Atlantis - mitt i valrörelsen

Min man säger att jag helt säkert är den enda borgerliga politiker som mitt i brinnande valrörelse spelar progg på högsta volym medan jag buntar debatt-underlag, anförandetexter, valmanifest, flygblad och annat kampanjmaterial.

Och så är det kanske.
Och kanske är det nostalgikickar från min ungdom som ger kraft. Kanske är det helt enkelt otroligt vacker lyrik och musik. För min del spelar det inte så stor roll vilket.
Oändligt bra är han.
Oavsett.
Björn Afzelius.
I Atlantis, till exempel - en av de allra, allra vackraste sångerna till kärleken.

...Så ger vi oss hän som en stormvind över sanden.
En berusande dans, vi är uppfyllda av ande.
I den benvita månglansen binds dom nya banden,
inget av dom ska nånsin gå av.
Aldrig nånsin.
Inte våra.
Dom är nya.
Dom är starka
som tusen kedjor.
.............................
Vardagen:
Pliktar beblandar sej med famntag
som lekar gör med allvar.
Prövningen:
Vad är erfarenheter värda,
vad vågar vi begära
av dom vi tror oss älska
och av oss själva?

Är nu viljorna redo att nötas mot varanda?
Är nu luften tillräcklig för båda två att andas?
Är nu kärleken där eller är det nånting annat?
Är det vi eller du eller jag?
Är vi redo?
Är vi starka?
Eller är vi,
som har lärt oss,
bara lata?

Den som lever för att äga
och inte ge nånting,
den förväxlar ofta kärlek
med vanlig förälskelse.
Men förälskelsen är flyktig
som själva sommaren.
Och vi måste också leva
med att det faller snö,
med vind och regn och köld...

Hela texten finns här
Och här är Atlantis på YouTube.
Och här Sång till Friheten.
Och Tusen bitar.
För att bara nämna några.