Under de senaste 20 åren har socialdemokraten Ilmar Reepalu varit Malmös ledande politiker. Det kan rimligen inte vara någon nyhet för honom att staden i vilken han verkar har allvarliga problem med hatbrott, som bland annat riktar sig mot den judiska gruppen.Så skriver Peter Wolodarski i sin söndagskrönika i dagens DN.
Man skulle ha kunnat förvänta sig att Reepalu, under sina år vid makten, vinnlagt sig om att dämpa motsättningar och bekämpa hat, oavsett var det visar sig. Men Reeplau har i stället blivit en splittrande kraft som bidragit till ökad spänning.
De ”olyckliga” uttalandena har varit så många på senare år att de inte längre kan bortförklaras som felsägningar eller vantolkningar.
Och jag håller helt med.
Det finns några debattörer som menar att det är felaktigt att kalla Ilmar Reepalu antisemit.
Att det han står för inte är antisemitism. Och om Reepalus uttalanden trots allt är antisemitiska, så menar dessa debattörer att han själv ändå inte är antisemit.
Men jag förstår faktiskt inte varför de landar i den slutsatsen.
Om någon upprepat uttalar antisemitiska eller andra rasistiska åsikter, då måste slutsatsen så småningom dras att personen inte bara råkar säga fel gång på gång på gång på gång, utan att uttalandena faktiskt speglar personens åsikter.
För mig framstår det som märkligt att diskutera en situation där det finns antisemitism utan antisemiter. Och en islamofobi utan islamofober. Homofobi utan homofober. Antiziganism utan människor som har fördomar mot och ser fientligt på romer.
Nej, rasistiska strömningar och tendenser i samhället uppstår inte ur tomma intet.
Det är alltid enskilda människor som står för de åsikter som formar de fördomsfulla mönstren.
Och dessa människor behöver göras ansvariga för sina åsikter. Inte minst om man är en ledande politisk företrädare. Hur ska vi någonsin annars få bukt med rasism, främlingsfientlighet och fördomar? Som Thomas Lunderquist skrev i Sydsvenskan i veckan under rubriken Återfallsförolämpare:
Att på det här viset relativisera, bagatellisera och dikta ihop konspirationer är inte längre att fiska i grumliga vatten. Nej, Reepalu omfattar och reproducerar antisemitiska myter. Bara genom att erkänna det kan man begripa Reepalus hårresande och outtröttliga uttalanden – gång på gång, år efter år. Eller vad krävs egentligen för att ta a-ordet i sin mun? Går gränsen vid hatbrott och vid nynazistiska ritualer och symboler?
Här är en länk till en av mina tidigare bloggar om en intervju i Frisinnad Tidskrift med Henrik Bachner om antisemitism. Och till Svenska Kommittén mot antisemitisms hemsida.
Och här är några artiklar, nyhetsinslag och bloggar om Reepalu och hans åsikter:
Skånskan.se: SWC: Reepalu skyller ifrån sig
Studio Ett: Antisemitism
Sydsvenskan: "Reepalus språk är antisemitiskt"
Jackie Jakubowski i DN: Att ständigt förringa flagranta uttryck för judehat stryper debatten
Naomi Abramowicz på Samfundet Sverige Israels hemsida: Peter, Vargen och Reepalu och på hennes egen blogg Autonaomi
Erik Svansbo på sin blogg Pophöger
Expressen: USA:s sändebud når hatets Malmö i dag
Pinglans tankar: Ilmar Reepalu = antisemit
Världen idag: Lena Posner Körösi: Ilmar Reepalu är antisemit
Jonathan Leman: Ilmar Reepalu om antisemitismen i Malmö
Dilsa Demirbag-Sten på Newsmill: Varför flirtar Ilmar Reepalu med antisemitiska krafter?
Rejdnells blandning: Reepalus uttalanden är antisemitiska
På bloggen Fred i Mellanöstern finns en mängd länkar för den som vill ha mer information.
4 kommentarer:
Jag skulle önska en mindre förutbestämd diskussion om Reepalus uttalanden. De har sina glipor och där hugger alla men i en seriös debatt borde inte det få dessa proportioner. Här en intellektuell
http://www.rosenberg.se/_artiklar/antisionism.html
But members of the Knesset did meet with the group, which signed a “Jerusalem Declaration” guaranteeing Israel’s right to defend itself against terror. “We stand at the vanguard in the fight for the Western, democratic community” against the “totalitarian threat” of “fundamentalist Islam,” says the document, which was signed by members of the group that included Heinz-Christian Strache, head of the Austrian Freedom Party; Filip Dewinter, head of Belgium’s ultranationalist Vlaams Belang; René Stadtkewitz, founder of the German Freedom Party; and Kent Ekeroth, the international secretary for the Sweden Democrats, a populist anti-immigration party.
Anonym 1; jag ska läsa de artiklar som du länkar till. Förvisso förtjänar Reepalus uttalanden (din överslätande benämning om att de har sina glipor håller jag inte med om) att tas på allvar och även en seriös diskussion. Enligt min åsikt är det på tiden att hans upprepade antisemitiska uttalanden slutligen kallas för antisemitism i allt fler artiklar och bloggar. Så var det inte när han började ge uttryck för sin antisemitism - då var det ett fåtal debattörer som reagerade.
Anonym 2; This discussion could of course be broadened, but I will at this point stick to discussing the statements of Ilmar Reepalu.
Skicka en kommentar