Under Gazakriget ökade hatbrotten mot judar kraftigt i flera länder; misshandel, attacker mot synagogor, hot och trakasserier i skolorna.
En studie som Forum för levande historia publicerade förra året indikerar att ungefär en femtedel av svenska gymnasister är negativt inställda till judar (likaväl som till muslimer). Och för ett par år sedan visade en tysk forskningsstudie av attityder i åtta EU-stater att i genomsnitt 24 % av de svarande instämde i det antisemitiska påståendet att "judar har för stort inflytande". 41 % ansåg att judar utnyttjar rollen som offer för nazismens förbrytelser och 37 % instämde i påståendet "med tanke på Israels politik kan jag förstå varför människor tycker illa om judar".
Även om gruppfördomar och dess trender skiljer sig från land till land kan man sammantaget säga att antisemitismen gjort ett tydligare avtryck i delar av Europa under 2000-talet, men i vilken utsträckning detta avspeglar en förstärkning av antisemitismen respektive en försvagning av tabubeläggningen av judefientlighet är svårare att säga.
- De mest centrala antisemitiska föreställningarna handlar om makt, pengar, manipulationer och konspirationer. Det är också framför allt denna typ som särskiljer antisemitismen från andra former av rasism, säger Henrik Bachner, som jag intervjuat i den senaste numret av Frisinnad Tidskrift. Intervjun finns här. Henrik Bachner är idéhistoriker och forskare med huvudsaklig inriktning på antisemitism, rasism och politisk extremism.
Mer om antisemitism finns att läsa på Svenska kommittén mot antisemitisms (SKMA) hemsida.
Och på Expos hemsida finns också mycket bra och väl underbyggd information.
måndag 20 juni 2011
fredag 17 juni 2011
Hylleblomssaft
Ynsta sonen och jag har varit ute i regnet och plockat fläderblommor.
Eller hylleblom, som man säger i Skåne där jag växte upp.
Saft ska det bli.
Fläder har genom tiderna tillskrivits goda egenskaper och använts som botemedel mot de flesta åkommor. En universalmedicin. Men har också använts som krydda, för att färga garn, polera verktyg och fördriva sorkar. Bland mycket annat. Bladen användes, rötterna, barken, blommorna, kvistarna, bären, trädmärgen - ja, allt.
Under antiken var flädern heligförklarad och användes av både grekiska och romerska läkare. Här i Norden sa man att i ett hus med fläder utanför, där blir det inga gräl. Och att där flädern inte kan växa, där kan heller ingen bo. Och att hylleblomsdoften skrämde bort häxor och troll. Dock skulle man inte ha flädern alltför nära; i trädets skugga kunde man få både huvudvärk och nässelfeber och även somna in för gott om man hade otur. Trodde man. Det gällde att behandla flädern med respekt, gärna hälsa vackert när man gick förbi. Ännu i slutet av 1800-talet "offrade" äldre personer i Skåne till fläderbuskar på julafton för att den inte skulle ge dem sjukdom. Enligt germanerna bodde hemmets skyddsgudinna Holda i fläderträdet. Den som ville ta blommor, bär eller kvistar var tvungen att be Holda om lov, - och lämna något annat från skogen i utbyte. I Skåne och Danmark var det hyllefrun som bodde i trädet och som man skulle hålla sig väl med.
Häromdagen läste jag i en artikel att man sedan århundraden också gjort flöjter av kvistarna. Sådana pipor hördes bäst av djuren ute på markerna när herdarna kallade på dem.
Jag läser också, på sajten shenet.se, att fläderkulten en gång i tiden var så utbredd i Norden att kyrkan fick utfärda förbud mot den och gjorde vad den kunde för att demonisera trädet. Kristna myter uppstod. Till exempel: I ångern över att ha förrått Jesus, så hängde sig Judas i ett fläderträd. Svampen Judasöra, som ibland växer på fläderns stam, sades vara ett avtryck av Judas öra som bildats när kroppen svängde mot stammen. Eller: Enligt Apostlagärningarna köpte Judas en åker för silverpenningarna och om hans död berättas att han föll framstupa, så att buken brast och alla hans inälvor rann ut". Olika versioner av dessa bibliska versioner av Judas död blev att Judas snubblade på en fläderrot på åkern och dog - alternativt att fläderns grenar brast när Judas hängde sig. Som en randanteckning bör tilläggas att flädern överhuvudtaget inte växer i Israel.
Oavsett alla sägner och mirakelkurer så är det gott med hylleblomssaft.
Eller hylleblom, som man säger i Skåne där jag växte upp.
Saft ska det bli.
Fläder har genom tiderna tillskrivits goda egenskaper och använts som botemedel mot de flesta åkommor. En universalmedicin. Men har också använts som krydda, för att färga garn, polera verktyg och fördriva sorkar. Bland mycket annat. Bladen användes, rötterna, barken, blommorna, kvistarna, bären, trädmärgen - ja, allt.
