torsdag 30 juni 2011

Att läsa är ett livselixir

Att läsa är ett livselixir.
Det ger kraft och lust.
Det stillar nyfikenhet.
Och väcker nyfikenhet.
Att läsa ger nya insikter. Och förståelse. Och kunskap.
Det är underhållning.
Att läsa är en universalmedicin, som hjälper mot det mesta.

Jag älskar böcker.
Och jag älskar att läsa.

Jag hoppas att sommaren blir en ocean av läsande för min del.
Det här är några av de böcker som jag hoppas försjunka i:

Adressat okänd - av Kathrine Kressman Taylor
Mordets praktik - av Kerstin Ekman
Den obäddade sängen - av Francoise Sagan (en bok som jag letat efter ett tag men sen av en slump hittade i min bokhylla där den stått sedan tidigt 80-tal när jag läste den sist)
Hämnden - av Reginald Hill
Den femte sonen - av Elie Wiesel (dags att läsa den igen)
Vad jag älskade - av Siri Hustvedt
Japansk haiku - av Lars Vargö
Att söka hänryckningen - av Kathryn Harrison
Spill - av Sigrid Combüchen
Älskade syster - av Joyce Carol Oates

Jag hoppas att sommaren blir en ocean av läsande också för alla er andra som gillar att läsa.

Ankrace mot polio

Hjälp Rotary i kampen med att utrota barnpolio i välden.
För andra året i rad satsar Rotarys Västeråsklubbar på att gemensamt dra in pengar till den världsomspännande kampanjen End Polio Now.

Förra året fick vi ihop över 40.000 kronor som vi kunde skänka för att användas i kampen mot polio.

Under Västerås Cityfestival säljer Rotary lotter i form av badankor. På lördag kommer alla sålda ankor att tävla i Svartån; start från Apotekarbron och mål vid en position nedanför Storbron.

Satsa en tjuga på en av ankorna och var med och tävla.
De första 25 ankorna i mål är alla vinnare.
Om de fina priserna från Rotarys förnämliga sponsorer kan du läsa här.

Priset kan hämtas ut från Turistbyrån i Västerås. Vinnarna kommer att meddelas via Västerås Tidning lördag den 9 juli och kommer även att publiceras på Ankrace.org.

Rotarianer står vid Storbron och i hörnet Sigmatorget/Stora torget (karta) under festivalen och säljer ankorna. Och racet går alltså på lördag, kl.16.30.
Välkomna!

Här och här kan du läsa mer om Ankracet.

måndag 20 juni 2011

Antisemitism i vår tid

Under Gazakriget ökade hatbrotten mot judar kraftigt i flera länder; misshandel, attacker mot synagogor, hot och trakasserier i skolorna.

En studie som Forum för levande historia publicerade förra året indikerar att ungefär en femtedel av svenska gymnasister är negativt inställda till judar (likaväl som till muslimer). Och för ett par år sedan visade en tysk forskningsstudie av attityder i åtta EU-stater att i genomsnitt 24 % av de svarande instämde i det antisemitiska påståendet att "judar har för stort inflytande". 41 % ansåg att judar utnyttjar rollen som offer för nazismens förbrytelser och 37 % instämde i påståendet "med tanke på Israels politik kan jag förstå varför människor tycker illa om judar".

Även om gruppfördomar och dess trender skiljer sig från land till land kan man sammantaget säga att antisemitismen gjort ett tydligare avtryck i delar av Europa under 2000-talet, men i vilken utsträckning detta avspeglar en förstärkning av antisemitismen respektive en försvagning av tabubeläggningen av judefientlighet är svårare att säga.

- De mest centrala antisemitiska föreställningarna handlar om makt, pengar, manipulationer och konspirationer. Det är också framför allt denna typ som särskiljer antisemitismen från andra former av rasism, säger Henrik Bachner, som jag intervjuat i den senaste numret av Frisinnad Tidskrift. Intervjun finns här. Henrik Bachner är idéhistoriker och forskare med huvudsaklig inriktning på antisemitism, rasism och politisk extremism.

Mer om antisemitism finns att läsa på Svenska kommittén mot antisemitisms (SKMA) hemsida.
Och på Expos hemsida finns också mycket bra och väl underbyggd information.

fredag 17 juni 2011

Hylleblomssaft

Ynsta sonen och jag har varit ute i regnet och plockat fläderblommor.
Eller hylleblom, som man säger i Skåne där jag växte upp.
Saft ska det bli.

Fläder har genom tiderna tillskrivits goda egenskaper och använts som botemedel mot de flesta åkommor. En universalmedicin. Men har också använts som krydda, för att färga garn, polera verktyg och fördriva sorkar. Bland mycket annat. Bladen användes, rötterna, barken, blommorna, kvistarna, bären, trädmärgen - ja, allt.

