Jag såg just att Svenskt Näringsliv och LO tillsammans ska utreda konsekvenserna av turordningsreglerna i LAS (Lagen om anställningsskydd). För att ha få en gemensam bild av hur reglerna tillämpas och vilka konsekvenser reglerna har för arbetstagare och arbetsgivare. Arbetsgruppen ska vara klar med sitt arbete i vår.
Gott så.
Åtminstone en start - en bit på vägen.
Min uppfattning är att det behöver göras en hel del för att modernisera den svenska arbetsmarknaden. Inte minst för att underlätta för invandrare och unga att få arbete.
Läs gärna en Svd-artikel som jag publicerat tillsammans med Adam Cwejman (Liberala ungdomsförbundet), Gunilla Gustafsson (Liberala företagare), Anna Steele Karlström (Liberal mångfald) och Pär Gustafsson (Liberala studenter).
Och Expressen skrev en del om de debatter som var om detta på Folkpartiets förra Landsmöte.
Och här finns en av mina riksdagsmotioner som gäller turordningsreglerna.
måndag 17 januari 2011
lördag 15 januari 2011
Barn som far illa - tyvärr inte bara historia
I eftermiddags såg jag Pernilla Augusts regidebut Svinalängorna.
En stark film om hur två barns uppväxt präglas och formas av föräldrarnas alkoholism.
Åtta nomineringar har filmen fått till årets Guldbaggegala - nominerad i alla kategorier utom en. Och filmen vann kritikerveckans publikpris vid filmfestivalen i Venedig i höstas.
Flera har sagt mig att Susanna Alakostis bok, som vann Augustpriset för årets svenska skönlitterära bok för några år sen, är bättre än filmen. Jag har inte läst boken, så det kan jag inte uttala mig om, men filmen går verkligen inte av för hackor. Och rollprestationerna är riktigt, riktigt bra. Inte minst är Tehilla Blad och Junior Blad fantastiska i sina gestaltningar av barnen i filmen.
En grym historia med mycken misär, som jag hört beskrivas som samhällskritisk realhistoria. Om sprickor i folkhemmet. Om missbruk och misshandel. Och i dess kölvatten; sveket mot barnen. Dessvärre går det ju inte att beskriva vuxnas svek mot barn som historia. Föräldrar som missbrukar alkohol och droger finns även idag och även idag lever deras barn oftast i mental, ekonomisk och social misär. Inte heller idag får dessa barn alltid det stöd och den hjälp de behöver av grannar, skola eller samhälle. Så låt denna angelägna och välgjorda film inte bara ses som en berättelse om 1960- och 70-talens Sverige. Låt filmen ge oss en tankeställare kring hur vi kan minska vuxenvärlden tillkortakommanden - hur vi konkret och på ett humant sätt kan hjälpa de barn som idag lever med föräldrars missbruk.
Här går det att lyssna på vad Susanna Alakosti har att berätta om Svinalängorna.
Recenserat har bl a Svenska dagbladet, DN, Expressen och Sydsvenskan gjort.
En stark film om hur två barns uppväxt präglas och formas av föräldrarnas alkoholism.
Åtta nomineringar har filmen fått till årets Guldbaggegala - nominerad i alla kategorier utom en. Och filmen vann kritikerveckans publikpris vid filmfestivalen i Venedig i höstas.
Flera har sagt mig att Susanna Alakostis bok, som vann Augustpriset för årets svenska skönlitterära bok för några år sen, är bättre än filmen. Jag har inte läst boken, så det kan jag inte uttala mig om, men filmen går verkligen inte av för hackor. Och rollprestationerna är riktigt, riktigt bra. Inte minst är Tehilla Blad och Junior Blad fantastiska i sina gestaltningar av barnen i filmen.
En grym historia med mycken misär, som jag hört beskrivas som samhällskritisk realhistoria. Om sprickor i folkhemmet. Om missbruk och misshandel. Och i dess kölvatten; sveket mot barnen. Dessvärre går det ju inte att beskriva vuxnas svek mot barn som historia. Föräldrar som missbrukar alkohol och droger finns även idag och även idag lever deras barn oftast i mental, ekonomisk och social misär. Inte heller idag får dessa barn alltid det stöd och den hjälp de behöver av grannar, skola eller samhälle. Så låt denna angelägna och välgjorda film inte bara ses som en berättelse om 1960- och 70-talens Sverige. Låt filmen ge oss en tankeställare kring hur vi kan minska vuxenvärlden tillkortakommanden - hur vi konkret och på ett humant sätt kan hjälpa de barn som idag lever med föräldrars missbruk.
