De flesta av oss känner så väl igen berättelsen från otaliga filmer, bokversioner, teaterföreställningar...
Klokskap och vänskap formas på ett förtrollande sätt längst med den gula tegelvägen. Så härligt långt ifrån den gyllene medelvägen som vi kan komma. Just så kan vi ta oss till Smaragdstaden där det vi önskar allra mest ska gå i uppfyllelse.
Gottar mig alldeles extra i hur vacker utgåvan är. Jag har en tendens att förälska mig i illustrationer, typografering, pappersval, formgivning...
Och så är jag fascinerad över hur väl det långsamma tempot och det lite omständliga språket fungerar för den 12-åriga sonen.
De fullständigt lysande (vackra, skrämmande) illustrationerna har Robert Ingpen gjort. Här är en blogg om Ingpen med många av hans fina teckningar, också från andra sammanhang.
Författaren icke att förglömma; L Frank Baum.
Dorothy, Toto, Fågelskrämman, Fega Lejonet.
Och så kära Plåtman:
Plåtman visste mycket väl att han inte hade något hjärta och därför var han mycket noga med att aldrig vara grym eller ovänlig mot någon enda varelse.Några länkar:
- Ni som har hjärtan har något som leder er rätt och behöver aldrig göra fel. Men jag har inget hjärta och därför måste jag vara väldigt försiktig. När Oz har gett mig ett hjärta behöver jag förstås inte vara så noga.
Missa inte Svd:s recension av just denna utgåva av boken, för där finns också många av illustrationerna återgivna.
Och i samma klassikerserie från B Wahlströms finns fler underbara böcker; dem hittar du här.
Den kanske mest kända, filmmusikalen med Judy Garland som Dorothy.
Och här finns en del illustrationer på omslagen till de första utgåvorna (tror jag) av Baums böcker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar