Förintelsens Minnesdag: Om detta må vi fortsätta berätta

Idag, den 27 januari, är den internationella minnesdagen för Förintelsens offer. Detta datum som koncentrationslägret Auschwitz befriades år 1945. Sedan år 1999 är dagen en nationell minnesdag i Sverige. Och år 2005 deklarerade FN denna dag som en internationell minnesdag över Förintelsens offer.

Minnesdagen uppmärksammas med ceremonier, tal, fackeltåg och utställningar över hela världen i en årlig manifestation för att bekämpa intolerans, främlingsfientlighet, rasism och antisemitism. På flera platser i Sverige framträder överlevande tillsammans med barnbarn till andra överlevande.

Denna dag tycker jag också det är viktigt att hedra dem som överlevde Förintelsen och med beundransvärd kraft gick vidare med sina liv, trots de fasor och obegripbara sorger som de gått igenom. Deras styrka och deras berättelser hjälper oss andra att kämpa mot antisemitism, rasism och totalitära ideologier.

Läs gärna min tidigare blogg Är detta en människa? - om Primo Levis bok. Björn Wiman tar i dagens DN (Förintelsen får inte förvandlas från erfarenhet till estetik) upp hur Primo Levi i förordet till den nyöversatta essän "De förlorade och de räddade" berättar hur vakterna i Auschwitz varnade fångarna med att säga; "Ingen av er kommer att finnas kvar för att vittna, men även om någon av er skulle komma undan skulle världen inte tro honom."

Om Förintelsens fasor må vi fortsätta berätta. Och det är värt att minnas de ord som tillskrivs Martin Niemöller:

Först tog de kommunisterna, men jag protesterade inte för jag var inte kommunist. Sedan hämtade de de fackanslutna, och jag protesterade inte, för jag var inte fackansluten. Sedan hämtade de judarna, och jag protesterade inte, för jag var inte jude. Sedan hämtade de mig, och då fanns ingen kvar som protesterade.

I Stockholm arrangeras idag en minnesstund kl 16.00 på Raoul Wallenbergs torg. Mer information om den finns här.
På Forum för levande historias hemsida finns information om minnesstunder runt om i landet, här är en länk till den.
I Västerås kommer Henrik Bachner till Karlsgatan 2 kl 18.00 och håller föredraget; Antisemitismens återkomst. Och vid samma tid på Bio Elektra (i Culturen) visas filmen Flickan från Auschwitz och Kersti Bergold samtalar med publiken efter visningen. Här finns mer information om programmen i Västerås.

Länkar:
* Läs gärna om SKMA:s/Svenska kommittén mot antisemitisms arbete.
* Sveriges radios hemsida Dagen då vi minns Förintelsen.
* Här finns tal och foton från Förintelsens minnesdag i Stockholms Stora Synagoga förra året. Benny Dagan, Israels dåvarande ambassadör i Sverige, Olle Wästberg, Regeringens samordnare för Raoul Wallenberg-året 2012, Lena Posner-Körösi, församlingens ordförande, Tobias Rawet, f.d. ordförande i Föreningen Förintelsens Överlevande.
* Tal av Birgitta Ohlsson, EU-minister.
* Tal av Riksdagens Talman Per Westerberg.
* Tal av Integrationsminister Erik Ullenhag.
* FN:s tidigare generalsekreterare Kofi Annans tal vid Förintelsens Minnesdag förra året på Raoul Wallenbergs torg.
* Tal av Finansminister Anders Borg.
* Tal av Lena Adelsohn Liljeroth, Kulturminister.
* Tal av Nyamko Sabuni, dåvarande Jämställdhets- och biträdande utbildningsminister.
* Tal av Fredrik Malm.
* Tal av Leif Pagrotsky i Malmö Synagoga vid Förintelsens Minnesdag förra året.

Många bra arrangemang inför Förintelsens Minnesdag

Den 27 januari är den internationella minnesdagen för Förintelsens offer – samma datum som koncentrationslägret Auschwitz befriades 1945. Då hedras Förintelsens offer. Och då lyfts också engagemanget fram hos alla som bekämpar intolerans, främlingsfientlighet, rasism och antisemitism.