Under antiken var flädern heligförklarad och användes av både grekiska och romerska läkare. Här i Norden sa man att i ett hus med fläder utanför, där blir det inga gräl. Och att där flädern inte kan växa, där kan heller ingen bo. Och att hylleblomsdoften skrämde bort häxor och troll. Dock skulle man inte ha flädern alltför nära; i trädets skugga kunde man få både huvudvärk och nässelfeber och även somna in för gott om man hade otur. Trodde man. Det gällde att behandla flädern med respekt, gärna hälsa vackert när man gick förbi. Ännu i slutet av 1800-talet "offrade" äldre personer i Skåne till fläderbuskar på julafton för att den inte skulle ge dem sjukdom. Enligt germanerna bodde hemmets skyddsgudinna Holda i fläderträdet. Den som ville ta blommor, bär eller kvistar var tvungen att be Holda om lov, - och lämna något annat från skogen i utbyte. I Skåne och Danmark var det hyllefrun som bodde i trädet och som man skulle hålla sig väl med.
Häromdagen läste jag i en artikel att man sedan århundraden också gjort flöjter av kvistarna. Sådana pipor hördes bäst av djuren ute på markerna när herdarna kallade på dem.
Jag läser också, på sajten shenet.se, att fläderkulten en gång i tiden var så utbredd i Norden att kyrkan fick utfärda förbud mot den och gjorde vad den kunde för att demonisera trädet. Kristna myter uppstod. Till exempel: I ångern över att ha förrått Jesus, så hängde sig Judas i ett fläderträd. Svampen Judasöra, som ibland växer på fläderns stam, sades vara ett avtryck av Judas öra som bildats när kroppen svängde mot stammen. Eller: Enligt Apostlagärningarna köpte Judas en åker för silverpenningarna och om hans död berättas att han föll framstupa, så att buken brast och alla hans inälvor rann ut". Olika versioner av dessa bibliska versioner av Judas död blev att Judas snubblade på en fläderrot på åkern och dog - alternativt att fläderns grenar brast när Judas hängde sig. Som en randanteckning bör tilläggas att flädern överhuvudtaget inte växer i Israel.
Oavsett alla sägner och mirakelkurer så är det gott med hylleblomssaft.
Här kommer mitt recept:
2 kg socker
2 liter vatten
Kokas och slås över:
30 - 40 blomklasar
3 skivade citroner
50 gr citronsyra (eller vinsyra)
Efter 2 - 2.5 dygn tar man bort citronerna.
Och efter ytterligare 3-4 dygn silar man bort blommorna - och saften är klar.
tisdag 14 juni 2011
Gärna driva men inte kasta sten - om Västsahara
Marocko har sedan 1975 ockuperat Västsahara.
Västsaharier fängslas, torteras och "försvinner". Även kvinnor och barn.
De västsahariska flyktinglägren i Tindouf (västra Algeriet) ligger i en steril öken; dåligt med mat och dåligt med vatten. Den humanitära nöden är stor. De västsahariska flyktingarna är helt beroende av bistånd från det internationella samfundet för sin överlevnad.
Ockupationsmakten Marocko drar ekonomisk vinning av Västsaharas naturtillgångar (t ex genom fiskeavtal med EU).
Och begår ständigt brott mot västsahariernas mänskliga rättigheter.
Västsahara är en av de frågor som funnit längst på FN:s bord. Otaliga är de beslut och resolutioner som klubbats för att åstadkomma en förändring för det västsahariska folket. I verkligheten händer tyvärr inte mycket.
Jens Orback, generalsekreterare på Olof Palmes Internationella Center, uppmanar i en artikel i dagens DN svenska politiker att bland annat se till att Sverige erkänner Västsahara.
Det gör han rätt i.
Det vore ett välkommet ställningstagande.
Samtidigt som Orback skriver att det inte finns någon anledning att göra partipolitik av frågor som rör Västsahara, så kan han tyvärr inte avhålla sig från att ge folkpartister som Birgitta Ohlsson och Cecilia Malmström ett tjuvnyp. Två politiker som enligt mig har arbetat oerhört målmedvetet och rakryggat för Västsahara under många år.
Orback skriver att Ohlsson och Malmström varit tysta i Västsahara-frågan sedan februari 2006 och att Folkpartiets mycket aktiva ställning saknats under senare år. Detta stämmer dock inte.
Några exempel:
* Krönika av Birgitta Ohlsson i Tidskriften Västsahara - med tydliga ställningstaganden.
* Artikel om att Sverige måste säga nej till ett nytt fiskeavtal med Marocko - bl a undertecknad av Folkpartiets tre EU-parlamentariker Marit Paulsen, Olle Schmidt och Cecilia Wikström.
