Bra regeringsbeslut om Västsahara, men dåligt av EU:s fiskeråd

Är mycket glad över att regeringen bestämde sig för att rösta nej till att ge EU-kommissionen förhandlingsmandat att förnya fiskeavtalet mellan EU och Marocko. Även om det dessvärre inte lyckades att stoppa förlängningen av avtalet. EU:s fiskeråd - alltså de 27 EU-ländernas fiskeministrar- gav i måndags EU-kommissionen klartecken att påbörja förhandlingar om ett nytt fiskeriavtal med Marockos regering. Samtalen ska ta ungefär ett år och resultera i ett fyra år långt fiskeriavtal som börjar nästa vår, om det godkänns.

Sverige, Storbritannien och Danmark röstade emot nya förhandlingar, medan Finland och Tyskland lade ner sina röster. Minst en tredjedel av ländernas röster krävdes för att stoppa samtalen.

I vintras ställde sig liberalerna på ELDR-kongressen bakom Folkpartiets resolution om att arbeta för att fiskeavtalet mellan EU och Marocko inte ska förlängas om inte det ockuperade Västsaharas fiskevatten exkluderas ur avtalet. Här är min blogg om det beslutet.

EU-minister Birgitta Ohlsson (se bl a krönika i tidskriften Västsahara), EU-parlamentariker Olle Schmidt och EU-kommissionär Cecilia Malmström är tre folkpartister som i många år arbetat på många olika sätt för Västsaharas folk.

En annan person som verkligen förtjänar en stor eloge för ett oförtröttligt arbete med Västsahara-frågorna är Sören Lindh som är koordinator för VästsaharaAktionen.

Några bloggar och artiklar om Västsahara:
Svenska dagbladet om att Sverige tyvärr inte lyckades få med sig tillräckligt många länder för att stoppa förlängningen av fiskeavtalet.
Mark Klamberg
Och en Klambergare till här
Olle Schmidt
Olle Schmidt mfl i DN
Adam Cwejman
Bodil Ceballos

Här är en av mina riksdagsmotioner om EU:s avtal med Marocko som rör Västsahara.
Och här är en annan motion som handlar om Västsaharas självbestämmande.
Folkpartiet liberalerna har med Västsaharas självbestämmande och självständighet i sitt EU-program.
Se också min riksdagsfråga till jordbruksminister Eskil Erlandsson om fiskeavtalet.

I en artikel för några år sen menade jag att om EU skulle ge Marocko så kallad advanced status när det gäller fördjupat samarbete så måste det klart framgå att Västsahara inte ska omfattas av detta. EU ska inte legitimera och finansiera Marockos ockupation av Västsahara! Jag ser tyvärr inga tecken på att de avtal som sluts mellan EU och Marocko gör Marocko mer benäget att följa internationell rätt.

Här finns information om mitt besök för några år sen när jag besökte de Västsahariska flyktinglägren i Tindouf. Och här finns en intervju om samma resa i Frisinnad Tidskrift.

Hemligheten

Sorglig. Vemodig. Fruktansvärd. Berörande. Vacker.

Jag har just läst den självbiografiska romanen Hemligheten av Philippe Grimbert. En fascinerande berättelse, som får mig att fundera kring på hur många outgrundliga sätt vi människor kan agera. Och reagera. Om hur hemligheter och saker i det fördolda kan tynga blytungt.

En förtjusande berättelse, skulle jag vilja säga men innehållet är alltför upprörande. På alla plan.

Språket är vackert. Och underfundigt.
Läs till exempel det här som handlar om ett namnbyte:

Ett ”m” i stället för ett ”n”,
ett ”t” i stället för ”g”, två obetydliga förändringar.
Men ett ”m” för maklös dolde förstås n:et i nazism, och tystnadens ”t” ersatte grymhetens ”g”.

Eller detta:

Doften av nya böcker gjorde mig yr i huvudet, jag blev berusad av mandeldoften i klistret som användes, av lädret i min portfölj när jag stack ned ansiktet i den.

Eller detta:

Det onda breder ut sig; på bara några månader vänds alla moraliska värden upp och ned, och hittills välbekanta ansikten personifierar plötsligt faran… Fienden går inte längre att känna igen enbart på de gröngråa uniformerna och de långa regnkapporna; han kan också dölja sig under kommunaltjänstemannens blankslitna manschetter, under polismannens slängkappa, under polischefens auktoritet eller till och med under grannens vänskapliga blick.

Stilen är säregen, känns unik - och så äkta.
Upplägget spännande – med allt sitt djupt tragiska innehåll.
En fullständigt lysande berättelse.

Den som kan franska bättre än jag lär vilja läsa den på originalspråket också; Un secret.