Sedan några år arrangeras det i Västerås ett antal mycket bra evenemang tiden kring Förintelsens Minnesdag. Så även i år. Bland annat visas på Culturen ”För mig finns inget annat val” - utställning om Raoul Wallenberg. Utställningen visas till den 3 februari - även möjlighet till skolvisningar.

Dessutom filmvisningar med samtalsstunder, teaterföreställningar, föreläsningar för pedagoger och allmänhet mm mm.
Här är hela programmet för 2013.

Och på Forum för levande historias hemsida finns information om arrangemang i hela Sverige. Klicka här.
Här finns mer information om Förintelsens Minnesdag.

Förintelsens Minnesdag

Idag för 67 år sen öppnades portarna i förintelselägret Auschwitz-Birkenau.
Den 27 januari 1945 fick omvärlden se vad tolv år av nazistiskt styre åstadkommit.
Sedan 1999 har den 27 januari varit en nationell minnesdag.
År 2005 deklarerade FN denna dag som internationell minnesdag.
Förintelsens Minnesdag.

Idag hedrar vi Förintelsens offer.
De miljoner medmänniskor som dog.
Vi hedrar också dem som överlevde och lyckades gå vidare med sina liv.
Deras styrka hjälper oss andra att kämpa mot antisemitism, rasism och totalitära ideologier. Att stå upp mot fördomar och intolerans.

Minnesdagen lyfter fram engagemanget hos alla som bekämpar intolerans, främlingsfientlighet, rasism och antisemitism.

Här är programmet för högtidlighållandet på Raoul Wallenbergs torg i Stockholm med bl a Kofi Annan, Fredrik Reinfeldt, Eskil Franck och Sveriges talman Per Westerberg..
Och på Forum för levande historias finns också ett kalendarium över de aktiviteter som sker runt om i landet den 27 januari.
Och här finns programmet för aktiviteter i Västerås. Liksom en mer omfattande beskrivning som finns här.
Och här är kalendariet för Fagersta.

Och redan idag hölls en riksdagsceremoni för att uppmärksamma Förintelsens minnesdag och dess offer. Här är EXPO:s artikel om detta och om hur FN:s förre generalsekreterare Kofi Annan också hedrade Raoul Wallenbergs minne.

Några artiklar (en del från tidigare år):
DN; Sveriges eftergiftspolitik mot Nazityskland gick för långt
Expressen; Ge inte vika för antisemiterna
Expressen; Förintelsens offer glöms aldrig bort
Aftonbladet; Gör upp med Stockholms sörgårdsidyll
SvD; Efter kriget
Frisinnad Tidskrift; Antisemitism i vår tid

Hemligheten

Sorglig. Vemodig. Fruktansvärd. Berörande. Vacker.

Jag har just läst den självbiografiska romanen Hemligheten av Philippe Grimbert. En fascinerande berättelse, som får mig att fundera kring på hur många outgrundliga sätt vi människor kan agera. Och reagera. Om hur hemligheter och saker i det fördolda kan tynga blytungt.

En förtjusande berättelse, skulle jag vilja säga men innehållet är alltför upprörande. På alla plan.

Språket är vackert. Och underfundigt.
Läs till exempel det här som handlar om ett namnbyte:

Ett ”m” i stället för ett ”n”,
ett ”t” i stället för ”g”, två obetydliga förändringar.
Men ett ”m” för maklös dolde förstås n:et i nazism, och tystnadens ”t” ersatte grymhetens ”g”.

Eller detta:

Doften av nya böcker gjorde mig yr i huvudet, jag blev berusad av mandeldoften i klistret som användes, av lädret i min portfölj när jag stack ned ansiktet i den.

Eller detta:

Det onda breder ut sig; på bara några månader vänds alla moraliska värden upp och ned, och hittills välbekanta ansikten personifierar plötsligt faran… Fienden går inte längre att känna igen enbart på de gröngråa uniformerna och de långa regnkapporna; han kan också dölja sig under kommunaltjänstemannens blankslitna manschetter, under polismannens slängkappa, under polischefens auktoritet eller till och med under grannens vänskapliga blick.

Stilen är säregen, känns unik - och så äkta.
Upplägget spännande – med allt sitt djupt tragiska innehåll.
En fullständigt lysande berättelse.