* Krav från över 30 nordiska parlamentariker (däribland flera folkpartister) till sina respektive regeringar att förhindra ett förnyande av EU:s fiskeavtal med Marocko om inte de västsahariska vattnen undantas i avtalet.
* Olle Schmidts blogg om att ta upp fiskeavtalet vid besök i Marocko.
* Marit Paulsen fördömer i en artikel fisket i Västsaharas vatten.
* Birgitta Ohlssons uttalanden vid Emmaus Stockholms klädinsamling till Västsaharierna.
* Newsmill-artikel av bl a Fredrik Malm om att lyfta fram människorättsbrotten i Västsahara i ljuset.
* LUF-ordförande Adam Cwejman om Västsahara.
* Anita Brodén skriver i Svenska Dagbladet tillsammans med en rad undertecknare att EU:s olagliga fiske i Västsahara måste upphöra.
* Johan Chytraeus uttalande i samband med European Coordination Conference for solidarity with the Sahrawi People.
* En av mina tidigare bloggar om Framgång för vår Västsahara resolution på ELDR
Som politiskt initierad bör det väl också föresvävat Jens Orback att de folkpartistiska ministrarna varit pådrivande i att Alliansregeringen i vintras röstade nej till ett förnyat fiskeavtal mellan EU och Marocko eftersom avtalet inte exkluderade de västsahariska vattnen.
Lite mer ödmjukhet skulle inte skada, tycker jag.
För vad Orback inte skriver, är att inte heller han själv under sin tid som s-minister fick igenom ett erkännande av Västsahara hos sin egen dåvarande socialdemokratiska regeringen.
Att arbeta politiskt är sannerligen inte att alltid få exakt allt som man vill, inte ens i frågor som man brinner för. Och det vet Jens Orback. Jag är glad att han driver de mycket angelägna frågorna som rör Västsahara. Men att kasta politiska stenar när man sitter i glashus, det tror jag inte är en fruktbar väg för den som verkligen vill åstadkomma resultat.
..................................................................................
För ett par år sedan fick människorättsaktivisten Brahim Dahane, försvarare av mänskliga rättigheter i Västsahara, Per Anger-priset som delas ut av Forum för Levande Historia.
För den som vill veta mer om Västsahara och som privatperson vill engagera sig för Västsahara finns bra information på VästsaharaAktionens hemsida.
Här är en länk till en tidigare Berliner-blogg om Västsahara:
Ett bra regeringsbeslut om Västsahara men dåligt av EU:s fiskeråd
Och här är en länk till en av mina tidigare riksdagsmotioner som handlar om Västsaharas självbestämmande
Västsaharier fängslas, torteras och "försvinner". Även kvinnor och barn.
De västsahariska flyktinglägren i Tindouf (västra Algeriet) ligger i en steril öken; dåligt med mat och dåligt med vatten. Den humanitära nöden är stor. De västsahariska flyktingarna är helt beroende av bistånd från det internationella samfundet för sin överlevnad.
Ockupationsmakten Marocko drar ekonomisk vinning av Västsaharas naturtillgångar (t ex genom fiskeavtal med EU).
Och begår ständigt brott mot västsahariernas mänskliga rättigheter.
Västsahara är en av de frågor som funnit längst på FN:s bord. Otaliga är de beslut och resolutioner som klubbats för att åstadkomma en förändring för det västsahariska folket. I verkligheten händer tyvärr inte mycket.
Jens Orback, generalsekreterare på Olof Palmes Internationella Center, uppmanar i en artikel i dagens DN svenska politiker att bland annat se till att Sverige erkänner Västsahara.
Det gör han rätt i.
Det vore ett välkommet ställningstagande.
Samtidigt som Orback skriver att det inte finns någon anledning att göra partipolitik av frågor som rör Västsahara, så kan han tyvärr inte avhålla sig från att ge folkpartister som Birgitta Ohlsson och Cecilia Malmström ett tjuvnyp. Två politiker som enligt mig har arbetat oerhört målmedvetet och rakryggat för Västsahara under många år.
Orback skriver att Ohlsson och Malmström varit tysta i Västsahara-frågan sedan februari 2006 och att Folkpartiets mycket aktiva ställning saknats under senare år. Detta stämmer dock inte.
Några exempel:
* Krönika av Birgitta Ohlsson i Tidskriften Västsahara - med tydliga ställningstaganden.
* Artikel om att Sverige måste säga nej till ett nytt fiskeavtal med Marocko - bl a undertecknad av Folkpartiets tre EU-parlamentariker Marit Paulsen, Olle Schmidt och Cecilia Wikström.
