Kunskap är makt

För alla som är intresserade av den svenska skolan, av god pedagogik och hur den gärna kan kombineras med en gnutta sunt förnuft, kan jag rekommendera DN:s artikelserie med bland annat utmärkta artiklar av Maciej Zaremba. Om hur det har kunnat bli så tokigt som det blivit på många ställen. Och hur det blivit så bra som det blivit på andra ställen.

Som till exempel artikeln i helgen om Minervaskolan i Umeå. Dit eleverna köar för att få börja. Som år 2006 fick utmärkelsen ”Sveriges bästa arbetsplats” av ”Great place to work institute” och som rankas bland de tio bästa arbetsplatserna i Europa. Som i fem år har varit bäst i länet i DN:s Nutidsorientering. Och också framgångsrika i Vi-i-Femman. Bland annat.

Minerva var ju förresten den romerska gudinna som bl a sågs som beskyddarinna för all slags hantverk och konstskicklighet (inkl läkekonsten!). Hennes tempel var samlingslokal för yrkesföreningar och Minervas husdjur var självklart en uggla, vishetens och bildningens symbol.

Minervaskolans kontroversiella grundare/rektor Hans Jansson trodde redan under sin utbildning på Lärarhögskolan på 60-talet på kunskap och undrade varför man inte fick lära sig att undervisa när man utbildade sig till lärare. I DN-artikeln beskrivs hur Hans Jansson genom åren envetet trotsat den pedagogiska ”expertisen” som anser att lärarledda lektioner är omoderna och odemokratiska.

Ett avsnitt ur artikeln (där "jag" är Maciej Zaremba):

Denna lektion fick mig nästan att längta tillbaka till skolbänken. Men den anses vara helt förkastlig av många pedagoger, i synnerhet de som utbildar vår lärarkår. Det var ju ”katederundervisning”! Ledd av läraren från början till slut. Sådant anses omodernt och auktoritärt, det kväver barnens lust att lära själva. Det hade varit mer ”elevaktivt” och demokratiskt om de i grupper besvarade frågorna ur läroboken.

Låt mig bekänna att jag inte förstår mig på den diskursen. Det finns ingen chans i världen att lille Marcus, 16, själv skulle komma på idén att läsa högt ur ”Njals saga” för högbröstade Lisa, 17, i akt och mening att de på egen hand, i demokratisk ordning, skulle upptäcka litteraturens källor. För att få dem dit måste man veta att det är dit man vill. Det här är trots allt en grundskola, inte ett postdoc-seminarium. Det enda problem jag kan se med sådan didaktik är att så få lärare klarar av den nu för tiden. Den kräver bildning, förberedelser, erfarenhet, uppmärksamhet, en gnutta av karisma.
Det skulle kunna vara en förklaring till varför en del företrädare för lärarkåren upptäckt att ”läraraktiv” undervisning är gräsligt omodern och grupparbeten mer demokratiska. Men det finns också de som på fullt allvar menar att läraren mest är i vägen för barnens kunskapstörst.

Ett annat avsnitt ur artikeln:

”Klara, färdiga – nu!” Läraren trycker på en tangent och en blindkarta landar i allas datorer. Det gäller att klicka på rätt fläck när ”Moldavien” dyker upp. Trycker man fel en gång blir det inte full poäng. Jag tänker att om fem av dem tar rätt på Kosovo äter jag upp min basker. Efter tio minuter är den förste klar. Han har alla rätt. Läraren vandrar bland skärmarna och antecknar. Nästan halva klassen har full pott. Nu vill de ha Afrika.
Samma resultat där ... Jag vet inte om Togo gränsar till Benin men det vet varannan i denna klass. Innan timmen är slut har somliga avverkat Asien och går över till att placera bergskedjor i Europa. Nu är det ingen tävling längre och äntligen får också jag en chans att peka ut en topp. Läraren säger att nu inser de att upproren i Bahrain och Jemen hänger samman. Dessutom är det bra att gymnastisera minnet.

Jag är nog barnslig som lekte med, det här var kul. Men skall jag tro Annica Grundström, ordföranden i Geografilärarnas riksförening var just denna övning på gränsen till barnmisshandel. Tillsammans med fjorton tunga pedagoger (varav åtta professorer) gick hon i höstas till storms mot regeringen, som kört över Skolverket och ändrat i läroplanen för geografi. Ändringarna riskerade att föra skolan tillbaka till 1800-talet, fick vi veta.
Vilka ändringar? Man får läsa med lupp för att upptäcka vad som väckte pedagogernas harm. Det reaktionära, visar det sig, bestod i att regeringen menade att eleverna skall lära sig i vilket land exempelvis Bryssel ligger och vilka språk som talas där. Att inhämta sådana fakta var förkastligt, hävdade pedagogerna. Det skulle rent av göra det svårare för ungdomarna att förstå världen.
Man får läsa tre gånger för att inse att det är just vad de menar. Ja, de ser tydligen en skarp motsättning mellan insikten om att Serbien gränsar till Kroatien och en djupare förståelse av konflikterna på Balkan. De kunde lika gärna hävda att kunskaper i anatomi står i vägen för cancerforskning. Har Geografilärarnas riksförening och professorerna fått fnatt?
Om det vore så väl. Dessvärre är dessa pedagoger ganska representativa för de maktägande skikten i Skol-Sverige. Den motsättning mellan fakta och insikt som de konstruerar har haft förödande följder i klassrummen. Jag skall i en senare artikel försöka förstå deras tankebanor. Men tills vidare gör deras inlägg det lättare att förstå varför föräldrar i Umeå redan på BB ställer sina barn i kö till Minervaskolan. nte bestämmer vad de skall bli i livet.”

Artikeln avslutas med en svidande kritik:

”Upphävda krav på lärarkompetens, högskolor där metodiken rensats ut, luftpastejer till läroplaner, fri konkurrens om elever och fri betygsättning. Samt ett skolverk som obstruerar mot statens krav på uppföljning och kontroll.

Vad jag vet har inget annat skolsystem utsatts för så många, så drastiska och så elakt samverkande reformer. Miljöförstöring vore kanske ett lämpligt ord. Det som skall ha en chans att växa måste flytta ut. Att de svenska elevernas resultat inte sjunkit mer än de gjort kan bero på att också kapitalförstöring tar sin tid. Eller på att barn lär sig en hel del utanför skolan.”

Tack Hans Jansson och ni andra fantastiska lärare och rektorer som genom åren orkat stå emot trycket! Och fortsatt kämpa för kunskap, arbetsro, god pedagogik och tydlighet i den svenska skolan. Det ni gjort är ovärderligt för de barn och unga som haft förmånen att finnas i era klassrum och skolor. Tack Maciej Zaremba för en mycket bra artikelserie!

Övriga artiklar (hittills) artikelserien ”Hem till skolan”:
* Jan Björklund: Artiklarna belyser stora problem
* ”Reformerna måste granskas”
* ”Det är ingen vacker syn.” Så tog teknokraterna kommandot över skolan
* ”Sverige har slutat undervisa.” Så förlorade lärarna sitt yrke
* Den glömda läraren
* ”En förolämpning mot barnen.” Så sänkte skolan kraven på läskunnighet
* Så vandaliserade kommunen en skola

Och så några bloggar:
Helena von Schantz
Stefan Olsson
Mathias Sundin
Johan Kant