Under antiken var flädern heligförklarad och användes av både grekiska och romerska läkare. Här i Norden sa man att i ett hus med fläder utanför, där blir det inga gräl. Och att där flädern inte kan växa, där kan heller ingen bo. Och att hylleblomsdoften skrämde bort häxor och troll. Dock skulle man inte ha flädern alltför nära; i trädets skugga kunde man få både huvudvärk och nässelfeber och även somna in för gott om man hade otur. Trodde man. Det gällde att behandla flädern med respekt, gärna hälsa vackert när man gick förbi. Ännu i slutet av 1800-talet "offrade" äldre personer i Skåne till fläderbuskar på julafton för att den inte skulle ge dem sjukdom. Enligt germanerna bodde hemmets skyddsgudinna Holda i fläderträdet. Den som ville ta blommor, bär eller kvistar var tvungen att be Holda om lov, - och lämna något annat från skogen i utbyte. I Skåne och Danmark var det hyllefrun som bodde i trädet och som man skulle hålla sig väl med.

Häromdagen läste jag i en artikel att man sedan århundraden också gjort flöjter av kvistarna. Sådana pipor hördes bäst av djuren ute på markerna när herdarna kallade på dem.

Jag läser också, på sajten shenet.se, att fläderkulten en gång i tiden var så utbredd i Norden att kyrkan fick utfärda förbud mot den och gjorde vad den kunde för att demonisera trädet. Kristna myter uppstod. Till exempel: I ångern över att ha förrått Jesus, så hängde sig Judas i ett fläderträd. Svampen Judasöra, som ibland växer på fläderns stam, sades vara ett avtryck av Judas öra som bildats när kroppen svängde mot stammen. Eller: Enligt Apostlagärningarna köpte Judas en åker för silverpenningarna och om hans död berättas att han föll framstupa, så att buken brast och alla hans inälvor rann ut". Olika versioner av dessa bibliska versioner av Judas död blev att Judas snubblade på en fläderrot på åkern och dog - alternativt att fläderns grenar brast när Judas hängde sig. Som en randanteckning bör tilläggas att flädern överhuvudtaget inte växer i Israel.

Oavsett alla sägner och mirakelkurer så är det gott med hylleblomssaft.
Här kommer mitt recept:
2 kg socker
2 liter vatten
Kokas och slås över:
30 - 40 blomklasar
3 skivade citroner
50 gr citronsyra (eller vinsyra)
Efter 2 - 2.5 dygn tar man bort citronerna.
Och efter ytterligare 3-4 dygn silar man bort blommorna - och saften är klar.

tisdag 14 juni 2011

Gärna driva men inte kasta sten - om Västsahara

Marocko har sedan 1975 ockuperat Västsahara.

Västsaharier fängslas, torteras och "försvinner". Även kvinnor och barn.
De västsahariska flyktinglägren i Tindouf (västra Algeriet) ligger i en steril öken; dåligt med mat och dåligt med vatten. Den humanitära nöden är stor. De västsahariska flyktingarna är helt beroende av bistånd från det internationella samfundet för sin överlevnad.
Ockupationsmakten Marocko drar ekonomisk vinning av Västsaharas naturtillgångar (t ex genom fiskeavtal med EU).
Och begår ständigt brott mot västsahariernas mänskliga rättigheter.

Västsahara är en av de frågor som funnit längst på FN:s bord. Otaliga är de beslut och resolutioner som klubbats för att åstadkomma en förändring för det västsahariska folket. I verkligheten händer tyvärr inte mycket.

Jens Orback, generalsekreterare på Olof Palmes Internationella Center, uppmanar i en artikel i dagens DN svenska politiker att bland annat se till att Sverige erkänner Västsahara.
Det gör han rätt i.
Det vore ett välkommet ställningstagande.
Samtidigt som Orback skriver att det inte finns någon anledning att göra partipolitik av frågor som rör Västsahara, så kan han tyvärr inte avhålla sig från att ge folkpartister som Birgitta Ohlsson och Cecilia Malmström ett tjuvnyp. Två politiker som enligt mig har arbetat oerhört målmedvetet och rakryggat för Västsahara under många år.

Orback skriver att Ohlsson och Malmström varit tysta i Västsahara-frågan sedan februari 2006 och att Folkpartiets mycket aktiva ställning saknats under senare år. Detta stämmer dock inte.
Några exempel:
* Krönika av Birgitta Ohlsson i Tidskriften Västsahara - med tydliga ställningstaganden.
* Artikel om att Sverige måste säga nej till ett nytt fiskeavtal med Marocko - bl a undertecknad av Folkpartiets tre EU-parlamentariker Marit Paulsen, Olle Schmidt och Cecilia Wikström.
* Krav från över 30 nordiska parlamentariker (däribland flera folkpartister) till sina respektive regeringar att förhindra ett förnyande av EU:s fiskeavtal med Marocko om inte de västsahariska vattnen undantas i avtalet.
* Olle Schmidts blogg om att ta upp fiskeavtalet vid besök i Marocko.
* Marit Paulsen fördömer i en artikel fisket i Västsaharas vatten.
* Birgitta Ohlssons uttalanden vid Emmaus Stockholms klädinsamling till Västsaharierna.
* Newsmill-artikel av bl a Fredrik Malm om att lyfta fram människorättsbrotten i Västsahara i ljuset.
* LUF-ordförande Adam Cwejman om Västsahara.
* Anita Brodén skriver i Svenska Dagbladet tillsammans med en rad undertecknare att EU:s olagliga fiske i Västsahara måste upphöra.
* Johan Chytraeus uttalande i samband med European Coordination Conference for solidarity with the Sahrawi People.
* En av mina tidigare bloggar om Framgång för vår Västsahara resolution på ELDR

