Peter Kadhammars krönika "Jazzen står för allt som en nazist hatar" slår an många strängar.
En otvungen, vardaglig stil kring ett allvarligt ämne.
Tänk att skriva så lättsamt om djupsinnigheter som kaos vs ordning och vad dessa har för inverkan på förhållningssätt och medmänsklighet. Utan att på något sätt förlora seriositeten.
Och en fantastisk infallsvinkel att koppla det egna flyttlasset via begrepp som kaos och ordning till musik och auktoritära ideologier - härligt!
Två citat från krönikan:
Ordningssinnet sammanfattades i nazisternas mest ökända paroll: Ett folk, ett land, en ledare. Det är pedanteriet upphöjt till filosofi och statskonst.
Författaren Pär Rådström lär ha yttrat: 'Det var något tryggt med folk som gillade jazz. Man visste att de inte var nazister.'... Jazz är stökig musik. Improvisation. Man spelar på gehör, med och mot varandra, följer infall och ser vart de leder. Jazz står för allt som en nazist hatar.'
Hela krönikan finns här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar