Visar inlägg med etikett Seyfo. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Seyfo. Visa alla inlägg

söndag 24 augusti 2014

Anders O Björkman: Om Seyfo och hur folkmordet då känns igen i Islamiska statens (IS) terror idag

Svenska Dagbladets kulturchef Anders O Björkman har idag en läsvärd krönika där han beskriver folkmordet på armenier, assyrier, syrianer, pontiska greker och andra kristna, då 2 miljoner kristna mördades eller försvann i det osmanska Turkiet. I krönikan skriver han:
De här snart 100 år gamla berättelserna känns spöklikt bekanta när vi får rapporter om terrororganisationens Islamiska statens (IS)vedervärdiga framfört i dagens Irak; bestialiska massavrättningar, råa våldtäkter och kidnappningar av kvinnor. Och det är samma folk som drabbas...
Björkman skriver också:
Bilderna på hur oskyldiga människor halshuggs eller mördas med nackskott påminner oss om några av de vidrigaste brotten i vår moderna historia: Auschwitz, Srebrenica, Rwanda. Händelser som har fått mänskligheten att utbrista "Aldrig mer!". Men menar vi allvar med detta? I så fall måste världssamfundet agera för att stoppa mördandet i norra Irak innan det är för sent.
Och:
En annan, nog så viktig uppgift här på hemmaplan är att se till att det hatiska gift som just nu genomsyrar Mellanöstern - i Syrien, i Irak, i Israel/Palestina - inte sprider sig till Europa och Sverige. Tyvärr finns redan tendenser på att så sker; hatbrott som riktar sig mot judar är ett skrämmande exempel. För att stävja en sådan utveckling har våra politiker ansvar för att besinna sig och inte utnyttja Mellanösterns tragedier i inrikespolitiken. Ändå har redan nu vissa omdömeslösa politiker gjort uttalanden som eldar på islamofobi eller antisemitism.
Läs gärna hela krönikan: "Invånarna i den lilla bergsbyn räddade min familj"

Assyrier och syrianer kallar Folkmordet 1915 för Seyfo (Svärdets år). Armenierna kallar folkmordet för yeghern (katastrof) och grekerna kallar det för genoktonia (folkmord).

Här finns mer information om Folkmordet 1915
Här finns SKMA:s hemsida (Svenska Kommittén mot antisemitism).
Här några bloggar som jag skrivit om Seyfo/Folkmordet 1915:
24 april - Minnesdag för Folkmordet 1915/Seyfo
Det armeniska folkmordet var utan tvekan ett folkmord
Folkmordet 1915 - ett lackmustest på demokratin i Turkiet
Folkmord - en högst politisk fråga
Sveriges Riksdag erkänner Folkmordet 1915

Politikers uppgift när det gäller folkmord
Folkmordet 1915 och Seyfo


fredag 17 september 2010

Personvalsspecial i Hujådå

Jag finns idag med med i Hujådås personvalsspecial. Bland frågorna finns förstås en om riksdagsomröstningen i mars om erkännandet av Folkmordet 1915/Seyfo.

Hujådå betyder union och är Assyriska Riksförbundets nyhetssajt.

lördag 4 september 2010

Vårt nya museum invigt. Och: Tager du detta land - Syrianer i nöd och lust 1979-2009

Hann som tur var vara med några timmar på invigningen av Västerås nya museum när jag kom från Trasdockans dag i Stockholm ikväll.

Tänk att Västmanlands läns museum och Västerås Konstmuseum nu slagit ihop sina påsar.
Och kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth hade tydligen varit på plats tidigare på dagen, såg jag på vlt.se.

Karlsgatan 2.
Vilket hus!
Vilken konst!
Vilka framtidstankar!
Vilka ambitioner!
Och så många trevliga människor!
Det kändes som om "alla var där".

Just ikväll blev det inte så mycket tid för att i lugn och ro vandra runt i utställningarna. Lite hann jag dock försjunka i Brita Nordencreutz och Elsa Celsing (se VLTs artikel).

