Doften av jordgubb

Det finns vissa dofter som kastar en direkt tillbaka till barndomen. Eller dofter som på ett ögonblick förflyttar en till en sandstrand på andra sidan jorden. Eller till en alptoppsstuga. Eller till en härlig sommardag i skuggan av ett gammalt äppleträd.

Härom kvällen åt vi jordgubbar. Med mjölk. Himmelskt.
Och jag nämnde flera gånger hur härligt det var att jordgubbarnas doft dröjt sig kvar i bilen efter hemfärden från affären. Flera timmar efter handlingen.
Uhm, hm, sa maken.
Och avslöjade till sist att det visst inte var jordgubbarna som omfamnade bilen med sommarkänsla.
Det var någon slags doftstift som maken satt in någonstans i bilen. Jag uppfattade inte riktigt var - eftersom alla former av Wunderbaum är ett absolut no-no för mig. Förmodligen en kvarlevande känsla från en barndom med dessa läskigt luktande granar dinglande i backspegeln under långa kvalmiga semesterfärder utan luftkonditionering.
Men man får väl ändra sig. För gott och somrigt, och inte alls artificiellt, det luktar det i bilen. En doft av jordgubb.