller det information om vem som har haft en viss IP-adress och när, avsändare och mottagare av SMS och E-mail, information om ringda samtal inklusive platsen där samtalet började och där det slutade mm. Informationen lagras tillsammans med namn och adressuppgifter i mellan 6 och 24 månader. Syftet är att uppgifterna ska kunna användas av polisen när man utreder allvarliga brott.
Här är lagrådsremissen.
Och det kommer tyvärr mer. T ex pågår ett EU-projekt som kallas Indect. Projektet går bland annat ut på att koppla ihop olika register och övervakningskameror i realtid. Så att staten kan hålla koll på allt den vet om oss medborgarna och samtidigt följa och övervaka oss när vi rör oss i samhället. På Indects hemsida kan man se hur det skissas på kopplingar till fysisk övervakning – till exempel med modern, datoriserad kameraövervakning som kan identifiera och följa enskilda individer och analysera deras beteende.
STORK är ett annat projekt som handlar om att utveckla teknik för elektroniska ID-handlingar som ska vara gemensamma för hela EU, och där identifikation ska kunna krävas för allt man gör online.
.....................................................................
Här är några bloggar och artiklar om datalagringsdirektivet:
Camilla Lindberg skrev så här och så här och så här i SvD tillsammans med Mathias Sundin.
Mark Klamberg har skrivit flera bloggar; här finns de.
Lars-Erick Forsgren
Per Pettersson
Maria Abrahamsson
Johan Linander
Henrik Alexandersson (HAX)
Anders Mildner på SvD
DN,
Tidigare i år skrev riksdagsledamöterna Johan Linander och Annie Johansson tillsammans med EU-parlamentariker Lena Ek i SvD att de arbetar för att förhindra att direktivet genomförs i Sverige.
Det ser inte så ljust ut.
onsdag 30 juni 2010
Riv lagen om tvångssterilisering och särbehandling av transsexuella
Efter snart fyra år i Riksdagen kan jag konstatera att vissa lagar aldrig borde funnits. Och även med förståelse för att tidsanda och värderingar förändras (förhoppningsvis i en mer liberal och medmänsklig riktning), så borde vissa lagar ha ändrats eller upphävts för länge sen. Den förlegade och inhumana ”Lagen om fastställande av könstillhörighet" från 1972 är en sådan. En lag, som när jag blev uppmärksam på dess fulla innebörd, fick mig att tillbringa ett antal sömnlösa nätter med att försöka fatta om jag verkligen fattade rätt. Och våndas över att jag inte lagt ner kraft nog på att få bort denna diskriminerande, icke-mänskliga lag.
Barbro Westerholm, denna som alltid helt fantastiska kvinna, har arbetat i flera år för att förändra lagstiftningen. Likaså har vår EU-minister Birgitta Ohlsson och Martin Andreasson. Och ett antal andra folkpartister - förlåt ni som kämpar för det rätta, att jag inte kan nämna er alla.
Ta bort kraven på att en transsexuell måste vara ogift, svensk och dessutom måste tvångssterilisera sig för att få byta kön. Tillåt nedfrysning av könsceller. Förbättra vård och bemötande av transsexuella - i hela landet. Ändra namnlagen så att den inte slår mot transpersoner. Det är några av de åtgärder som Folkpartiet liberalerna driver för att transsexuella inte ska särbehandlas - och för att varje människa ska få forma sitt eget liv, ha rätten till sin egen uppfattning om könstillhörighet.
Igår kom en rapport från Socialstyrelsen med ett antal utmärkta förslag till lagförändringar och andra åtgärder.
Idag har Barbro Westerholm, partisekreterare Erik Ullenhag och jag en artikel på Aftonbladet.se om att den föråldrade lagstiftning alldeles för länge skapat hinder och diskriminering för transsexuella. Och att Folkpartiet kommer driva på så att Socialstyrelsens förslag till lagändringar kan genomföras så snart som möjligt.
Det är, som alltid, handlingskraft som gäller.
Tack till Amanda Brihed, Bengt Held, Per Pettersson och Lisa Olsson - som omedvetet och medvetet genom informativa bloggar och artiklar har hjälpt mig mer än ni någonsin anar med att sätta mig in i denna fråga. Så att fakta har kunnat bekräfta den spontana maggropskänslan.