Några andra mycket läsvärda och annorlunda romaner med kopplingar till Förintelsen är;
Högläsaren av Bernard Schlink
Saras nycklel av Tatiana de Rosnay
Pojken i randig pyjamas av John Boyne
Och så fick jag tips av en vän om denna bok (som jag ännu inte har läst):
Mannen utan öde av Imre Kertész

Vad du än tänker - tänk tvärtom

Det finns bara en person som kan bestämma hur ditt liv ska se ut.
Du.
Så vem vill du vara?

Jag läser min äldsta sons bok av Paul Arden, Brombergs förlag; ”Vad du än tänker, tänk tvärtom”.

Den handlar om att våga. Om att tänka i sina egna banor. Om att överraska – göra det oväntade. Om att felaktiga idéer, beslut och sätt att tänka egentligen bara innebär att man inte följer mainstream. Eller att man inte anammar majoritetens sätt att tänka eller förhålla sig till saker. Fel - i förhållande till vad?

Paul Arden, legendarisk creative director som gick bort för några år sedan.
En fantastisk liten bok.
Illustrationer som ställer saker på ända.
Formuleringar som får mig att tänka om. Tänka på tvärsen.
Att det rimliga inte är det bästa.
Att den som är förståndig anpassar sig efter världen medan den oförståndiga envist försöker förändra världen. Och att det därför är oförståndet som utvecklar världen.

Ett par exempel från boken om felaktiga sätt och beslut:
• Dick Fosbury som på OS i Mexiko 1968 höjdhoppade på ett helt annat sätt än det gängse - och slog det dåvarande världsrekordet med råge.
• Allen Lane, grundaren av Penguin, vars tanke på 1930-talet var att bra författare och bra formgivning utgivna i pocket skulle ge god valuta för lite pengar. Författarna och förlagen var minst sagt motsträviga.
• Elisabeth Esteve-Coll som var chef på ärevördiga Victoria & Albert Museum och modigt valde sloganen ”Ett superfik med ett ganska trevligt museum intill” - eftersom ett museibesök är en utflykt och ett bra fik har stor dragningskraft på besökare.

Boken tar upp att bra idéer är idéer som blir av. Att en bra idé är en intelligent lösning på ett problem. Att en idé som inte används inte har något värde.

Boken handlar om att vara ihärdig. Att arbeta gratis, om så behövs. Att komma över motgångar. Och inse värdet av misslyckanden. Den handlar om att det kan vara bättre att leva i okunnighet än att ha svaret. T ex försvinner ju magin när ett magiskt trick förklaras. Och spänningen i en fotbollsmatch försvinner när man vet vem som vinner.

Ett citat ur boken;

Det finns en allmän eller populär synpunkt.
Det finns en personlig synpunkt.
Det finns en bred synpunkt som majoriteten delar.
Det finns en smal synpunkt som endast fåtalet delar.
Men det finns ingen rätt synpunkt.
Du har alltid rätt.
Du har alltid fel.
Det varierar beroende på från vilket håll du bedöms.
Framgångar i alla fält är beroende av människor med en smal eller personlig synpunkt.

Att ha originella synpunkter är att tillföra något nytt.
Och att stå upp för dem, mot den rådande och allmänna uppfattningen, är modigt.

Här är några andra bloggar och artiklar om Paul Arden, boken och/eller metoden att tänka tvärtom.
Paul Arden
The Guardian
The Independent
Creative Review
Jacksoncage
En vacker död stad
Marit Larsson
Mamtreprenör
Tankar om innovation
Smyg

Kulturens och livets A-B-C

Skrev för någon tid sedan en krönika i kulturstiftelsen ARTY:s magasin med samma namn.

ARTY är en stiftelse för kultur och näringsliv i samverkan. Visionen är att skapa en bättre balans mellan humana och ekonomiska värden i samhället. Initiativtagare till kulturstiftelsen är Madelene Ulfberg och Kim Norström. Redaktör för kulturmagasinet är Lena Idh.

Nu finns magasinet (nr 3/2010) på nätet; här.
Min krönika finns mot slutet, på sidan 50, men njut gärna av hela magasinet.
För den som vill läsa krönikan direkt, så finns den nedan.

Läs mer om barnkultur på DN, SvD, Opsis barnkultur och Centrum för barnkulturforskning.

.........................................................................................

Kulturens och livets A-B-C
Vad händer, frågade jag 10-åringarna på en av Västerås skolor när vi pratade om demokrati och de tog upp att Sverigedemokraterna kommit in i Riksdagen.
Vad händer om en person eller ett parti bestämmer vad som är bra kultur?
Vad händer om en person eller ett parti redan från början talar om hur man ska dansa, hur man ska måla, hur en staty ska se ut eller vad man får skriva om i en bok.
Vad händer då?

Det blir inget roligt.
Det blir inte spännande.
Efter ett tag ser allt likadant ut.
Ingen vill läsa böckerna. Och ingen vill skriva en bok.
Konstnärerna tappar sin kreativitet. Ingen vill vara konstnär.
Tankarna försvinner.
Svarade 10-åringarna.