* Krav från över 30 nordiska parlamentariker (däribland flera folkpartister) till sina respektive regeringar att förhindra ett förnyande av EU:s fiskeavtal med Marocko om inte de västsahariska vattnen undantas i avtalet.
* Olle Schmidts blogg om att ta upp fiskeavtalet vid besök i Marocko.
* Marit Paulsen fördömer i en artikel fisket i Västsaharas vatten.
* Birgitta Ohlssons uttalanden vid Emmaus Stockholms klädinsamling till Västsaharierna.
* Newsmill-artikel av bl a Fredrik Malm om att lyfta fram människorättsbrotten i Västsahara i ljuset.
* LUF-ordförande Adam Cwejman om Västsahara.
* Anita Brodén skriver i Svenska Dagbladet tillsammans med en rad undertecknare att EU:s olagliga fiske i Västsahara måste upphöra.
* Johan Chytraeus uttalande i samband med European Coordination Conference for solidarity with the Sahrawi People.
* En av mina tidigare bloggar om Framgång för vår Västsahara resolution på ELDR
Som politiskt initierad bör det väl också föresvävat Jens Orback att de folkpartistiska ministrarna varit pådrivande i att Alliansregeringen i vintras röstade nej till ett förnyat fiskeavtal mellan EU och Marocko eftersom avtalet inte exkluderade de västsahariska vattnen.
Lite mer ödmjukhet skulle inte skada, tycker jag.
För vad Orback inte skriver, är att inte heller han själv under sin tid som s-minister fick igenom ett erkännande av Västsahara hos sin egen dåvarande socialdemokratiska regeringen.
Att arbeta politiskt är sannerligen inte att alltid få exakt allt som man vill, inte ens i frågor som man brinner för. Och det vet Jens Orback. Jag är glad att han driver de mycket angelägna frågorna som rör Västsahara. Men att kasta politiska stenar när man sitter i glashus, det tror jag inte är en fruktbar väg för den som verkligen vill åstadkomma resultat.
..................................................................................
För ett par år sedan fick människorättsaktivisten Brahim Dahane, försvarare av mänskliga rättigheter i Västsahara, Per Anger-priset som delas ut av Forum för Levande Historia.
För den som vill veta mer om Västsahara och som privatperson vill engagera sig för Västsahara finns bra information på VästsaharaAktionens hemsida.
Här är en länk till en tidigare Berliner-blogg om Västsahara:
Ett bra regeringsbeslut om Västsahara men dåligt av EU:s fiskeråd
Och här är en länk till en av mina tidigare riksdagsmotioner som handlar om Västsaharas självbestämmande
söndag 5 juni 2011
Alltid i tiden; Torgny Segerstedt
Publicisten och motståndsmannen Torgny Segerstedt var en av få förutseende och klarsynta betraktare av världsläget i Europa i början och mitten av det förra århundradet. Han var också en orubblig, och för många obekväm, sanningssägare i en tid när sådana var sällsynta. Under 1920-talet var han en hård kritiker av den sovjetiska kommunistiska ledningen, som han menade var ett hot mot fred och frihet i Europa. Likaså gick han hårt åt socialdemokratin i Sverige eftersom han ansåg att ett socialistiskt styre undertryckte den fria personlighetsutvecklingen. Han kämpade mot trångsynthet och i en tidig programförklaring skrev han; ”Liberalismen har alltid varit en svuren motståndare till en självgod och trångbröstad nationalism [---] enligt vilken det sant mänskliga endast är att finna hos det egna folket och den egna rasen.”
Mest känd är dock Segerstedt som en av nazismens starkaste kritiker i Sverige. De vassa, välformulerade och rakryggade artiklarna i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, där Segerstedt var redaktör, gav genklang i hela Europa och stärkte inte minst hos motståndsmän i Norge och Danmark. En av de mest kända texterna publicerades bara några dagar efter nazisternas maktövertagande 1933 och avslutades med de beryktade orden: ”Herr Hitler är en förolämpning.” Segerstedt uttryckte tvivel om det lämpliga i att Sverige deltog i OS i Berlin 1936 och pekade ut den brittiske premiärministern Neville Chamberlains naivitet gentemot Hitler vid "fredsuppgörelsen" 1938. Segerstedt hörde till de skarpaste kritikerna av de inskränkningar i tryckfriheten som genomdrevs i Sverige under kriget.
Hans texter upplevdes av många som oerhört provocerande och Segerstedt utsattes för allehanda hot och trakasserier. Torgny Segerstedt böjde sig dock inte för de påtryckningar som han var utsatt för – han var aldrig beredd att tumma på sin övertygelse. Åratal av oförtruten kamp mot förtryck, kollektivisering och nazismen fördes med visionär framsynthet, mod, konsekvens och en enastående formuleringskonst.
