Imorgon bitti är jag med i panelen på ett seminarium som Emmaus Stockholm arrangerar om Västsahara.
Västsahariernas kamp för självständighet har jag varit engagerad i sedan några år. För mer information se min hemsida. En fråga till jordbruksminister Eskil Erlandsson om EU:s fiskeavtal med Marocko och folkrätten finns här. Och här finns en annan fråga som rör ursprungsmärkning av produkter från Västsahara. Några av mina senaste motioner i frågan handlar om EU:s avtal med Marocko och Västsaharas självbestämmande.
Från inbjudan:
EU köper stora mängder fisk från västsahariskt vatten. Hur påverkar kampen om naturresurser och EU:s handelsavtal med Marocko möjligheten att få ett slut på Marockos ockupation av Västsahara?
I EU:s fiskeavtal med Marocko ingår ett av världens rikaste fiskevatten som tillhör grannlandet Västsahara. Marocko ockuperar Västsahara sedan decennier och säljer löpande ut landets tillgångar. Inget land i världen erkänner Marockos rätt till Västsahara. Hur kommer det sig då att EU köper stora mängder västsaharisk fisk, fast av Marocko?
Den marockanska ockupationen slår hårt både mot de västsaharier som lever inne på ockuperat område och de 160 000 som lever i flyktingläger sedan 1975. Nu växer ytterligare en generation upp under ockupation och frustrationen jäser bland de unga.
Under seminariet får vi höra en analys av situationen i Västsahara från landets befrielserörelse Polisario, förslag på åtgärder från Emmaus Stockholm, och Naturskyddsföreningen som rapporterar om Sveriges och EU:s roll i fisket utanför Västsahara.
Medverkande
Nafaa Salem – Polisario, Rabab Amidane – människorättsaktivist Västsahara, Anna Nilsson – Emmaus Stockholm, Kajsa Garpe – Naturskyddsföreningen, Agneta Berliner – Folkpartiet, Carina Hägg – Socialdemokraterna. Moderator: Tobias Smedberg – Agenda PR.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det var med blandade känslor som jag gick på Emmaus-seminariet tillsammans med Elias och Mouaad. Vänsterextremister är inte kända för att anse att dialog är en framkomlig väg så jag visste inte hur tre katter bland hermelinerna skulle bli mottagna.
Seminariet arrangerades av Emmaus PR-konsulter Agenda PR.
Medverkande var:
Nafaa Salem – Polisario
Rabab Amidane – Aktivist från Marocko
Anna Nilsson – Emmaus Stockholm
Kajsa Garpe – Naturskyddsföreningen
Agneta Berliner – Folkpartiet
Carina Hägg – Socialdemokraterna
Moderator: Tobias Smedberg – Agenda PR.
Innan seminariet köpte vi boken Västsahara – Afrikas sista koloni och senaste numret av tidskriften Västsahara. Jag är av åsikten att man ofta lär sig mest om dynamiken i en fråga genom att studera åsiktsmotståndarnas argument. Ofta får man tillfälle att revidera sin egen ståndpunkt just genom motståndarnas argument. Den som inte lyssnar på den andra sidans argument hamnar ofta i ett sektliknande tillstånd.
Efter talen så var det dags för en frågestund. Först ut var Elias som frågade hur stängningar av industrier i Västsahara skulle vara positivt för folket i Västsahara. Hur hade man tänkt sig att dessa skulle kunna försörja sina familjer utan arbeten. Moderator Tobias från Agenda PR skickade inte vidare frågan utan bad bara om nästa fråga.
Då räckte jag upp handen och sa att jag skulle vilja spinna vidare på Elias fråga och frågade hur man såg på den folkrättsliga definitionen av att exploatering av naturresurserna måste komma folket i Västsahara till godo. Det är ju så att folket i Västsahara ändå får sin utkomst av jobben i dessa industrier. Man kan väl ändå inte hålla Marocko ansvarig för hur folket i Algeriska Tindouff ska försörja sig. Det är väl Algeriets och Marockos ansvar? Den frågan skickade inte heller moderatorn vidare utan valde i stället att ge NSF’s representant ordet.
Detta anser jag vara sympomatiskt för vänsterns sekttänkande. Att ta diskussionen är i deras ögon ett misslyckande då man ger legitimitet åt idén att det finns andra åsikter.
Efterspel
De följande dagarna gick Emmaus argt förbi vårt Rustatält varje dag, (ibland med Polisarios representant, ibland utan), för att fotografera oss. Man kom också fram för att ta viss information, dock aldrig för att diskutera. Som en Emmaus-representant argt påpekade: ”Jag anser inte att det finns något att diskutera.” Mouaad ansåg att det var tråkigt att de skulle behöva ödsla film på oss och erbjöd dem att få foton direkt av honom.
Det var alltid en obehaglig och mycket fientlig stämning när Emmaus kom på besök. Det intressanta är att jag bara uppfattar denna stämning när jag pratar med svenskar på motsatta sidan i denna fråga. Folk från MENA-länderna som befinner sig på den motsatta sidan i denna fråga respekterar ofta att man är av en annan åsikt. Dessa diskussioner kan ofta vara ganska intressanta, upplyftande och ge positiv energi. Diskussioner med sekteristiska svenskar är det inte.
Skicka en kommentar