Förintelsens Minnesdag: Om detta må vi fortsätta berätta

Idag, den 27 januari, är den internationella minnesdagen för Förintelsens offer. Detta datum som koncentrationslägret Auschwitz befriades år 1945. Sedan år 1999 är dagen en nationell minnesdag i Sverige. Och år 2005 deklarerade FN denna dag som en internationell minnesdag över Förintelsens offer.

Minnesdagen uppmärksammas med ceremonier, tal, fackeltåg och utställningar över hela världen i en årlig manifestation för att bekämpa intolerans, främlingsfientlighet, rasism och antisemitism. På flera platser i Sverige framträder överlevande tillsammans med barnbarn till andra överlevande.

Denna dag tycker jag också det är viktigt att hedra dem som överlevde Förintelsen och med beundransvärd kraft gick vidare med sina liv, trots de fasor och obegripbara sorger som de gått igenom. Deras styrka och deras berättelser hjälper oss andra att kämpa mot antisemitism, rasism och totalitära ideologier.

Läs gärna min tidigare blogg Är detta en människa? - om Primo Levis bok. Björn Wiman tar i dagens DN (Förintelsen får inte förvandlas från erfarenhet till estetik) upp hur Primo Levi i förordet till den nyöversatta essän "De förlorade och de räddade" berättar hur vakterna i Auschwitz varnade fångarna med att säga; "Ingen av er kommer att finnas kvar för att vittna, men även om någon av er skulle komma undan skulle världen inte tro honom."

Om Förintelsens fasor må vi fortsätta berätta. Och det är värt att minnas de ord som tillskrivs Martin Niemöller:

Först tog de kommunisterna, men jag protesterade inte för jag var inte kommunist. Sedan hämtade de de fackanslutna, och jag protesterade inte, för jag var inte fackansluten. Sedan hämtade de judarna, och jag protesterade inte, för jag var inte jude. Sedan hämtade de mig, och då fanns ingen kvar som protesterade.

I Stockholm arrangeras idag en minnesstund kl 16.00 på Raoul Wallenbergs torg. Mer information om den finns här.
På Forum för levande historias hemsida finns information om minnesstunder runt om i landet, här är en länk till den.
I Västerås kommer Henrik Bachner till Karlsgatan 2 kl 18.00 och håller föredraget; Antisemitismens återkomst. Och vid samma tid på Bio Elektra (i Culturen) visas filmen Flickan från Auschwitz och Kersti Bergold samtalar med publiken efter visningen. Här finns mer information om programmen i Västerås.

Länkar:
* Läs gärna om SKMA:s/Svenska kommittén mot antisemitisms arbete.
* Sveriges radios hemsida Dagen då vi minns Förintelsen.
* Här finns tal och foton från Förintelsens minnesdag i Stockholms Stora Synagoga förra året. Benny Dagan, Israels dåvarande ambassadör i Sverige, Olle Wästberg, Regeringens samordnare för Raoul Wallenberg-året 2012, Lena Posner-Körösi, församlingens ordförande, Tobias Rawet, f.d. ordförande i Föreningen Förintelsens Överlevande.
* Tal av Birgitta Ohlsson, EU-minister.
* Tal av Riksdagens Talman Per Westerberg.
* Tal av Integrationsminister Erik Ullenhag.
* FN:s tidigare generalsekreterare Kofi Annans tal vid Förintelsens Minnesdag förra året på Raoul Wallenbergs torg.
* Tal av Finansminister Anders Borg.
* Tal av Lena Adelsohn Liljeroth, Kulturminister.
* Tal av Nyamko Sabuni, dåvarande Jämställdhets- och biträdande utbildningsminister.
* Tal av Fredrik Malm.
* Tal av Leif Pagrotsky i Malmö Synagoga vid Förintelsens Minnesdag förra året.

Är detta en människa?

Jag läser för tredje eller fjärde gången Primo Levis Är detta en människa?
Utgiven i en upplaga om ett par tusen exemplar 1947. Reviderad och nyutgiven 1958. Översatt till svenska 1988.
Det är ganska många år sedan jag läste den sist.

Primo Levi - Författare. Poet. Doktor i fysik och fysik. Partisan. Auschwitz-överlevare.

Boken är Primo Levis vittnesbörd om hans tid i lägret.
I förordet skriver han att boken inte har några ohyggliga detaljer att tillfoga till det som världens alla läsare känner till om förintelseläger. Och fortsätter:

Den har inte skrivits i syfte att föra fram nya anklagelsepunkter; kanske kan den snarare tjäna som underlag för ett stillsamt studium av en del sidor av människosjälen.

I den utgåva som jag läser nu, finns en efterskrift där Primo Levi har tagit med sina svar på några av de frågor som skolelever som läst boken ofta ställer. Där för han bland annat ett intressant resonemang kring om det går att begripa nazisternas hat mot judarna. Så här skriver han:

Jag måste erkänna att jag föredrar den anspråkslöshet med vilken av några av de mest betydande historikerna (Bullock, Schramm, Bracher) bekänner att de inte begriper Hitlers och tyskarnas furiösa antisemitism. Kanske är det så att man inte kan begripa det som hänt, att man rentav inte bör begripa det, ty att begripa är nästan att rättfärdiga.

Och:

...i det nazistiska hatet finns ingen förnuftsmässighet...Vi kan inte förstå det; men vi kan och måste förstå var det kommer ifrån och vara på vår vakt. Om förståelsen är omöjlig så är kännedomen desto nödvändigare, ty det som har hänt kan upprepas, sinnena kan återigen förledas och fördunklas, också vårt eget.

 Så här skriver Levi om sitt språkliga uttryck i boken:

...jag tror på förnuftet och diskussionen som de förnämsta medlen till framsteg och därför väljer jag rättsskipningen framför hatet. När jag skrev min bok bestämde jag mig just av det skälet för vittnets sansade och nyktra uttryckssätt, inte offrets klagande och inte heller hämnarens uppbragta: jag tänkte att ju mer objektiva och ju mindre känslomässiga mina ord lät, desto mer trovärdiga och effektiva skulle de bli...

Trovärdiga och effektiva är sannerligen hans ord.
Knivskarpa.
Ohyggligt är intrycket.

Läs gärna tankar om boken på bookplanet

Och läs allra helst boken, förstås.

Här är några fler recensioner, artiklar och bloggar om Är detta en människa:
Dagens bok
Bokpuffen
Boksidan
Tidningen Kulturen
Lyrans Noblesser