onsdag 30 juni 2010

Riv lagen om tvångssterilisering och särbehandling av transsexuella

Efter snart fyra år i Riksdagen kan jag konstatera att vissa lagar aldrig borde funnits. Och även med förståelse för att tidsanda och värderingar förändras (förhoppningsvis i en mer liberal och medmänsklig riktning), så borde vissa lagar ha ändrats eller upphävts för länge sen. Den förlegade och inhumana ”Lagen om fastställande av könstillhörighet" från 1972 är en sådan. En lag, som när jag blev uppmärksam på dess fulla innebörd, fick mig att tillbringa ett antal sömnlösa nätter med att försöka fatta om jag verkligen fattade rätt. Och våndas över att jag inte lagt ner kraft nog på att få bort denna diskriminerande, icke-mänskliga lag.

Barbro Westerholm, denna som alltid helt fantastiska kvinna, har arbetat i flera år för att förändra lagstiftningen. Likaså har vår EU-minister Birgitta Ohlsson och Martin Andreasson. Och ett antal andra folkpartister - förlåt ni som kämpar för det rätta, att jag inte kan nämna er alla.

Ta bort kraven på att en transsexuell måste vara ogift, svensk och dessutom måste tvångssterilisera sig för att få byta kön. Tillåt nedfrysning av könsceller. Förbättra vård och bemötande av transsexuella - i hela landet. Ändra namnlagen så att den inte slår mot transpersoner. Det är några av de åtgärder som Folkpartiet liberalerna driver för att transsexuella inte ska särbehandlas - och för att varje människa ska få forma sitt eget liv, ha rätten till sin egen uppfattning om könstillhörighet.

Igår kom en rapport från Socialstyrelsen med ett antal utmärkta förslag till lagförändringar och andra åtgärder.

Idag har Barbro Westerholm, partisekreterare Erik Ullenhag och jag en artikel på Aftonbladet.se om att den föråldrade lagstiftning alldeles för länge skapat hinder och diskriminering för transsexuella. Och att Folkpartiet kommer driva på så att Socialstyrelsens förslag till lagändringar kan genomföras så snart som möjligt.
Det är, som alltid, handlingskraft som gäller.

Tack till Amanda Brihed, Bengt Held, Per Pettersson och Lisa Olsson - som omedvetet och medvetet genom informativa bloggar och artiklar har hjälpt mig mer än ni någonsin anar med att sätta mig in i denna fråga. Så att fakta har kunnat bekräfta den spontana maggropskänslan.

Modiga och starka Amanda Brihed har gjort ofattbart mycket för att lyfta upp dessa frågor i den offentliga debatten. Här är en intervju med henne på DN.se och här är en annan intervju i Aftonbladet. Här är Amandas slutreplik i den senaste tidens Aftonbladetdebatt.

Läs också vad RFSL:s förbundsordförande Ulrika Westerlund mfl skriver i Aftonbladet.

Läs Socialstyrelsens externa utredare Karin Lindells och Socialstyrelsens generaldirektör Lars-Erik Holms kommentarer. Och här kan du ladda ner hela utredningen.

Några artiklar om Socialstyrelsens rapport; Aftonbladet, SvD, DN.

Ett axplock av de liberaler (förutom dem jag redan nämnt) som skrivit om tvångssterilisering och andra styggelser som aldrig borde funnits och som för alltid ska förpassas till historien: Adam Cwejman, Liberati, Rasmus Jonlund, Karin Långström Vinge, Fredrik Sneibjerg, Andreas Froby, Carina Boberg, Mathias Sundin, Annika Beijbom, Seved Monke, Christine Sahlström/Psychebella,

Boken som jag skulle ha skrivit

Det finns en bok som jag önskar att jag hade skrivit.
Men Kate DiCamillo gjorde det istället.
Och det var nog lika bra, för så fint hade aldrig jag fått till det.

Boken heter "Edward Tulanes fantastiska resa".
Och allt är extra, extra bra med den.

Den fantastiska berättelsen om kaninen.
De underbara illustrationerna av Bagram Ibatoulline. I olika manér. Och där några är helillustrationer i färg medan andra är små detaljillustrationer i s/v.
Formgivningen.
Typografin.
Typsnitten.
Pappersvalet.

Jag har inte läst boken på engelska, men jag är säker på att själva översättningen av Ulla Roseen också är av allra högsta klass.

Den som vill läsa en underbar barnbok som är en precis lika underbar bok för vuxna ska läsa boken som jag önskar att jag hade skrivit. Om en kanin som tar en med på en fantastisk resa - i tid, rum och i känslomässig utveckling.

Här är förlaget Kabusa Böckers Kate DiCamillo-hemsida.

måndag 28 juni 2010

Strategi för barns rättigheter

Idag överlämnar regeringen propositionen "Strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige" till riksdagen. Strategin innehåller ett antal principer som ska vara utgångspunkt för riksdag, regering, statliga myndigheter, landsting och kommuner - som ju alla i sina verksamheter ska säkerställa barnets rättigheter.

Ett stöd som ska hjälpa det offentliga Sverige att bättre leva upp till Barnkonventionens krav.

Jag har de senaste åren kämpat för att Barnkonventionen ska bli svensk lag. Just för att det skulle stärka barns rättigheter. Regeringens ska nu bl a göra en kartläggning av hur svensk lagstiftning och praxis stämmer överens med Barnkonventionen. Kartläggningen ska ligga till grund för framtida beslut.

Jag räknar med, jag hoppas, att denna kartläggning ska leda fram till slutsatsen att Barnkonventionen ska bli svensk lag.

Vill du veta mer om vilka frågor som jag driver för att stärka barnens rätt, så finns det på min kampanjsajt www.berliner.nu. Läs också gärna Folkpartiet liberalernas barnpolitiska program "Se till mig som liten är" - som vi går till val på.

Regeringens förslag till ny strategi består av nio principer som uttrycker grundläggande förutsättningar för att stärka barnets rättigheter i Sverige. Strategin utgår från de mänskliga rättigheter som varje barn upp till 18 år har enligt internationella överenskommelser, särskilt FN:s barnkonvention. Regeringen föreslår att följande strategi för att stärka barnets rättigheter ska gälla:

* All lagstiftning som rör barn ska utformas i överensstämmelse med Barnkonventionen.
* Barnets fysiska och psykiska integritet ska respekteras i alla sammanhang.
* Barn ska ges förutsättningar att uttrycka sina åsikter i frågor som rör dem.
* Barn ska få kunskap om sina rättigheter och vad de innebär i praktiken.
* Föräldrar ska få kunskap om barnets rättigheter och erbjudas stöd i sitt föräldraskap.
* Beslutsfattare och relevanta yrkesgrupper ska ha kunskap om barnets rättigheter och omsätta denna kunskap i berörda verksamheter.
* Aktörer inom olika verksamheter som rör barn ska stärka barnets rättigheter genom samverkan.
* Aktuell kunskap om barns levnadsvillkor ska ligga till grund för beslut och prioriteringar som rör barn.
* Beslut och åtgärder som rör barn ska följas upp och utvärderas utifrån ett barnrättsperspektiv.

De initiativ som Alliansregeringen tar för att stärka barnets rättigheter är:
- Regeringen ingår en överenskommelse med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) för att intensifiera och utveckla arbetet med barnets rättigheter i kommuner och landsting. SKL ska ta fram en handlingsplan och genomföra åtgärder som kan stärka barnets rättigheter i olika verksamheter. Till det planerar regeringen att avsätta åtta miljoner kronor till SKL och en miljon kronor till Barnombudsmannen.
- En kartläggning kommer att genomföras för att belysa hur svensk lagstiftning och praxis överensstämmer med de rättigheter som slås fast i Barnkonventionen.
- Ett system för att följa barns levnadsvillkor inom olika områden utifrån barnkonventionen håller på att utvecklas. Som en del i detta arbete får SCB 700.000 kronor.
- Regeringen tar flera initiativ för att förebygga och motverka våld mot barn, särskilt inom familjen. Barnombudsmannen får i uppdrag att ta fram ett material till föräldrar och blivande föräldrar om barnets rättigheter och som ska ta upp barnets rätt till skydd mot våld, såsom aga. En ny nationell studie om barns och föräldrars attityder till och erfarenheter av kroppslig bestraffning kommer att genomföras av Stiftelsen Allmänna Barnhuset, som också ska ta fram en skrift till yrkesverksamma och sprida kunskap till dessa om tidiga tecken på försummelse och barnmisshandel. Brottsförebyggande rådet får i uppdrag att kartlägga orsakerna till ökningen av anmälda fall av misshandel av små barn. Sammanlagt tilldelas dessa insatser 4,5 miljoner kronor.
- Regeringen inleder dialoger med frivilligorganisationer , myndigheter, SKL och Barnombudsmannen med utgångspunkt i de rekommendationer som Sverige fått av FN:s barnrättskommitté. Dialogerna är uppdelade på olika teman, bl a att stärka barnets rättigheter genom lagstiftning och barns kunskaper om sina rättigheter.

Folkpartiets partisekreterare Erik Ullenhags uttalande om förslaget finns här.
Läs mer om strategin här.
Hela propositionen hittar du här.

Erik Ullenhag, Solveig Hellquist och jag skrev nyligen en artikel i Aftonbladet om att Barnkonventionen behöver bli svensk lag.

Många är de liberaler som tidigare skrivit om barns rättigheter och Barnkonventionen, här är några: Anne-Marie Ekström, Mikael Wendt, Helena von Schantz, Sarah Karlsson, Adam Cwejman, Liberati, Daniel Rhodin, Linnéa Darell, Seved Monke, Jan-Olof Petersson

torsdag 24 juni 2010

I denna ljuva sommartid

På något sätt har sommaren drabbat mig med full kraft.
Hela förmiddagen har jag haft politiska diskussioner, men sommaren den ger sig inte. Den pockar på.
Balkongdörren öppen.
En kopp kaffe i solen.
Mälaren som glittrar en bit bort.
Sonen som gnolar.

Det är som om hjärtat fröjdas och håller på att gå sönder
- på en och samma gång.
Vackra ord och sånger om sommaren virvlar runt i kroppen.
Snart åker vi till goda, goda vänner på Älgö och firar Midsommar.
Det är en underbar tid.

Här kommer några vackra strofer från Paul Gerhardts 1600-tals psalm.
Jag vet att det finns olika musik till den, men jag har mest på Nathan Söderbloms i tankarna. Psalm 475, andra versen - I denna ljuva sommartid;

Av rika löv är grenen full,
Och jorden täckt sin svarta mull
Med sköna gröna kläder.
De fagra blommors myckenhet
Med större prakt och härlighet
Än Salomos dig gläder.

tisdag 22 juni 2010

Den nya skollagen

I eftermiddag beslutar Riksdagen om Den nya skollagen - för kunskap, valfrihet och trygghet.

Och det är ingen liten lag, vill jag lova. Regeringens proposition består av två tegelstenar på totalt 1.348 sidor. Utbildningsutskottets betänkande går inte heller av för hackor; 429 sidor. Den nya skollagen innebär att de regler som i dag finns i olika lagar samlas på ett ställe. Totalt är det bortåt 30 olika nya och gamla lagar som berörs. Och den innehåller många av de reformer som Folkpartiet arbetat för i många år.

Den nya skollagen omfattar utbildning från och med förskola till och med vuxenutbildning. Den slår fast att förskolan är en egen skolform, vilket glädjer alla oss som värnar det högkvalitativa pedagogiska arbete som många förskolor gör. Vi får nu en sammanhållen lagstiftning som täcker alla de skolformer och andra verksamheter som omfattas av skollagen.

Självklart är det också grundläggande bra att den nya skollagen i ökad utsträckning fokuserar på kunskapsuppdraget och att lagtexten renodlas utifrån respektive skolform, vilket på bättre sätt tar fasta på respektive skolforms särart

Några andra viktiga saker:
* Bara behöriga lärare ska få tillsvidareanställas som lärare eller förskollärare, med vissa undantag.
* Lärare ska undervisa i de ämnen de är utbildade för.
* Det individuella programmet för elever som inte är behöriga till något nationellt gymnasieprogram ersätts med fem introduktionsprogram.
* Det blir tillåtet att ordna antagningstester för särskilda profilklasser i högstadiet för elever med speciella färdigheter i ett ämne. Det kan alltså skapas elitklasser för fler än idrottsbegåvningar.
* Eleverna ska ha tillgång till skolläkare, skolsköterska, psykolog och kurator inom elevhälsan och också studie- och yrkesvägledning.
* Alla elever ha tillgång till skolbibliotek.
* Rätten till stöd stärks för de elever som behöver det. Fler beslut än i dag ska kunna överklagas. Det ökar rättssäkerheten för elever och vårdnadshavare. Den som har nekats plats vid en särskild skola med anledning av "betydande ekonomiska och organisatoriska svårigheter" får ökad rättssäkerhet. En beslutad åtgärdsplan, eller brist på åtgärdsplan, kan överklagas.
* Lärares och rektorers allmänna befogenheter förtydligas. Fler disciplinära åtgärder ska kunna användas mot elever som stör andra elevers trygghet och studiero. Skriftlig varning och tillfällig avstängning även i grundskolan är några nya åtgärder.
* Friskolor och kommunala skolor får mer likvärdiga regler.
* Skolinspektionen får möjlighet till skarpare sanktioner mot de skolor som missköter sig.
* Den kommun som inte kan erbjuda förskoleplats inom fyra månader ska betala vite.

Riksdagens Utbildningsutskott föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag med ett förtydligande i lagtexten att även dövblinda elever ska tas emot i specialskolan. Oppositionen säger, som vanligt när det gäller regeringens utbildningspolitik, nej till det mesta.

Lärarauktorisationen hade varit bra att få med, tycker jag. Men detta arbete för att höja läraryrkets status finns med inom Lärarlyftet, så jag är förvissad om att även den reformen kommer.

Lärarnas Riksförbund välkomnar den nya skollagen även om de skulle vilja ha haft med ytterligare några förändringar. Men säger bl a att det är positivt att eleverna uttryckligen ska ges stöd för att nå så långt som möjligt i sin utbildning, inte bara garanteras stöd för att nå betyget godkänt. Och att det är bra att det nu blir tydligt vem som får tillsvidareanställas som lärare - tillsammans med den kommande lärarlegitimationen kommer detta att bidra till en högre kvalitet i undervisningen och förbättrade förutsättningar för att man som elev ska kunna nå de nationella kunskapsmålen. Även Lärarförbundet är positiva och skriver "Välkommen skollag stärker rätten till välutbildade lärare."

Den nya skollagen börjar gälla den 1 augusti 2010.

Här kan du läsa hela regeringens förslag och Utbildningsutskottets betänkande kan du läsa här.

Några artiklar om nya skollagen; DN, SvD,

Fler liberaler som bloggat om den nya skollagen: Anita Brodén, Per Altenberg, Mathias Sundin, Linnéa Darell, Carina Boberg, Rasmus Jonlund, Louise Stjernquist

måndag 21 juni 2010

Slopad revisionsplikt för små aktiebolag

Idag beslutade riksdagen att det ska vara frivilligt med revisor för små aktiebolag.

Revisionsplikten (= skyldigheten att ha en kvalificerad revisor) avskaffas för ca 250.00 privata aktiebolag. Revisionsplikten inskränks även för vissa andra företag, bl a omfattas nästan 14 000 handelsbolag. Kostnaden för revisionen av ett litet aktiebolag kan uppskattas till i genomsnitt 15 000 kronor per år.

Jag har tidigare hört sägas att detta är den största enskilda regelförenklingen för företagare som genomförts i Sverige. Jag vet inte om det är så, men oavsett så är det en bra reform. En del småföretagare kommer säkerligen att fortsätta anlita revisorer. Men poängen är att företagen själva så långt det är möjligt själv får avgöra vilka tjänster som företaget behöver för sin förvaltning.

Beslutet innebär att lite förenklat att endast de företag som under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppfyller mer än ett av dessa tre gränsvärden ska behöva ha kvalificerad revisor:

* genomsnitt anställda: fler än 3 personer
* balansomslutning: mer än 1,5 miljoner kronor
* nettoomsättning: mer än 3 miljoner kronor.

Dessutom kortas den fasta mandattiden för revisorer i aktiebolag och gränsvärdet höjs för vilka bolag som är skyldiga att upprätta årsredovisning. Lagändringarna träder i kraft den 1 november i höst. Enligt övergångsbestämmelserna får ett aktiebolag, som inte uppfyller gränsvärdet för revisionsplikt, välja bort revision från och med det första räkenskapsåret som inleds närmast efter den 31 oktober 2010.

Den som vill läsa hela riksdagens betänkande kan göra det här. Och den som vill läsa hela regeringens proposition kan göra det här.

Läs också gärna SvD:s artikel och DN:s artikel, båda från i mars.

Liberaler som tidigare bloggat om revisionsplikten; Seved Monke, Anna Lundberg, Ulla-Britt Hagström, Andreas Froby,

torsdag 17 juni 2010

Unga HBT-personers hälsa

Integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni skriver idag på Newsmill om de satsningar som Alliansen gjort för HBT-personer. Och om en ny satsning på att skapa mötesplatser som inkluderar hbt-ungdomar ungdomar.

Detta är något som jag verkligen uppskattar.

Alla ska kunna leva det liv de vill oavsett könsidentitet eller sexuell läggning. Men fortfarande råder stor okunskap om hbt-personer och deras situation på många håll i vårt samhälle. Förtryck, diskriminering, våld och trakasserier är alltför vanligt och resulterar i att många unga hbt-personer har det sämre än heterosexuella avseende psykisk, fysisk, sexuell och social hälsa. Bland unga homo- och bisexuella kvinnor är det tre gånger vanligare att rapportera dålig hälsa jämfört med heterosexuella. Var fjärde man och var femte kvinna bland unga homo- och bisexuella har utsatts för hot och våld. Det är vanligare att unga homo- och bisexuella kvinnor och män haft självmordstankar och försökt ta sitt liv. Unga homo- och bisexuella män avstår oftare från att gå ut ensamma av rädsla för överfall, rån eller annat ofredande. Unga homo- och bisexuella har mindre förtroende för arbetsförmedling, försäkringskassa, socialtjänst och polis jämfört med unga heterosexuella.

Läs gärna min och Birgitta Ohlssons riksdagsmotion (den skrevs innan Birgitta blev EU-minister) om unga hbt-personers hälsa. Där pekar vi på en rad åtgärder som behöver göra för att öka kunskapen om homo- och bisexuellas och transpersoners situation och därmed förbättra livet för många unga.

Dagens energibeslut

Idag har riksdagen debatterat energiförsörjning och kärnkraft hela dagen.
Debatten pågår fortfarande - och beslut ska fattas någon gång ikväll, när debatten är slut.

Ska gammal kärnkraft få ersättas med nya reaktorer?

Nedan följer mina tankar:

Efter en djup finanskris börjar det nu vända uppåt igen.
Orderböckerna på svenska företag börjar åter fyllas.
Sverige bedöms ha den starkaste tillväxten i hela Europa. Och vi har Europas lägsta budgetunderskott. Sverige ser ut att gå ur denna kris som Europas starkaste ekonomi. Det beror på att Alliansen fört en ansvarsfull och långsiktig politik under krisåren. Det kommer vi att ha glädje av under kommande år.

MEN - det energibeslut som vi ska fatta senare idag är en nyckel till hur det ska gå för Sverige framgent. Hur vi ska klara jobben. Tillväxten. Välfärden.

En förutsättning för den fortsatta svenska välfärden är ett starkt företagande och en konkurrenskraftig industri. Tillväxt ger sysselsättning och finansierar skolan, omsorgen och vården.

Och för industrin är energitillgång och elkraft viktiga faktorer när det gäller konkurrenskraft.

I Västmanland, liksom för hela Sverige, är basindustrin av stor betydelse för tillväxt och utveckling. Företag som Kanthal i Hallstahammar (eller Sandvik Heating Technology som företaget heter sedan någon månad), Avesta Sandvik Tubes i Fagersta, Fagersta Stainless och Nordkalk i Köping - dessa företag bidrar med arbetstillfällen och till skatteinkomster som gör att välfärden kan tryggas.
Och dessa företag är beroende av en tillförlitlig energiförsörjning.

Många andra företag, ABB såväl som mindre industriföretag och tjänsteföretag är både beroende av el för egen räkning men också av att det går bra för svensk basindustri. För det är där man har en stor del av sina kunder, sina uppdrag. Basindustrin står för en stor del av sysselsättningen i Sverige, ca 400.000 svenskar är direkt eller indirekt beroende av basindustrin. Det behöver gå bra för svensk basindustri för att det ska gå bra för många andra svenska företag.

En av de viktigaste förutsättningarna för basindustrin är en säker tillgång till el till konkurrenskraftiga priser. Varje år använder de svenska basindustrierna 1/4 av Sveriges totala elanvändning.

Men det är inte bara den elintensiva industrin som är i stort behov av en god energiförsörjning. Vi vet också att en ekonomi som växer behöver mer elkraft och att ju mer avancerad teknik som ett samhälle förfogar över ju viktigare blir energiförsörjningen. I ett samhälle där såväl sjukhus som banker och myndigheter är teknikberoende i sin dagliga verksamhet är en stabil tillgång till energi avgörande.

Sverige har idag en elproduktion som är i stort sett koldioxidfri.
Kärnkraften står för nästan hälften.

Det är bra att Alliansen satsat på att bygga ut förnybar energi
MEN
Sverige klarar sig inte utan kärnkraft inom överskådlig tid.

Om vi avvecklar kärnkraften och inte bygger nya reaktorer riskerar vi konkurrenskraften i svensk basindustri.

Det måste sägas rakt ut och utan krusiduller.

Avvecklar vi kärnkraften, som oppositionen vill, så får vi vara beredda på en osäker energitillgång och på en märkbart lägre levnadsstandard. Västmanland har ett, säger 1!, vindkraftverk – på grund av otillräcklig vind. Så är verkligheten. Det är helt orealistiskt att tro att inhemsk vind-, sol- och vågkraft de närmaste decennierna kan ersätta kärnkraften.

Idag röstar riksdagen om att häva nybyggnadsförbudet för kärnkraftsreaktorer. Förslaget innebär att dagens kärnkraftsreaktorer, när de behöver stängas av åldersskäl om 10-15 år, får ersättas med nya moderna reaktorer.

Alliansens politik banar vägen för att Sverige ska kunna ha en stabil och klimatvänlig energiförsörjning även i framtiden.

De socialdemokratiska riksdagsledamöterna från Västmanland tänker, efter vad jag förstår, rösta emot förslaget och vill att det ska vara förbjudet att ersätta gamla reaktorer med nya.

Det riskerar att få mycket allvarliga följder för svensk industri.
Inte minst för företagen i Västmanland.

Kent Persson, Vänsterpartiets Västmanländska riksdagsledmot, har framfört sina argument både i VLT och i debatten i kammaren.

Jag noterar att socialdemokraterna från Västmanland, från Skinnskatteberg, från Sala, från Surahammar och från Västerås inte funnits på plats i kammaren idag under debatten. Jag undrar därför hur de tänker om denna omröstning som så tydligt äventyrar jobb i vårt hemlän.

Hur ska de kunna garantera en stabil energiförsörjning till Västmanlands energiintensiva industri i framtiden, när kärnkraften och därmed nära halva den svenska elproduktionen försvinner?

Kommer de att kunna rösta för avveckling och förbud mot kärnkraft när industri och arbetstillfällen i Västmanland är beroende av att vi har en stabil tillgång på el till konkurrenskraftiga priser?

Kan de stå bakom en politik som riskerar leda till att den svenska basindustrin tvingas lägga ner eller flytta utomlands och att jobb i Västmanland försvinner?

Här kan vi prata om att stå upp för arbetslinjen. Eller inte.

Företagen behöver en trygg energiförsörjning för att klara produktion, jobb och konkurrenskraft. Och för att våga investera.

Sverige behöver en realistisk energipolitik som säkrar energiförsörjningen för hushåll och industrin.

Se gärna Carl B Hamiltons inlägg på bloggen Hamiltons blandning.
Och DN:s artikel.

tisdag 15 juni 2010

Unga bloggar om Högtryck

Matilda Engman (Viksängskolan), Jolanda Kaya (St Ilian) och Bastian Westerström (Gideonsberg) ingår i bloggredaktionen som ska bevaka Högtryck i Västerås. De har just gått ut 9:an och detta är deras sommarjobb.
Hur härligt låter inte det?! Och vilken möjlighet att påverka. Att kommunicera. Att utvecklas. Tre ungdomar med höga förväntningar - och som aldrig träffats tidigare men nu ska arbeta ihop.

Igår startade de med en utbildning i journalistik som Robert Klåvus från IDA höll i.

Och jag fick lov att vara med en stund och prata om mina erfarenheter från reklambyråtiden; Vad fångar intresset? Vilka infallsvinklar kan man ha? Hur samspelar bild och text?

Jag fick också läsa texten från en intervju som de hade gjort på förmiddagen.
Och vilka talanger! Det ska bli så intressant att följa deras blogg under veckorna framöver.

Högtryck startade förra sommaren och är Västerås stads fritidsgårdars sommarverksamhet till ungdomar 13-16 år. Ett fullspäckat sommarprogram med film, äventyr, friluftsliv, dans, forsränning, låtskrivande, teater, badresor, krocket, fiske, lajv och mycket, mycket annat. Inklusive att båtturen till Östraholmen är gratis i sommar för barn och unga mellan 0-16 år.


Högtrycksbloggandet börjar imorgon, på www.fripunkt.se. fripunkt.se är sajten om allt som händer på fritidsgårdarna i Västerås.

Läs också Robert Klåvus artikel på Du & Jobbet.

Minnesstund för Jörgen Johansson

I söndags gick Jörgen Johansson bort.
Jörgen var centerpartist från Arboga och representerade Västmanland i riksdagen.
Han var ledamot i Skatteutskottet och talesperson för sitt parti i dessa frågor.

Dagens sammanträde i Skatteutskottet startade med en minnesstund för Jörgen. Ett tänt ljus och sommarblommor som doftade. Utskottets ordförande Lennart Hedquist höll ett vackert tal till Jörgens minne. Om Jörgens djupa kompetens, om hans konstruktivitet i skattepolitiken, om hans rättrådighet i debatterna. Redlighet var ett karaktärsdrag som Lennart knöt till Jörgen. Och avslutade med några strofer från Karin Boyes dikt "Önskan";

Om av det långa livet
en enda dag var kvar,
då sökte jag det vackraste
som jordlivet har.
Det vackraste på jorden
är bara redlighet,
men det gör ensamt liv till liv
och verklighet.