Den som kan franska bättre än jag lär vilja läsa den på originalspråket också; Un secret.

Några andra mycket läsvärda och annorlunda romaner med kopplingar till Förintelsen är;
Högläsaren av Bernard Schlink
Saras nycklel av Tatiana de Rosnay
Pojken i randig pyjamas av John Boyne
Och så fick jag tips av en vän om denna bok (som jag ännu inte har läst):
Mannen utan öde av Imre Kertész

27 januari - Förintelsens minnesdag

Den 27 januari 1945 befriades Auschwitz, ett av nazisternas största koncentrations- och förintelseläger. Omvärlden tvingades se de människoföraktande fasor som nazismen åstadkommit. FN har därför deklarerat 27 januari som en internationell minnesdag över Förintelsens offer. Över hela världen samlas människor till en manifestation denna dag.

Sex miljoner judar mördades i Förintelsen. Liksom miljontals homosexuella, funktionshindrade, romer, Jehovas vittnen och politiskt oliktänkande. Siffrorna är ofattbara. Ogreppbara. Idag hedrar vi alla dem som mördades i nazismens dödsläger.

Förintelsen är ett skrämmande bevis på vad som kan hända om vi inte håller diskussionen om alla människors lika värde vid liv. Denna grundläggande värdering behöver ständigt försvaras. I de stora internationella sammanhangen – men lika viktigt är att stå upp för tolerans och människovärde i vardagen.

Minnesdagen lyfter fram engagemanget hos alla som bekämpar intolerans, främlingsfientlighet, rasism och antisemitism. Den påminnelsen behöver vi. Att högtidlighålla minnet av Förintelsens offer är kanske viktigare nu än någonsin, när antisemitiska yttringar åter blossar upp i vårt land.

Jag tänker i dag särskilt på de medmänniskor som överlevde Förintelsens fasor. På er kraft att återuppta livet. På de vittnesmål som ni överlevare givit oss andra. Ert engagemang bidrar till att hjälpa oss att tillsammans hålla antisemitism och rasism stången.

I Västerås högtidlighålls 27 januari genom en rad arrangemang anordnade av Västerås FN-förening, Ekumeniska rådet, Länsstyrelsen, Västerås Stad, Bio Elektra, Västerås domkyrkoförsamling och Samfundet Sverige-Israel.
Här finns information om hur minnesdagen högtidlighålls i Västerås;
* Ögonvittnesskildringar från Auschwitz - Västerås Stadsbibliotek
* Ögonvittnens berättelser återgivna av en ung generation - kl 19 på Västerås Stadsbibliotek
* Filmen Pojken i randig pyjamas (från 15 år) - kl 17.30 på Culturen/Elektra
* Musikteatern Aldrig Mozart! - kl 18.30 på Culturen/Elektra
* Antisemitismen i Sverige, 65 år efter kriget - Konstmuseet K2:s hörsal kl 18.00 - Föredrag av Willy Silberstein, journalist på Sveriges Radio och ordförande för Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA)

Information om 27 januari och arrangemang i andra delar av Sverige finns på Forum för Levande Historias hemsida.
Bland annat talar EU- och demokratiminister Birgitta Ohlsson på Raoul Wallenbergs torg, fd Statsminister Göran Persson talar i Malmö Synagoga och EU-kommissionär Cecilia Malmström talar i Göteborg.

Och så några artiklar:
"Så skapar vi oss våra fiendebilder" skriver Ärkebiskop Anders Wejryd i SvD.
"Hatet i repris" skriver Henrik Bachner i Expressen.
"Historien upprepas inte men den rimmar" skriver Integrationsminister Erik Ullenhag i Sydsvenskan.
"Förintelsens offer är inte döda, de är en del av vår historia" skrev Stefan Sturesson och jag 27 januari förra året i VLT.

Några ord om folkmord

Efter en vecka med högtidlighållanden av offren för Förintelsen har tankarna i helgen osökt gått till andra ohyggliga folkmord.