Och en bra stund gick jag runt på "Tager du detta land - Syrianer i nöd och lust 1979-2009". En utställning som jag läst om tidigare när den funnits i andra städer. I trettio år har författaren Staffan Ekegren följt några av de 100.000 syrianer som idag lever i Sverige. Först med fotografen Mats Holmstrand och sen med fotografen Lasse O Persson. Syrianerna gjorde Sverige till sitt nya hemland i mitten av 1970-talet. Den syrianska folkgruppen var då en förföljd kristen minoritet i sydöstra Turkiet. De flesta omkom i förföljelserna och Folkmordet Seyfo. Andra levde i Syrien och i Libanon.
Och några kom till Sverige.
Utställningen gestaltar hur människor i en folkgrupp genom hårt arbete och många försakelser skapat förutsättningar för sina barn att etablera sig i det svenska samhället.
Vi som redan var här är glada att de kom.
Vi vet vad de tillför vårt land och vår stad.
Jag hoppas att "vi" nu är vi tillsammans. Inte vi och dem.

Utställningen visas till mitten av januari. Gå gärna och se den.

lördag 24 april 2010

24 april - Minnesdag för Folkmordet 1915/Seyfo

Den 24 april 1915 förbjöds den armeniska tidningen Azamart i Konstantinopel. Och ett par hundra intellektuella, författare och journalister fängslades, försvann, mördades. Veckorna efter mördades tusentals ledande armenier. Detta var starten på massmorden på kristna minoriteter i Osmanska riket (nuvarande östra Turkiet); armenier, assyrier/syrianer/kaldéer och pontiska greker. Folkmordet utfördes genom avrättningar och tvångsdeportationer. Människor brändes till döds instängda i byggnader. Hundratusentals dog av hunger, törst och våld, under påtvingade dödsmarscher. Kvinnor våldtogs, fördes bort och såldes på slavmarknader. Barn togs från sina föräldrar. Offrens egendom och ägodelar konfiskerades.

Regimen ville turkifiera östra Turkiet. Det Osmanska riket tömdes i stort sett på sin kristna befolkning.

Ögonvittnesrapporter från utländska diplomater och missionärer ledde till att massakrerna fick stor uppmärksamhet i både europeiska och amerikanska massmedier. I Sverige spreds information om händelserna i många nyhetsartiklar och genom broschyrer och memoarer som skrevs av missionärer som varit ögonvittnen. De svenska diplomaterna i Konstantinopel rapporterade kontinuerligt till utrikesdepartementet i Stockholm om den pågående utrotningen av armenierna. De internationella reaktionerna var många, men de skedde i det tysta. Efter första världskrigets slut omgärdades folkmordet av tystnad och föll i glömska hos de flesta.


Mina tankar idag går till offren och deras anhöriga som bär smärtan med sig.


Läs mer: Folkmordet 1915

söndag 21 mars 2010

Omröstningar och det politiska ansvaret

Lena Hennel skriver i dagens svd om riksdagens kvittningssystem, beslutens legitimitet mm i omröstningen om Folkmordet 1915/Seyfo. Hon skriver att riksdagen visade tänderna i omröstningen. Och statsvetarprofessorn Leif Lewin menar i artikeln att kvittningssystemet inte ska användas för att fly det politiska ansvaret.

Folkmordet 1915 - ett lackmustest på demokratin i Turkiet

Jag skriver idag på Newsmill om Turkiets EU-ansökan och att Sveriges strävanden att hjälpa Turkiet in i EU inte får göra Folkmordet 1915 och Seyfo till politiska icke-frågor. Folkmordsfrågan kan ses som ett lackmustest på demokratin i Turkiet. Reaktionerna på det svenska riksdagsbeslutet visar att Turkiet har en bra bit kvar. Men att Sveriges Riksdag står bakom ett erkännande kan förhoppningsvis på sikt leda till reflektion hos de turkiska ledarna.

Att påven nu ber om ursäkt för de sexuella övergrepp av katolska präster som har skett på irländska barn kanske kan tjäna som ett exempel. Svd skriver om att påven ber om förlåtelse.