I eftermiddag hålls minnestal för Jörgen i Riksdagens kammare klockan 15.00.
Mina tankar går till Jörgens familj.

Centerpartiet om Jörgens bortgång.

Våld mot kvinnor - dags att ställa krav på att samhällsinsatserna fungerar

Varje år drabbas tiotusentals kvinnor i Sverige av brott där gärningspersonen är en anhörig. Varje år dödas 13 till 20 kvinnor av en nuvar­an­de eller f.d. make, sambo, pojkvän eller annan närstående.

Stiftelsen Tryggare Sverige har presenterat en rapport som visar att bara 3 av 21 polismyndigheter har rutiner för att skydda våldsutsatta kvinnor. Många av de drabbade kvinnorna har tidigare utsatts för brott och dessutom polisanmält gär­nings­personen vid upprepade tillfällen. Kanske hade dessa brott kunnat förhindras om polisen och andra aktörer hade agerat annorlunda.

Glädjande nog är Polismyndigheten i mitt hemlän Västmanland en av de tre som beskrivs bedriva ett systematiskt arbete med kvinnor som utsatts för våld. Arbetet hos polisen i Dalarna och Örebro verkar också fundera. Undersökning från Stiftelsen Tryggare Sverige menar att utmärkande för de tre polismyndig­heter med upparbetade rutiner bl a är att arbetet bedrivs i enlighet med fram­tagna tjänsteföreskrifter och att verksamheten genomsyras av ett helhetsperspektiv. Dessutom har berörd personal genomgått adekvat utbildning. Detta säkerställer bl a att strukturerade hot- och riskbedömningar genomförs i majoriteten av de anmälningar som rör våld mot kvinnor.

Magnus Lindgren som är generalsekreterare för Tryggare Sverige menar att det sällan är resurser eller utbildning som är problemet. Utan att det snarare handlar om att få tjänstemän att arbeta på ett nytt sätt, men även att ändra strukturer, värderingar och attityder. Att det handlar om att hitta nya an­greppssätt, nya samverk­ans­former och nya aktörer.

Det är kommunerna som har det yttersta ansvaret för att våldsutsatta kvinnor får adekvat hjälp. Här har Alliansen ändrat lagstiftningen så att kommunerna inte längre "bör" ge detta stöd utan "ska" göra det. En viktig förutsätt­ning för att kommunen ska kunna bedriva ett fram­gångsrikt trygghets­skapande arbete är att andra samhällsaktörer fullgör sina skyldigheter inom området. Idag saknar enligt rapporten många av landets kommuner en av de viktigaste komponenterna för att kunna erbjuda våldsutsatta kvinnor adekvat hjälp, stöd och skydd, nämligen en aktiv lokal fung­er­ande polisverk­sam­het.

Jag citerar rapporten:
Polisens arbete med strukturerade hot- och risk­be­dömningar är ytterst en fråga om liv eller död. En utebliven hot- och riskbe­dömningar kan i värsta fall innebära att en våldsutsatt kvinna inte får den hjälp och det skydd som hon har rätt till och behov av, med konse­kvens att hon ”tvingas” att återvända till den destruktiva relationen.


Lagstiftningen finns på plats. Det finns ett jobb att göra för att få den att fungera i verkligheten. Dags att börja agera bland politiker i landets polisstyrelser och i kommunerna. Dags för medborgarna att sätta press och ställa krav. Våld mot kvinnor är ett allvarligt samhällsproblem som vi alla har en skyldighet att ta itu med.

För mer information om rapporten; Stiftelsen Tryggare Sverige

Se också DN:s artikel och TV4:s inslag.

onsdag 9 juni 2010

Liberal företagspolitik är en politik för företagare

Trevlig kväll med Liberala Företagare Västmanland.
De vill sälja alla kommunala bolag i Västerås. Utom Mimer.
Blev en intressant diskussion.

Jag pratade om liberal företagspolitik. Som ideologiskt och i praktiken är en liberal företagarpolitik. För i grunden handlar välstånd, tillväxt och företagande om personer. Initiativkraftiga, driftiga personer. Människor av kött och blod, som är beredda att satsa, ta risker och omsätta idéer i handling. Som lever med sitt företag, sin affärsidé, sina medarbetare. Fast det inte alltid är vare sig enkelt eller roligt. Men för att man vill. Och brinner för sin verksamhet, sina kunder och att utveckla sitt företag.

Välfärden är inget som skapas av politiker.
Offentliga resurser faller inte som manna från himlen.
Låt företagarna koncentrera sig på sin affärsverksamhet och inte på byråkratiskt regelkrångel – då får vi konkurrenskraftiga företag som kan erbjuda fler arbete.
Och då får vi resurser till välfärden.
Mycket handlar om attityder. Avundsjuka – Skadeglädje. Risk - Vinst.
Mycket handlar om systemen. Som genom årtionden formats av stora företag. Starka fackföreningar. Så ser inte dagens företagande och arbetsmarknad ut.

Liberal företagspolitik. Företagarpolitik.
- etableringsfrihet
- konkurrens och schyssta villkor
- tro på kunskap och teknikutveckling
- tron på att Europasamarbete och globalisering inte är av ondo

Attitydförändringar och konkreta reformer - sammanfattade i fyra K:n:
Kunskap - ja, mer behövs. Kapital - ja mer behövs. Konkurrens - ja mer behövs. Krångel - det behöver vi motverka.

Och där jag fick med mig ytterligare två K:n som är viktiga för företagandet:
Kärnkraften. Kommunikationer.

Om hur lärlingsutbildningar och lärlingsanställningar kommer bidra till företagens kompetens - och hur vi också kan få ner ungdomsarbetslösheten. Om hur arbetsrätten behöver moderniseras, inte minst turordningsreglerna i LAS, och då också kan bidra till att få fler att vilja anställa unga.

Om konkreta åtgärder för att öka entreprenörskap och företagsamhet i skolan. Om riskkapitalavdrag, FoU-rabatt och om att ha kvar RUT. Om att göra offentliga upphandlingar möjliga för småföretagare att delta i.

Om att Sverige måste tänka om. Vända på kuttingen. Ska Sverige vara en välfärdsnation, så måste vi först vara en företagarnation.

Här är Folkpartiets Entreprenörskapsprogram.

Gårdagens artikel på Netopia av Adam Cwejman om att ungdomsjobben finns i de virtuella företagen.

Fler liberaler som bloggat om ungdomsarbetslösheten och arbetsmarknaden:
Per Altenberg, Linnea Darell, Marcus Grundén, Rasmus Jonlund, Nina Larsson,

tisdag 8 juni 2010

Nya röster - Ungas tankar om våld

Igår var det dags för ett nytt samtal med ungdomar för att utbyta tankar och få med ungas reflektioner in i politiken. Jag träffade ungdomar från några olika grundskolor och från Mälardalens högskola.

Här kommer några anteckningar om hur samtalet och tankarna gick kring våld och förtryck. Tyvärr är mitt samlade intryck av de ungas tankar: De vuxna lyssnar inte. De vuxna reagerar inte.

Men först några telefonnummer och mailadresser dit man kan höra av sig för att prata eller om man behöver hjälp. Flera av organisationerna har personer som talar olika språk:

Atsu: 021-30 26 00 eller 070-297 06 72.

Kvinnofridslinjen: 020-50 50 50

Tjejjourerna

BRIS: 116 111

Ungdomsmottagningar

Polisen; Man kan göra en polisanmälan genom att gå till en polisstation eller ringa polisens telefonnummer, 114 14. Om det är ett brott som just har hänt eller fortfarande pågår, som till exempel klotter, rån eller misshandel, ska man ringa 112.

Terrafem; : 020-52 10 10

RFSL:s brottsofferjour för hbt-personer: 020-34 13 16 och Linje59 : 020-59 59 00

HOPP: 08 – 644 03 55

Röda korsets Ungdomsförbund, Jourhavande kompis: 020-222 444

Nationella hjälplinjen; 020-22 00 60 (texttelefon: 020-22 00 70)
....................................................................................

Vad tänker ni på om jag säger våld? frågade jag.
Våldtäkt. Övergrepp. Slagsmål. Misshandel. Grupptryck. Psykiskt våld.
Blev svaren.

Om rädsla
Är ni rädda? frågade jag.
Och ja, blev svaren tyvärr.
Rädslan finns ju någonstans. Flera berättar att de aldrig skulle gå eller cykla själva inte ens kortare sträckor i sitt eget bostadsområde. Åtminstone inte på kvällen. Och aldrig skulle låta sina småsyskon göra det. Man måste akta sig.

Det känns som om det blir farligare ju längre från centrum man går om man är ensam.
Det är onödigt att gå själv när det är sent då kan man bli rånad eller utsatt för våldtäkt. Om det skulle hända något så skulle man få skuldkänslor och tycka att det är ens eget fel att det händer.

Det gäller också att inte säga fel sak till fel person. Det kan förfölja en och man kan få stå till svars inför ett gäng. Grupptrycket skapar mycket våld. Det handlar om att positionera sig i gängen. Oftast händer det mycket när andra står och ”hejar på”. Det är viktigt att finns andra som ser när det händer saker så att de kan berätta om slagsmål och annat för att skapa status i gruppen eller rädsla hos den som är utsatt.