Som politiskt initierad bör det väl också föresvävat Jens Orback att de folkpartistiska ministrarna varit pådrivande i att Alliansregeringen i vintras röstade nej till ett förnyat fiskeavtal mellan EU och Marocko eftersom avtalet inte exkluderade de västsahariska vattnen.

Lite mer ödmjukhet skulle inte skada, tycker jag.
För vad Orback inte skriver, är att inte heller han själv under sin tid som s-minister fick igenom ett erkännande av Västsahara hos sin egen dåvarande socialdemokratiska regeringen.
Att arbeta politiskt är sannerligen inte att alltid få exakt allt som man vill, inte ens i frågor som man brinner för. Och det vet Jens Orback. Jag är glad att han driver de mycket angelägna frågorna som rör Västsahara. Men att kasta politiska stenar när man sitter i glashus, det tror jag inte är en fruktbar väg för den som verkligen vill åstadkomma resultat.

..................................................................................

För ett par år sedan fick människorättsaktivisten Brahim Dahane, försvarare av mänskliga rättigheter i Västsahara, Per Anger-priset som delas ut av Forum för Levande Historia.

För den som vill veta mer om Västsahara och som privatperson vill engagera sig för Västsahara finns bra information på VästsaharaAktionens hemsida.

Här är en länk till en tidigare Berliner-blogg om Västsahara:
Ett bra regeringsbeslut om Västsahara men dåligt av EU:s fiskeråd

Och här är en länk till en av mina tidigare riksdagsmotioner som handlar om Västsaharas självbestämmande

söndag 5 juni 2011

Alltid i tiden; Torgny Segerstedt

Publicisten och motståndsmannen Torgny Segerstedt var en av få förutseende och klarsynta betraktare av världsläget i Europa i början och mitten av det förra århundradet. Han var också en orubblig, och för många obekväm, sanningssägare i en tid när sådana var sällsynta. Under 1920-talet var han en hård kritiker av den sovjetiska kommunistiska ledningen, som han menade var ett hot mot fred och frihet i Europa. Likaså gick han hårt åt socialdemokratin i Sverige eftersom han ansåg att ett socialistiskt styre undertryckte den fria personlighetsutvecklingen. Han kämpade mot trångsynthet och i en tidig programförklaring skrev han; ”Liberalismen har alltid varit en svuren motståndare till en självgod och trångbröstad nationalism [---] enligt vilken det sant mänskliga endast är att finna hos det egna folket och den egna rasen.”

Mest känd är dock Segerstedt som en av nazismens starkaste kritiker i Sverige. De vassa, välformulerade och rakryggade artiklarna i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, där Segerstedt var redaktör, gav genklang i hela Europa och stärkte inte minst hos motståndsmän i Norge och Danmark. En av de mest kända texterna publicerades bara några dagar efter nazisternas maktövertagande 1933 och avslutades med de beryktade orden: ”Herr Hitler är en förolämpning.” Segerstedt uttryckte tvivel om det lämpliga i att Sverige deltog i OS i Berlin 1936 och pekade ut den brittiske premiärministern Neville Chamberlains naivitet gentemot Hitler vid "fredsuppgörelsen" 1938. Segerstedt hörde till de skarpaste kritikerna av de inskränkningar i tryckfriheten som genomdrevs i Sverige under kriget.

Hans texter upplevdes av många som oerhört provocerande och Segerstedt utsattes för allehanda hot och trakasserier. Torgny Segerstedt böjde sig dock inte för de påtryckningar som han var utsatt för – han var aldrig beredd att tumma på sin övertygelse. Åratal av oförtruten kamp mot förtryck, kollektivisering och nazismen fördes med visionär framsynthet, mod, konsekvens och en enastående formuleringskonst.

Nästa höst kommer en film om Segerstedt. Dom över död man, heter den och det är Jan Troell som regisserar. Läs gärna dagens artikel i DN Kultur om detta. Det är Kurt Mälarstedt som skrivit artikeln, tyvärr kan jag dock inte hitta den på nätet.

För den som är intresserad av Torgny Segerstedts liv och gärning finns information på Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne och ett flertal bra böcker. Bland annat Personligheten och hjordinstinkten av Anders Johnson och Kenne Fants biografi Torgny Segerstedt: en levnadsskildring.

Och här är ett gäng länkar om den kommande filmen:
Svt
dn.se
SvD
MSN Nöjesnyheter
GP

I min blogg Frihetens fåglar (från 7 februari) finns det länkar till Segerstedt-citat och andra bloggar om honom.