Modiga och starka Amanda Brihed har gjort ofattbart mycket för att lyfta upp dessa frågor i den offentliga debatten. Här är en intervju med henne på DN.se och här är en annan intervju i Aftonbladet. Här är Amandas slutreplik i den senaste tidens Aftonbladetdebatt.
Läs också vad RFSL:s förbundsordförande Ulrika Westerlund mfl skriver i Aftonbladet.
Läs Socialstyrelsens externa utredare Karin Lindells och Socialstyrelsens generaldirektör Lars-Erik Holms kommentarer. Och här kan du ladda ner hela utredningen.
Några artiklar om Socialstyrelsens rapport; Aftonbladet, SvD, DN.
Ett axplock av de liberaler (förutom dem jag redan nämnt) som skrivit om tvångssterilisering och andra styggelser som aldrig borde funnits och som för alltid ska förpassas till historien: Adam Cwejman, Liberati, Rasmus Jonlund, Karin Långström Vinge, Fredrik Sneibjerg, Andreas Froby, Carina Boberg, Mathias Sundin, Annika Beijbom, Seved Monke, Christine Sahlström/Psychebella,
Barbro Westerholm, denna som alltid helt fantastiska kvinna, har arbetat i flera år för att förändra lagstiftningen. Likaså har vår EU-minister Birgitta Ohlsson och Martin Andreasson. Och ett antal andra folkpartister - förlåt ni som kämpar för det rätta, att jag inte kan nämna er alla.
Ta bort kraven på att en transsexuell måste vara ogift, svensk och dessutom måste tvångssterilisera sig för att få byta kön. Tillåt nedfrysning av könsceller. Förbättra vård och bemötande av transsexuella - i hela landet. Ändra namnlagen så att den inte slår mot transpersoner. Det är några av de åtgärder som Folkpartiet liberalerna driver för att transsexuella inte ska särbehandlas - och för att varje människa ska få forma sitt eget liv, ha rätten till sin egen uppfattning om könstillhörighet.
Igår kom en rapport från Socialstyrelsen med ett antal utmärkta förslag till lagförändringar och andra åtgärder.
Idag har Barbro Westerholm, partisekreterare Erik Ullenhag och jag en artikel på Aftonbladet.se om att den föråldrade lagstiftning alldeles för länge skapat hinder och diskriminering för transsexuella. Och att Folkpartiet kommer driva på så att Socialstyrelsens förslag till lagändringar kan genomföras så snart som möjligt.
Det är, som alltid, handlingskraft som gäller.
Tack till Amanda Brihed, Bengt Held, Per Pettersson och Lisa Olsson - som omedvetet och medvetet genom informativa bloggar och artiklar har hjälpt mig mer än ni någonsin anar med att sätta mig in i denna fråga. Så att fakta har kunnat bekräfta den spontana maggropskänslan.
Modiga och starka Amanda Brihed har gjort ofattbart mycket för att lyfta upp dessa frågor i den offentliga debatten. Här är en intervju med henne på DN.se och här är en annan intervju i Aftonbladet. Här är Amandas slutreplik i den senaste tidens Aftonbladetdebatt.
Läs också vad RFSL:s förbundsordförande Ulrika Westerlund mfl skriver i Aftonbladet.
Läs Socialstyrelsens externa utredare Karin Lindells och Socialstyrelsens generaldirektör Lars-Erik Holms kommentarer. Och här kan du ladda ner hela utredningen.
Några artiklar om Socialstyrelsens rapport; Aftonbladet, SvD, DN.
Ett axplock av de liberaler (förutom dem jag redan nämnt) som skrivit om tvångssterilisering och andra styggelser som aldrig borde funnits och som för alltid ska förpassas till historien: Adam Cwejman, Liberati, Rasmus Jonlund, Karin Långström Vinge, Fredrik Sneibjerg, Andreas Froby, Carina Boberg, Mathias Sundin, Annika Beijbom, Seved Monke, Christine Sahlström/Psychebella,
måndag 15 februari 2010
Om att varumärkesdeklarera politiker
Idag skriver både Expressen och DN om provval och personval.