Enligt Esref Okumus skriver i en Newsmillartikel att den turkiska regeringen har fått svidande kritik för de starka reaktionerna mot Sverige. Flera tunga redaktörer och ledarskribenter har betecknat premiärminister Erdogans reaktion som "dumdristig", "naiv" och "nationalistisk". Dagstidningen Yeni Safak, som uppfattas som regeringens ideologiska språkrör, går till hårt angrepp mot sin egen regering. Istället för att angripa parlamenten i Europa borde regeringen vända blicken inåt och bakåt mot landets egen historia, menar de.

måndag 15 mars 2010

Folkmord - en högst politisk fråga

Jag avstår, för tillfället, från att djupare kommentera de senaste dagarnas politisering av Folkmordet 1915 och Seyfo. För självklart är detta en högst politisk fråga så länge som Turkiet inte erkänner det. Det var en av anledningar till att jag anser att det var så viktigt att Sveriges Riksdag ställer sig bakom ett erkännande. En annan anledningen var den moraliska upprättelse som ett erkännande innebär för ättlingarna till offren. Däremot gjorde riksdagen erkännandet utifrån att ledande historiker och jurister slagit fast att övergreppen mot kristna minoriteter i det Osmanska riket är att betrakta som folkmord. Och självklart inte utifrån ett eget tyckande om historiska skeenden - sådant ska politiker inte ägna sig åt.

Agerandet från Turkiet efter vårt ställningstagande är anmärkningsvärt men tyvärr inte särskilt förvånande. Nationalismen är stark. Respekten för mänskliga rättigheter och demokratiskt fattade beslut lämnar en del att önska.

Lars Gustafsson hade igår en utmärkt artikel i Expressen.
Likaså Dilsa Demirbag-Sten i samma tidning. Och i Svd skriver historieprofessor Klas-Göran Karlsson att folkmord bör angå även regeringen. Jag hoppas att vi nu har kommit bortom alla kringmanövrar som ifrågsätter om det är ett folkmord eller inte. Den sakfrågan borde vara bortom allt tvivel.

Som ett brev på posten räcker det inte med att kalla hem sina ambassadörer från USA och Sverige och att ställa in statsbesök. Nu hotar Turkiet att "deportera" de armenier som finns i landet. Observera termen "deportera" - det var precis det som gjordes under upptakten till Folkmordet 1915. "Jag behöver inte behålla dem i mitt land" citeras premiärminister Erdogan i en DN-artikel. Och på Newsmill skriver Esref Okumus om att den annars så regimlojala turkiska pressen börjar sätta ner foten och vänder sig mot den "kollektiva glömskan".

Läs gärna:
Ulf Schylds alltid utmärkta blogg.
VLTs ledarsida om partilinje och kollektivet
GP: Folkmord är folkmord
DN: Turkiets reaktion överdriven
Bo Inge Andersson - svt
Helsingborgs dagblad: Diplomati och politik i krock
Sydsvenska dagbladet: Vet hut, Carl Bildt
Liberati: Ska Carl Bildt bestämma historieskrivningen?
Lars-Erick Forsgren: Folkmordsfrågan upprör - varför? och Bildt, historieskrivning - och piratpartiet och Får inte politiker ha moral och samvete?
Olov Lindquist: Bra att Sverige erkänner folkmord!
Amanda Brihed: Mänskliga rättigheter är politiskt obundna!
Annika Beijbom: Erkänn folkmordet på Armenier 1915
Sakine Madon - på Newsmill
Dilsa Demirbag-Sten i Expressen

lördag 6 mars 2010

Folkmordet 1915 och Seyfo

Folkmordet 1915, Armeniska folkmordet och Seyfo är beteckningar som används på den systematiska och planerade utrensningen av kristna minoriteter i det Osmanska riket. Mer än en miljon armenier, 250.000 – 500.000 assyrier/syrianer/kaldéer och ca 350.000 pontiska greker mördades eller försvann genom folkmordet i dagens östra Turkiet i samband med första världskriget. Regimen ville turkifiera östra Turkiet. Det Osmanska riket tömdes i stort sett på sin kristna befolkning.

