söndag 31 januari 2010

Några ord om folkmord

Efter en vecka med högtidlighållanden av offren för Förintelsen har tankarna i helgen osökt gått till andra ohyggliga folkmord.

Jag tänker närmast på det Armeniska folkmordet (Folkmordet 1915) på över en miljon kristna armenier då också assyrier/syrianer/kaldéer och pontiska greker utsattes för förföljelse och försök till utrotning. De flesta dödades 1915-1916 men förföljelserna och mördandet fortsatte fram till 1923 i det dåvarande Ottomanska riket (nuvarande Turkiet). Ett folkmord som det är hög tid för Sverige att erkänna. Jag tänker även på folkmordet under diktator Saddam Husseins regim 1988 när syftet var att utrota den kurdiska befolkningen i irakiska Kurdistan. Jag tänker på den fullständiga slakten av tutsier i Rwanda där FN och länderna i västvärlden kom till korta genom att inte komma till undsättning.

Det är lätt att känna hopplöshet inför det ofantliga människoföraktet - men kunskap och insikt kan förhoppningsvis hjälpa oss att stoppa liknande skeenden i tid, i framtiden.

Begreppet folkmord (genocide) är en straffrättslig term som myntades under andra världskriget av Raphael Lemkin, som också var upphovsman till FN:s 1948 års folkmordskonvention.

Folkmord definieras enligt folkmordskonventionen som handlingar begångna i avsikt att helt eller delvis utplåna en grupp på nationella, etniska, rasmässiga eller religiösa grunder. Till sådana handlingar räknas dödande eller orsakande av allvarlig kroppslig eller mental skada på medlemmar tillhörande en sådan grupp. Dit hör också att medvetet förorsaka levnadsbetingelser som är avsedda att åstadkomma fysiskt utplånande av en grupp, att genomföra åtgärder avsedda att förhindra födslar inom gruppen eller att tvångsförflytta barn tillhörande gruppen.

Mer om det Armeniska folkmordet går att läsa här.
Läs också gärna Fredrik Malms och Gulan Avcis bloggar.

Information om folkmord och andra brott mot mänskligheten finns bland annat också på hemsidorna för FN, Amnesty och Forum för levande historia.

lördag 30 januari 2010

Vem bestämmer hur du ska se ut?

Jag var i fredags på visning och seminarium på Västmanlands länsmuseums utställning SMAL. En verkligt bra utställning med ett så viktigt ämne att diskutera. Just i fredags var det förutom själva utställningen också ett antal seminarier och workshops. Mycket intressant var att fundera kring vilka utseenden och könsroller osm promotas i filmer och i reklamen.

Vem är vacker? Och vem bestämmer det? Vilka kommersiella krafter finns när det gäller hur vi ska se ut? Varför väger vi oss så ofta - spelar det någon roll vad jag väger?

Ett 40-tal ungdomar har undersökt utseendefixeringen och detta ligger till grund för utställningen. Sista chansen att se den i Västerås är imorgon=söndagen 31 januari. Gör det ni som kan.

onsdag 27 januari 2010

Minneshögtid i Helsingfors för Förintelsens offer

Jag har just kommit till hotellet från en finstämd och välbesökt minneshögtid i Helsingfors för Förintelsens offer. Mitt anförande hade, inte helt oväntat, tyngdpunkt på att hedra de miljoner judar, romer, polacker, Jehovas vittnen och politiskt oliktänkande som mördades under Förintelsen. Även om sifforna är ogreppbara, så är de inte kall statestik. För bakom varje siffra finns en medmänniska. Någons mor, någons syster. Någons bror, någons far.

Ska vi lära av historien måste vi gå till oss själva och slåss mot våra inre fördomar. Rasism kan var och en av oss bidra till att förhindra i vardagen genom att låta andra i vår omgivning vara den de är. Inte genom avståndstaganden tvinga människor att ge avkall på sin identitet. Inte låta rasistiska kommentarer passera obemärkta förbi.

Denna dag tycker jag också det är viktigt att hedra dem som överlevde Förintelsen och med beundransvärd kraft gick vidare med sina liv, trots de fasor och obegripbara sorger som de gått igenom. Deras styrka och deras berättelser hjälper oss andra att kämpa mot antisemitism, rasism och totalitära ideologier.

Högtidsstunden innehöll många intressanta tal - en särskild krydda var trespråkigheten; finska, svenska och engelska. Ja - och så lite hebreiska.

År 2005 deklarerade FN den 27:e januari som internationell minnesdag över Förintelsens offer - det var detta datum 1945 som Auschwitz, nazisternas största koncentrations- och förintelseläger, befriades.

Se gärna Stefan Sturessons och min artikel i dagens VLT

Kopplat till Förintelsens minnesdag hölls igår i Stockholm ett seminarium för att uppmärksamma 10 årsdagen av Stockholmsdeklarationen - produkten av den konferens som dåvarande statsminister Göran Persson tog initiativ till. De länder som ansluter till deklarationen förbinder sig bl a till att främja undervisning och forskning om Förintelsen samt att högtidlighålla 27 januari.
Några år tidigare hade ITF (The Task Force for International Cooperation on Holocaust Education, Remembrance, and Research - puh!) bildats. Ett nätverk som idag har 27 medlemsländer, däribland Sverige. Finland har ansökt - och det ska bli spännande att följa deras arbete kring dessa frågor på vägen mot medlemskap.

Liberala Kvinnor i Bryssel

Har haft några riktigt härligt energigivande dagar i Bryssel.

Vi i förbundsstyrelsen med Birgitta Ohlsson i spetsen och några av distriktordförandena från runt om i landet samlades. Ett gäng på lite mer än 20 kvinnor. För att vässa oss och planera inför valet. För att knyta kontakter med European Women´s Lobby. För att träffa Cecilia Wikström - som var Liberala Kvinnors toppkandidat i EP-valet och som nu gör en strålande insats i Europaparlamentet.

Så många goda idéer. Så mycket bra input. Så många skratt. Massor av generositet. Skärpta kvinnor. Smarta kvinnor. Kvinnor med visioner och samtidigt fötterna på jorden. Vilket gäng! Glad är jag över dessa inspirerande dagar. Och så njöt jag fantastiskt av min jätteskål musslor sista lunchen. Lyx!


söndag 17 januari 2010

1:a på riksdagslistan

Igår fastställde Folkpartiet liberalerna Västmanland våra listor till höstens riksdags- och landstingsval.

Jag är verkligen glad för det starka stöd jag har inom Folkpartiet och för medlemmarnas förtroende att åter välja mig enhälligt till att vara förstanamn på vår riksdagslista. Tack! Ett sådant stöd värmer och är skönt att ha med sig i det politiska arbetet.

Arbetet sen förra valet då jag kom in i riksdagen har varit mycket stimulerande och också att ha arbetat för Västmanland och bidragit till ett mer liberalt samhälle. Men det finns självklart mycket kvar att göra.

Förhoppningsvis får jag väljarnas förtroende i valet i höst att fortsätta mitt arbete för utsatta barn, för en bättre skola, för vettigare villkor för småföretagandet och för ett mer jämställt samhälle. Och en del andra viktiga saker.