När mitt första barn föddes.
Då läste jag den.
Och när mitt andra barn föddes.
Då läste jag den.
Tio år senare, när mitt tredje barn föddes, då läste jag den igen.
Kerstin Thorvalls Porträtt av ett mycket litet barn.
Och när helst jag har plockt ut den lilla boken ur bokhyllan och läst i den - så kan jag känna de olika dofterna av dessa tre underbara ungar. Just som de luktade då, var och en av dem, när de var mycket små barn.
Känna känslan av hur len deras hud var då.
Rytmen av deras olika snusanden.
Den vidunderliga lyckan.
Tänk att skriva en bok som framkallar sådana minnen. Sådana känslor. Sådana dofter.
Tänk att flyhänt kunna teckna sådana ömsinta bilder som Kerstin Thorvall gjorde i den boken.
En kvinna som vandrade sin egen väg. Tvivlande. Ifrågsatt. Utforskande. Hånad. Modig. Lycklig. Förtvivlad. Banade väg. För andra. Genom sina böcker. Genom sitt liv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Nu fick jag verkligen lust att köpa denna bok. Tack för en fin recension. :-)
En annan; ja, försök verkligen att hitta den för den är värd att läsa. Och att ha. Illustrationerna bidrar till att höja helhetsintrycket. Jag gillar de flesta av Kerstin Thorvalls böcker - men just denna slår an så otroligt många strängar. Agneta
Skicka en kommentar