Det är en ros utsprungen

God Jul och ett Gott Nytt År.

Enjoy:
Det är en ros ursprungen (Praetorii Psalm)

Tommy Körberg med Oslo Gospel Choir
och
Katarina Fallholm
och
Fecorem - arrangemang av Jan Sandström
och
Dresdner Kreuzchor
och
The Real Group

Vapenvila i Gaza

Jag gläds åt att Israel och islamiströrelsen Hamas har enats om vapenvila i Gaza. Och återger ett skolarbete om konfliktanalys som min äldsta son, när han var 18 år, valde att redovisa på ett annorlunda sätt.

Den mustiga konfliktsoppan publicerades i Frisinnad Tidskrift (nr 6/2008)

Mustig konfliktsoppa
Tillägnas Amos Oz: "Det är en konflikt mellan rätt och rätt, mellan två mycket kraftfulla, mycket övertygande anspråk på samma lilla land. Inte något religionskrig, inte något kulturkrig, inte någon motsättning mellan två nationer utan helt enkelt en tvist om vems hem detta är. Och jag tror att den kan lösas."

Förberedelsetid: tusentals år
Tillagningstid: 60 år
Portioner: räcker och blir över

500 g extrem fanatism
250 g etnicitet av olika sort
50 g nationalism
25 g religion
3 nypor riktad tillväxt
0.5 krm riktad fattigdom
1 knippe segregation
1 stort mått rädsla

1. Tag en mycket eftertraktad men begränsad (gr)yta.
2. Grunda med ett förföljt folk och världssamfundets dåliga samvete.
3. Renodla fanatismen och lägg i grytan.
4. Hacka och finfördela etniciteterna.
5. Sila blandningen och rör sedan ner nationalismen.
6. Tillsätt under omrörning otaliga utomstående staters inbördes konflikter och inblandning.
7. Fräs ner omvärldens motstridiga ideologier.
8. Tillsätt segregationen utan att låta den blandas.
9. Krydda med tillväxt och fattigdom.
10. Låt koka på hög värme.
11. Red av med ett stort mått rädsla.
12. Garnera med religionerna.
13. Servera med lika delar rätt till eget land.

Kockens tips: Tänk på att låta ändamålen helga vilka medel som helst under tillagningen. Den som föredrar en mer fredlig variant av soppan: tillsätt oändliga mängder med kompromissvilja, hopp, ömsesidig respekt och empati.
...................................................................................

Må fred råda.
Mer om vapenvilan finns på:
DN
Expressen
DI

Gömda flyktingbarn får rätt att gå i skola

Äntligen.
Idag har Regeringen och Miljöpartiet kommit överens om ett förslag som ska ge gömda flyktingbarn (dvs ofta barn till papperslösa flyktingar) rätt att gå i skola.
En fråga som bl a Rädda Barnen och UNICEF arbetat för länge.

En verkligt god nyhet på FN-dagen!

Sverige har tidigare fått kritik för att vår lagstiftning inte ger alla barn rätt att gå i skolan. Detta strider mot FN:s konvention om barns rättigheter. Om Barnkonventionen varit svensk lag, så hade vi sannolikt inte behövt vänta så här länge på att alla barn i Sverige skulle ha den självklara rätten att gå i skolan.

Barnkonventionen

Artikel 2
Alla barn har samma rättigheter och lika värde. Ingen får diskrimineras.

Artikel 28–29
Alla barn har rätt till gratis grundskoleutbildning. Under- visningen bör förbereda barnet för livet, utveckla respekt för mänskliga rättigheter och fostra i en anda av förståelse, fred, tolerans och vänskap mellan folken.

Heder åt Frida Johansson Metso, dåvarande ordförande för LUF, som tog upp detta krav för några år sen och fick ett enhälligt beslut på att Folkpartiet skulle driva frågan.

Se även min blogg från mars 2011 om när beslutet fattades (det tar tid innan politiska beslut blir verklighet!): Gömda barns rätt att gå i skolan
Här finns några länkar:
Regeringen
SVT
GP
Lotta Edholms blogg
EKOT

Ett större problem än Reepalu

FÖRST: Den som vill motarbeta antisemitism kan göra det på många sätt. Genom att prata med sina vänner i vardagen om antisemitismens konsekvenser för ett fritt samhälle. Genom att fostra sina barn med sunda, demokratiska värderingar om allas lika värde. Genom att bemöta antisemitiska påståenden vid fikabordet på arbetet. Genom att ta sig en stund och läsa på om vad antisemitism är och hur denna fientlighet och dessa fördomar mot judar yttrar sig. Genom att skriva debattartiklar. Genom att inte rösta på Ilmar Reepalu i nästa val. Naturligtvis har polis, rättsväsende, politiker ett särskilt ansvar. Naturligtvis har lärare och skola en särskilt betydelsefull roll. Likväl som journalisterna. Men alla kan vi hjälpa till på olika sätt. Ett enkelt och effektivt sätt är att stödja det arbete som SKMA (Svenska Kommittén Mot Antisemitism) uträttar: mer information om det arbetet + information om hur man blir stödmedlem finns här.

Det sägs att trakasserierna mot Malmös judar har inte har minskat.
Det sägs också att stödet för dessa malmöiter har ökat.
Känner mig osäkert på hur man ska förhålla sig till dessa båda uppfattningar.
Att trakasserierna inte minskar är naturligtvis alarmerande - inte minst i skenet av nattens sprängattentat mot Judiska församlingen i Malmö.
Att det öppna stödet ökat (t ex i debatten, genom kippavandringar mm) är givetvis bra.
När jag kommit så långt i mina tankar infinner sig ett stort MEN. Eller möjligen OCH?

Jag funderar på varför det verkar vara så svårt att se antisemitismen och kalla den vid dess rätta namn. Varför Ilmar Reepalus åsikter, även när de fördöms och kritiseras, inte leder till tydliga uttalanden om att han är antisemit. Om någon gång på gång på gång uttrycker antisemitiska åsikter så är det väl inte så märkvärdigt att dra slutsatsen att denna person är antisemit. Likväl som en person som gång på gång på gång uttrycker manschauvinistiska åsikter är manschauvinist.
Där det finns antisemitism finns det antisemiter.

Antisemiten Ilmar Reepalu är ett betydande problem i sig.
Men antisemitismen i Malmö är ett större problem än så.

Utan att se judehatet i Malmö som ett problem med specifika orsaker och mekanismer kommer man aldrig att kunna komma åt det på allvar. Därför blir det märkligt när föreståndaren för Malmös dialogforum igår talade om att spänningar mellan grupper i staden ligger bakom (SvD 28/9).

Men förföljelserna mot Malmös judar orsakas inte av spänningar, utan just av hat mot judar. Det är där problemet ligger, och det måste Malmös styrande inse.

Skriver Benjamin Katzeff Silberstein i SvD:s ledarblogg.

Läs också:
Per Svenssons krönika i Sydsvenskan: Agera mer kraftfullt
DN WEBB-TV med Dilsa Demirbag Sten, Niklas Orrenius och Rakel Chukri: Debatt om bombdådet i Malmö
Två mycket läsvärda artiklar av Niklas Orrenius:
De är offer för judehatet i dagens Malmö
Malmöbon som inte kan röra sig fritt
Och så några av mina tidigare bloggar:
Människorna i Malmö är inte likgiltiga
Dags för malmöiter att ge fanatiker och antisemiter mothugg
Wolodarski om Reepalu

Quoth the Raven: "Nevermore"

Jag såg häromdagen filmen The Raven.
Inspirerad av dikten The Raven/Korpen som publicerades 1845. Också inspirerad av författarens liv. Edgar Allan Poe, förstås.
Strofer från denna fantastiska dikt har poppat upp i mitt huvud titt som tätt de senaste dagarna. Inte för jag kommer ihåg hela dikten, men ändå.
Till exempel:

"That I scarce was sure I heared you - here I opened wide the door;
Darkness there, and nothing more."

Och:

"Let my heart be still a moment and this mystery explore;
'Tis the wind and nothing more."

Och:

"Other friends have flown before - On the morrow he will leave me, as my hopes have flown before."