Nästa höst kommer en film om Segerstedt. Dom över död man, heter den och det är Jan Troell som regisserar. Läs gärna dagens artikel i DN Kultur om detta. Det är Kurt Mälarstedt som skrivit artikeln, tyvärr kan jag dock inte hitta den på nätet.
För den som är intresserad av Torgny Segerstedts liv och gärning finns information på Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne och ett flertal bra böcker. Bland annat Personligheten och hjordinstinkten av Anders Johnson och Kenne Fants biografi Torgny Segerstedt: en levnadsskildring.
Och här är ett gäng länkar om den kommande filmen:
Svt
dn.se
SvD
MSN Nöjesnyheter
GP
I min blogg Frihetens fåglar (från 7 februari) finns det länkar till Segerstedt-citat och andra bloggar om honom.
Mest känd är dock Segerstedt som en av nazismens starkaste kritiker i Sverige. De vassa, välformulerade och rakryggade artiklarna i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, där Segerstedt var redaktör, gav genklang i hela Europa och stärkte inte minst hos motståndsmän i Norge och Danmark. En av de mest kända texterna publicerades bara några dagar efter nazisternas maktövertagande 1933 och avslutades med de beryktade orden: ”Herr Hitler är en förolämpning.” Segerstedt uttryckte tvivel om det lämpliga i att Sverige deltog i OS i Berlin 1936 och pekade ut den brittiske premiärministern Neville Chamberlains naivitet gentemot Hitler vid "fredsuppgörelsen" 1938. Segerstedt hörde till de skarpaste kritikerna av de inskränkningar i tryckfriheten som genomdrevs i Sverige under kriget.
Hans texter upplevdes av många som oerhört provocerande och Segerstedt utsattes för allehanda hot och trakasserier. Torgny Segerstedt böjde sig dock inte för de påtryckningar som han var utsatt för – han var aldrig beredd att tumma på sin övertygelse. Åratal av oförtruten kamp mot förtryck, kollektivisering och nazismen fördes med visionär framsynthet, mod, konsekvens och en enastående formuleringskonst.
Nästa höst kommer en film om Segerstedt. Dom över död man, heter den och det är Jan Troell som regisserar. Läs gärna dagens artikel i DN Kultur om detta. Det är Kurt Mälarstedt som skrivit artikeln, tyvärr kan jag dock inte hitta den på nätet.
För den som är intresserad av Torgny Segerstedts liv och gärning finns information på Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne och ett flertal bra böcker. Bland annat Personligheten och hjordinstinkten av Anders Johnson och Kenne Fants biografi Torgny Segerstedt: en levnadsskildring.
Och här är ett gäng länkar om den kommande filmen:
Svt
dn.se
SvD
MSN Nöjesnyheter
GP
I min blogg Frihetens fåglar (från 7 februari) finns det länkar till Segerstedt-citat och andra bloggar om honom.
tisdag 24 maj 2011
Att fly är att dö
En underbar film.
Gudar och människor
Vacker.
Långsam (i ordets bästa bemärkelse).
Vänskap.
Övertygelse.
Solidaritet.
Obegriplig fanatism.
Svåra val.
Stillsamhet.
Våld och terror.
Tolerans och medmänsklighet.
Om sju franska munkar i Algeriet.
Om byborna.
Om islamistiska terrorister.
Några recensioner, men se hellre filmen:
DN
SvD
MovieZine.se
Expressen
P1
Gudar och människor
Vacker.
Långsam (i ordets bästa bemärkelse).
Vänskap.
Övertygelse.
Solidaritet.
Obegriplig fanatism.
Svåra val.
Stillsamhet.
Våld och terror.
Tolerans och medmänsklighet.
Om sju franska munkar i Algeriet.
Om byborna.
Om islamistiska terrorister.
Några recensioner, men se hellre filmen:
DN
SvD
MovieZine.se
Expressen
P1
lördag 21 maj 2011
Black White + Gray
Har haft en film liggande ett bra tag, som jag nu äntligen sett.
Ett porträtt av Sam Wagstaff och Robert Mapplethorpe.
Och lite handlade den också om Patti Smith, den enda i trion som var med i nutid i filmen och kunde berätta sin version av händelserna i deras gemensamma liv.
Black White + Gray.
Heter filmen.
Sam Wagstaffs liv, gärning och till synes motsägelsefulla (eller snarare mångfascetterade) karaktär var det som grep tag i mig. Hans känsla för det nyskapande. Och hans mod att föra fram konstnärer som stod för det nya, som tänjde gränser. Det han åstadkommit för fotografier som konst.
Mångfalden av vackra, omskakande, ruskiga, känsliga foton som passerade revy i filmen gjorden den också sevärd.
Filmens titel anspelar bland annat på den banbrytande utställning ("Black, White and Gray") som Wagstaff arrangerade 1964 när han var museumkurator på Wadsworth Atheneum, Hartford, Connecticut. Den skulle jag gärna ha sett och hört mer om i filmen.
