Svårt att ha distans till upploppen

Funderar på långdistans på upploppen i några av Sveriges förorter.
Men det går så klart inte att ha distans.
Våld föder våld föder våld.
Likväl som de många ansvarstagande människornas engagemang väcker respekt. De människor som gått man ur huse för att stoppa våldet och skydda sina stadsdelar.

Här finns länkar till kloka människor som tänkt till från olika infallsvinklar:
Gulan Avci i SvD: Att skylla på samhället är alltför lättvindigt
Nina Power i DN: Ilskan i förorten är inte bara svensk
Sanna Rayman i SvD: Bortom pajkastning och stenkastning
Och Sanna Rayman igen: Upploppen är lika tidlösa som vanan att misstolka dem
Heidi Avellan i Sydsvenskan: Vem kastar de första stenarna?
Peter Wolodarski i DN: Siffran som sammanfattar Stockholms problem
Håkan Holmberg i UNT: Det handlar om segregation
Sakine Madon i Expressen: Ni som förstör borde skämmas
Hanne Kjöller i DN: Husby som ett Rorschachtest
Adam Cwejman i Helsingborgs Dagblad: Förändra - men på demokratisk väg
Niklar Orrenius i DN: Föräldrarna satte stopp i Rosengård
Nima Sanandaji i SvD: Avgörande att skydda invandrarnas företag
Per Pettersson: Arga unga män och utbildade unga kvinnor
Inti Chavez Perez i SvD: Bränderna är inget rop på ökad jämlikhet

On a rooftop in Tel Aviv - om apelsinjuicen och annat i Jaffa

Tel Aviv.
Vårens kulle.

Satt igår kväll på ett hustak, blickade ut över Medelhavet och försökte fånga känslan.
Ord som bedårad, omfamnad, betagen o dyl stämde inte riktigt.
Staden är alldeles för intensiv.
Kanske var jag tagen, helt enkelt.
Lite berusad av pulsen.
Och av vänligheten. Artigheten.
Humorn.

Hade under eftermiddagen strosat runt i Jaffa (Yafo, יפו, Jafo, يافا Yāfā), den arabiska stad som många judiska immigranter anlände till under 1800-talet - på flykt undan förtryck och antisemitism i Europa.
Jaffa - som räknas som en av världens äldsta städer, idag en del av Tel Aviv-Yafo.
Jaffa - fick jag lära mig igår - som Jona, enligt Bibeln, seglade ut från innan han blev slukad av valfisken.
Klippan som Andromeda enligt grekisk mytologi blev fastbunden vid för att blidka Poseidon, ligger utanför Jaffa.
Fyren som hela tiden den var igång (1865-1966) drevs av medlemmar från samma armeniska familj.
Nalaga'at Center nere i Jaffa hamn - ett kultur- och teatercenter som drivs av döva, blinda och döv-blinda. Där vi ägnade en oförglömlig stund åt att försöka få kläm på vilka tecken i det hebreiska teckenspråket som bäst motsvarade vilka bokstäver i det latinska alfabetet.
Dessvärre hade jag inte möjlighet att vara med på någon teaterföreställning (de översätts vad jag förstår genom tal, tecken och textremsor till hebreiska, arabiska och engelska) - men de lär inte vara lika något annat.

Och den färskpressade apelsinjuicen är godare än god.

Här finns mer information om (och bilder från) Jaffa:
Wikipedia Academy
Virtual tourist
Tel Aviv Yafo Tourism
EpochTimes
Menorah

Vissa dagar är bättre än andra. Som t ex när krav på tvångssterilisering tas bort.

Vissa dagar är bättre än andra.
Idag, till exempel.
När Riksdagen fattar beslut om att (det ytterst ohumana) kravet på tvångssterilisering vid könsbyte ska tas bort.
Sannerligen ett steg åt rätt håll för Sverige när det gäller att följa de mänskliga rättigheterna.

Passar särskilt bra just idag eftersom den 22 maj firas till minne av gayaktivisten och politikern Harvey Milk (se t ex en av mina bloggar om honom: Harvey Milk - om mod och handling).

Amanda Brihed, Barbro Westerholm, RFSL:s Ulrika Westerlund, Birgitta Ohlsson och Martin Andreasson är är några av de personer som uthålligt och ihärdigt kämpat för detta.
Det var förresten också Barbro (som dåvarande chef för Socialstyrelsen) som 1979 drev igenom att homosexualitet inte längre skulle räknas som en psykiskt sjukdom av Socialstyrelsen.
Här är en intervju för några år sen med starka, modiga Amanda på DN.se.