Här går det att lyssna på vad Susanna Alakosti har att berätta om Svinalängorna.
Recenserat har bl a Svenska dagbladet, DN, Expressen och Sydsvenskan gjort.
onsdag 12 januari 2011
Kultur + näringsliv = sant
Har startat dagen med en energiinjektion; en frukost på den mobila konsthallen Temporart. Ett samarbete mellan Västmanlands Läns Museum och Citygalleriorna i Västerås. I Citygalleriornas lediga butikslokaler i centrum uppstår Temporart, med temporära utställningar. Kulturstiftelsen ARTY är spindeln i nätet. ARTY:s vision är att skapa en bättre balans mellan humana och ekonomiska värden i samhället och arbetar med att skapa goda samarbeten mellan näringsliv, kultur och samhälle.
Idag startade # 1 i serien Återvändare; Helena Piippo Larssons videoverk "Modern Love 2" och hennes teckningar ur det pågående projektet "Kustlinjen Almö-Lindö". Utställningen är den första i en serie där konstnärer från Västmanland återvänder och presenterar en utställning som förhåller sig till den plats och det sammanhang som konsthallen Temporart utgör. Helena Piippo Larsson är uppvuxen i Västerås men bor nu i Stockholm. Hon är utsedd till Årets sverigefinska konstnär 2010.
Ett av mina favoritprojekt som ARTY tidigare har arbetat med är Svartåbänkarna för några år sen - en nationell designtävling. Över 150 företag i Västmanland och designers, arkitekter, konstnärer och landskapsarkitekter från hela Sverige tävlade om att bli ett av tio utvalda team där varje team har skapat varsin unik parkbänk. Designen, som ska stärka företagets budskap, idé och profil, ska också utmana den vanliga uppfattningen om hur en parkbänk "ska" se ut men även även visa hur det offentliga rummet i en stad kan förändras. Bänkarna visades i en utställning längs med Svartån i Västerås under sommaren 2009, Men bänkarna finns glädjande nog kvar och livar fortfarande upp varje gång jag ser någon av dem.
Idag startade # 1 i serien Återvändare; Helena Piippo Larssons videoverk "Modern Love 2" och hennes teckningar ur det pågående projektet "Kustlinjen Almö-Lindö". Utställningen är den första i en serie där konstnärer från Västmanland återvänder och presenterar en utställning som förhåller sig till den plats och det sammanhang som konsthallen Temporart utgör. Helena Piippo Larsson är uppvuxen i Västerås men bor nu i Stockholm. Hon är utsedd till Årets sverigefinska konstnär 2010.
Ett av mina favoritprojekt som ARTY tidigare har arbetat med är Svartåbänkarna för några år sen - en nationell designtävling. Över 150 företag i Västmanland och designers, arkitekter, konstnärer och landskapsarkitekter från hela Sverige tävlade om att bli ett av tio utvalda team där varje team har skapat varsin unik parkbänk. Designen, som ska stärka företagets budskap, idé och profil, ska också utmana den vanliga uppfattningen om hur en parkbänk "ska" se ut men även även visa hur det offentliga rummet i en stad kan förändras. Bänkarna visades i en utställning längs med Svartån i Västerås under sommaren 2009, Men bänkarna finns glädjande nog kvar och livar fortfarande upp varje gång jag ser någon av dem.
onsdag 5 januari 2011
De mänskliga rättigheterna är inte någon annans bord
I det senaste numret av Frisinnad Tidskrift skriver jag om att det finns ett gap mellan många människors verklighet och FN:s konvention om de mänskliga rättigheter som vi har förbundit oss att respektera. Det finns sannerligen ett antal mänskliga rättigheter som behöver respekteras på ett betydligt bättre sätt - även i Sverige. Att garantera att alla mänskliga rättigheter respekteras och får genomslag på alla nivåer i samhället är nödvändigt.
Men även om mycket återstår att göra för att Sverige ska leva upp till de mänskliga rättigheterna så går det att hämta kraft ur enbart det faktum att FN:s deklaration faktiskt finns. Att världens länder kunnat enas om ett sådant dokument, det är fantastiskt i sig.
FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna är för mig den största landvinningen i det internationella samarbetet. Att jordens nationer enats om att själva erkännandet av det inneboende värdet hos alla människor - och av alla människors lika och obestridliga rättigheter - är grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen. Ett beslut av jordens folk att gemensamt främja sociala framsteg och bättre levnadsvillkor under större frihet.
Det finns konkreta förslag på regeringens bord om hur det fortsatta arbetet med de mänskliga rättigheterna behöver struktureras i Sverige. För nu behövs ett systematiskt arbete och oberoende organ som gör att arbetet med de mänskliga rättigheterna förs framåt.
Men det behövs också något mer. Själva idén om de mänskliga rättigheterna måste tränga in i hela samhället. De mänskliga rättigheterna är en del av folkrätten och av internationell rätt och dessa rättigheter reglerar förvisso relationen mellan statsmakten och individen. Men det är aldrig "någon annans bord" när en medmänniskas rättigheter kränks. Ett samhälle med de mänskliga rättigheterna som grund kan bara byggas genom gemensamma insatser. Det ställer krav på samhället, det ställer krav på oss alla i våra professionella roller; på lärare, journalister, politiker, poliser, socialarbetare. Men det är också nödvändigt att vi som privatpersoner i de vardagliga situationerna lever upp till de mänskliga rättigheterna. För mina rättigheter är också andras rättigheter. Mänskliga rättigheter handlar om detta - att jag inte enbart kan utkräva mina rättigheter utan jag också måste respektera andras.
Det behövs ett individuellt ansvarstagande av oss alla som är med och formar samhället. Det behövs både snack och verkstad, både ord och handling. Det behövs en fortlöpande diskussion kring vad de mänskliga rättigheterna innebär i olika situationer i en föränderlig värld. Inte minst utifrån hur vi på bästa sätt skapar förståelse för olika seder, kulturer och religioner. Det behövs kunskap. Det behövs politisk debatt. Det behövs köksbordsdiskussioner.
Läs hela artikeln i Frisinnad Tidskrift
Här finns information om hur EU arbetar med att stärka de mänskliga rättigheterna.
Och här är regeringens webbplats om de mänskliga rättigheterna.
Men även om mycket återstår att göra för att Sverige ska leva upp till de mänskliga rättigheterna så går det att hämta kraft ur enbart det faktum att FN:s deklaration faktiskt finns. Att världens länder kunnat enas om ett sådant dokument, det är fantastiskt i sig.
FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna är för mig den största landvinningen i det internationella samarbetet. Att jordens nationer enats om att själva erkännandet av det inneboende värdet hos alla människor - och av alla människors lika och obestridliga rättigheter - är grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen. Ett beslut av jordens folk att gemensamt främja sociala framsteg och bättre levnadsvillkor under större frihet.
Det finns konkreta förslag på regeringens bord om hur det fortsatta arbetet med de mänskliga rättigheterna behöver struktureras i Sverige. För nu behövs ett systematiskt arbete och oberoende organ som gör att arbetet med de mänskliga rättigheterna förs framåt.
Men det behövs också något mer. Själva idén om de mänskliga rättigheterna måste tränga in i hela samhället. De mänskliga rättigheterna är en del av folkrätten och av internationell rätt och dessa rättigheter reglerar förvisso relationen mellan statsmakten och individen. Men det är aldrig "någon annans bord" när en medmänniskas rättigheter kränks. Ett samhälle med de mänskliga rättigheterna som grund kan bara byggas genom gemensamma insatser. Det ställer krav på samhället, det ställer krav på oss alla i våra professionella roller; på lärare, journalister, politiker, poliser, socialarbetare. Men det är också nödvändigt att vi som privatpersoner i de vardagliga situationerna lever upp till de mänskliga rättigheterna. För mina rättigheter är också andras rättigheter. Mänskliga rättigheter handlar om detta - att jag inte enbart kan utkräva mina rättigheter utan jag också måste respektera andras.
Det behövs ett individuellt ansvarstagande av oss alla som är med och formar samhället. Det behövs både snack och verkstad, både ord och handling. Det behövs en fortlöpande diskussion kring vad de mänskliga rättigheterna innebär i olika situationer i en föränderlig värld. Inte minst utifrån hur vi på bästa sätt skapar förståelse för olika seder, kulturer och religioner. Det behövs kunskap. Det behövs politisk debatt. Det behövs köksbordsdiskussioner.