17 juni öppnar Fotografiska museet i Stockholm en utställning med Mapplethorpes konstnärskap.
För den som vill veta mer om Sam Wagstaff så finns the Samuel J Wagstaff Papers att läsa på The Archives of American Art, Smithsonian Institution.
Mer om Sam Wagstaff finns här och här.
Mer om Mapplethorpe finns här och här.
Ett porträtt av Sam Wagstaff och Robert Mapplethorpe.
Och lite handlade den också om Patti Smith, den enda i trion som var med i nutid i filmen och kunde berätta sin version av händelserna i deras gemensamma liv.
Black White + Gray.
Heter filmen.
Sam Wagstaffs liv, gärning och till synes motsägelsefulla (eller snarare mångfascetterade) karaktär var det som grep tag i mig. Hans känsla för det nyskapande. Och hans mod att föra fram konstnärer som stod för det nya, som tänjde gränser. Det han åstadkommit för fotografier som konst.
Mångfalden av vackra, omskakande, ruskiga, känsliga foton som passerade revy i filmen gjorden den också sevärd.
Filmens titel anspelar bland annat på den banbrytande utställning ("Black, White and Gray") som Wagstaff arrangerade 1964 när han var museumkurator på Wadsworth Atheneum, Hartford, Connecticut. Den skulle jag gärna ha sett och hört mer om i filmen.
17 juni öppnar Fotografiska museet i Stockholm en utställning med Mapplethorpes konstnärskap.
För den som vill veta mer om Sam Wagstaff så finns the Samuel J Wagstaff Papers att läsa på The Archives of American Art, Smithsonian Institution.
Mer om Sam Wagstaff finns här och här.
Mer om Mapplethorpe finns här och här.
torsdag 19 maj 2011
Påverka EU mot föreningsmomsen - senaste 31 maj
Nu har alla som värnar det ideella föreningslivet möjlighet att göra en insats.
Hjälp till att påverka EU och stoppa den så kallade föreningsmomsen som kan bli förödande för många svenska föreningar.
Översynen av EU:s momsregler är ute på remiss (genom en så kallad grönbok ”Green Paper on the future of VAT – Towards a simpler, more rubust and efficient VAT system”) och det går enkelt att lämna synpunkter via nätet. Alla, föreningar såväl som privatpersoner, kan lämna svar. Ju fler som svarar att EU:s medlemsländer ska få behålla sina momsundantag för ideella föreningar, desto bättre.
Synpunkterna ska lämnas senast 31 maj.
Här är länken till EU-sidan där Du kan lämna Dina synpunkter.
Och här är en länk till Riksidrottsförbundets hemsida där Du kan få tips om hur Du kan svara.
Många engagerade föräldrar, tränare, föreningsansvariga och politiker har
under lång tid engagerat sig för att stoppa att EU:s momsregler ska drabba det ideella föreningslivet med ökade kostnader och ökat krångel. Nu gäller det att göra ytterligare ansträngningar. Hör av dig till EU och berätta vad Du tycker.
Tilläggas kan att jag i grunden verkligen gillar EU och det fredsbyggande genom samarbete som EU står för. Men jag önskar att EU kunde fokusera på områden som är viktiga när det gäller landsöverskridande problem där vi måste kraftsamla tillsammans (t ex människohandel). Och jag önskar att EU kunde hålla sig borta från förslag som de facto försämrar för enskilda människor och det ideella engagemanget.
Här är några länkar till några bloggar och nyhetsinslag om föreningsmomsen och värdet av att inte momsbelägga ideell verksamhet:
Olle Schmidt
Anna Lundberg
Mats Siljebrand och Bo Håkan Stockhaus
EKOT
UNT
Bakgrunden till föreningsmomsen är denna:
EU-kommissionen menar att den svenska momsundantaget för ideella föreningar strider mot EU:s lagstiftning och därför har EU-kommissionen i flera år velat få bort det svenska momsundantaget.
Och i våras beslutade EU-kommissionen att vi i Sverige ska anpassa våra momsregler till EU:s direktiv.
Det innebär till exempel att vi inte längre får undanta de ideella föreningarna från skyldigheten att redovisa moms. Det innebär förvisso att föreningarna kommer att få dra av den ingående momsen på det de köper in till sin verksamhet, men det innebär också en ökad redovisnings- och deklarationsplikt som många små föreningar kan ha svårt att klara av. Det betyder inte att den ideella verksamheten (medlemsavgifter o dyl) momsbeläggs. Vilket i sin tur innebär att momskostnader kopplade till den ideella kärnverksamheten inte heller får dras av, vilket för en idrottsförening kan få den märkliga konsekvensen att man betalar moms för inköp av till exempel idrottsutrustning men man får inte dra av den momsen. Reglerna kommer innebära att föreningarna tvingas redovisa moms på intäkter från till exempel reklam/sponsring, servering, försäljning av kläder, loppmarknader mm mm.