Riksdagen (debatt och beslut): Upphävande av kravet på sterilisering för ändrad könstillhörighet
Amanda Brihed (under Riksdagsdebatten idag): Alla märkliga resonemang kring tvångssteriliseringen i Riksdagens kammare
En av mina tidigare bloggar (där det finns länkar till många bloggar och artiklar): Riv lagen om tvångssterilisering och särbehandling av transsexuella
En artikel som Barbro Westerholm, Erik Ullenhag och jag skrev i Aftonbladet för snart 3 år sen: Vi river lagen om tvångssteriliseringar

Malmöit, västmanlänning, europé

En märklig känsla för mig som sällan tänker på geografisk tillhörighet och nationalitet.

Denna kväll av Eurovision 2013 - med Loreen från min hemstad Västerås i Västmanland som tog Eurovision till Malmö, min födelse- och uppväxtstad. Som gav oss en strålande invigning där artister och länder saluterades på bästa OS-manér. Där Zlatan (som spelar för Paris Saint-Germain och är nominerad till bästa fotbollsspelare i Frankrike) hälsade välkommen till Sverige, och sin hemstad. Och där hela kvällen ger en känsla av att vi alla är européer.

We are one.
Fantastiskt!
Europahymnen

Ja, och så kom jag på; svensk känner jag mig också. Allt på samma gång.

Om tacksamhet, rasism och en hel del till

Jag tycker att tacksamhet, precis som snällhet, är fina egenskaper och förhållningssätt - som många gånger förringas och ofta förlöjligas.

Har på senaste tiden funderat mycket kring just begreppet tacksamhet - i ljuset av den intensiva mediadebatt kring tacksamhet, rasism, fördomar, flyktingpolitik, strukturer, individer och en hel del annat. En debatt, eller kanske snarare diskussion, som mellan varven tagit sig märkliga svängningar och gett upphov till en hel del ringar-på-vattnet-argumentation och nya inlägg om delvis andra fenomen.

Paulina Neuding tycker jag skriver klokt om detta i en krönika i dagens Svenska Dagbladet: Hur tacksam ska man vara?

Två sajter som alltid är bra när man funderar kring tolerans och intolerans:
Expo.se
Motargument.se

Här är länkar till några (det finna många, många fler) artiklar i "tacksamhetsdiskussionen":
Aftonbladet, Jasenko Slimovic, Nihad Bunar, Alisa Bosnic, Anna Ibrisagic, Jasenko Omanovic mfl : Tack Sverige för att vi fick en ny framtid
Svenska Dagbladet, Jasenko Selimovic: Spotta inte på min känsla av tacksamhet.
GP, Peter Hjörne: Ett uppriktigt tack!
DN, Jasenko Slimovic: Jonas, min vän
DN, Jonas Hassen Khemiri : Bästa Beatrice Ask
Newsmill, Johanna Parikka Altenstedt: Vem vill bli inkluderad i ett samhälle som vill hålla en osynlig?
Svt Debatt, Adam Cwejman: Att stämpla Selimovic som husblatte bekräftar rasisternas logik

Gästkrönika på motargument.se; Om tolerans och fanatism

Hade för en tid sedan förmånen att ha en gästkrönika på motargument.se. Om ett oförglömligt lunchsemniarium i Teskedsordens regi med Amos Oz, Birgitta Ohlsson och Christer Mattsson. Krönikan är tidigare publicerad i Frisinnad Tidskrift.

Här finns en film på UR om seminariet.
Här är en kort tidigare blogg om när jag lyssnade på Amos Oz vid ett annat tillfälle - på en författarkväll i Stockholms Kulturhus.
Här är en annan tidigare blogg där jag tipsar om Amos Oz Hur man botar en fanatiker (en av mina favoritböcker).

Och här finns några artiklar om och av Christer Mattsson och hans enträgna arbete för tolerans:
Lärarnas Nyheter: Han skildrar våldet scen för scen
UR: Det är viktigt att säga att man inte håller med
Debatt: Arbetet mot rasism måste fokusera mer på grundskolan
Arbetet: Kampen mot rasismen lönar sig i längden
Lärarförbundets hemsida: Alla barn i mitt klassrum förtjänar respekt
EXPO Skola: Ingen blir nazist över en natt
Skolvärlden.se: Toleransprojektet har sparat hundratals miljoner
SR: Toleransprojekt för högstadieelever

Malmöhumor; torggängare

Den ultimata testen på att man är och för evigt förblir Malmöit, tror jag är när man, dvs jag, roas hejdlöst åt detta videoklipp om torggängare på Segevångs torg.
Särskilt humoristiskt är den lilla kommentaren där Malmö stad känner sig tvungen att förtydliga att filmen är påhittad, att man inte anställt torggängare på riktigt.

Som gamla reklamare ger jag bonuspoäng för skicklig gerillamarknadsföring. Och det gjorde tydligen Resumé också.

Kommentarer och artiklar om filmen:
Offentliga affärer
Fria tider
Kvällsposten
Sydsvenskan