fredag 17 februari 2012

Rysstenen

Idag hade jag ett mycket intressant samtal med Yngve Gunnarsson (bl a styrelseledamot Guttsta Källa).

Blott en liten stund kom samtalet att handla om affärer och näringslivsfrågor. Istället talade vi länge om Rysstenen. Om Yngves, och hans hustrus, engagemang kring stenen. Och om de människoöden som är förknippad med den.

Det här är historien:
Under andra världskriget flydde sovjetiska militärer från tyska krigsläger - bland annat i det ockuperade Norge - till det neutrala Sverige. Ett av uppsamlingslägren låg två mil från Skinnskatteberg i norra Västmanland: Krampenlägret.

Dessa soldatflyktingar byggde den så kallade Ryssvägen mellan Karmansbo och Krampen. Vid vägen finns en minnessten med en inhuggen hammare och skära i en stjärna - och inskriptionen CCCP 1944. Rysstenen.

Under 1944 ställde Sovjet krav på att dessa flyktingar skulle utlämnas. Ett krav som den svenska regeringen gick till mötes - och i oktober 1944 utlämnades de till Sovjet. En utlämning och del av den svenska historien som det många år talades tyst om. Stalin, den dåvarande diktatorn i Sovjet, betraktade krigsfångar som landsförrädare (den sista kulan skulle man som soldat ge sig själv istället för att låta sig tillfångatas). Många av de ca 2.500 unga män som utlämnades hamnade i fruktansvärda arbetsläger och gick en osäker framtid till mötes.

Det var Yngve och hans hustru som återupptäckte Rysstenen på 1960-talet och sedan dess forskat kring Krampenlägret. De har också tagit initiativ till den årliga minnesstund för de ryska krigsflyktingarna. Fantastiskt med människor som Yngve med glöd och mångårigt engagemang.

För den som vill läsa mer;
En soldats testamente från Krampenlägret - blogg av Malin Björkvist
Ryska ambassaden deltar i ceremoni i Skinnskatteberg
Ceremoni vid sk Rysstenen
Rysk vänskapsorden till Yngve i Kolsva
Kolsva-Yngve får presigefull rysk medalj

1 kommentar:

Marias funderingar sa...

Oj, vilka minnen som dyker upp..
Kommer ihåg när Lars Leijonborg invigde Rysstenens minnesmärke mitt ute i skogen utanför Kolsva. Jag och min lilla tösabit var där vid avtäckningen och invigningen av minnesmärket. Yngve var då en öppen historiebok och var otroligt intressant att lyssna på.

Det är en del av den Svenska historien vi inte får glömma bort, så vi itne gör om samma misstag igen. vilket vi gör, enl mitt ringa förmenade när vi skickar tillbaka bla. HBT-personer till Iran mfl. länder.

/Maria