Svårt att ha distans till upploppen

Funderar på långdistans på upploppen i några av Sveriges förorter.
Men det går så klart inte att ha distans.
Våld föder våld föder våld.
Likväl som de många ansvarstagande människornas engagemang väcker respekt. De människor som gått man ur huse för att stoppa våldet och skydda sina stadsdelar.

Här finns länkar till kloka människor som tänkt till från olika infallsvinklar:
Gulan Avci i SvD: Att skylla på samhället är alltför lättvindigt
Nina Power i DN: Ilskan i förorten är inte bara svensk
Sanna Rayman i SvD: Bortom pajkastning och stenkastning
Och Sanna Rayman igen: Upploppen är lika tidlösa som vanan att misstolka dem
Heidi Avellan i Sydsvenskan: Vem kastar de första stenarna?
Peter Wolodarski i DN: Siffran som sammanfattar Stockholms problem
Håkan Holmberg i UNT: Det handlar om segregation
Sakine Madon i Expressen: Ni som förstör borde skämmas
Hanne Kjöller i DN: Husby som ett Rorschachtest
Adam Cwejman i Helsingborgs Dagblad: Förändra - men på demokratisk väg
Niklar Orrenius i DN: Föräldrarna satte stopp i Rosengård
Nima Sanandaji i SvD: Avgörande att skydda invandrarnas företag
Per Pettersson: Arga unga män och utbildade unga kvinnor
Inti Chavez Perez i SvD: Bränderna är inget rop på ökad jämlikhet

Potential för fortsatt välfärd

I dagens SvD skriver F Bergström (WSP), S Fölster (Svenskt Näringsliv), R Gidehag (Skattebetalarnas förening) och N Sanandaj (Captus) att Sverige kan lyckas ännu bättre. Deras jämförelse med Kanada visar att Sverige har en stor outnyttjad potential där unga och invandrare behöver få bättre möjligheter.

Läsvärd artikel.
Liksom säkerligen den bok som artikelförfattarna tydligen inom kort utkommer med; Sverige vs Kanada. Ser fram emot att läsa även den.

Jag tror att mycket av det kloka som Kanada har gjort de senaste decennierna är känt bland beslutsfattare. Samlade analytiska påminnelser behövs dock säkert. Därför välkomnar jag både artikel och bok.
Därefter behövs "enbart" politisk vilja och beslut.