Vad ger vi då barnen när vi ger dem tillgång till ett dynamiskt och oberoende kulturliv?
Musik, litteratur, konst, arkitektur, scenkonst, film, formgivning.
Det fria ordet. Språket som bärare av identitet, historia och kultur.

Vi ger dem arenor för utbyte av idéer och information. Grunden för kulturen, men också för demokratin. För demokratin är beroende av det levande offentliga samtal som kulturlivet består av. Kulturen ger kunskap och inspiration till detta samtal. Och speciellt viktigt är, att det som inte får allmänt gillande kan uttryckas fritt. För frihet är nödvändigt för ett levande kulturliv.

När vi ger våra barn och unga kultur, då ger vi dem utveckling. Vi ger dem delaktighet och förståelse. Vi ger dem förmågan att fatta egna självständiga beslut och möta det nya med självförtroende och nyfikenhet, istället för med fördomar.

Gränser människor emellan suddas ut.
Kultur. Den andliga odlingen. Vi ger de unga livets A-B-C.

A - ansvar
B - bildning
C - civilisation
D - demokrati
E - engagemang
F - frihet
G - glädje
H - humanism
I - identitet
J - jämlikhet
K - kreativitet
L - livslust
M - medmänsklighet
N - nytänkande
O - oberoende
P - passion
R - reflektion
S - solidaritet
T - tolerans
U - utmaning
V - vetgirighet
Y - ytterligheter
Å - åsikter
Ä - äventyr
Ö - ödmjukhet

Potential för fortsatt välfärd

I dagens SvD skriver F Bergström (WSP), S Fölster (Svenskt Näringsliv), R Gidehag (Skattebetalarnas förening) och N Sanandaj (Captus) att Sverige kan lyckas ännu bättre. Deras jämförelse med Kanada visar att Sverige har en stor outnyttjad potential där unga och invandrare behöver få bättre möjligheter.

Läsvärd artikel.
Liksom säkerligen den bok som artikelförfattarna tydligen inom kort utkommer med; Sverige vs Kanada. Ser fram emot att läsa även den.

Jag tror att mycket av det kloka som Kanada har gjort de senaste decennierna är känt bland beslutsfattare. Samlade analytiska påminnelser behövs dock säkert. Därför välkomnar jag både artikel och bok.
Därefter behövs "enbart" politisk vilja och beslut.

Still got the blues

Igår gick gitarrlegenden Gary Moore bort.
En favorit genom åren.

Still Got The Blues
Empty Rooms
Over the Hills and Far Away
Midnight Blues


Aftonbladet,
Expressen,
Sydsvenskan,
DN,
Svd,

Frihetens fåglar

Jag har fått en så fin present.
Flyttfåglar.
Ett vårtecken.

Inte bara är det fina lilla hantverket estetiskt helt i mitt tycke.
Dessutom andas det frihet.
Och jag kommer osökt att tänka på citater från 1940 av den rakryggade publicisten Torgny Segerstedt;

De fria fåglarna plöjer sig väg genom lufthavet. Många av dem når inte sitt fjärran mål. Det må så vara. De dör fria. De liknar på intet vis dem som sträcker på halsarna och kacklar vid mattråget och beklagar sig över "galningarna". Så småningom kommer dessa kornätare att bli slaktade och uppätna. Så går det för de tama djuren. De löper aldrig någon risk och de mister alla chanser.

Glädjande nog kommer det nästa höst en film om Segerstedts liv - den ser jag verkligen fram emot.

Här finns fler citat av Torgny Segerstedt och här en del annan information.

Och här finns några artiklar och bloggar om, inte flyttfåglar, men Torgny Segerstedt;
Christian Dahlgren
Dick Erixon om Anders Johnsons mycket läsvärda bok "Torgny Segerstedt och hjordinstikten"
Peter Ström/Götaland Magazine
Ola Nordebo, för Västerbottens-Kuriren
Dennis Josefsson
Kenne Fant och Mats Wiklund på svd.se
Pär Gustafsson

MAD MEN. MAD WORLD.

Till och med trailern är en njutning.

Och på hemsidan finns inte bara de sedvanliga downloadsen, bloggarna och fotona utan också en "Fashion file", en "Cocktail guide" och en klippdockesida där man kan "Madmen yourself".

En av mina absoluta favoritserier (vid sidan av Vita huset, Mator och Band of Brothers) är definitivt Mad Men. Namnet. New York. 60-tal. Kläderna. Möblerna. Stereotyperna. Värderingarna når bottenrekord. Men allt annat är så bra som det kan bli.

Ida Long är det förresten som sjunger Mad World på trailern. Originalet gjordes av Tears for Fears.

Cigarettröken ligger tät över hela serien.
Troligen så långt ifrån det politiskt korrekta man kan komma. Idag.
Härligt.