Villa Bonnier

Märklig dag idag.
Avtackningslunch med Riksdagens Talman - Per Westerberg.

Skönt, tycker jag, att själva avtackningen var informell. Inramningen i Villa Bonnier med 3-rätters lunch var däremot ganska högtidlig. Och lite strikt. Inramningen alltså - stämningen var trevlig och otvungen. Trevligt så klart att träffa några av sina tidigare ledamotskollegor - även om vi alla nog hellre skulle setts i ett fortsatt riksdagsarbete - i utskotten och kammaren.

Villa Bonnier i Diplomatstaden byggdes 1927 och är ett stramt hus med en egen, lite sorgsen historia. Architekt var Ragnar Östberg som ju också bl a var mannen bakom Stockholms stadshus. Läste förresten på Wikipedia att Östberg var mannen som myntade begreppet "borgarråd" om kommunalråden i Stockholm. Villa Bonnier donerades i början av 1980-talet till staten för att disponeras av Talmannen vid representation. Idag har även regeringen denna möjlighet.

The Kids are All Right

Har just sett filmen The Kids are All Right.
Precis lagom rolig, stökig, mysig, ledsam, relationsintensiv, familjenostalgisk och icke-radikal för en kall måndagkväll i november. Bra skådespeleri.

Och så kan man ju alltid lyssna på sången med samma titel men som inte alls är med i filmen och som är från en helt annan tid; "The Kids Are Alright" med Pete Townshend och The Who.

Här finns några recensioner. Av filmen, alltså:
Svenska Dagbladet
DN
IMDb
GP
Moviezine

Tillgänglighet till den politiska debatten

Alla medborgare har rätt till information och nyheter utifrån sina egna förutsättningar. Detta finns reglerat i såväl svenska lagar som i flera av FN:s konventioner om de mänskliga rättigheterna; se till exempel här och här. För att demokratin ska fungera behöver medborgarna vara pålästa och kunniga. Vi behöver kunna göra väl avvägda val baserade på vad vi vet om det svenska samhället och de system som styr vår vardag.

Därför måste den politiska debatten och all samhällsinformation vara tillgänglig för alla. Också för den fjärdedel av Sveriges vuxna befolkning som av olika anledningar har lässvårigheter och behov av lättläst svenska.

Om detta skriver jag tillsammans med andra som värnar tillgängligheten till den politiska debatten i en artikel i dagens Sydsvenska dagbladet.

Från ord till handling - MR-dagarna

Temat för årets MR-dagar passar mig ypperligt; "Från ord till handling".

Ordets makt är stor. Formulerandet av och uppslutningen i världen kring MR-konventionerna är ovärderligt. Och under gårdagen sa Thomas Hammarberg, Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter, att det är viktigt att samtalen och diskussionerna om de mänskliga rättigheterna aldrig stannar upp - detta är ett område som ständigt måste hållas aktuellt. Men till syvende och sist är det ändock genomslaget i människors vardag som räknas. När konventioner och nationell lagstiftning finns på plats så är det ute i barnomsorgen, i skolan, i äldrevården, inom sjukvården, inom socialtjänsten som de mänskliga fri- och rättigheterna ska finnas i verkligheten.

Gårdagen ägnade jag åt seminarier som fokuserar på att stärka barn och ungas mänskliga rättigheter. Bland annat genom att göra Barnkonventionen till svensk lag. Och hur barns rättigheter beaktas, eller inte beaktas, i asylprocessen.

Här finns en artikel som jag skrivit om att försörjningskrav vid anhöriginvandring är ett brott mot Barnkonventionen.
Här finns ett nyhetsbrev som jag skrivit om Barnkonventionen som svensk lag. Här finns en artikel om samma ämne som jag skrivit tillsammans med Erik Ullenhag och Solveig Hellquist.
Och här finns en av mina riksdagsmotioner om att göra Barnkonventionen till svensk lag.
Frisinnad Tidskrift har publicerat en artikel som jag skrivit om barnets rätt till respekt och Janusz Korczak, som var en av initiativtagarna till den första barnkonventionen.
Ett par bloggar som jag skrivit om;
Stärkt rättighetsperspektiv genom Barnkonventionen som svensk lag
Barnafrid - på FN-dagen

MR-dagarna: Per Anger-priset - för visat civilkurage

På MR-dagarna delades idag Per Anger-priset ut till människorättskämpen Jelena Urlajeva från Uzbekistan. Trots att myndigheterna ständigt trakasserar, griper, hotar och misshandlar henne fortsätter hon outtröttligt att arbeta mot den uzbekiska regimens förtryck. Hon är en av de få människorättskämpar som vågar stanna kvar i landet och rapportera om de missförhållanden som finns där.

