onsdag 26 maj 2010

GÄSTBLOGG: Julia Berggren, PRAO



Mandat?
Va, finns det något som heter JO?
Vem är RUT och hur kan hon veta allt?
Och vad sjutton betyder liberal?

De tankar som kom upp i mitt huvud när jag var PRAO hos Agneta, fick mig att känna mig väldigt okunnig.
Det var saker jag inte hade en aning om att de faktiskt fanns.
Men som jag nu vet.
Jag känner att min vecka hos Agneta verkligen gav mig insyn i vad en ledamot och politiker faktiskt gör under en vecka.

Jag heter Julia och det var jag som var med Agneta förra veckan i både Stockholm, Västerås och Sala.

Gillar jag politik?
Det var en speciell fråga som jag ofta fick, och det var om jag gillade politik.
Jag tyckte nog både och först.
För jag var intresserad av hur man kan påverka folk, och jag visste ju såklart att det gick genom politiken.
Fast min bild av just politik var så långt ifrån vad det egentligen är.
Jag menar, slå på kanal 2 en förmiddag och det ända man ser är gubbar i kostym som pratar om tråkiga saker med oförståeliga ord.
Just det - tråkigt.
Jag tyckte det var tråkigt för att jag inte visste något om det. Hur det verkligen är. Och det är så mycket mer än det man ser.

Vi startar i Västerås
Den allra första dagen skulle jag träffa Agneta på ett café i min hemort Västerås. Visst var det lite nervöst, det jag mest oroade mig över var om jag skulle känna igen henne. Fast det gick ju bra ändå. Vi satt och pratade om vad som skulle hända under veckan och gick igenom ett schema som hon hade gjort åt mig.

Sen gick vi vidare till ett annat fik. Vi skulle vara med på en träff som Agneta ordnat - Nya Röster/Ungas tankar om Sverige - och prata om hur ungdomar mår. Egentligen. Det var kul att höra vad alla hade att säga och diskussionen varade i en och en halv timma ungefär.

Ungdomsförbunden Nuff, Puff, Luff och Fluff
Tisdagen var första dagen med Agneta i Stockholm. På kvällen åkte vi till Sala och var på ett sorts upptaktmöte för lokala folkpartister. Det var intressant att lyssna på vad de tyckte och tänkte. På kvällen när jag kom hem var jag helt slut. Allt var så nytt, så mycket nya intryck och så var jag såklart nervös. Det var hur mycket nya ord som helst, som jag aldrig har kommit i kontak med tidigare.

Och alla partiers ungdomsföreningar som t.ex. Nuff, Puff, Luff och Fluff. Bara det gjorde mig förvirrad. Jag kände mig inte så stor för den delen heller och jag hade väldigt ont i huvudet på kvällen när jag kom hem.

Häftig mediaträning
Onsdagen var lättare, jag hittade bättre i själva Riksdagen.
Och hittade dit överhuvudtaget från tåget.

En sak som var otroligt spännande var att se hur olika politiker övade i en sorts mediaträning. Att de ens gjorde det, hade jag ingen aning om alls. Så det var häftigt att få se.

Talmannen slår i bordet och det lyser på väggen
Torsdagen kände jag mig mycket mera van, jag hittade mycket bättre. Även om jag fortfarande var tvungen att springa och fråga om hjälp stup i kvarten så funkade det bättre. Jag fick vara med ABB Industrigymnasium på eftermiddagen.

Jag fick även se på en votering. Det var väldigt märkligt. Det gick på ca tre eller fyra minuter, och jag hann knappt hänga med om vad som hände. Talmannen pratade jättesnabbt, så jag uppfattade inte vad han sa. Han slog med sin klubba några gånger i bordet, några reste sig upp och helt plötsligt lös det grönt och rött på väggen. Mycket märkligt. Men även fascinerande.