Jag tänker närmast på det Armeniska folkmordet (Folkmordet 1915) på över en miljon kristna armenier då också assyrier/syrianer/kaldéer och pontiska greker utsattes för förföljelse och försök till utrotning. De flesta dödades 1915-1916 men förföljelserna och mördandet fortsatte fram till 1923 i det dåvarande Ottomanska riket (nuvarande Turkiet). Ett folkmord som det är hög tid för Sverige att erkänna. Jag tänker även på folkmordet under diktator Saddam Husseins regim 1988 när syftet var att utrota den kurdiska befolkningen i irakiska Kurdistan. Jag tänker på den fullständiga slakten av tutsier i Rwanda där FN och länderna i västvärlden kom till korta genom att inte komma till undsättning.

Det är lätt att känna hopplöshet inför det ofantliga människoföraktet - men kunskap och insikt kan förhoppningsvis hjälpa oss att stoppa liknande skeenden i tid, i framtiden.

Begreppet folkmord (genocide) är en straffrättslig term som myntades under andra världskriget av Raphael Lemkin, som också var upphovsman till FN:s 1948 års folkmordskonvention.

Folkmord definieras enligt folkmordskonventionen som handlingar begångna i avsikt att helt eller delvis utplåna en grupp på nationella, etniska, rasmässiga eller religiösa grunder. Till sådana handlingar räknas dödande eller orsakande av allvarlig kroppslig eller mental skada på medlemmar tillhörande en sådan grupp. Dit hör också att medvetet förorsaka levnadsbetingelser som är avsedda att åstadkomma fysiskt utplånande av en grupp, att genomföra åtgärder avsedda att förhindra födslar inom gruppen eller att tvångsförflytta barn tillhörande gruppen.

Mer om det Armeniska folkmordet går att läsa här.
Läs också gärna Fredrik Malms och Gulan Avcis bloggar.

Information om folkmord och andra brott mot mänskligheten finns bland annat också på hemsidorna för FN, Amnesty och Forum för levande historia.

Minneshögtid i Helsingfors för Förintelsens offer

Jag har just kommit till hotellet från en finstämd och välbesökt minneshögtid i Helsingfors för Förintelsens offer. Mitt anförande hade, inte helt oväntat, tyngdpunkt på att hedra de miljoner judar, romer, polacker, Jehovas vittnen och politiskt oliktänkande som mördades under Förintelsen. Även om sifforna är ogreppbara, så är de inte kall statestik. För bakom varje siffra finns en medmänniska. Någons mor, någons syster. Någons bror, någons far.

Ska vi lära av historien måste vi gå till oss själva och slåss mot våra inre fördomar. Rasism kan var och en av oss bidra till att förhindra i vardagen genom att låta andra i vår omgivning vara den de är. Inte genom avståndstaganden tvinga människor att ge avkall på sin identitet. Inte låta rasistiska kommentarer passera obemärkta förbi.

Denna dag tycker jag också det är viktigt att hedra dem som överlevde Förintelsen och med beundransvärd kraft gick vidare med sina liv, trots de fasor och obegripbara sorger som de gått igenom. Deras styrka och deras berättelser hjälper oss andra att kämpa mot antisemitism, rasism och totalitära ideologier.

Högtidsstunden innehöll många intressanta tal - en särskild krydda var trespråkigheten; finska, svenska och engelska. Ja - och så lite hebreiska.

År 2005 deklarerade FN den 27:e januari som internationell minnesdag över Förintelsens offer - det var detta datum 1945 som Auschwitz, nazisternas största koncentrations- och förintelseläger, befriades.

Se gärna Stefan Sturessons och min artikel i dagens VLT

Kopplat till Förintelsens minnesdag hölls igår i Stockholm ett seminarium för att uppmärksamma 10 årsdagen av Stockholmsdeklarationen - produkten av den konferens som dåvarande statsminister Göran Persson tog initiativ till. De länder som ansluter till deklarationen förbinder sig bl a till att främja undervisning och forskning om Förintelsen samt att högtidlighålla 27 januari.
Några år tidigare hade ITF (The Task Force for International Cooperation on Holocaust Education, Remembrance, and Research - puh!) bildats. Ett nätverk som idag har 27 medlemsländer, däribland Sverige. Finland har ansökt - och det ska bli spännande att följa deras arbete kring dessa frågor på vägen mot medlemskap.