Jelena Urjaleva demonstrerade bland annat mot massakern i Andijan 2005 då militären dödade hundratals fredliga demonstranter. Händelsen har fortfarande inte utretts av den uzbekiska regeringen. Läs mer om Jelena Urjalevas arbete i artiklar i SvD och Journalisten.se samt på Forum för levande historias hemsida.

Per Anger-priset är ett internationellt pris som instiftades 2004 av Sveriges regering till minne av diplomaten Per Anger. Varje år delas priset ut till någon som visat stort civilkurage och utfört demokratifrämjande insatser. Forum för levande historia har regeringens uppdrag att ansvara för Per Anger-priset. Åtta frivilligorganisationer har deltagit i nomineringsarbetet med att välja ut 2010-års pristagare. Jelena Urlajeva var Amnestys kandidat.

Övervakning är säkerhet? Förlorad integritet är trygghet?

Så har då regeringen presenterat sitt förslag till hur EU:s datalagringsdirektiv ska implementeras i Sverige, se artiklar på DN och i SvD.

”Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka.” skrev Orwell 1948 i sitt då skrämmande framtidsscenario 1984.
Och vad ska vi säga nu? 2010.
Övervakning är säkerhet? Förlorad integritet är trygghet?

I boken 1984 upprätthåller den totalitära staten sin makt genom social kontroll och övervakning. Och övervakningen (faktisk eller upplevd) leder till att människorna anpassar sina tankar och sina beteenden till dem som staten önskar.

Integritet handlar om självkänsla och människovärde.
Och den personliga integriteten förminskas och krymps i takt med att staten ges allt större möjligheter att ta reda på vad vi har för oss.
Jag citerar från Wikipedia:

En stat som saknar eller inte respekterar begreppet integritet gentemot sina medborgare kallas för totalitär, till skillnad från humanistiskt. Människor med högre egen integritet än vad staten kan eller vill erbjuda skydd för, kommer i konflikt med systemet. De som har tillräckligt med civilkurage brukar kämpa för sin rätt till integritet vilket faller inom ramarna för mänskliga rättigheter. Dessa människor kan av totalitära stater stämplas som vanliga kriminella och behandlas därefter. I själva verket handlar det om dissidenter. FN kan blanda sig i om FN:s säkerhetsråd anser att det begås allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna.

Datalagringsdirektivet skulle egentligen ha införts senast 15 mars 2009 men är alltså nu på gång i Sverige. Övriga länder som inte har infört direktivet är Grekland, Irland och Österrike. I Belgien pågår lagstiftningsprocessen. I Tyskland och Rumänien har författningsdomstolarna underkänt de lagar som stiftats i enlighet med direktivet. Högsta domstolen i Irland har begärt en förhandsprövning från EU-domstolen i ett mål som berör datalagringsdirektivet.

I Tyskland gjordes en undersökning efter införandet av datalagringsdirektivet som tydligt visar att det leder till självcensur. 11% av de tillfrågade uppgav att de undvikit att använda E-mail, telefon eller mobiltelefon i vissa fall och 52% uppgav att de antagligen inte skulle använda telekommunikation för känsliga ärenden.

Enligt datalagringsdirektivet ska EU:s medlemsländer lagstifta om att operatörer är skyldiga att spara trafikdata om sina kunders kommunikation per telefon eller mejl. Bland annat gäller det information om vem som har haft en viss IP-adress och när, avsändare och mottagare av SMS och E-mail, information om ringda samtal inklusive platsen där samtalet började och där det slutade mm. Informationen lagras tillsammans med namn och adressuppgifter i mellan 6 och 24 månader. Syftet är att uppgifterna ska kunna användas av polisen när man utreder allvarliga brott.

Här är lagrådsremissen.