Så här skriver Riksidrottsförbundet på sin hemsida:
För Folkpartiet har det varit en prioriterad fråga att Sverige ska få behålla undantaget när det gäller föreningsmomsen och att villkoren för de ideella föreningarna inte ska försämras. Det var också den linje som jag drev när jag satt i Skatteutskottet i Riksdagen. Där var vi många politiker (från olika partier) som kämpade för att Sveriges föreningar skulle ha fortsatt momsbefrielse. Och det var också det som samtliga Allianspartier förde fram i diskussionerna med finansministern.
I maj förra året bjöd Anders Borg in representanter för idrottsföreningarna och övrig ideell sektor till ett stort möte. Syftet med mötet var att dels diskutera inkomstskattefrågor och dels just EU:s krav kring momsfrågor. Borgs besked under det mötet var att den ideella sektorn ska kompenseras så att villkoren inte försämras, om Sverige på grund av EU-krav måste ändra momsreglerna. En tanke då var att regeringen övervägde att införa en regel som undantar den ideella sektorn från moms om den skattepliktiga omsättningen av varor och tjänster understiger en viss nivå. Förslaget krävde dock ett särskilt medgivande från EU. En annan momsfråga som var uppe var att den ideella sektorn inte ska drabbas ekonomiskt om obligatorisk moms införs på lokaler. Antingen skulle uthyrning till ideell verksamhet även i fortsättningen undantas från moms eller så kommer sektorn att kompenseras på annat sätt.
Regeringen ansökte sedan i januari i år om att det svenska momssystemet ska fortsätta att gälla men med en omsättningsgräns på en miljon kronor - dvs att föreningar i Sverige med en omsättning under en miljon kronor även i fortsättningen skulle få slippa redovisa moms. Ett försök till kompromiss. Detta sa EU-kommissionen dessvärre alltså nej till i slutet av mars.
Jag har uppfattat att finansminister Anders Borg var både förvånad och besviken över det negativa beskedet. Sverige brukar ju anpassa sina regler så att de överensstämmer med EU:s besked men i detta fall har Borg uppgett att Sverige ska bestrida detta så långt det går - och driva frågan gentemot EU-kommissionen tillsammans med flera andra länder, som Österrike, Finland, Danmark och Nederländerna. Tills dess frågan är avgjord, vilket sannolikt kan ta flera år, har Anders Borg sagt att de nuvarande reglerna för momsfrihet för ideella föreningar kommer att gälla. Mycket bra!
Sverige har de senaste åren på många, många sätt tagit strid mot EU om denna föreningsmoms. T ex har Riksidrottsförbundet och dess medlemmar engagerat sig på många kraftfulla sätt. Ett exempel är kampanjen ”Rädda min idrott” och man har också varit på offensiven på plats i Bryssel för att få stopp på förslaget. Bl a besökte man de folkpartistiska EU-parlamentarikerna Cecilia Wikström och Olle Schmidt för att diskutera hur förslaget kunde stoppas.
Hjälp till att påverka EU och stoppa den så kallade föreningsmomsen som kan bli förödande för många svenska föreningar.
Översynen av EU:s momsregler är ute på remiss (genom en så kallad grönbok ”Green Paper on the future of VAT – Towards a simpler, more rubust and efficient VAT system”) och det går enkelt att lämna synpunkter via nätet. Alla, föreningar såväl som privatpersoner, kan lämna svar. Ju fler som svarar att EU:s medlemsländer ska få behålla sina momsundantag för ideella föreningar, desto bättre.
Synpunkterna ska lämnas senast 31 maj.
Här är länken till EU-sidan där Du kan lämna Dina synpunkter.
Och här är en länk till Riksidrottsförbundets hemsida där Du kan få tips om hur Du kan svara.
Många engagerade föräldrar, tränare, föreningsansvariga och politiker har
under lång tid engagerat sig för att stoppa att EU:s momsregler ska drabba det ideella föreningslivet med ökade kostnader och ökat krångel. Nu gäller det att göra ytterligare ansträngningar. Hör av dig till EU och berätta vad Du tycker.
Tilläggas kan att jag i grunden verkligen gillar EU och det fredsbyggande genom samarbete som EU står för. Men jag önskar att EU kunde fokusera på områden som är viktiga när det gäller landsöverskridande problem där vi måste kraftsamla tillsammans (t ex människohandel). Och jag önskar att EU kunde hålla sig borta från förslag som de facto försämrar för enskilda människor och det ideella engagemanget.