Om mobbning, psykisk misshandel
Ungdomarna tycker att psykisk misshandel, kränkningar och mobbning är svårare än slag. ”Tatueringar i själen läker långsammare än blåmärken på kroppen.”

Oftast kanske man mobbar för att man mår dåligt själv, men det är ju ändå ett konstigt och fel sätt att reagera.

Det är aldrig den elev som är utsatt för mobbing som ska behöva flytta om det krävs. Man ska flytta den som mobbar.

Många gånger ser inte lärarna det som händer eftersom de är i lärarrummet på rasterna och mobbningen händer i korridoren eller utomhusen. Eller så är lärarna ut men ser ändå ingenting eftersom de pratar med varandra på rasterna. De vill nog inte se vad som händer mellan eleverna.

Ungdomarna tyckte i diskussionen att det verkar som om lärare har helt olika syn på sin roll. Vissa tar tag i saker direkt. Andra verkar varken se, höra eller bry sig.

Ingen går till läraren om det händer något. Det är ingen idé att prata med lärarna för då blir det bara värre, för de vet inte vad de ska göra. Och de som är utsatta för mobbing skadar sig själva eller blir deprimerade, för ingenting händer. Det händer till och med lärarna mobbar en elev. När man blir mobbad blir man en tyst person utan självförtroende.

Det är problem med nätet - mycket mobbning sker där. Man måste vara försiktig med vilka foton man lägger ut. De kan användas hur som helst. Filtret för vad man lägger ut blir starkare ju äldre man blir men det tänker man ju inte på när man är yngre. De foton som man la upp på sin bilddagbok när man var yngre skulle man inte lägga ut idag.

Det skulle vara bra om fler vuxna var på nätet också. Det skulle vara bra om de på skolorna kollade vad som händer på nätet ibland.

Skulle det vara bättre om det fanns fler vuxna närvarande?
Ungdomarna tycker att det aldrig är negativt att vuxna reagerar. Det är så det ska vara.

Problemet är att de vuxna inte gör något även om de vet vad som händer och någon berättar för dem. De vuxna brukar säga: - Det var nog bara på skoj.
Även i idrottsföreningarna är det lika och de vuxna gör skillnad mellan olika barn.

Mentorer och Here-4-U ska vara komplement till de vuxna och inte ta de vuxnas ansvar. Idag lägger man för stort ansvar på eleverna själva. Mentor-faddersystemen fungerar inte överallt – när man blir fadder går inte lärarna igenom vad det innebär. Och det görs inga avstämningar vart efter. Som det görs på en del andra skolor.

På flera av skolorna som eleverna gått på har det inte funnits en enda vuxen som eleverna känner att de har haft förtroende för.

Lärarna berättar ofta för de som bråkar vem det är som har berättat för läraren och därför vågar man inte reagera när någon blir utsatt i skolan. Man vill inte bli utpekad som tjallare.

"Det vet alla att socialtjänsten inte gör någonting." Flera exempel togs upp om när unga signalerat allvarliga övergrepp - och ingen trott på dem. Ingen hjälp har funnits att få.

Droger och alkohol
Samstämmigt: Vill man ha tag på droger eller alkohol får man tag på det. Alla vet vem man ska ringa. Man har ett nummer som man ringer och då kommer de alltid med alkohol och cigaretter.

Det är vanligt att röka vattenpipa och ibland luras folk på fester och lägger i hasch i pipan istället för tobak.

Vissa elever är höga i skolan. Det syns på dem. De har stora eller väldigt små pupiller. De vuxna ser ingenting eller åtminstone bryr de sig inte. Man vågar inte säga till ifall de som knarkar får reda på vem det var som ”skvallrat”.

Vart skulle ni vända er om ni skulle råka ut för något?
Ingenstans.
Någon sa att de aldrig skulle våga berätta för någon om hon blev våldtagen.
En annan berättar om en närstående som blivit våldtagen men inte polisanmält. Det är ingen idé. Det händer ju inget.

Flera menar att det inte känna seriöst att kontakta BRIS eller Ungdomsmottagningen. Att man hellre skulle vilja prata med någon som verkligen är mer specialist på just det som man vill berätta om. Någon nämnde Atsu men att de flesta inte känner till sådana mindre organisationer eller att man kan vända sig till dem.

Bra beslut om Barnahus Västmanland

Styrelsen i Landstinget Västmanland fattade nyligen det kloka beslutet att godkänna att verksamheten vid Barnahus Västmanland blir permanent från och med i höst (1 oktober).

Några kommuner i länet har redan fattat samma beslut. Förhoppningsvis, och sannolikt, kommer alla huvudmännen att besluta att fortsätta sin medverkan och ställa sig bakom att permanenta verksamheten. I Barnahus Västmanland samverkar olika myndigheter och verksamheter i länet: Åklagarkammaren, Polismyndigheten, samtliga kommuner (socialtjänsten) och Landstinget Västmanland (barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, och barnkliniken). Barnahus Västmanland har bedrivits som projekt sedan hösten 2007.

Idén om Barnahus kom ursprungligen från Rädda Barnen som driver frågan på ett målmedvetet och framgångsrikt sätt. Folkpartiet liberalerna har också länge haft Barnahus på vår politiska agenda och många folkpartister runt om i landet arbetar för denna fråga.

Barn som misstänks ha utsatts för våld och övergrepp har rätt till en barnanpassad, rättssäker utredning samt till skydd och stöd. Inom verksamheten på ett Barnahus samverkar myndigheter på ett barnvänligt sätt. Varje insatt krona i ett Barnahus ger mångdubbelt i vinst. Och ett mänskligare och tryggare samhälle.

Läs gärna rapporten "Det viktigaste är att blir trodd när det är nå´t jobbigt”
- en studie av Barnahus Västmanland.

Här är min första motion om Barnahus när jag kom in i riksdagen och kunde arbeta med frågan här.

Medlemmarna på Folkpartiet liberalerna och Liberala Kvinnor Västmanland uttalade tidigt sitt stöd för Barnahus Västmanland och sedan för att permanenta verksamheten. Här är en artikel i VLT där jag och Västmanlands folkpartister skriver att vi i alla de politiska sammanhang där vi är engagerade kommer att arbeta för att verksamheten ska fortsätta efter projekttidens utgång.

Se Folkpartiets barnpolitiska program, "Se till mig som liten är" där det bl a står att Barnahus behövs över hela landet.

måndag 7 juni 2010

Jan Björklund; Om Sverige ska vara en välfärdsnation måste vi först vara en företagarnation. Välstånd måste skapas innan det kan fördelas.




I helgen hade Företagarna sin kongress i min hemstad Västerås. Jens Spendrup valdes till ny ordförande. Arbetsgivaravgifter och bluffakturor var uppe till diskussion. Den som vill läsa Företagarnas VD Anna-Stina Normark Nilssons, min och andra riksdagsledamöters artikel från i våras om bluffakturor kan göra det här.
Jan Björklund fanns på plats på lördagen och höll ett strålande tal. Skratten var igenkännande, applåderna många och långa.

Jans tal kommer nedan, men först några som bloggat om företagande på sistone: Adam Cwejman, Anne-Marie Ekström, Rasmus Jonlund, Anna Steele Karlström, Entreprenörsbloggen, Företagsbloggande, Liberati

......................................................................................

Här kommer Jan Björklunds tal. Men Jan är väl inte den som håller sig strikt till manus, så det talade ordet gäller.

Anförande av Jan Björklund vid Företagarnas kongress i Västerås den 5 juni 2010
Grekland. Spanien. Portugal. Italien. Irland. Storbritannien. USA. Listan på västländer som nu tvingas göra mycket stora nedskärningar och höja skatterna är lång.

Västvärldens länder tittar nu avundsjukt på Sverige. Vi är ett av få länder i Europa som kan diskutera nya skattesänkningar eller nya satsningar.

Vi ser nu ljuset i tunneln. Från en absolut bottennivå under den djupaste finanskrisen vänder det nu uppåt igen. Orderböckerna på svenska exportföretag börjar åter fyllas.

Sedan krisen bröt ut har många ropat efter nya utgifter och nya satsningar från regeringen. Och hade vi givit efter för de mest högljudda kraven så hade vi varit i samma sits som många andra länder, med betydande underskott och skattehöjningar.

Men Jämför Sverige med resten av Europa. Vi bedöms nu ha den starkaste tillväxten i hela Europa. Och vi har Europas lägsta budgetunderskott.

Sverige ser ut att gå ur denna kris som Europas starkaste ekonomi. Det beror på att regeringen fört en ansvarsfull och långsiktig politik under de två krisåren. Det kommer vi att ha stor glädje av under kommande år.
- ¤ -

Det finns en risk att valdebatten mest kommer att handla om den nu pågående krisen och om hur den ska bemästras.