Och förstås:

"Quoth the Raven:'Nevermore.'"

Och så tänker jag på Alan Parsons Projects album Tales of Mystery and Imagination som jag lyssnade mycket på (på mycket hög volym) när det begav sig i mitten och slutet av 70-talet.

Här finns en länk till hela dikten.
Och här finns en länk till en av de svenska översättningarna - den av Viktor Rydberg.
Uppdatering i maj 2013 (tack Jenny Sonesson för tipset): Christopher Lee läser dikten här.
Här läser Christopher Walken dikten.
Och här och här (med läckra illustrationer av Rob Gonsalves) spelar Alan Parsons Project.

Och här är några recensioner mm av filmen:
Onyanserat om film och TV
Filmtipset/Nyheterna24
Moviezine
SvD

En underbar bokkasse

Överraskades av en underbar gåva.
Av vännen, journalisten, debattören, förläggaren och synnerligen kloka Karl Beijbom fick jag en kasse med den finaste blandningen av böcker.

Jakten på den fulländade hälsan - en bok om hälsans hemligheter, kärlekens mysterier och meningen med livet av Pia Vingros
Några råd till min kära dotter - en inspirationsbok för kvinnor som vill lyckas av Marianne Hamilton
Politik 2.0 - konsten att använda sociala medier av Brit Stakston som huvudförfattare
Hur en man övervinner sin rädsla för hajar av Peppe Engberg. Denna sistnämnda bok en fantastiskt formgiven roman med helt underbara illustrationer (av Björn Engberg) i olika manér - som man ibland säger i mäklarannonser "Måste ses" - och givetvis även läsas.

Tack Karl!
Beijbom books!

Människor i Malmö är inte likgiltiga

”Den verk­liga trage­din be­står inte i onda människors handlingar, utan i goda männi­skors likgiltig­het.”

Klokt talat av Dr Martin Lut­her King.

Jag är glad att så många människor i Malmö inte är likgiltiga utan genom en kippavandring idag protesterar mot den antisemitism som finns i staden. Talar vid den avslutande manifestationen (vid Möllevångstorget) gör EU-minister Birgitta Ohlsson, Willy Silberstein (ordförande i Svenska kommittén mot antisemitism, SKMA) och Luciano Astudillo (ledamot i Socialdemokraternas partistyrelse). Samtidigt sker Stockholms första kippavandring i solidaritet med Malmös judar.

Birgitta skriver klokt om detta i en artikel i gårdagens Sydsvenska dagbladet. Ur artikeln:

"...Undersökningar visar att trots att toleransen ökar i Sverige, har antisemitiska åsikter inte minskat i samma omfattning. Synagogor, judiska skolor och institutioner behöver ökat skydd. Regeringen har därför satsat 4 miljoner kronor för att öka säkerheten för den judiska minoriteten.

Men det finns också en annan berättelse om Malmö. En berättelse om toleransens, solidaritetens och öppenhetens stad.

Toleransens Malmö där en judisk församling etablerades redan 1871, bara ett år efter att lagen avskaffats som förbjöd judar att bosätta sig utanför Stockholm, Göteborg, Norrköping och Karlskrona.

Öppenhetens Malmö som stolt välkomnat flyktingar från hela världen.

Solidaritetens Malmö som 1945 tog emot 30 000 överlevande från nazisternas koncentrationsläger. Människor som sett helvetet möttes av Malmöbor som öppnade upp sina hem och arbetade för Röda Korset.

När en ny våg av antisemitism nådde Polen i slutet av 1960-talet och landets judar gjordes stats-lösa kom många till Malmö.

I morgon kan vi tillsammans visa detta Malmö igen! För berättelsen om Malmö skrivs av Malmöborna själva genom aktiv handling..."

Se även mina tidigare bloggar:
Dags för malmöiter att ge fanatiker och antisemiter mothugg
Wolodarski om Reepalu
Kristallnatten

Och några artiklar om kippavandringen:
Expressen Kippavandring längst Malmös gataor är igång
Sofia Nerbrand i Kvällsposten: Gå med i kippavandring!