Här är några länkar till några bloggar och nyhetsinslag om föreningsmomsen och värdet av att inte momsbelägga ideell verksamhet:
Olle Schmidt
Anna Lundberg
Mats Siljebrand och Bo Håkan Stockhaus
EKOT
UNT
Bakgrunden till föreningsmomsen är denna:
EU-kommissionen menar att den svenska momsundantaget för ideella föreningar strider mot EU:s lagstiftning och därför har EU-kommissionen i flera år velat få bort det svenska momsundantaget.
Och i våras beslutade EU-kommissionen att vi i Sverige ska anpassa våra momsregler till EU:s direktiv.
Det innebär till exempel att vi inte längre får undanta de ideella föreningarna från skyldigheten att redovisa moms. Det innebär förvisso att föreningarna kommer att få dra av den ingående momsen på det de köper in till sin verksamhet, men det innebär också en ökad redovisnings- och deklarationsplikt som många små föreningar kan ha svårt att klara av. Det betyder inte att den ideella verksamheten (medlemsavgifter o dyl) momsbeläggs. Vilket i sin tur innebär att momskostnader kopplade till den ideella kärnverksamheten inte heller får dras av, vilket för en idrottsförening kan få den märkliga konsekvensen att man betalar moms för inköp av till exempel idrottsutrustning men man får inte dra av den momsen. Reglerna kommer innebära att föreningarna tvingas redovisa moms på intäkter från till exempel reklam/sponsring, servering, försäljning av kläder, loppmarknader mm mm.
Så här skriver Riksidrottsförbundet på sin hemsida:
”Men det kanske största problemet är att det, förutom den ökade administrationen, kommer att krävas mycket kunskaper för att hålla reda på vad som är momspliktigt och vad som är momsbefriat. Inte ens Skatteverket kan ge tydliga svar på det idag. Hur ska då en ideell föreningskassör kunna göra det?”Jag kan verkligen inte mer än att hålla med.
För Folkpartiet har det varit en prioriterad fråga att Sverige ska få behålla undantaget när det gäller föreningsmomsen och att villkoren för de ideella föreningarna inte ska försämras. Det var också den linje som jag drev när jag satt i Skatteutskottet i Riksdagen. Där var vi många politiker (från olika partier) som kämpade för att Sveriges föreningar skulle ha fortsatt momsbefrielse. Och det var också det som samtliga Allianspartier förde fram i diskussionerna med finansministern.
I maj förra året bjöd Anders Borg in representanter för idrottsföreningarna och övrig ideell sektor till ett stort möte. Syftet med mötet var att dels diskutera inkomstskattefrågor och dels just EU:s krav kring momsfrågor. Borgs besked under det mötet var att den ideella sektorn ska kompenseras så att villkoren inte försämras, om Sverige på grund av EU-krav måste ändra momsreglerna. En tanke då var att regeringen övervägde att införa en regel som undantar den ideella sektorn från moms om den skattepliktiga omsättningen av varor och tjänster understiger en viss nivå. Förslaget krävde dock ett särskilt medgivande från EU. En annan momsfråga som var uppe var att den ideella sektorn inte ska drabbas ekonomiskt om obligatorisk moms införs på lokaler. Antingen skulle uthyrning till ideell verksamhet även i fortsättningen undantas från moms eller så kommer sektorn att kompenseras på annat sätt.
Regeringen ansökte sedan i januari i år om att det svenska momssystemet ska fortsätta att gälla men med en omsättningsgräns på en miljon kronor - dvs att föreningar i Sverige med en omsättning under en miljon kronor även i fortsättningen skulle få slippa redovisa moms. Ett försök till kompromiss. Detta sa EU-kommissionen dessvärre alltså nej till i slutet av mars.
Jag har uppfattat att finansminister Anders Borg var både förvånad och besviken över det negativa beskedet. Sverige brukar ju anpassa sina regler så att de överensstämmer med EU:s besked men i detta fall har Borg uppgett att Sverige ska bestrida detta så långt det går - och driva frågan gentemot EU-kommissionen tillsammans med flera andra länder, som Österrike, Finland, Danmark och Nederländerna. Tills dess frågan är avgjord, vilket sannolikt kan ta flera år, har Anders Borg sagt att de nuvarande reglerna för momsfrihet för ideella föreningar kommer att gälla. Mycket bra!
Sverige har de senaste åren på många, många sätt tagit strid mot EU om denna föreningsmoms. T ex har Riksidrottsförbundet och dess medlemmar engagerat sig på många kraftfulla sätt. Ett exempel är kampanjen ”Rädda min idrott” och man har också varit på offensiven på plats i Bryssel för att få stopp på förslaget. Bl a besökte man de folkpartistiska EU-parlamentarikerna Cecilia Wikström och Olle Schmidt för att diskutera hur förslaget kunde stoppas.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