Den 24 april 1915 arresterades, deporterades, fängslades och mördades några hundra armeniska intellektuella. Några veckor senare hade tusentals ledande armenier mördats. Detta var starten på massmorden. Folkmordet utfördes genom avrättningar och tvångsdeportationer. Människor brändes till döds instängda i byggnader. Hundratusentals dog av hunger, törst och våld, under påtvingade dödsmarscher. Kvinnor våldtogs, fördes bort och såldes på slavmarknader. Barn togs från sina föräldrar. Offrens egendom och ägodelar konfiskerades.

En tragedi för mänskligheten.

Idag, nästan 100 år senare, är förnekandet av folkmordet anmärkningsvärt. Dagens politiker i Turkiet kan givetvis inte lastas för vad som hände 1915, men däremot för förnekandet av historien. Trots att FN, EU-parlamentet, EU-länder som Tyskland, Frankrike, Belgien mfl och ett flertal andra länder i världen har gjort erkännande av Folkmordet 1915, så fortsätter den turkiska staten att förneka folkmordet. I veckan som gick beslutade även utrikesutskottet i USA:s representanthus att erkänna det armeniska folkmordet. Turkiet svarade med att kalla hem sin ambassadör. Så brukar Turkiet göra när länder erkänner folkmordet, men det är vanligtvis kortvarigt. Turkiet är, som vi andra, beroende av relationer med omvärlden. Läs mer om USA:s erkännande i DN, SvD och vlt.se.

Så sent som år 2007 mördades den turkisk-armeniske skribenten Hrant Dink med tre skott i nacken på öppen gata i Istanbul. Dink hade två år tidigare dömts till sex månaders villkorligt fängelse för att ha förolämpat den turkiska nationen genom att ha skrivit om det armeniska folkmordet. Den turkiska Nobelpristagaren i litteratur Orhan Pamuk blev 2005 åtalad för att ha kränkt nationens heder i ett uttalande om Turkiets behandling av armenier och kurder. I en intervju med en schweizisk tidning sade Pamuk: "trettio tusen kurder och en miljon armenier har dödats här och nästan ingen annan än jag vågar tala om det". Åtalet lades ner efter omfattande internationella protester. Jag tror att internationella påtryckningar är avgörande för att styrande i dagens Turkiet ska göra upp med landets förflutna.

Att erkänna övergreppen på kristna i det Osmanska riket som folkmord handlar om respekten för minoriteter. Det handlar om rätten att få utöva sin religion. Det handlar om yttrandefrihet. Det handlar om alla människors lika värde. Det handlar om att stå upp för att de mänskliga rättigheterna inte får kränkas.

Ledande forskare inom historia och internationell rätt har slagit fast att övergreppen mot kristna minoriteter i det Osmanska riket utgör folkmord enligt de kriterier som FN:s folkmordskommission ställt upp. Historia ska skrivas av historiker. Men det är politikers ansvar att förhålla sig till historiska faktum. Folkmord kan därför inte ses som enbart en historisk händelse. Folkmord är ett allvarligt brott mot mänskligheten. Och förnekande av folkmord anses bereda vägen för framtida folkmord.

Jag anser att Sverige ska erkänna att folkmordet på kristna i det Osmanska riket faktiskt har ägt rum. För att hedra offren. Det är också av respekt för de minoriteter som finns kvar i Turkiet idag. Det vore en upprättelse för ättlingar till de armenier, assyrier/syrianer/kaldéer och andra kristna folkslag som blev förföljda, fördrivna och mördade. Men också för att ett erkännande betyder att stå upp för mänskliga fri- och rättigheter. I alla länder.

Andra liberaler som bloggat om Folkmordet 1915; Liberati, Bawar Ismail, Gulan Avci,

Läs mer; Svt:s Bo Inge Andersson, Forum för Levande Historia, Folkmordet 1915, WikiPedia, Syrianska Riksförbundet, Armeniska Riksförbundet