DN har en intressant vinkling kring att partierna/nomineringskommittén har en uppgift att VDN-märka de politiker som ska finnas med på partiets listor. Detta eftersom de interna provvalen ju enbart är rådgivande. En grannlaga uppgift, denna kvalitetsgranskning! Som givetvis ställer mycket höga krav på vilka personer som sitter i dessa nomineringskommittéer - det kan ju knappast vara personer som själv kandiderar - då blir det inte mycket trovärdighet i kvalitetsgranskningen. En konsekvens borde också, tycker jag, vara att kandidaterna i så fall granskas innan provvalen, annars blir ju provvalen bara ett spel för galleriet. Har en kandidat blivit granskad och godkänd före provvalet - då kan listordningen i hög grad följa medlemmarnas vilja.
Om vi i framtiden får renodlade personval, vilket är min förhoppning, så kan partiernas roll koncentreras på att se till att de personer som ska finns på partiets lista står för den ideologi och de viktigaste ingredienserna i partiets politik. Några provval behövs inte. Kandidaterna kan sättas i bokstavsordning. Och av väljarna kan krävas att de sätter ett kryss för den kandidat de helst vill se vald. Jag tror dock att det lär ta ett bra tag innan vi kommer så långt. Vilket är synd. Jag menar att ett sådant system skulle innebära att partierna lämnar ifrån sig mycket av sin makt till väljarna. Jag tror också att renodlade personval skulle innebära starkare politiker som också måste ta ett större personligt ansvar för hur de driver (och röstar i) sina frågor. Sannolikt skulle ett sådant system både öka intresset för politiken och demokratin.
Folkpartiet anser att väljarnas kryss helt ska avgöra vilka som blir valda men att det är partierna som ska rangordna kandidaterna på listan. Jag håller med om att kryssen ska avgöra - men håller inte med mitt parti om att partierna ska rangordna.
Liberala som skrivit och bloggat om personval och provval den senaste tiden: Per Pettersson, Sebastian Hallén, Tommy Rydfeldt,
DN har en intressant vinkling kring att partierna/nomineringskommittén har en uppgift att VDN-märka de politiker som ska finnas med på partiets listor. Detta eftersom de interna provvalen ju enbart är rådgivande. En grannlaga uppgift, denna kvalitetsgranskning! Som givetvis ställer mycket höga krav på vilka personer som sitter i dessa nomineringskommittéer - det kan ju knappast vara personer som själv kandiderar - då blir det inte mycket trovärdighet i kvalitetsgranskningen. En konsekvens borde också, tycker jag, vara att kandidaterna i så fall granskas innan provvalen, annars blir ju provvalen bara ett spel för galleriet. Har en kandidat blivit granskad och godkänd före provvalet - då kan listordningen i hög grad följa medlemmarnas vilja.
Om vi i framtiden får renodlade personval, vilket är min förhoppning, så kan partiernas roll koncentreras på att se till att de personer som ska finns på partiets lista står för den ideologi och de viktigaste ingredienserna i partiets politik. Några provval behövs inte. Kandidaterna kan sättas i bokstavsordning. Och av väljarna kan krävas att de sätter ett kryss för den kandidat de helst vill se vald. Jag tror dock att det lär ta ett bra tag innan vi kommer så långt. Vilket är synd. Jag menar att ett sådant system skulle innebära att partierna lämnar ifrån sig mycket av sin makt till väljarna. Jag tror också att renodlade personval skulle innebära starkare politiker som också måste ta ett större personligt ansvar för hur de driver (och röstar i) sina frågor. Sannolikt skulle ett sådant system både öka intresset för politiken och demokratin.
Folkpartiet anser att väljarnas kryss helt ska avgöra vilka som blir valda men att det är partierna som ska rangordna kandidaterna på listan. Jag håller med om att kryssen ska avgöra - men håller inte med mitt parti om att partierna ska rangordna.
Liberala som skrivit och bloggat om personval och provval den senaste tiden: Per Pettersson, Sebastian Hallén, Tommy Rydfeldt,
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