Men jag tänkte ta detta tillfälle att i stället lyfta blicken bortom krisen och diskutera med er hur Sverige kan bli framgångsrikt i framtiden, inte bara nästa år eller nästa mandatperiod utan i nästa decennium och i nästa generation.
- ¤ -

När jag var liten satte min mamma upp en sparbössa på köksbänken. Den var av papper, den veks ihop, den var lila och den kom från Lutherhjälpen. Mamma sade att vi skulle lägga i 25-öringar till fattiga barn i Asien. Nu har den generationen barn i Asien vuxit upp och de har fått det väsentligt bättre. De har just köpt Volvo.

Det var ju det vi ville. Inte kanske just att de skulle köpa Volvo, men att de skulle få det bättre. Utvecklingen går i raketfart i världens mest tättbefolkade delar.

Det finns de som ser globaliseringen som ett hot. Men globaliseringen är fantastisk. Den lyfter nu ekonomierna och levnadsvillkoren för hundratals miljoner människor i fattiga delar av världen.

Det är inte farligt för oss att det nu går bra för Asien, Kina och Indien. Världsekonomin är inte ett nollsummespel, att vi måste förlora när de vinner. Tvärtom, det finns egentligen ingen gräns för hur mycket ekonomin kan utvecklas.

Asiens tillväxt gör att gamla gruvor i Bergslagen som stängdes igen på 70-talet nu måste öppnas igen. Kinas stålbehov gör att hela Kiruna måste flyttas. När de blir rikare, handlar de mer med oss och då blir också vi rikare.

Globaliseringen behöver inte vara ett hot. Globaliseringen ger nya möjligheter. Både åt människor på andra sidan jordklotet, och här i Europa och Sverige.

Men det innebör nya utmaningar för oss. Hur ska det gå för Europa? För Sverige?

Låt mig säga det direkt; Jag vill att Sverige ska vara ett av världens mest framgångsrika länder också på 2000-talet. Precis som vi tidvis var på 1900-talet.

Vi är snart igenom den akuta krisen. Men det finns en baksida av det myntet; våra konkurrenter är också igenom krisen. Där möter vi nya utmaningar i en värld som är ännu mer globaliserad. Där vi reser, handlar och kommunicerar över hela klotet som aldrig förr.

Men vi måste bestämma oss för vilken ambitionsnivå Sverige ska ha.

En förälder berättade för mig om ett föräldramöte på den Internationella skolan i Shanghai.

Först begär de europeiska föräldrarna ordet och säger till lärarna: ”Ni måste ge barnen färre läxor – de blir stressade.” Sedan begär de asiatiska föräldrarna ordet: ”Ni måste ge barnen mer läxor – de har mer att ge.”

I dessa länder, som nu reser sig snabbt ekonomiskt, har man mycket höga ambitioner. Detta handlar ju inte i första hand om läxor, utan om en attityd. I vårt land är det många som tar välståndet och levnadsnivån som given.

Jag vill använda den här stunden till att berätta om sju reformer som jag tror är viktiga om vi ska öka möjligheterna för Sverige på längre sikt.

Avstånden i världen krymper. Med ett klick skickas röntgenplåten från Västerås till Indien. Där tittar en doktor på bilden och snart får västeråsaren sin diagnos, utan att veta att hans lungor har varit i Indien och vänt.

Världen krymper. Men Sverige får inte krympa. Tvärtom. Med rätt politik för framtiden kan vi lyfta Sverige. Målet måste vara att när världen krymper, ska Sverige växa!
- ¤ -

För det första: Sverige behöver ett bättre företagsklimat.

Vi får inte lura oss själva; inga politiska beslut i världen kan i sig skapa jobb eller ekonomisk utveckling. Till sist beror det på att initiativkraftiga personer, människor av kött och blod, är beredda att satsa, ta risker och omsätta idéer i handling i vårt land. Låt mig bara nämna två framgångsrika entreprenörer från förr här från Västerås; Hakon Swenson som skapade ICA och Erling Persson som grundade Hennes och Mauritz.

Nu finns det partier som vill återinföra förmögenhetsskatten. När förmögenhetsskatten togs bort 2008 hade den, enligt beräkningar, drivit minst 500 miljarder kronor utomlands. Förmodligen mer. Pengar som hade kunnat användas till investeringar och jobb i Sverige, men som i stället använts till investeringar och jobb i andra länder.

Jag blir stolt varje gång jag ser ett IKEA-varuhus utomlands. Det är målat i blågula färger och de säljer Kalles Kaviar och Västerbottenost i alla butiker i hela världen. Men IKEA är inte längre ett svenskt företag. Det är holländskt. Ingvar Kamprad är inte längre bosatt i Sverige.

Rader av framgångsrika svenska entreprenörer, förresten även idrottsstjärnor, har i många årtionden valt att bosätta sig utomlands. Tror vi att detta har varit bra för Sverige? Tror vi att detta åstadkommer ökad jämlikhet i vårt land?

Jag läste att en svensk småföretagare hade svarat på frågan vad som var värst med att vara småföretagare: ”Jo”, sa han, ”attityden till företagare i Sverige. Om det går dåligt så möts man av skadeglädje. Om det går bra möts man av avundsjuka.”

Vi måste tänka om i Sverige. Om Sverige ska vara en välfärdsnation måste vi först vara en företagarnation. Välstånd måste skapas innan det kan fördelas.
- ¤ -

För det andra: skatterna.

Det finns de som tror att folk jobbar precis lika mycket oavsett hur höga skatterna på arbete och företagande är. Att skattenivån inte spelar någon roll.

Nyligen lade oppositionen fram förslag om kilometerskatt på lastbilar. Som om lastbilar kör runt för nöjes skull. Men Miljöpartiets avsikt är naturligtvis att de vill att det ska köras mindre lastbil. Här erkänner de sambandet; höjs skatten på en viss aktivitet så kyls just den verksamheten ned.

Vi har höga skatter på sprit i Sverige för att folk ska köpa mindre sprit. Vi har höga skatter på bensin för att folk ska använda mindre bensin. Men den självklara frågan blir ju då: om höga skatter på sprit leder till att vi köper mindre sprit och höga skatter på bensin leder till att vi använder mindre bensin, till vad leder då höga skatter på arbete och företagande?

Det som styr tänkandet hos många politiker är ofta avundsjuka. Det är okej med fattigdom, så länge ingen annan har det bättre. Detta tänkande kräver hård statlig styrning. Om någon arbetar hårt eller sticker upp så ska de tryckas ned. Det är politikens jantelag. Företagande och entreprenörskap ska motarbetas.

Men vi måste ha det motsatta synsättet om vi ska bli framgångsrika. Människors vilja att hela tiden förbättra sin livssituation är den viktigaste drivkraften för att föra samhällsutvecklingen framåt. Hårt arbete måste löna sig. Ansträngning måste löna sig. Att utbilda sig länge måste löna sig. Att ta ansvar måste löna sig. Att ta risker måste kunna löna sig.

Att staten tillåter att människor kan bli rika, är en förutsättning för att staten ska kunna stödja de människor som blir fattiga.

Det är viktigare att bekämpa fattigdom än att bekämpa rikedom!
- ¤ -

För det tredje: arbetsrätten.

För ett litet eller medelstort företag med allt från några stycken anställda till några hundra, så är det inte ovanligt att en mindre grupp medarbetare besitter sådan nyckelkompetens eller sådant engagemang att de är oumbärliga. Om de försvinner hotas företagets överlevnad och tryggheten för alla andra anställda.

Vi ska ha en gedigen anställningstrygghet i Sverige. Men när ett företag står inför personalneddragningar, så måste företaget ha rätten att behålla den kompetens som gör att företaget har störst chans att överleva på sikt.

Viljan att förändra arbetsrätten är olika stor hos olika parter och partier. Som ni har märkt finns det även olika attityder mellan alliansregeringens partier. Detta är en fråga som återstår att förhandla om inför alliansregeringens valmanifest.

Men jag vill vara tydlig med vilken utgångspunkt som jag och mitt parti har i dessa förhandlingar; vi ska naturligtvis ha en grundläggande anställningstrygghet för anställda som regleras i lag. Men arbetsrätten behöver moderniseras, företag måste kunna ta större hänsyn till enskilda medarbetares kompetens än i dag.
- ¤ -

För det fjärde: euro-samarbetet.

Vad var det vi sade? Så skrockar nu euro-motståndarna. Många som i grunden är för euron hukar nu i debatten.

Men motståndarna har fel.

Den akuta krisen visar att det behövs mer samarbete i Europa, inte mindre. Varje dag är vi en del av Europas ekonomi.

Euro-motståndarna säger att länder måste kunna devalvera sig ur kriser. Jag menar att det inte håller. Devalvering betyder att man skickar räkningen till grannländerna. Grekland kan inte låta människor gå i pension i 50-årsåldern, därigenom dra på sig stora underskott och skicka räkningen till oss andra. Det är ohållbart.

Professor Harry Flam har visat att Sverige förlorar handelskontrakt på runt 100 miljarder kronor varje år på att stå utanför euron. Valutor som gungar upp och ner minskar viljan att sluta handelsavtal och ökar risken för oförutsägbara valutaförluster. Att stå utanför samarbetet har ett långsiktigt ekonomiskt pris.