Senare på kvällen var jag med Agneta och en som heter Jessica Polfjärd (M). Vi hade ett möte med kvinnor som var företagare i Västerås. Det blev mycket prat om hur det egentligen är att jobba för dem, och så klart mycket om skatter. Jag visste att det är tufft att vara själv med ett företag, men inte SÅ svårt.

Över och under jorden i Sala
Fredagen åkte jag, Agneta och Allan Wiman till Sala. Vi besökte först Sala Ridklubb. Allan och ordföranden pratade om försvarsmakten och allt som rör sig runt den. Sedan åkte vi till Sala Silvergruva. Det var häftigt. Vi fick en guidad tur där nere. Vi åkte långt ner,ända ner till 155 m. Bara hissen tog dryga fyra minuter!

Liberalerna och blåklinten
Sedan åkte jag och Agneta hem mot Västerås. Då hade jag bara några frågor kvar i mitt block. Den ena var om Folkpartiets namn: Folkpartiet Liberalerna. Det är hela partiets namn. Jag trodde att de bara hette Folkpartiet, fast så var det inte. Tur att jag fick reda på det, en vecka tog det att förstå.

Agneta gav mig Folkpartiets symbol, jag hade tittat på den en stund på vägen hem och jag visste inte vad den föreställde. Hon förklarade att det var en blåklint och att det inte är en tillfällighet att den är en symbol för Folkpartiet. För det är rösträttens symbol. Rösträtten startade i Östergötland och Östergötlands landskapsblomma är just blåklinten. Så det är ingen tillfällighet.

Just som jag klev ur bilen och vinkade Hejdå, så kändes det väldigt konstigt. För just som jag började hänga med och förstå hur det fungerade, så skulle jag sluta. En tråkig känsla som fick mig ledsen, jag ville inte att det skulle vara slut. Men det behöver ju inte vara slut än. Agneta lärde mig en sak - att det går att påverka, och det är just det jag ska.

Tack alla!
Jag vill tacka alla som hjälpt mig under veckan. Alla som gjorde det till en fantastisk vecka. Och speciellt vill jag såklart tacka dig Agneta, som ville ha med mig, som orkade ha med mig. Jag är så glad över att jag gjorde det här. Så tack !

3 kommentarer:

Lars-Erick Forsgren sa...

Att du ö h t sökte få göra prao hos Agneta i riksdagen visar ju att du inte var riktigt så blåst betr politik, som du beskriver...

Men visst kan det ta tid att förstå hur det funkar, alla ord etc. Hoppas att du fick blodad tand.

Att påverka är politik. Så det är viktigt. ´
För vi får den politik och de politiker vi förtjänar. Det är en bitter sanning, som bör göra att fler engagerar sig på ett eller annat sätt.

Man behöver ju inte bli riksdagsledamot för det. Däremot tänka igenom vad man själv känner är viktigt, och vad man vill och vad man vill ändra på.

Agneta sa...

Lars-Erick; jag har vidarebefordrat dina kommentarer till Julia - så får vi se om hon vill svara. En mycket skärpt och sympatisk tjej.

Agneta sa...

Lars-Erick, här kommer Julias svar:



Hej Lars-Erik
Det du nämner att det är genom politiken som man påverkar, och jag vill påverka, de var en anledning varför jag ville ha Riksdagen som min PRAO plats för det är där det händer.
Jag har alltid varit intresserad av hur man kan påverka andra människor. Att diskutera och argumentera för min sak. Men att hamna just i Riksdagen var inte en självklarhet. För min uppfattning av dem som jobbar där och är inblandade i det var som sagt, grå, som jag också nämner i min text i bloggen.
Jag är en del av sveriges ungdomar och jag tycker att vi får för lite information och insikt i vad som igentligen försegår där. Av det ointresse och ovetande som uppkommer genom att det aldrig når ut till oss, gör att det blir tråkigt. För det vi ser är talen i kammaren som de pratar med ett språk som absolut inte existerar bland ungdomar, hur ska vi då kunna förstå?
JULIA