24 april - Minnesdag för Folkmordet 1915/Seyfo

Den 24 april 1915 förbjöds den armeniska tidningen Azamart i Konstantinopel. Och ett par hundra intellektuella, författare och journalister fängslades, försvann, mördades. Veckorna efter mördades tusentals ledande armenier. Detta var starten på massmorden på kristna minoriteter i Osmanska riket (nuvarande östra Turkiet); armenier, assyrier/syrianer/kaldéer och pontiska greker. Folkmordet utfördes genom avrättningar och tvångsdeportationer. Människor brändes till döds instängda i byggnader. Hundratusentals dog av hunger, törst och våld, under påtvingade dödsmarscher. Kvinnor våldtogs, fördes bort och såldes på slavmarknader. Barn togs från sina föräldrar. Offrens egendom och ägodelar konfiskerades.

Regimen ville turkifiera östra Turkiet. Det Osmanska riket tömdes i stort sett på sin kristna befolkning.

Ögonvittnesrapporter från utländska diplomater och missionärer ledde till att massakrerna fick stor uppmärksamhet i både europeiska och amerikanska massmedier. I Sverige spreds information om händelserna i många nyhetsartiklar och genom broschyrer och memoarer som skrevs av missionärer som varit ögonvittnen. De svenska diplomaterna i Konstantinopel rapporterade kontinuerligt till utrikesdepartementet i Stockholm om den pågående utrotningen av armenierna. De internationella reaktionerna var många, men de skedde i det tysta. Efter första världskrigets slut omgärdades folkmordet av tystnad och föll i glömska hos de flesta.


Mina tankar idag går till offren och deras anhöriga som bär smärtan med sig.


Läs mer: Folkmordet 1915