tisdag 9 mars 2010

Politikers uppgift när det gäller folkmord

Jag vill tacka för allt stöd jag fått när det gäller omröstningen på torsdag - att erkänna Folkmordet 1915. Både det stöd som kommer från er som vill att Sveriges riksdag erkänner folkmordet. Och från er som inte har någon åsikt i sakfrågan men som tycker att detta är en fråga som varje riksdagsledamot självständigt ska ta ställning till - att det inte är någon fråga som handlar om att vi måste hålla ihop i Alliansen.

Det finns några saker som jag får frågor om och som jag gärna vill klargöra:

1. Är det riksdagen som ska definiera vad som är ett folkmord?
Det är inte det som denna fråga handlar om.
Att det de facto är ett folkmord - det är belagt. Det finns en lång rad forskare och jurister som står bakom detta. Bl a gjorde den oberoende organisationen ICTJ (International Center för Transitional Justice) i början på 2000-talet på uppdrag av den turk-armenska försoningskommissionen en prövning av dessa händelser i det Osmanska riket. Händelserna prövades i enlighet med FN-konventionen om förebyggande och bestraffning av folkmord. Och ICTJ:s slutsats var att alla kriterier för folkmordsbrott var uppfyllda.

På torsdag handlar det alltså inte om att riksdagen ska definiera eller pröva om detta är ett folkmord. Det vore fel.

Men eftersom den granskningen och prövningen redan är gjord, så är detta i allra högsta grad en politisk fråga. Och erkännandet en fråga för riksdagen.

Folkmord är inte en enskild nations sak.

2. Är denna typ av erkännanden viktiga?
Ja, det anser jag definitivt.
Ett erkännande visar respekt för de offer som dödades och förföljdes under folkmordet.
Ett erkännande visar också respekt för de minoriteter som finns kvar i Turkiet idag. Och för andra minoriter på andra håll i världen.
Och ett erkännande fungerar som en moralisk upprättelse för ättlingarna till de armenier, syrianer/assyrier/kaldéer och andra kristna minoriteter som föll offer för folkmordet. Så länge Folkmordet inte erkänns är det detsamma som att inte erkänna de oskyldigas lidande. Och lidandet fortsätter därmed generation efter generation.
Ett erkännande i Sveriges riksdag visar att vi sett det lidande som Folkmordet innebär. Ett erkännande här är också en markering mot Turkiets förnekande. Som behövs för att visa Turkiet att de behöver ta ansvar för sin historia.

3. Är ett erkännande bra för demokratiprocessen i Turket?
Ett folkmord består av en rad olika faser - det uppkommer inte ur intet.
Den sista fasen brukar sägas är förnekandet av folkmordet.
Och så länge folkmordet förnekas - ja då bäddar man för framtida förtryck.
Och försvårar försoningsprocessen.
Det går inte att förneka sådana övergrepp och komma vidare med försoningen.
Så min övertygelse är att erkännanden av Folkmordet 1915 är nödvändiga för att stärka de mänskliga rättigheterna i Turkiet.
Det är ju just detta som brukar summeras i sentensen "att lära av historien".

Mark Klamberg, vars kunnande i integritetsfrågor jag har stor respekt för, har ett annat resonemang - men kanske har jag missuppfattat honom eller så har han inte kännedom om de prövningar som gjorts juridiskt.

4 kommentarer:

Vahagn sa...

Mycket korrekt. Det högst ironiska i det hela är just att man motsäger sig själv genom att hänvisa till att "det är inte politikers uppgift att ta beslut om historiska händelser". Och så går man och försöker skriva sin egen version av historia, genom att förkasta forskningen. Jag brukar lika det med klimatfrågan: inte många politiker som är biologer och kunniga inom kemi och miljövetenskap. Och det är långt ifrån ALLA forskare som är överens om den globala uppvärmningens bakomliggande orsaker. Men ändå tar politiker beslut baserade på forskning enligt en konsensus bland majoriteten av klimatforskare. Det är exakt det man efterlyser fallet med Folkmordet 1915. Det var också budskapet i uppropet som ett 60-tal världserkända forskare skrev under våren 2008 (http://detvarfolkmord.armenica.org/se.html). Det är budskapet från IAGS och ICTJ.

Turkiet kallar idag armenierna för att vara "lögnare" och "opportunister" och "imperialismens lakejer" som vill svärta ner Turkiets anseende och tjäna en hacka på kuppen. Men andra ord är det samma anklagelser som användes i upptakten till folkmordet 1915. Det är tyvärr ganska lite som har har ändrats i retoriken. När Sverige avstår ett erkännande så är det som att man förenas i Turkiets anklagande av armenierna. Detsamma gäller de andra minoritetsgrupperna.

Vad gäller frågan om demokratiseringsprocessen och försoningsprocessen så kan jag kor och gott fråga det här: vilken demokrati- och försoningsprocess är det som bygger på mörkläggning av sanningen?! Vilken sorts demokrati är det Sverige vill främja i Turkiet som bygger på att sopa orättvisor och hemskheter under matten och släta över med lögner? Hade jag varit turk eller turkiskt medborgare och verkligen mån om mitt land och min framtid så skulle jag ha sagt "tack, men nej tack! Jag behöver inte några björntjänster om det är vad ni anser vara rätta medicinen för mitt land". Sverige betraktas som en av Turkiet bästa vänner i världen, kanske näst efter USA och eventuellt Storbritannien. Om nu Sverige verkligen är mån om demokratiprocessen i Turkiet så ser man till att sanningen kommer fram, hur bittert än det må vara och hjälper dem bearbeta det hela.

Vägen mot förebyggande av liknande brott och försoning börjar med erkännandet av sanningen.

Agneta sa...

Jag håller helt med dig. Och förvisso är ett detta en politisk fråga. Ponera att Turkiet skulle komma med i EU UTAN att erkänna Folkmordet 1915. Vad skulle det säga om de tidigare EU-ländernas syn på mänskliga rättigheter? Vore inte heller det en politisk fråga?
Det handlar, precis som du skriver, inte om att politiker ska pröva det historiska eller juridiska. Utan göra ett politiskt ställningstagande.

Andreas H sa...

Mycket bra skrivet!
Orden säger emot sig själva när man påstår att man försöker upprätta ett demokratiskt tänkande i ett land som fortfarande lever i självförnekande. Hur ska man kunna ta ansvar i en union tillsammans med andra när man inte kan ta ansvar för sin egen historia och sina värderingar? Jätte bra jobb Agneta, jag blir rörd av att se ditt brinnande engagemang för frågan! Du är en klippa!

Agneta sa...

Andreas; tack ska du ha. Ska just sätta mig ner och skriva mitt anförande till imorgon. Lyssna gärna på debatten imorgon, börjar kl 12 (som det ser ut nu så talar jag sist av alla - vet inte hur dags det blir) - sänds på
SVT Forum klockan 12-14 och via webb-tv (från www.riksdagen.se)