Och det kommer tyvärr mer. T ex pågår ett EU-projekt som kallas Indect. Projektet går bland annat ut på att koppla ihop olika register och övervakningskameror i realtid. Så att staten kan hålla koll på allt den vet om oss medborgarna och samtidigt följa och övervaka oss när vi rör oss i samhället. På Indects hemsida kan man se hur det skissas på kopplingar till fysisk övervakning – till exempel med modern, datoriserad kameraövervakning som kan identifiera och följa enskilda individer och analysera deras beteende.

STORK är ett annat projekt som handlar om att utveckla teknik för elektroniska ID-handlingar som ska vara gemensamma för hela EU, och där identifikation ska kunna krävas för allt man gör online.
.....................................................................

Här är några bloggar och artiklar om datalagringsdirektivet:
Camilla Lindberg skrev så här och så här och så här i SvD tillsammans med Mathias Sundin.
Mark Klamberg har skrivit flera bloggar; här finns de.
Lars-Erick Forsgren
Per Pettersson
Maria Abrahamsson
Johan Linander
Henrik Alexandersson (HAX)
Anders Mildner på SvD
DN,

Tidigare i år skrev riksdagsledamöterna Johan Linander och Annie Johansson tillsammans med EU-parlamentariker Lena Ek i SvD att de arbetar för att förhindra att direktivet genomförs i Sverige.
Det ser inte så ljust ut.

Rainbow of love

Mitt i höstrusket - både ute, inne och i sinnet - introducerade yngsta sonen bästa feelgood-kicken.
Rainbow of love med Bob Sinclar.

Inte för att låten är så bra kanske, som sonen sa.
Men ihop med musikvideon!
Vem kan deppa?

Mitt bidrag till den svenska basindustrin

Jaha. Så har jag då gjort en grovröjning i hemmakontoret.
Kommer svagt ihåg hur mycket det talades och skrevs om det papperslösa kontoret för ett antal år sen. Jag kan lugna den svenska pappersindustrin med att detta förhållningssätt sannerligen inte gäller mig. Skönt att jag med lugnt samvete kan säga att jag bidrar till den svenska basindustrins fortlevnad. Åtminstone pappers- och massaindustrin.

Mycket av röjandet ger flash-backs.
Och gör att arbetet inte går så snabbt och effektivt som skulle ha behövts. Åtminstone inte om jag ska bli klar innan jul.

Det går att försjunka hur länge som helst i minnen när jag hittar pärmar, mappar och lösa papper som:
* Underlag för försäljningen av Rocklunda
* Rotaryklubbens ungdoms- och studentutbytesverksamhet (från 2005, eller så)
* Min motion till Västerås kommunfullmäktige om att bli försökskommun för skatteavdrag för hushållsnära tjänster.
* Garantibevis och försäkringspapper gällande min förra cykel - den som blev stulen för 5-6 år sen
* Hyreskontrakt från min fina lägenhet i Rosa Herrgården (som numera är vit)
* Några av barnens klassfoton (Varför ligger de här? Och inte i fotoskåpet?)
* Diverse foldrar om liberalismen
* Utvärderingar av olika mentorprojekt som jag varit med i genom åren
* Diplom (mest barnens) - så för er som iakttagit vår numera laid-back-stil kan jag alltså bevisa hur vansinnigt aktiva vi varit i vår familj en gång i tiden (Hur orkade vi?)
* Försäkringskassans beslut om flerbarnstillägg
* Ett grafiskt blad av Ulrica Hydman Vallien (Nu skäms jag, detta borde verkligen ramas in och sättas upp på någon lämplig vägg)
* Boken om läslust
* Socialtjänstens stöd för våldsutsatta kvinnor
* En valkampanjplan för Folkpartiet Surahammar från mitten av 90-talet
* Några av mina favoritkrönikor av Niklas Ekdal från hans tid på DN

Om vi varit bosatta i ett och samma hus de senaste 15-20 årens så hade jag kunnat förstå denna ansamling av...ja, det mesta. Men med tanke på att jag med jämna mellanrum grips av nu-vore-det-kul-att-bo-på-ett-nytt-ställe-tankar som oftast verkställs, så borde väl åtminstone merparten av allt papper ha sållats bort och slängts i samband med våra flyttröjningar?