Läs hela artikeln i Frisinnad Tidskrift
Här finns information om hur EU arbetar med att stärka de mänskliga rättigheterna.
Och här är regeringens webbplats om de mänskliga rättigheterna.
fredag 24 december 2010
Nu råder midnatt...
...och det är tyst i huset.
Skönt stilla.
Julefrid.
Och här kommer några verser från en av de vackraste julpsalmerna:
Det är en ros utsprungen
Av Jesse rot och stam.
Av fädren ren besjungen,
Den står i tiden fram,
En blomma skär och blid,
Mitt i den kalla vinter,
I midnatts mörka tid.
Om denna ros allena
Ljöd förr Jesaje ord,
Att född av jungfrun rena
Han frälsa skall vår jord.
Av Herrens nåd och makt
Oss detta under skedde,
Som oss profeten sagt.
Den späda rosen fina,
Som doftar salighet,
I mörkret månde skina,
Besegra dunkelhet.
Sann Gud och mänska sann,
Oss arma mänskor frälsa
Från synd och död han kan.
För den som vill lyssna:
Fecorem - arrangemang Jan Sandström
och
Katarina Fallholm
och
Tommy Körberg med Oslo Gospel Choir
God Jul och innerlig julefrid önskar jag alla bloggläsare.
Skönt stilla.
Julefrid.
Och här kommer några verser från en av de vackraste julpsalmerna:
Det är en ros utsprungen
Av Jesse rot och stam.
Av fädren ren besjungen,
Den står i tiden fram,
En blomma skär och blid,
Mitt i den kalla vinter,
I midnatts mörka tid.
Om denna ros allena
Ljöd förr Jesaje ord,
Att född av jungfrun rena
Han frälsa skall vår jord.
Av Herrens nåd och makt
Oss detta under skedde,
Som oss profeten sagt.
Den späda rosen fina,
Som doftar salighet,
I mörkret månde skina,
Besegra dunkelhet.
Sann Gud och mänska sann,
Oss arma mänskor frälsa
Från synd och död han kan.
För den som vill lyssna:
Fecorem - arrangemang Jan Sandström
och
Katarina Fallholm
och
Tommy Körberg med Oslo Gospel Choir
God Jul och innerlig julefrid önskar jag alla bloggläsare.
onsdag 22 december 2010
Isande vackra dagar
Det biter i kinderna.
Och andedräkten genom den uppvirade halsduken isar fast vid läpparna.
Som den gjorde när jag var barn.
Utanför fönstret sitter en nötskrika (tror jag) och mumsar på frusna bär.
Det är vackert.
Det är kallt.
Isande vackra dagar.
Glänsande stjärna sjungs från CD:n.
Och adventsstjärnorna glänser i fönstren.
Julköttbullarna är trillade.
Rödkålen är klar.
De knaperstekta revbensspjällen står i kylen.
Pepparkakor och lussebullar äts i parti och minut.
Ikväll ska julklapparna lackas. Och rimmas - om vi inte pratar bort kvällen istället.
Kylskåpet är rensat en stund från alla scheman och minneslistor och foton och teckningar. Dagens försök till haiku-dikt som kylskåpspoesi är det enda som sitter försynt i ett hörn;
Himmelens blå eld
hör vemod
själens vinterfest
Barnen är hemma.
Det är det bästa.
Just nu gör 2 av 3 julgodis. Leilas Rocky Road är tydligen det hetaste i år.
Snart är det jul.
Friden har redan infunnit sig.
Och andedräkten genom den uppvirade halsduken isar fast vid läpparna.
Som den gjorde när jag var barn.
Utanför fönstret sitter en nötskrika (tror jag) och mumsar på frusna bär.
Det är vackert.
Det är kallt.
Isande vackra dagar.
Glänsande stjärna sjungs från CD:n.
Och adventsstjärnorna glänser i fönstren.
Julköttbullarna är trillade.
Rödkålen är klar.
De knaperstekta revbensspjällen står i kylen.
Pepparkakor och lussebullar äts i parti och minut.
Ikväll ska julklapparna lackas. Och rimmas - om vi inte pratar bort kvällen istället.