Euro-ländernas finansministrar och riksbankschefer möts nu med jämna mellanrum för att stabilisera situationen. Enskilda länder har var och en för sig skapat problem. Samarbetet löser problem. Euron är inte problemet, euro-samarbetet är en del av lösningen.

Det är uppenbart att det behövs ett skarpare finanspolitiskt regelverk i euro-samarbetet. Det är under utarbetande. Ett enskilt land kan inte tillåtas att missköta sin ekonomi så att det får långtgående negativa följder för andra länder.

Det som kommer ut efter den här krisen kommer att vara ett euro-samarbete som är ännu starkare, ännu mer effektivt och ännu mer kraftfullt. Då ökar det politiska priset för att stå utanför.

Min slutsats är tydlig: Även vårt land bör vara medlem i euro-samarbetet. Europa behöver mer samarbete. Inte mindre.
- ¤ -

För det femte: kärnkraften.

Oljekraftverket i Karlshamn. Oljekraftverket i Stenungsund. Oljekraftverket i Västerås. Oljekraftverket i Norrköping. Detta är fyra oljekraftverk som av miljöskäl stängdes för permanentdrift på 1970- och 80-talen när kärnkraftverken öppnades.

Denna vinter har oljekraftverken återigen öppnats för drift och de fullkomligt vräker ut koldioxid i atmosfären. Vi har denna vinter kraftigt ökat importen av elektricitet. Importen skedde väsentligen från danska och tyska kolkraftverk. Elpriserna har gått i taket. Om ni tvivlar, gå hem och titta på elräkningen.

Om detta blir effekten av att två reaktorer har stått avstängda tillfälligt, vad blir då effekten av att tio reaktorer stängs av permanent?

Nästan hälften av den svenska elektriciteten, mellan 40 och 50 procent, kommer från våra kärnkraftverk. Men våra reaktorer är gamla och omoderna. De behöver stängas helt av åldersskäl om ungefär 10-15 år. Då försvinner nästan hälften av vår elektricitet. Vad gör vi då?

Vindkraft, säger en del. Vindkraft är en bra energikälla för småskalig el-produktion. Men den räcker inte för storskalig. Vindkraften ger oss bara två procent av vår elektricitet, trots en massivt subventionerad utbyggnad på senare år. Vindkraften kommer att mångdubblas kommande år, men räcker inte tillnärmelsevis för att ersätta kärnkraften. Dessutom levererar vindkraft bara el när det blåser tillräckligt.

Realistiskt finns tre alternativ när våra nuvarande kärnkraftverk tjänat ut: Det första alternativet, som jag förordar, är att vi kan uppföra nya reaktorer som ersättning för de äldre. Det tar tio-femton år från första beslutet till att nya reaktorer levererar el. Ska en ny reaktor vara klar när de allra äldsta stängs igen, måste beslut fattas nu, eller i vart fall under kommande mandatperiod.

Det andra alternativet är att vi kraftigt ökar importen av elektricitet. I den storleksordning vi här talar om kan det i princip bara bli fråga om rysk gas. Detta bör vi undvika. Problemen med rysk gas är två. Dels att det är gas och dels att den är rysk.

Det tredje alternativet är att drastiskt dra ner på vår el-konsumtion. Det skulle kunna ske genom att vi avvecklar svensk basindustri. Stålindustrin, gruvorna, pappersindustrin är stora el-konsumenter. De drar 1/4 av all elektricitet i Sverige. Det finns dock en liten hake; basindustrin drar in hundratals miljarder i exportintäkter till vårt land. De sysselsätter hundratusentals människor. Basindustrierna ligger ofta i glesbygdslän, som skulle dö ut om företagen lades ner.

Min slutsats av detta är entydig. Obama gör det. England gör det. Finland gör det. Vi måste tillåta nya moderna kärnkraftverk att ersätta de gamla. Det är hög tid att Sverige får en realistisk energipolitik.
- ¤ -

För det sjätte: lärlingar.

Sofie är 26 år och numera kökschef på Öland.

Sofie blev först arbetslös direkt efter gymnasiet. Hon kände att restaurangbranschen var hennes intresse. Hon gick till arbetsförmedlingen som tipsade henne om lärlingsutbildning.

Så hon gick fyra års kockutbildning som lärling. Hon fick en låg lärlingslön. Hon fick jobb på den restaurang där hon var lärling, när själva utbildningen väl var slut.

Det är bara det att Sofies utbildning har inte varit tillåten i Sverige. Det var faktiskt den svenska arbetsförmedlingen som rekommenderade henne att söka lärlingsutbildningen i Danmark.

Sverige har en högre ungdomsarbetslöshet än många av våra grannländer. Detta har inte bara med krisen att göra, utan vi har haft en högre ungdomsarbetslöshet under många år och under olika regeringar.

I Danmark och Tyskland bedrivs yrkesutbildning som lärlingsutbildning. En 17-åring som vill utbilda sig inom ett yrke blir lärling på en arbetsplats, får en låg lärlingslön och läser in teoretiska ämnen på ett yrkesgymnasium. Om utbildningen lyckas, så får lärlingen ofta fast anställning efter att lärlingsperioden är slut.

I Sverige är tanken att man ska lära sig ett yrke genom tre år i gymnasieskolan, där man bygger en kopia av bilverkstan inne i skolans lokaler, och där alla yrkeselever dessutom tvingats läsa in teoretisk högskolebehörighet. Detta har lett till att många elever hoppar av gymnasiet. För den som har hoppat av är det svårt att få jobb.

Det är hög tid att byta politik. Vi måste sänka tröskeln mellan utbildningsväsendet och arbetsmarknaden. Fler ungdomar måste slussas in i jobb, inte ut i arbetslöshet.

Som en följd av regeringens beslut går nu ungefär 8000 lärlingar i gymnasiet efter två års försöksverksamhet. Min bedömning är att vi inom några år skulle kunna vara uppe i 40 000.

Alla ungdomar vill inte bli akademiker. Alla kan inte bli akademiker. Samhället fungerar inte om alla är akademiker.

En annan orsak till den höga svenska ungdomsarbetslösheten är att löneskillnaden mellan en oerfaren 19-åring och en erfaren 40-åring är liten. Frågan är egentligen vem som har tjänat på detta? Fler yngre blir arbetslösa och de äldre upplever en otillräcklig löneutveckling.

En ung människa som blir arbetslös och som ännu inte hunnit forma ett eget vuxenliv löper stora risker av ett långvarigt utanförskap; vänja sig vid att bli försörjd utan att arbeta; att börja ägna ledig tid åt destruktiva beteenden. Att bekämpa arbetslöshet är alltid viktigt, men av sociala skäl är ungdomsarbetslöshet ännu viktigare att motarbeta.

Håll i er nu, för nu ska jag säga något som fram tills nu har varit starkt kontroversiellt att säga i Sverige:

Det är bättre att en 19-åring får ett lärlingsjobb med en låg lön, än att 19-åringen går arbetslös med socialbidrag.
- ¤ -

För det sjunde: skolan.

Vi förbereder nu en helt ny gymnasieskola i Sverige. Riksdagen kommer nu i juni att besluta om en helt ny skollag, som ersätter den tidigare skollagen från 1985, den som utarbetades på 70-talet i 1968 års anda. Skolverket arbetar med nya läroplaner för både grundskolan och gymnasiet. Eleverna i årskurs tre på lågstadiet har nu för andra året i rad skrivit nationella prov i svenska och matematik. I år är andra läsåret med lärlingar och Lärarlyftet. Vi får en ny lärarutbildning med högre krav för att komma in och högre krav för att ta examen. Läraryrket ska legitimeras.

Inget politiskt område genomgår under den borgerliga regeringen så snabbt så stora förändringar som utbildningspolitiken.

Ett par attityder inom svensk utbildningspolitik måste förändras. Den första är att jämlikhet är att alla skall stöpas i samma form.

När vuxna människor ska ta körkort så behöver en del 30 körlektioner, medan andra klarar det på 10. Olika människor behöver helt enkelt olika mycket tid att lära sig samma sak. Det är självklart, men denna teori har aldrig erkänts av det svenska skolpolitiska etablissemanget. Där har det i stället ansetts skapa jämlikhet om alla läser samma saker i samma takt under exakt lika lång tid, i nio år.

Men elever är olika, och de går inte att stöpa i samma form. En del elever behöver mer tid och mycket hjälp i skolan, det får inte vara en katastrof om en elev till och med behöver gå ett extra år för att lära sig att läsa och skriva ordentligt. På samma sätt måste studiebegåvade elever kunna få gå fortare fram och möta fördjupade utmaningar. Att högpresterande elever skulle sitta och rulla tummarna för att vänta in sina klasskamrater av rättviseskäl är en oacceptabel inställning.

