Anders O Björkman: Om Seyfo och hur folkmordet då känns igen i Islamiska statens (IS) terror idag

Svenska Dagbladets kulturchef Anders O Björkman har idag en läsvärd krönika där han beskriver folkmordet på armenier, assyrier, syrianer, pontiska greker och andra kristna, då 2 miljoner kristna mördades eller försvann i det osmanska Turkiet. I krönikan skriver han:

De här snart 100 år gamla berättelserna känns spöklikt bekanta när vi får rapporter om terrororganisationens Islamiska statens (IS)vedervärdiga framfört i dagens Irak; bestialiska massavrättningar, råa våldtäkter och kidnappningar av kvinnor. Och det är samma folk som drabbas...

Björkman skriver också:

Bilderna på hur oskyldiga människor halshuggs eller mördas med nackskott påminner oss om några av de vidrigaste brotten i vår moderna historia: Auschwitz, Srebrenica, Rwanda. Händelser som har fått mänskligheten att utbrista "Aldrig mer!". Men menar vi allvar med detta? I så fall måste världssamfundet agera för att stoppa mördandet i norra Irak innan det är för sent.

Och:

En annan, nog så viktig uppgift här på hemmaplan är att se till att det hatiska gift som just nu genomsyrar Mellanöstern - i Syrien, i Irak, i Israel/Palestina - inte sprider sig till Europa och Sverige. Tyvärr finns redan tendenser på att så sker; hatbrott som riktar sig mot judar är ett skrämmande exempel. För att stävja en sådan utveckling har våra politiker ansvar för att besinna sig och inte utnyttja Mellanösterns tragedier i inrikespolitiken. Ändå har redan nu vissa omdömeslösa politiker gjort uttalanden som eldar på islamofobi eller antisemitism.

Läs gärna hela krönikan: "Invånarna i den lilla bergsbyn räddade min familj"

Assyrier och syrianer kallar Folkmordet 1915 för Seyfo (Svärdets år). Armenierna kallar folkmordet för yeghern (katastrof) och grekerna kallar det för genoktonia (folkmord).

Här finns mer information om Folkmordet 1915
Här finns SKMA:s hemsida (Svenska Kommittén mot antisemitism).
Här några bloggar som jag skrivit om Seyfo/Folkmordet 1915:
24 april - Minnesdag för Folkmordet 1915/Seyfo
Det armeniska folkmordet var utan tvekan ett folkmord
Folkmordet 1915 - ett lackmustest på demokratin i Turkiet
Folkmord - en högst politisk fråga
Sveriges Riksdag erkänner Folkmordet 1915
Politikers uppgift när det gäller folkmord
Folkmordet 1915 och Seyfo

24 april - Minnesdag för Folkmordet 1915/Seyfo

Den 24 april 1915 förbjöds den armeniska tidningen Azamart i Konstantinopel. Och ett par hundra intellektuella, författare och journalister fängslades, försvann, mördades. Veckorna efter mördades tusentals ledande armenier. Detta var starten på massmorden på kristna minoriteter i Osmanska riket (nuvarande östra Turkiet); armenier, assyrier/syrianer/kaldéer och pontiska greker. Folkmordet utfördes genom avrättningar och tvångsdeportationer. Människor brändes till döds instängda i byggnader. Hundratusentals dog av hunger, törst och våld, under påtvingade dödsmarscher. Kvinnor våldtogs, fördes bort och såldes på slavmarknader. Barn togs från sina föräldrar. Offrens egendom och ägodelar konfiskerades.

Regimen ville turkifiera östra Turkiet. Det Osmanska riket tömdes i stort sett på sin kristna befolkning.

Ögonvittnesrapporter från utländska diplomater och missionärer ledde till att massakrerna fick stor uppmärksamhet i både europeiska och amerikanska massmedier. I Sverige spreds information om händelserna i många nyhetsartiklar och genom broschyrer och memoarer som skrevs av missionärer som varit ögonvittnen. De svenska diplomaterna i Konstantinopel rapporterade kontinuerligt till utrikesdepartementet i Stockholm om den pågående utrotningen av armenierna. De internationella reaktionerna var många, men de skedde i det tysta. Efter första världskrigets slut omgärdades folkmordet av tystnad och föll i glömska hos de flesta.


Mina tankar idag går till offren och deras anhöriga som bär smärtan med sig.


Läs mer: Folkmordet 1915