Folkmordet 1915 och Seyfo

Folkmordet 1915, Armeniska folkmordet och Seyfo är beteckningar som används på den systematiska och planerade utrensningen av kristna minoriteter i det Osmanska riket. Mer än en miljon armenier, 250.000 – 500.000 assyrier/syrianer/kaldéer och ca 350.000 pontiska greker mördades eller försvann genom folkmordet i dagens östra Turkiet i samband med första världskriget. Regimen ville turkifiera östra Turkiet. Det Osmanska riket tömdes i stort sett på sin kristna befolkning.

Den 24 april 1915 arresterades, deporterades, fängslades och mördades några hundra armeniska intellektuella. Några veckor senare hade tusentals ledande armenier mördats. Detta var starten på massmorden. Folkmordet utfördes genom avrättningar och tvångsdeportationer. Människor brändes till döds instängda i byggnader. Hundratusentals dog av hunger, törst och våld, under påtvingade dödsmarscher. Kvinnor våldtogs, fördes bort och såldes på slavmarknader. Barn togs från sina föräldrar. Offrens egendom och ägodelar konfiskerades.

En tragedi för mänskligheten.

Idag, nästan 100 år senare, är förnekandet av folkmordet anmärkningsvärt. Dagens politiker i Turkiet kan givetvis inte lastas för vad som hände 1915, men däremot för förnekandet av historien. Trots att FN, EU-parlamentet, EU-länder som Tyskland, Frankrike, Belgien mfl och ett flertal andra länder i världen har gjort erkännande av Folkmordet 1915, så fortsätter den turkiska staten att förneka folkmordet. I veckan som gick beslutade även utrikesutskottet i USA:s representanthus att erkänna det armeniska folkmordet. Turkiet svarade med att kalla hem sin ambassadör. Så brukar Turkiet göra när länder erkänner folkmordet, men det är vanligtvis kortvarigt. Turkiet är, som vi andra, beroende av relationer med omvärlden. Läs mer om USA:s erkännande i DN, SvD och vlt.se.

Så sent som år 2007 mördades den turkisk-armeniske skribenten Hrant Dink med tre skott i nacken på öppen gata i Istanbul. Dink hade två år tidigare dömts till sex månaders villkorligt fängelse för att ha förolämpat den turkiska nationen genom att ha skrivit om det armeniska folkmordet. Den turkiska Nobelpristagaren i litteratur Orhan Pamuk blev 2005 åtalad för att ha kränkt nationens heder i ett uttalande om Turkiets behandling av armenier och kurder. I en intervju med en schweizisk tidning sade Pamuk: "trettio tusen kurder och en miljon armenier har dödats här och nästan ingen annan än jag vågar tala om det". Åtalet lades ner efter omfattande internationella protester. Jag tror att internationella påtryckningar är avgörande för att styrande i dagens Turkiet ska göra upp med landets förflutna.

Att erkänna övergreppen på kristna i det Osmanska riket som folkmord handlar om respekten för minoriteter. Det handlar om rätten att få utöva sin religion. Det handlar om yttrandefrihet. Det handlar om alla människors lika värde. Det handlar om att stå upp för att de mänskliga rättigheterna inte får kränkas.

Ledande forskare inom historia och internationell rätt har slagit fast att övergreppen mot kristna minoriteter i det Osmanska riket utgör folkmord enligt de kriterier som FN:s folkmordskommission ställt upp. Historia ska skrivas av historiker. Men det är politikers ansvar att förhålla sig till historiska faktum. Folkmord kan därför inte ses som enbart en historisk händelse. Folkmord är ett allvarligt brott mot mänskligheten. Och förnekande av folkmord anses bereda vägen för framtida folkmord.

Jag anser att Sverige ska erkänna att folkmordet på kristna i det Osmanska riket faktiskt har ägt rum. För att hedra offren. Det är också av respekt för de minoriteter som finns kvar i Turkiet idag. Det vore en upprättelse för ättlingar till de armenier, assyrier/syrianer/kaldéer och andra kristna folkslag som blev förföljda, fördrivna och mördade. Men också för att ett erkännande betyder att stå upp för mänskliga fri- och rättigheter. I alla länder.

Andra liberaler som bloggat om Folkmordet 1915; Liberati, Bawar Ismail, Gulan Avci,

Läs mer; Svt:s Bo Inge Andersson, Forum för Levande Historia, Folkmordet 1915, WikiPedia, Syrianska Riksförbundet, Armeniska Riksförbundet