En annan problematisk attityd är den fientliga inställningen till att redovisa resultat i skolan som funnits inom den svenska skolpolitiken alltsedan 1968. Före 1968 skulle jämlikhet skapas genom att arbetarklassens barn skulle få samma möjligheter att arbeta sig till höga betyg och en studentexamen som ungdomarna i mer välsituerade familjer. Men efter -68 ändrades inställningen; jämlikhet skulle i stället skapas genom att betyg och studentexamen avskaffades. Då skulle kunskapsskillnader nämligen inte längre synas.

Jag tror att betyg är viktiga. Tänk tanken att man ska lära sig att hoppa höjd. Man kan naturligtvis lära sig att hoppa höjd utan höjdhoppsribba. Men det inträffar två problem. Utan höjdhoppsribba blir det otydligt hur högt man förväntas hoppa, och dessutom förstår man inte efteråt om man nådde målet eller inte.

Om man har en höjdhoppsribba, har mina politiska motståndare resonerat, så kommer några elever att riva ribban, de blir underkända. Det är synd om dem, därför bör ribban avskaffas. Jag menar i stället att den som river ribban, den som får underkänt betyg, måste få mer träningstid och mer tid med träningsinstruktören, kanske en speciallärare. Men hjälpen ligger inte i att avskaffa ribban.

Får jag understryka risken med vad som händer om man avskaffar de formella meriteringssystemen, såsom betyg och examina. Då kommer det i stället att växa fram informella och otydliga meriteringssystem; till exempel de som har föräldrar med rätt kontakter, tjock plånbok eller rätt partibok.
- ¤ -

För att sammanfatta: Jag är övertygad om att Sverige kan bli en vinnare också i globaliseringens tidevarv. Men det skulle kraftigt underlättas av några viktiga förändringar i Sverige:

1. Attityden till företagande måste bli mer positiv, inte mer negativ.
2. Skatterna på arbete och företagande måste fortsätta att sänkas, inte höjas.
3. Arbetsrätten ska vara ett redskap vid omställningar, inte upplevas som ett hinder.
4. Sverige ska vara en del av Europa, inte en åskådare vid sidan av.
5. För jobbens och klimatets skull behöver kärnkraften utvecklas, inte avvecklas.
6. Yrkeskunskaper, yrkesutbildningar och lärlingssystem behöver uppvärderas, inte nedvärderas,
7. Skolans resultat måste höjas, inte fortsätta att sjunka.

Vi i Sverige kan lyckas med allt detta. Om vi bestämmer oss för det.
Tack för att ni har lyssnat.
..................................................................................

lördag 5 juni 2010

Antisemitism - fördomar och fientlighet

Jag önskar att många läser Willy Silbersteins mycket tänkvärda artikel i dagens SvD. Och funderar en stund. Den handlar om att när Israels regering drar på sig kritik, då aktiveras antisemitismen och slår ut i full blom.

Willy Silberstein är ordförande i Svenska kommittén mot antisemitism och på deras hemsida kan man läsa mer om antisemitism, fördomar och intolerans.

Antisemitism innebär fördomar och fientlighet mot judar. Just för att de är judar. Det handlar om myter och stereotypa föreställningar. Det handlar om negativa inställningar till judar som grupp. Hat mot judar har förekommit i kristna samhällen sedan ett par hundra år efter Kristus, och senare i muslimska samhällen. Organiserad antisemitism i modern mening uppstod i slutet av 1800-talet. Antisemitism kan framträda som attityder och tankemönster men också som teologi och ideologi. Den kan yttra sig som verbala påståenden, social och legal diskriminering och våld. Som historien visar kan antisemitism även utmynna i fördrivning och folkmord.

På Forum för Levande Historias hemsida finns frågor och svar om antisemitism.

Avskaffa värnskatten - en straffskatt på utbildning och ansvar

Jan Björklund, partiledare i Folkpartiet liberalerna, och ordförande i SACO Anna Ekström har idag en artikel i DN om att skattesystemet måste uppmuntra till utbildning och att värnskatten därför måste avskaffas.

Genom jobbskatteavdraget har det skett stora sänkningar av inkomstskatten med tyngdpunkt på låg- och medelinkomsttagare. Det är nu dags att sänka skatterna en bit högre upp i inkomstskalan. Den statliga skatten och särskilt dess övre del, den s.k. ”värnskatten”, är en skatt på dem som tar på sig ansvar, som vill vidareutbilda sig, ta på sig svårare arbetsuppgifter.

Skattereformen i början av 90-talet syftade till att begränsa hur många som skulle betala statlig skatt. Det målet har ännu inte uppnåtts. För närvarande är det runt 30 % av alla heltidsarbetande som betalar statlig inkomstskatt och som därmed i skattesystemet betraktas som ”höginkomsttagare”. Det är en alltför hög andel. Dessutom borde principen om hälften kvar av en lönehöjning gälla alla löntagare. Värn­skatten behöver därför avskaffas.

Det måste löna sig bättre att utbilda sig, ta ansvar och ta risker. Därför måste de höga marginalskatterna sänkas genom att inkomstskatten blir ”plattare”.

Sverige behöver ett skattesystem som uppmuntrar till utbildning, entreprenörskap och kunskapsintensiv verksamhet.

Se även Folkpartiets Entreprenörskapsprogram för andra skattereformer som behöver göras.

Andra som bloggat om värnskatten; Carl B Hamilton, Mark Klamberg, Mathias Sundin, Café Liberal,

torsdag 3 juni 2010

Kränkning av unga omhändertagnas rättigheter

Medias granskning av Statens institutionsstyrelse, SiS, ungdomshem fortsätter.
T ex i Ekot.
Självmordsbenägna unga har lämnats ensamma på statens särskilda ungdomshem, trots att de skulle ha ständig tillsyn.

Barnombudsmannen Fredrik Malmberg ska debattera frågan i Studio Ett i eftermiddag.

Statens institutionsstyrelse har maktbefogenheter gentemot ungdomarna på ungdomshemmen som ingen annan myndighet i Sverige har. Bland annat finns möjligheten att isolera de med allvarliga ut­agerande beteendeproblem. Sådana befogenheter måste kringgärdas med stor respekt för de unga och deras rättigheter.

Läs gärna artikeln i gårdagens Aftonbladet där Erik Ullenhag, Solveig Hellquist och jag skriver om att vi måste värna de mest utsatta unga. Rättighetsperspektivet stärkas i de lagar som styr tvångsplacering av barn och ungdomar och FN:s Barnkonvention göras till svensk lag.

Fler liberaler som bloggat om Barnkonventionens som svensk lag och barns rättigheter:
Linnea Darell,
Adam Cwejman, Carina Boberg, Jan-Olof Petersson, Liberati, Seved Monke
Och socialdemokraten Peter Högberg från Vimmerby som jag hoppas får med sig sitt parti i denna fråga.

onsdag 2 juni 2010

Stärk rättighetsperspektivet genom Barnkonventionen som svensk lag

I dagens Aftonbladet skriver jag tillsammans med Erik Ullenhag och Solveig Hellquist om att Barnkonventionen måste bli svensk lag.

Övergrepp och kränkningar av barn i samhällets vård tillhör inte historien – övergrepp sker även i dag. För att värna dessa mest utsatta barn ska rättighetsperspektivet stärkas i de lagar som styr tvångsplacering av barn och ungdomar. Och FN:s Barnkonvention göras till svensk lag.

Radioprogrammet "Kaliber" har avslöjat grava missförhållanden på statliga ungdomshem. Programmet återger t ex flera fall där barn hållits isolerade och, enligt Statens Institutionsstyrelses (SiS) egen dokumentation, kissat eller kräkts på golvet i isoleringsrum som saknar toalett och tvingats att själva torka upp efter sig.

Institutionscheferna har nu anmält samtliga fall till granskning av Socialstyrelsen för att få klarhet i vad som skett. Och SIS har stramat upp rutinerna genom riktlinjer för vad som är att betrakta som god omvårdnad på de statliga ungdomshemmen.

Det är i svåra lägen som rättigheterna i Barnkonventionen ställs på hårdast prov. Och det är för de allra mest utsatta barnen och ungdomarna som det har störst betydelse att vi ser till att rättigheterna i Barnkonventionen efterlevs. Genom att införliva Barnkonventionen i svensk lag skulle skyddet för de mest utsatta barnen öka.

Alliansregeringen har sedan årsskiftet skärpt tillsynen över den sociala barn- och ungdoms­vården. Socialstyrelsen har sedan dess ansvaret också för att granska vården på de statliga ungdomshemmen. Det är bra att Socialstyrelsen tänker göra en samlad tillsyn av samtliga ungdomshem. Men mer behöver göras.

Lagen om vård av unga (LVU) och Lagen om sluten ungdomsvård (LSU) måste ses över så att rättighetsperspektivet blir tydligare. Och Barnkonventionen måste bli svensk lag. Se även Folkpartiets barnpolitiska program, Se till mig som liten är.

Och min riksdagsmotion om Barnkonventionen som svensk lag.

Se även Barnombudmannen Fredrik Malmbergs artikel i gårdagens Aftonbladet.

Andra som bloggat om Barnkonventionen som svensk lag; Liberati, Michael Gajditza, Jan Rejdnell