Kylskåpet är rensat en stund från alla scheman och minneslistor och foton och teckningar. Dagens försök till haiku-dikt som kylskåpspoesi är det enda som sitter försynt i ett hörn;
Himmelens blå eld
hör vemod
själens vinterfest
Barnen är hemma.
Det är det bästa.
Just nu gör 2 av 3 julgodis. Leilas Rocky Road är tydligen det hetaste i år.
Snart är det jul.
Friden har redan infunnit sig.
torsdag 9 december 2010
10 december - dagen då FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna antogs
FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna antogs i generalförsamlingen den 10 december 1948. 48 röster för, 0 emot, och 8 blanka. De som röstade blankt var Jugoslavien, Polen, Saudiarabien, Sovjetunionen, Sydafrika, Tjeckoslovakien, Ukraina och Vitryssland.
Texten till deklarationen om de mänskliga rättigheterna skrevs av FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna, med Eleanor Roosevelt som ordförande. Enligt Guinness rekordbok är dokumentet det enskilt mest översatta dokumentet i världen (jag hade annars för mig att det var Bibeln).
Dessa fri- och rättigheter fyller sin viktigaste funktion när samhällsklimatet hårdnar, när egennyttan råder, när resurserna är knappa och när det öppna samhället ifrågasätts.
När främlingsfientliga vindar blåser och dess åsikter flyttar in i parlamentariska församlingar, då krävs det mer än någonsin människor överallt i samhället som rakryggat står upp för de mänskliga fri- och rättigheterna. Står upp för att alla människor, var och en av oss, har dessa rättigheter. Alltid.
De mänskliga rättigheterna reglerar förvisso relationen mellan statsmakten och individen. Men det är aldrig ”någon annans bord” när en medmänniskas rättigheter kränks. Ett samhälle med de mänskliga rättigheterna som grund kan bara byggas genom gemensamma insatser. Det måste vi alla ta ansvar för.
FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.
Ett fantastiskt dokument.
Och nästan ännu mer fantastiskt att det verkligen finns. Att så många av världens stater kunde enas om att erkännandet av det inneboende värdet hos alla människor och av alla människors lika och obestridliga rättigheter är grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen.
30 artiklar.
Läs dem.
Begrunda dem.
Diskutera vad de betyder i olika situationer. I vardagen.
Håll dem levande.
Så blir världen en bättre plats att leva i för oss alla.
MR-Fondens utmärkta bok "Människorätt - grundbok om mänskliga rättigheter" kan beställas här.
Läs mer:
Regeringens webbplats om mänskliga rättigheter
Amnesty
UNICEF
Forum för levande historia
UNIFEM Sverige
Texten till deklarationen om de mänskliga rättigheterna skrevs av FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna, med Eleanor Roosevelt som ordförande. Enligt Guinness rekordbok är dokumentet det enskilt mest översatta dokumentet i världen (jag hade annars för mig att det var Bibeln).
Dessa fri- och rättigheter fyller sin viktigaste funktion när samhällsklimatet hårdnar, när egennyttan råder, när resurserna är knappa och när det öppna samhället ifrågasätts.
När främlingsfientliga vindar blåser och dess åsikter flyttar in i parlamentariska församlingar, då krävs det mer än någonsin människor överallt i samhället som rakryggat står upp för de mänskliga fri- och rättigheterna. Står upp för att alla människor, var och en av oss, har dessa rättigheter. Alltid.
De mänskliga rättigheterna reglerar förvisso relationen mellan statsmakten och individen. Men det är aldrig ”någon annans bord” när en medmänniskas rättigheter kränks. Ett samhälle med de mänskliga rättigheterna som grund kan bara byggas genom gemensamma insatser. Det måste vi alla ta ansvar för.
FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.
Ett fantastiskt dokument.
Och nästan ännu mer fantastiskt att det verkligen finns. Att så många av världens stater kunde enas om att erkännandet av det inneboende värdet hos alla människor och av alla människors lika och obestridliga rättigheter är grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen.
30 artiklar.
Läs dem.
Begrunda dem.
Diskutera vad de betyder i olika situationer. I vardagen.
Håll dem levande.
Så blir världen en bättre plats att leva i för oss alla.
MR-Fondens utmärkta bok "Människorätt - grundbok om mänskliga rättigheter" kan beställas här.
Läs mer:
Regeringens webbplats om mänskliga rättigheter
Amnesty
UNICEF
Forum för levande historia
UNIFEM Sverige
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
